Läkemedel vid ledgångsreumatism / Översikt

Inflammation som börjar i lederna

Ledgångsreumatism, reumatoid artrit, är en kronisk inflammatorisk sjukdom som drabbar kroppens leder. Ledinflammationen gör att man får ont och blir stel i lederna. Behandlingen av sjukdomen syftar till att dämpa inflammationen och på så vis lindra smärtan och förebygga skador. Eftersom sjukdomen är livslång är behandlingen långsiktig.

Ledgångsreumatism drabbar inte bara lederna. I vissa fall kan även andra organ i kroppen bli inflammerade, till exempel lungsäckarna, hjärtsäcken, blodkärlen eller ögonen. Då har man en mer allvarlig form av ledgångsreumatism.

Utöver läkemedelsbehandling är det mycket viktigt att man rör på sig och tränar.

Oklar orsak till ledgångsreumatism

Vid ledgångsreumatism angriper det egna immunförsvaret kroppens vävnader i lederna. Det leder till att man får en inflammation i kroppen som gör att brosk och ben skadas.

Det är inte klarlagt vad som orsakar ledgångsreumatism. Troligtvis är det flera olika faktorer som samverkar. Det finns vissa ärftliga anlag som innebär man har en ökad risk att få ledgångsreumatism. Sannolikt kan exempelvis vissa infektioner eller händelser som innebär stark stress göra att sjukdomen bryter ut om man har anlag för ledgångsreumatism, men det är inte vetenskapligt klarlagt. Rökning ökar risken att bli sjuk. Förändringar i kroppens balans av könshormoner kan också ha betydelse. Risken att få en svårare form av sjukdomen kan vara ärftlig.

Ledgångsreumatism

Målet är att dämpa inflammationen

Vid ledgångsreumatism bryts brosk och benvävnad i lederna långsamt ner. Musklerna förtvinar och förlorar sin styrka. Syftet med behandlingen är att dämpa inflammationen i lederna så mycket som möjligt. Då minskar även stelhet, smärta och trötthet och man får bättre muskelstyrka och rörlighet. På sikt kan också andra negativa effekter av sjukdomen som benskörhet och åderförfettning minskas eller förhindras. Framgångsrik behandling gör att man kan fortsätta arbeta och ha ett i övrigt rikt liv.

Alla med ledgångsreumatism behöver behandling

Om man har ledgångsreumatism behöver man få behandling så snart som möjligt. Förändringar i lederna och minskad muskelstyrka kommer mycket tidigt under sjukdomens förlopp. Redan efter ett år kan det finnas tecken på att ledbrosket har börjat brytas ner. För att undvika att man blir sämre fortsätter läkemedelsbehandlingen under lång tid om den fungerar bra och man inte får några allvarliga biverkningar.

Olika läkemedel används

Läkemedel som används vid ledgångsreumatism är

• inflammationsdämpande läkemedel som dämpar inflammation och även smärta
  
  
• smärtstillande läkemedel som lindrar smärta både lokalt och centralt
  
  
• kortison som är det starkaste inflammationsdämpande läkemedlet
  
  
• antireumatiska läkemedel som påverkar de celler och molekyler som bidrar till ledinflammationen
  
  
• en särskild grupp antireumatiska läkemedel, malariamedicin, som har en anitinflammatorisk effekt och används vid behandling av reumatiska sjukdomar
  
  
• biologiska läkemedel som är det senaste tillskottet vid behandling av ledgångsreumatism och kan hjälpa om man inte får tillräcklig effekt av antireumatiska läkemedel.

Behandlingen följs hela tiden upp

Det finns ingen behandling som gör att sjukdomen försvinner för gott, däremot kan man få behandling mot symtomen. Alla läkemedel som används vid ledgångsreumatism syftar till att hämma inflammationen i lederna så mycket som möjligt. Det ger mindre värk och mindre svullnad.

Flera olika faktorer ligger bakom ledgångsreumatism. Därför får man en kombination av olika läkemedel som angriper sjukdomen på flera olika sätt. Vilka läkemedel man får är individuellt och beror bland annat på hur man tål behandlingen och vilka biverkningar man får. Därefter är det effekten som avgör vilka läkemedel som används. Behandlingen omprövas sedan fortlöpande för att se vad som ger bäst resultat när det gäller att hämma inflammationen.

För att se om behandlingen är effektiv följs den upp. Ett tecken på att inflammationen har dämpats är att blodprover visar att den så kallade sänkan och snabbsänkan, CRP, har sjunkit. I bästa fall kan också nedbrytningen av brosket i lederna bromsas eller stoppas. Detta kan undersökas med hjälp av röntgen, magnetkameraundersökning eller ultraljudsundersökning av lederna.

Behandlingen kan orsaka biverkningar, som kan påverka blodet och hur olika organ fungerar. Därför får man lämna blodprov och urinprov regelbundet.

Om behandlingen inte fungerar som den ska kan man antingen få högre dos eller byta läkemedel. Det är olika för olika personer och det går inte alltid att säga på förhand vilken behandling som kommer att fungera bäst.

Olika behandlingsstrategier

Vanligtvis får man ett långtidsverkande antireumatiskt läkemedel, oftast metotrexat, tillsammans med kortison och ett smärtlindrande och inflammationsdämpande läkemedel.

Om det inte räcker kan man få kombinationsbehandling. Det innebär att man får metotrexat tillsammans med ett eller flera andra långtidsverkande antireumatiska läkemedel, till exempel sulfasalazin eller malariamedicin som också har effekt vid reumatiska sjukdomar. Undersökningar har visat att en kombination av dessa läkemedel kan vara mer effektivt än varje läkemedel var för sig, utan att man får mer biverkningar.

Om man behöver ytterligare medicin tar läkaren ställning till om man ska få biologiska läkemedel.