|
|
När små barn skriker / Alla barn skriker
Reviderad: 2009-05-06
|
Bland det första det nyfödda barnet gör är att skrika. Det är ett av barnets viktigaste sätt att kommunicera och uttrycka sina behov. När man som förälder vill tillfredsställa barnets behov börjar ett viktigt samspel som skapar trygghet och gör att barnet växer och utvecklas. När man tröstar och försöker förstå vad barnet menar lär man också känna sitt barn.
Genom att man svarar på skriket får barnet mat, omvårdnad, kroppskontakt och kärlek. Samtidigt hjälper man barnet att börja förstå och tolka världen runt omkring. | | Hur man bemöter barnets skrik beror på en mängd olika saker. Avgörande för vad man gör är barnets ålder, varför man tror att barnet skriker, hur mycket det skriker och hur man själv är som person. Man kan också reagera på olika sätt därför att man själv kan vara på bra eller dåligt humör, trött, ledsen eller stressad just när barnet skriker. | | Alla barn är unika och har redan från början olika personligheter. Deras sätt att mogna följer också olika mönster. Redan under de första levnadsdygnen finns det stora skillnader på hur ofta och hur länge barnen skriker och hur lätta de är att trösta. En del barn har lätt för att själva hitta en jämvikt och komma till ro och är därför ganska enkla att trösta och förstå. De kanske inte skriker så ofta. För andra barn är det svårare. De behöver mer hjälp från sina föräldrar. De skriker ofta, det kan vara svårt både att förstå vad barnet vill och att trösta barnet. Ofta är de också mer vakna och oregelbundna i sina vanor och har svårt att komma till ro.
När barnet skriker är det för att det vill säga något. Som vuxen vill man ta reda på och förstå vad barnet vill förmedla så att man kan svara. Lyckas man med det, är det lätt att känna sig nöjd med sig själv som förälder. Om man misslyckas kan man få för sig att man är en "dålig" förälder i stället för att se att barnet som man har fått tar längre tid att trösta. | | Alla barn skriker, och som nybliven förälder tror man ofta att det betyder att något är fel. Man kan känna sig ledsen, orolig, frustrerad och tycka att det är väldigt arbetsamt. Skriket kan framkalla starka känslor hos föräldern, och även kroppsliga reaktioner som svettning och hjärtklappning. Att man reagerar så starkt är helt naturligt, och beror på att barnet behöver förälderns omvårdnad för sin överlevnad. Det är svårast den första tiden, men ju mer man lär känna sitt barn desto lättare går det att trösta. | | Om man har ett barn som skriker mycket är det viktigt att man försöker få hjälp och stöd både från BVC och från släktingar och vänner. Det är särskilt viktigt om man känner sådan frustration och kanske ilska att man har svårt att hantera sina känslor. Att skaka eller ta hårt i barnet är absolut livsfarligt. Spädbarn kan få mycket allvarliga skador av det, eftersom de är så ömtåliga. Bara ett par sekunders skakning kan orsaka bestående skador. | | Om man tror att barnet är sjukt eller att det är något som är fel kan man alltid få hjälp med en bedömning genom att kontakta barnavårdscentralen, vårdcentralen eller sjukvårdsrådgivningen via telefon.
Känner man sig uttröttad, ledsen eller otillräcklig kan det vara en avlastning bara att få prata om det. BVC-personal kan stötta och ge råd. Om inte det räcker kan de förmedla kontakt med till exempel barnpsykolog eller läkare. | |
|