Klexane / Läkemedelsinformation

Vad är Klexane?

Klexane är ett läkemedel som används för att behandla eller förebygga blodproppar.

Medicinen används för att förebygga blodproppar när risken för propp är större, till exempel när man har ökad risk att få hjärtinfarkt, vid så kallad bloddialysbehandling, vid operationer, när man brutit benet och fått gips eller när man är sängliggande länge på grund av sjukdom.

Medicinen hindrar blodet från att levra sig, koagulera. Den är ett så kallat antikoagulantium. Medicinen tillhör läkemedelsgruppen lågmolekylärt heparin, LMH, och det verksamma ämnet är enoxaparin.

Så här fungerar medicinen

Blodproppar kan bildas i pulsådror, så kallade artärer, som för blodet ut från hjärtat och i blodådror som för blodet tillbaka till lungorna, så kallade vener. Exempelvis kan blodproppar bildas i benens och armarnas vener, i hjärtats kranskärl och i hjärnans eller magens blodkärl. I vissa fall kan en blodpropp som har bildats i en ven i till exempel benen lossna och följa med blodet till lungan, så kallad lungemboli. Den vanligaste anledningen till att man behandlas med Klexane är blodproppar i benens eller lungornas blodkärl.

Medicinen hindrar blodet från att levra sig. På så sätt minskar risken för att blodproppar bildas. Blodproppar som redan har bildats växer inte ytterligare i storlek och upplösningen av proppar underlättas.

När man behandlas med medicinen kan inte blodet levra sig på vanligt sätt. Det gör att risken för blödningar ökar. Läkaren väger risken för blödning mot nyttan med behandling och tar då hänsyn till exempelvis ålder, andra sjukdomar, samtidig behandling med andra mediciner, om man har lätt för att blöda, eventuella blodsjukdomar eller om man tidigare har haft allvarliga blödningar.

Hur mycket medicinen verkar beror på vilken dygnsdos man tar. Dygnsdosen beror på varför man får medicinen, hur mycket man väger och hur njurarna fungerar. Det behövs också högre doser för att behandla en redan bildad blodpropp än för att förebygga blodproppar.

Hur tar man medicinen?

Klexane finns som förfyllda sprutor i olika styrkor och storlekar. Det vanligaste är att man tar läkemedlet som en spruta under huden, så kallad subkutan injektion. På sjukhus kan man i vissa situationer få medicinen direkt in i ett blodkärl, så kallad intravenös injektion.

När rätt dos är utprovad ska man ta medicinen regelbundet, en eller två gånger varje dag. Det är mycket viktigt att följa doseringsanvisningarna för att undvika att proppar bildas eller att verkan blir för kraftig så att man får blödningar.

Man får instruktioner av sjukvårdspersonalen om hur man gör i ordning medicinen och sprutar in Klexane under huden. Det finns en luftbubbla i sprutorna som underlättar att man får i sig allt läkemedel, och den ska alltså inte sprutas bort innan man tar sprutan. Det finns även en utförlig bruksanvisning i det informationsblad, bipacksedeln, som följer med läkemedelsförpackningen.

Oftast får man rådet att spruta in medicinen i fettet under huden på magen. Det är bra att variera stället där man tar sprutan inom någon decimeter runt naveln så att man inte får ont. Innan man tar sprutan kan man rengöra huden om det behövs med tvål och vatten och torka torrt med en ren handduk eller låta det lufttorka.

Om man till exempel har opererats och har ärr på magen kan man ta sprutan i fettet under huden på låret eller i skinkan. Då måste man vara försiktig så att inte nålspetsen kommer in i den muskel som finns under fettet. Då finns det risk att man får en blödning i muskeln och det gör ont.

Dosering

När ett läkemedel är utskrivet på recept är dosen anpassad efter den person som ska använda medicinen. Därför är det viktigt att följa de anvisningar om dosering som står på etiketten på läkemedelsförpackningen. Då får man bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar.

Oftast anpassas dosen så att man tar en spruta med Klexane om dagen. I vissa fall kan man behöva ta två sprutor om dagen.

Dosering och behandlingstid är olika om man har en blodpropp i en ven eller i lungan eller om man har fått en blodpropp i en artär. Doseringen är också olika om man får behandling i förebyggande syfte eller för en blodpropp som redan har bildats.

Viktigt

Man bör alltid berätta för läkare eller annan sjukvårdspersonal som man har kontakt med att man behandlas med Klexane, eftersom det kan ha betydelse för annan behandling eller andra sjukdomar och hur man tas om hand vid olycksfall. Sjukvårdspersonalen måste ta hänsyn till att man behandlas med Klexane när man får behandling för annat, när man ska opereras, får tänder utdragna eller får en ny medicin.

Man ska rådgöra med läkare om man vet med sig att man har lätt att blöda, har magsår eller har sår på tolvfingertarmen. Man ska också berätta för läkaren om man till exempel har minskat antal blodplättar, så kallad trombocytopeni, om man nyligen har haft en hjärnblödning eller om man har fått en skada eller genomgått en operation i centrala nervsystemet, ögonen eller öronen det senaste halvåret.

Om man tar andra läkemedel samtidigt

Om man tar flera läkemedel samtidigt finns det risk för att de påverkar varandra. Det gör att man till exempel kan behöva ändra doseringen. Därför ska man alltid försäkra sig om att det går bra att ta andra mediciner eller naturläkemedel samtidigt. Man kan fråga sin läkare eller på ett apotek.

Vissa mediciner, även receptfria, kan öka risken för blödningar om man använder dem samtidigt som man tar Klexane. Det gäller till exempel så kallade coxhämmare, som också kallas NSAID. Ett exempel är acetylsalicylsyra, som finns i flera receptfria värkmediciner och vissa andra inflammationshämmande läkemedel. Det kan också gälla vissa naturläkemedel och hälsokostpreparat. Men i vissa fall, till exempel om man har hög risk att drabbas av hjärtinfarkt, kan man få både Klexane och låga doser acetylsalicylsyra samtidigt under en begränsad tid under regelbunden kontroll av läkare.

Biverkningar

En del personer som använder medicinen kan få biverkningar i form av blödningar. Men risken för blödningar är liten och om behandlingen sköts på rätt sätt är riskerna med att inte behandla eller förebygga blodproppar större än risken för allvarliga blödningar. Vissa kan till exempel få blödningar i huden där man tar sprutorna. Andra kan få minskat antal blodplättar, så kallad trombocytopeni, som gör att man lättare får blåmärken eller andra blödningar.

Om man får blödningar ska man kontakta sin läkare. Då kan dosen behöva ändras eller så kanske man behöver byta till något annat läkemedel.

I enstaka fall kan man bli allergisk mot läkemedlet. Det visar sig vanligen som klåda och utslag i huden. Man ska kontakta sin läkare om man får sådana besvär.

Graviditet och amning

Man kan använda läkemedlet när man är gravid. Men om man har ökad risk för blodpropp eller behandlas förebyggande mot blodpropp inför eller under en graviditet ska man diskutera det med sin läkare eller barnmorska.

Man bör rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man ammar. Det är inte visat att det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken.