Parkinsons sjukdom / Symtom och diagnos
Reviderad: 2008-06-09
|
De första besvären är ofta vaga obehag i en arm eller ett ben. Man kanske blir fumligare och känner sig oförklarligt trött och trög. Handstilen kan också bli sämre och smärtor kan komma och gå.
Eftersom symtomen är ganska allmänna kan det vara svårt att koppla dem till just Parkinsons sjukdom. Oftast förstår man att något är fel när man blir stel i kroppen och får darrningar. Rörelserna blir också långsammare och man får sämre balans.
Besvären börjar för det mesta på ena sidan av kroppen, men uppstår så småningom på den andra sidan också. Efter hand blir symtomen tydligare, men det dröjer ofta flera år.
Ibland är det personer i omgivningen som först märker att något har förändrats. Anhöriga kanske ser att man fått en annan kroppshållning och att promenadtakten blivit långsammare. Det kan också märkas på att man talar otydligare. | |
Parkinsons sjukdom påverkar i första hand rörelseförmågan på olika sätt. Läkare brukar tala om fyra huvudsakliga symtom: - skakningar, tremor
- muskelstelhet, rigiditet
- rörelsehämning, hypokinesi
- balansstörning, nedsatt postural kontroll.
Man har ofta alla fyra symtomen samtidigt, men de förekommer i olika utsträckning och kombinationer hos olika personer. Det är också vanligt att besvären är olika svåra under dagen. Under vissa perioder mår man bra och under andra perioder har man många symtom. På senare år har mentala symtom uppmärksammats mycket. | |
Ett vanligt första huvudsymtom är att kroppen skakar när man är i vila, så kallat vilotremor. Oftast är det en hand som drabbas först. Det kan till exempel vara skakningar där tummen rör sig mot pekfingret.
Senare sprider sig darrningarna till benet på samma sida och till andra sidan av kroppen. Även huvudet kan drabbas. Skakningarna upphör ofta kortvarigt när man rör sig aktivt. Exempelvis kan handen skaka när den vilar på bordet, men om man sträcker sig efter ett glas så försvinner skakningarna. Sedan återkommer de när man för glaset närmare munnen och rörelsen stannar upp. | |
Ett annat huvudsymtom är att musklerna blir stela och gör motstånd när man rör sig. Det bidrar till att man känner sig svag och trött. Man kan också drabbas av smärtor i olika delar av kroppen, ofta i ryggen och axlarna. Stelheten märks även när någon annan försöker böja armen eller benet. | |
Ytterligare ett huvudsymtom är att rörelserna blir långsammare och svårare att sätta igång. Det gör att det tar längre tid att resa sig, gå och tala. Vanliga vardagssysslor som att klä sig, borsta tänderna och äta går långsammare. Det kan också ta längre tid att bestämma sig i olika situationer, inte minst i trafiken. Ibland känns det som om världen går för fort.
Detta symtom brukar orsaka de största svårigheterna. När man haft sjukdomen under en lång tid kan den nedsatta rörelseförmågan förhindra nästan alla spontana rörelser. | |
Det sista av de fyra huvudsymtomen är att balansen blir sämre. De reflexer som i normala fall återställer balansen, till exempel när man är ute och går eller blir knuffad, är satta ur spel. Därför är det lätt att falla omkull. Balansproblemen gör att man ibland behöver stöd av käpp eller rullator när man går. | |
När man haft sjukdomen en längre tid kan man få ett särskilt sätt att röra sig på. Ofta går man med böjd framåtlutad ställning och långsam hasande gång. Steglängden blir allt kortare, så att man måste småspringa för att inte ramla. Ibland kan fötterna liksom sugas fast i golvet så att man blir stående utan att kunna komma framåt. Många får svårt att svänga med armen på den sida av kroppen som är drabbad. En del får svårt att vända sig, gå genom dörröppningar, resa sig från en stol eller vända sig i sängen.
Allt sådant som kräver smidiga rörelser blir ofta svårt, som till exempel att knäppa knappar, knyta skosnören eller att använda skruvmejsel. När man skriver blir stilen darrig och bokstäverna allt mindre. | |
Nästan hälften av de som har Parkinsons sjukdom drabbas någon gång av depression. Den kan gå över snabbt utan att man behöver någon behandling. Den kan också vara långdragen och djup. Har man Parkinsons sjukdom kan det vara svårt att upptäcka depressionen, eftersom många av de yttre tecknen och symtomen liknar varandra. Stel mimik, få rörelser, passivitet, oro och ångest är vanligt både när man har Parkinsons sjukdom och när man är deprimerad. Det är viktigt att man får behandling om man har depression. Ångest kan också bero på medicineringen. Läs mer om behandling med läkemedel vid Parkinsons sjukdom i kapitlet Vård och behandling. | |
Det är vanligt att man sover dåligt när man har Parkinsons sjukdom. Livliga drömmar och avbruten, splittrad sömn gör ofta att man blir trött på dagen, och det kan kännas som att man aldrig får sova ut. Den dåliga sömnen beror på att man har muskelspänningar under natten. Man får också svårt att vända sig i sängen och hitta bekväma sovställningar. Många behöver kissa på natten och måste därför gå upp. Ibland ökar medicinerna sömnproblemen.
Trötthet kan bero på annat än för lite sömn. Många med Parkinsons sjukdom upplever en förlamande trötthet som inte kan förklaras. | |
Minnesproblem är också vanligt. De ökar med åldern och ju längre tid man haft sjukdomen. De kan i värsta fall utvecklas till demens. Är man deprimerad brukar minnesproblemen gå över efter hand.
Det finns en särskild form av demens som kan förekomma vid Parkinsons sjukdom. Den får till följd att minnesförmågan svänger från dag till dag på ett ovanligt sätt. Det finns läkemedel som hjälper mot denna form av demens och därför är den viktig att upptäcka. Man kan även drabbas av demenssjukdom som inte beror på Parkinsons sjukdom. | |
Om man tagit för mycket medicin kan man drabbas av synhallucinationer. Då behöver medicindoserna sänkas. Oftast uppträder hallucinationerna när minnet börjar bli påverkat. Det är främst i mörker man tror sig se personer eller saker som inte finns. | |
Det är inte ovanligt att man får domningar eller pirrningar i olika delar av kroppen. Ett vanligt symtom som kommer tidigt är att lukt- och smaksinnet blir sämre. Även synen kan försämras.
Man får ofta för lågt blodtryck. Framför allt märks det som yrsel när man står upp eller reser sig hastigt. Blodtrycket kan i värsta fall bli så lågt att man svimmar.
Man kan få förstoppning och det är vanligt att man måste kissa ofta, både på dagen och på natten. Den sexuella förmågan kan också bli nedsatt. Ibland blir temperaturregleringen i kroppen störd, vilket kan göra att man svettas kraftigt. Man kan få hudförändringar som liknar eksem, framför allt i ansiktet.
Oftast går man ner i vikt. Orsaken är inte känd, men det kan bero på att man har svårt att äta, eller också på att kroppen förbrukar mer energi än vanligt eftersom man ständigt rör på sig genom darrningar och spänningar i musklerna.
Mimiken blir ofta stelare. Talet kan bli otydligt och rösten svag, hes och viskande. Det gör ibland att att man har svårt att bli förstådd. Ofta har man svårt att svälja och saliv kan rinna ur munnen. | |
När man kommer till läkaren får man beskriva sina besvär och när de uppträder. Det är den viktigaste hjälp en läkare har när han ska ställa diagnos. Läkaren gör också en kroppsundersökning och kontrollerar bland annat muskelspänning, muskelreflexer och balans. Ibland gör man även ett enkelt minnestest. Man får desutom berätta om vilka mediciner man tar, eftersom en del kan ge symtom som liknar Parkinsons sjukdom. | |
Ibland får man undersöka hjärnan med någon bildtagningsmetod. Då är datortomografi och magnetkameraundersökning de vanligaste metoderna. De kan inte bekräfta att man har Parkinsons sjukdom, men utesluter andra orsaker till symtomen, som exempelvis hjärnblödning, hjärninfarkt eller hjärntumör.
Ibland görs en undersökning av hjärnan som kallas SPECT, Single Photon Computed Tomography. Då används ett speciellt spårämne för att bedöma skillnader inom de områden i hjärnan som är viktiga vid Parkinsons sjukdom, och på så sätt ge stöd för diagnosen. | |
Slutligen får man testa en särskild parkinsonmedicin som heter levodopa. Om den gör att symtomen blir mindre betyder det att man får diagnosen Parkinsons sjukdom. | |
Olika personer reagerar på olika sätt på beskedet om att man drabbats av Parkinsons sjukdom. För många kan sjukdomsbeskedet kännas befriande, särskilt om man haft gåtfulla problem en längre tid och som nu får sin förklaring. Man kan ha upplevt egendomliga svårigheter i sitt vardagsliv och känt sig missförstådd. För andra kan beskedet bli en chock och man accepterar det inte. Man kanske har mött personer som har sjukdomen privat eller i arbetet och fått en skrämmande bild av den.
Det är viktigt att man har möjlighet att snart komma tillbaka till läkaren för att ställa frågor. Om man skriver upp frågorna blir de lättare att komma ihåg vid nästa läkarbesök. Det är också bra att komma överens med läkaren vad man ska vara uppmärksam på till nästa gång. Ofta blir det mycket information som ska ges och tas emot, och det är bra om någon anhörig kan vara med. Det är viktigt att närstående får ta del av besked och skaffar sig kunskaper om sjukdomen. | |
Nästa kapitel