Antibiotika / Översikt
Reviderad: 2008-05-07
|
Antibiotika är ett samlingsbegrepp för de läkemedel som används för att behandla infektioner som beror på bakterier. Man kan också drabbas av infektioner som beror på andra mikroorganismer, som virus eller svampar, och då används inte antibiotika.
I dagligt tal kallas antibiotika ofta för penicillin. Men penicillin är bara en av flera olika grupper av antibiotika, även om det är den viktigaste och mest använda gruppen.
De flesta antibiotika är ursprungligen naturliga ämnen som bildas av bakterier eller svampar. Dessa ämnen har ofta förändrats på kemisk väg för att kunna fungera som läkemedel. | |
Antibiotika skadar bakterieceller men inte mänskliga celler. För att kunna göra detta måste antibiotika verka på de funktioner som skiljer bakteriers och människors celler åt. Den största och mest använda gruppen av antibiotika hindrar bakteriens uppbyggnad av cellvägg. Bakterier utan cellvägg går sönder och dör. Andra vanliga angreppsmål är bakteriens förmåga att tillverka olika proteiner. | |
De bakterier som orsakar infektioner är av många olika slag. De flesta antibiotika förmår därför bara att påverka en del av dessa bakterier. Antibiotika som påverkar många olika bakterier sägs ha ett brett spektrum, medan antibiotika som påverkar endast en mindre grupp bakterier sägs ha ett smalt spektrum.
Det är bättre att så ofta som möjligt välja antibiotika med smalt spektrum som inte påverkar den normala skyddande bakteriefloran, utan enbart dödar de bakterier som orsakar en viss sjukdom. | |
Antibiotika har funnits sedan 1930-talet och har sedan dess använts allt mer. Vissa bakteriestammar har lyckats överleva trots behandling med antibiotika och är motståndskraftiga, resistenta, mot en eller flera typer av antibiotika. Resistens är en egenskap hos bakterierna. En människa som behandlas med antibiotika kan alltså inte bli resistent.
Under många år utvecklades nya antibiotika som gjorde att man ändå kunde behandla de resistenta bakteriestammarna. Nu har man i många länder fått problem med bakterier som är motståndskraftiga mot nästan all antibiotika, och det utvecklas inte heller så många nya antibiotika. I Sverige har vi varit förhållandevis förskonade men en del problem har också börjat dyka upp även här. Risken för spridning av resistenta bakterier är som störst i miljöer där antibiotikaanvändningen är stor och där det finns många sjuka. Detta gäller framför allt sjukhus men också i viss utsträckning förskolor.
Att smittas av en resistent bakterie är oftast inte farligt för en frisk person. Om någon som är allvarligt sjuk eller till exempel har genomgått en svår operation drabbas av en resistent bakterie, kan det vara farligt om personen får en infektion som inte går att behandla. | |
I Sverige är det allvarligaste resistenshotet på sjukhus spridning av resistenta stafylokocker som är en vanlig orsak till sårinfektioner. De bakteriestammar som har spridits har oftast kunnat behandlas med något slags antibiotikum, även om de har varit resistenta mot de mest använda medlen.
I det övriga samhället, framför allt på förskolor i södra Sverige finns en ökad förekomst av pneumokocker som inte är fullt känsliga för penicillin. Pneumokocker är den vanligaste orsaken till öroninflammation och lunginflammation. Men det går fortfarande att behandla de allra flesta av dessa infektioner med vanligt penicillin i hög dos. | |
En viktig sak för läkaren att ta ställning till är om sjukdomen behöver behandlas med antibiotika överhuvudtaget. I många fall rekommenderas läkare att låta bli antibiotikabehandling om sjukdomen ändå går över av sig själv, och om det inte finns risk för komplikationer. Om antibiotika används i onödan ökar risken för att vissa bakteriestammar ska bli motståndskraftiga och därigenom inte kunna behandlas alls i framtiden. Risken för att vissa bakteriestammar ska bli motståndskraftiga mot antibiotika ökar ju mer antibiotika som används i samhället. | |
I Sverige finns idag ett 60-tal olika antibiotika tillgängliga. Dessutom förekommer samma antibiotika under flera läkemedelsnamn när de tillverkas av olika företag.
Det viktigaste när läkaren väljer bland dessa läkemedel är naturligtvis att det har effekt mot just den bakterie som orsakar infektionen. I första hand ska läkaren alltså välja antibiotika med smalt spektrum. Om någon är mycket sjuk och det inte är helt klart vilka bakterier som orsakar sjukdomen, kan det behövas en medicin med brett spektrum som verkar på flera bakterier. Ibland behöver man till och med kombinera olika antibiotikasorter.
Andra saker som läkaren måste ta hänsyn till är var infektionen sitter. Alla antibiotika passerar till exempel inte över till hjärn-ryggmärgsvätskan från blodet och kan därför inte användas för att behandla en hjärnhinneinflammation. Man kan samtidigt ha andra sjukdomar som gör att man tål vissa antibiotika sämre än andra, eller behandlas med andra läkemedel som kan påverka effekterna av antibiotika.
Ett exempel på hur läkaren gör för att undvika resistenta bakterier är valet av behandling vid blåskatarr. Eftersom det är några få sorters bakterier som orsakar de flesta blåskatarrer bör läkaren välja antibiotika som verkar mot just dessa bakterier. Vid njurbäckeninflammation krävs antibiotika, som stannar kvar i själva njuren och inte följer med urinen direkt till blåsan.
Vid upprepade blåskatarrer brukar läkaren variera mellan olika preparat, för att undvika att bakterierna lär sig läkemedlet och blir motståndskraftiga, resistenta. Läkarens medicinval påverkas också av hur gammal man är och om man är kvinna eller man. | |
Förutom detta bör läkaren också tänka på att välja antibiotika som påverkar de ofarliga bakterierna i kroppen så lite som möjligt, som ger en liten risk för resistensutveckling och helst inte är så dyrt. Som stöd för den enskilda läkaren finns läkemedelskommittéer i varje landsting som rekommenderar vilka läkemedel som bör väljas vid de vanligaste infektionssjukdomarna. | |
Den vanligaste anledningen till att man inte blir bra trots en antibiotikakur är att diagnosen är fel och att man inte har en infektion som beror på bakterier. Det är inte alldeles lätt att skilja virusinfektioner från infektioner som orsakas av bakterier. Mot virus har antibiotika ingen effekt.
Andra orsaker kan vara att
- man fått fel typ av antibiotika
- antibiotikadosen varit för låg
- behandlingstiden varit för kort
- kroppen inte tagit upp tillräckligt av medicinen från tarmen.
| |
Antibiotika kan precis som andra läkemedel ge oönskade bieffekter. Risken för biverkningar och typen av biverkningar är mycket olika för olika typer av antibiotika. Ibland kan det vara svårt att i efterhand avgöra om exempelvis ett hudutslag berott på antibiotikabehandlingen eftersom många infektioner också kan ge hudutslag.
En typ av biverkning som bara förekommer hos antibiotika är påverkan på den normala bakteriefloran som alla har på huden, i tarmen och på slemhinnorna. När dessa harmlösa, eller till och med nyttiga, bakterier slås ut av antibiotika kan sjukdomsframkallande bakterier och svampar lättare få fäste. En mycket vanlig biverkning vid antibiotikabehandling är därför svampinfektion i slidan. Diarréer i samband med antibiotikabehandling beror också ofta på att de normala bakterierna i tarmen påverkas. | |
- Penicilliner är den antibiotikagrupp som används mest. I gruppen ingår bland annat så kallat penicillin V som har effekt på de vanligaste bakterierna som orsakar luftvägsinfektioner och amoxicillin som verkar på fler bakteriesorter än vad penicillin V gör.
- Cefalosporiner är närbesläktade med penicilliner. De är verksamma mot många olika bakterier och kan till exempel användas om penicillin inte har haft effekt.
- Tetracykliner verkar på många olika bakteriesorter och kan bland annat användas vid behandling av lunginflammation, underlivsinfektioner och akne.
- Makrolider har effekt på bland annat samma bakterier som penicillin och används därför som alternativ vid penicillinallergi.
- Kinoloner har ett brett spektrum, och brukar inte användas annat än vid svårare infektioner eller vid allvarliga urinvägsinfektioner.
- Trimetoprim används vid enklare urinvägsinfektioner.
- Trimetoprim tillsammans med sulfonamider kan användas vid svåra urinvägsinfektioner eller vid penicillinallergi.
- Övriga antibiotika till exempel linkosamider, nitrofurantoin och nitroimidazoler.
Läs mer om de olika antibiotikagrupperna i nästa kapitel. | |
Nästa kapitel