Livmoderhalscancer / Symtom och diagnos

Ofta inga symtom vid förstadier

När man har förstadier till livmoderhalscancer märks inga symtom, utan läkaren kan bara upptäcka dem vid en gynekologisk cellprovtagning. Även om man har fullt utvecklad livmoderhalscancer i tidigt stadium kan man vara utan symtom.

Blödningar ofta första symtomet
Det vanligaste symtomet på livmoderhalscancer är blödningar från underlivet. De kan till en början komma efter samlag eller i samband med ansträngningar som till exempel toalettbesök. Efter ett tag kommer de oftare, och till slut mer eller mindre dagligen.

Man kan få blödningar av andra orsaker
Man kan ha småblödningar som inte alls beror på livmoderhalscancer. De kan till exempel bero på att man använder p-piller, har hormonspiral eller att man har sköra slemhinnor. Men om man har småblödningar eller blodiga flytningar mellan menstruationerna, eller om man får blödningar när man slutat ha mens, ska man boka tid hos en gynekolog för att bli undersökt.

Symtom på cancer som spridit sig i bäckenet utanför livmodern kan vara svullna ben och smärtor som påminner om mensvärk.

Undersökningar som görs

Om ett cellprov har visat cellförändringar eller om man har symtom, till exempel blödning, som misstänks vara tecken på cancer, får man genomgå en gynekologisk undersökning. Då tar läkaren också ett vävnadsprov från livmodertappen. Ofta används ett speciellt mikroskop som kallas kolposkop för att bättre se förändringarna. Undersökningen gör inte ont, men vävnadsprovet kan kännas ungefär som ett stick vid ett blodprov.

Vävnadsprovet analyseras i ett laboratorium, vilket tar cirka två veckor. I samband med undersökningen kommer man överens med läkaren om hur och när man kan få svar på vad proverna har visat och om man måste behandlas.

Om det visar sig vara livmoderhalscancer får man genomgå fler undersökningar som lungröntgen, datortomografi eller magnetröntgen för att få veta om cancern har spridit sig.

Cellförändringar i livmoderhalsen

Att få ett cancerbesked

När man ska träffa läkaren för att få resultat av provtagningen kan det vara bra att ha med sig någon anhörig eller vän som stöd. Om man får ett cancerbesked blir man ofta chockad. Det kan då vara svårt att uppfatta den information man får och att ställa alla frågor man har.

Eftersom man kan ha livmoderhalscancer utan några symtom kan det vara väldigt oväntat att få veta att man har cancer i samband med ett vanligt cellprov. Informationen om att orsaken är ett virus som överförs sexuellt kan väcka frågor. Många undrar över hur och när de kan ha blivit smittade. Funderingar kring hur behandlingen kommer att påverka sexualiteten och förmågan att få barn är också vanliga. Det är viktigt att man, eventuellt tillsammans med sin partner, får möjlighet att i lugn och ro diskutera dessa frågor med läkaren.

Det finns ofta möjlighet att få extra stöd av en kurator eller sjuksköterska om man begär det. På många kliniker som behandlar cancer finns ett team som arbetar med att hjälpa människor igenom den kris ett cancerbesked innebär, och som kan bestå av psykiater, psykolog och kurator. Det finns också patientföreningar, där man kan få information och kontakt med andra kvinnor som har egna erfarenheter av sjukdomen.