Läkemedel vid hypertyreos / Översikt

Hypertyreos - för mycket sköldkörtelhormon

Sköldkörteln, tyreoidea, sitter på halsens framsida. Dess viktigaste uppgift är att styra ämnesomsättningen i kroppen genom sköldkörtelhormoner som heter tyroxin, T4, och trijodtyronin, T3. Hypertyreos kallas det när det kommer ut mer sköldkörtelhormon i kroppen än normalt från sköldkörteln. Då ökar ämnesomsättningen och kroppen går på högvarv.

Hypertyreos – överskott av sköldkörtelhormon

Flera orsaker till för mycket sköldkörtelhormon i kroppen

I dagligt tal används ofta termen "giftstruma" för alla tillfällen där sköldkörteln bildar för mycket hormoner. Men det finns olika orsaker bakom tillståndet.

Den vanligaste orsaken till att man har för mycket sköldkörtelhormon i kroppen är en överfunktion i sköldkörteln, som kan bero på en så kallad autoimmun reaktion. Det innebär att man har en rubbning i immunförsvaret som gör att sköldkörteln stimuleras att producera för mycket hormon. Det här tillståndet brukar kallas giftstruma, Graves sjukdom, Basedows sjuka, eller toxisk diffus struma.

En annan orsak till att det bildas för mycket sköldkörtelhormon utan att immunförsvaret är inblandat kan vara överproduktion i en eller flera knölar i sköldkörteln, så kallad toxisk nodös struma. I ovanliga fall kan en inflammation i sköldkörteln, så kallad tyreoidit, göra att körteln tillfälligt producerar för mycket hormon.

Olika behandlingsformer

Det finns tre sätt att behandla överproduktion i sköldkörteln - med läkemedel, radioaktivt jod och kirurgi. Den här texten beskriver läkemedelsbehandlingen.

Två typer av läkemedel

De två grupper av läkemedel som kan användas vid hypertyreos är

• tyreostatika
  
• betablockerare.

Tyreostatika

Tyreostatika används för att få sköldkörteln att minska sin produktion av sköldkörtelhormon.

Läkemedelsgruppen används om man har toxisk diffus struma och toxisk nodös struma, men har ingen effekt om man har en inflammation i sköldkörteln, så kallad tyreoidit.

Det finns två typer av tyreostatika; tiamazol och propyltiouracil.

Betablockerare

När man har för mycket sköldkörtelhormon i kroppen används betablockerare för att mildra symtom som hjärtklappning, oro och darrningar. Betablockerarna påverkar däremot inte själva orsaken till att man har för mycket hormon.

De betablockerare som används vid hypertyreos innehåller propranolol eller metoprolol.

Ofta kombineras tyreostatika och betablockerare

När man får hypertyreos och har kraftiga besvär med till exempel hjärtklappning och darrningar, får man betablockerare för att man snabbt ska känna sig friskare. Betablockerare används bara för att lindra symtomen vid hypertyreos. De påverkar inte sköldkörtelns produktion av sköldkörtelhormon, som tyreostatika gör. Samtidigt kan man få tyreostatika eller behandling med radioaktivt jod för att minska hormonbildningen, som är orsaken till symtomen. När symtomen på hypertyreos har minskat eller försvunnit, slutar man med betablockerare.

När behandlas man med läkemedel?

Om man har en lindrig form av sjukdomen kan man behandlas med läkemedel. Då läker sjukdomen ofta utan att återkomma. Om man däremot har höga halter av sköldkörtelhormon i kroppen och är mycket påverkad av sjukdomen, blir resultatet sämre med läkemedelsbehandling. Då behövs ofta andra behandlingsmetoder.

Läkemedel kan användas som ett komplement före och efter en behandling med radioaktivt jod.

Om man ska opereras behandlas man ofta med tyreostatika först, eftersom man bör ha normala hormonvärden innan operationen. Man kan också behandlas med enbart betablockerare före en operation. Vanligtvis kan man opereras efter två till fyra veckors läkemedelsbehandling. Då har blodprov och besvär i regel blivit mycket bättre.

Barn och ungdomar måste ofta behandlas under lång tid med tyreostatika och behandlingen brukar skötas av barnläkare. Gravida som har hypertyreos behandlas oftast med tyreostatika. Dosen ska hållas så låg som möjligt och kan ofta minskas mot slutet på graviditeten.