|
|
Att vårda tillfälligt sjuka barn hemma / Praktiska råd
|
Små barn är ofta sjuka. Därför är det en naturlig del av småbarnsfamiljens liv att ta hand om sina sjuka barn. Oftast handlar det om lindriga sjukdomar som kan hanteras hemma. Men som förälder kan man känna en osäkerhet och frågorna kan vara många. När ska barnet vara hemma och när kan det vara i förskolan eller skolan? När ska man kontakta vården? Kan man ge mediciner, och i så fall vilka?
Den här texten tar upp allmänna frågor av detta slag. Mer detaljerade råd hittar man under rubriker som till exempel förkylning, halsfluss, öroninflammation och feber hos barn. | | Man kan räkna med att barn yngre än två år har sex till sju infektionstillfällen per år. Ibland krävs det då att barnen får vara hemma och ta det lugnt någon eller några dagar. När barnen blir äldre minskar antalet sjukdomstillfällen snabbt. Efter två- treårsåldern har barn omkring fyra infektioner per år och i tioårsåldern har de flesta en till två förkylningar om året, precis som vuxna.
I de allra flesta fall rör det sig om förkylningssjukdomar som snuva, halsont, hosta eller öroninflammation. Även maginfektioner är vanligt. Cirka tre fjärdedelar av alla barn som kommer till vårdcentralen har någon form av infektion.
De allra flesta av barns hälsoproblem är lindriga och kan hanteras inom familjen. Vid ungefär ett av fem sjukdomstillfällen kontaktas vården. | | Allmänt gäller att ett barn som har feber eller av annat skäl är trött och hängigt på grund av sjukdom har rätt att stanna hemma och ta det lugnt. Mycket talar för att en infektion läker snabbare om barnet får vila och sova ut.
När barnen samlas i grupper sprids också smittan lättare. Därför är det viktigt att det finns särskilda regler för hur sjukdomar hanteras till exempel på förskolan. Reglerna bör ta hänsyn både till det enskilda sjuka barnet och till övriga barn som kan utsättas för smitta. Det finns en kunskapsöversikt, "Smitta i förskolan", som ges ut av Socialstyrelsen, där man bland annat kan hitta konkreta råd om när det sjuka barnet bör eller ska vara hemma.
Mycket kortfattat kan sägas att det sjuka barnet ska hålla sig hemma från förskolan om det - har feber
- är feberfritt, men är så trött och hängigt att det inte orkar med vanliga aktiviteter som att vara ute även om vädret är dåligt
- har en smittsam sjukdom, till exempel halsfluss som är obehandlad eller behandlad kortare tid än två dygn
- har maginfektion med kräkningar eller diarré
- behandlas med någon medicin som kräver hjälp av förskolepersonalen, till exempel antibiotika eller ögondroppar.
Socialstyrelsen om smitta i förskolan
| | Ett sjukt barn ska ha möjlighet att vila när som helst, många gånger om dagen. Däremot får det gärna vara uppe och leka om det orkar. Barnets rum bör ha en sval, men behaglig temperatur.
Ibland kan barn bli lite oroliga av sin feber. Då kan det vara svårt att få dem att vara stilla och vila. I allmänhet kan man utgå ifrån att barn rättar sysselsättningen efter orken. Därför behöver man heller inte tvinga barnen att vila. | | Man kan mycket väl gå ut och dra ett litet barn i vagn även om det har lite feber. Men det är viktigt att det ligger väl skyddat mot vind och kyla.
Om barnet är sjukt på sommaren ska man undvika att vistas i sol och värme och i stället hålla sig där det är svalt och skuggigt. | | Bästa sättet att ta hand om sitt sjuka barn är att umgås med barnet och ge det lite mer av sin egen tid. Sagoläsning, gemensamma spel eller tv-tittande tillsammans kan plötsligt vara möjligt på ett annat sätt än i den stressade vardagen.
I vårt land är oftast båda föräldrarna yrkesverksamma och de allra flesta småbarnen är i förskolan. Inom familjen kan det lätt uppstå konflikter om vem av föräldrarna som ska stanna hemma med det sjuka barnet. På arbetsplatsen kan det uppstå lojalitetskonflikter i förhållande till arbetskamrater och arbetsgivare om barnen ofta är sjuka.
I princip bör det aldrig råda någon tvekan om att lojaliteten mot det sjuka barnet måste vara starkare än lojaliteten mot arbetsplatsen. | | Förutom att ta hand om sitt barn måste man som förälder också bedöma hur sjukt barnet är, om man ska ge mediciner, om man ska ta kontakt med sin barnavårdscentral eller vårdcentral. Föräldrar till barn med kroniska sjukdomar som astma och allergier får med tiden stor rutin, men vid tillfällig sjukdom kan man som förälder känna sig osäker och behöva fråga någon annan som vet mer.
Det är naturligt att man i första hand vänder sig till sina egna föräldrar, släktingar, vänner och andra småbarnsföräldrar. Sjuksköterskan på barnavårdscentralen eller vårdcentralen kan bidra med råd. I vissa landsting finns också sjukvårdsupplysning/sjukvårdsrådgivning per telefon där sjuksköterskor ger råd och upplysningar. | | Det är svårt att ge några allmänna råd som gäller för alla sjukdomar. För att hitta mer specifika råd bör man därför läsa under respektive sjukdom. Men det finns några saker som man kan tänka på när det gäller allmäntillstånd, feber, kräkningar och diarréer hos barn. | | Ju mindre barn, desto svårare är det att bedöma hur sjukt barnet är. Det är naturligt att ett barn med hög feber blir trött och kinkigt, vill sova mera och äter sämre. Men om barnet inte vill dricka eller suga på bröstet, beter sig ovanligt eller man får dålig kontakt finns det skäl att ta kontakt med sjuksköterska eller läkare.
| | Även när barnet har feber är det viktigare att se till hur barnet mår allmänt än att gå efter hur hög febern är. Om barnet trots hög feber är aktivt, rörligt och dricker bra är det sällan något allvarligt.
Däremot ska man kontakta läkare eller sjuksköterska om barnet - är medtaget, inte vill leka eller dricka och inte kvicknar till av febernedsättande medicin
- har feber utan känd orsak mer än tre dygn
- får feber igen efter att ha varit på bättringsvägen
- är skrikigt eller tydligt har ont
- verkar ha besvär från urinvägarna, till exempel har ont när det kissar eller har starkt illaluktande urin.
Det är viktigt att man ger barnet mycket att dricka, särskilt om febern är hög. Man förlorar mycket vätska när man har feber. Små barn är känsligare för vätskeförluster än vuxna. Förlorar barnet mer vätska än det får i sig kan det snabbt bli sämre.
Matlusten minskar vid infektioner med feber och man behöver knappast bekymra sig över att barnet äter sämre. Matlusten kommer tillbaka, när barnet börjar repa sig från infektionen. Feber hos barn
| | Om barnet kräks och har diarré rör det sig i de flesta fall om en virusinfektion. Mot dessa infektioner finns inga effektiva läkemedel och de flesta läker snabbt.
Det viktiga är att barnet får tillräckligt med vätska. Det enda hotet är egentligen vätskebrist, som kan göra att barnet snabbt blir sämre. Först ger man klara drycker, till exempel te med lite socker, vätskeersättning med eller utan rismjöl, svag saft eller äppeljuice. När magen har lugnat ner sig kan man försiktigt börja med till exempel välling i småportioner, fil eller yoghurt. Man bör undvika att ge barnet ren mjölk och glass, fullkornsvälling, frukt och grönsaker till dess avföringen är som vanligt igen.
Kontakta läkare eller sjuksköterska om barnet - bara har kräkningar utan samtidiga diarréer. Då kan man inte vara säker på att det rör sig om en vanlig virusinfektion
- visar tecken på vätskebrist, till exempel inte har kissat på sju till åtta timmar eller är påfallande trött och medtaget
- har blodiga diarréer
- har väldigt ont i magen.
Diarré hos barn
Kräkningar hos barn
| | Det finns inget generellt svar på frågan. Vid bakterieinfektioner som halsfluss, öroninflammation, lunginflammation och urinvägsinfektion finns antibiotika, som läkaren kan ordinera efter att ha fastställt diagnos. För de flesta andra infektioner finns inga mediciner som botar, utan man får lita till kroppens egen läkningsförmåga och den är i de allra flesta fall god. Däremot kan vissa receptfria läkemedel lindra besvären, som till exempel smärtstillande och febernedsättande medicin, näsdroppar och hostmedicin. | | En smärtstillande och febernedsättande medicin kan vara bra att ha till hands. Det lindrar smärtan till exempel om barnet vaknar på natten och har värk i öronen. Det kan vara befogat att ge febernedsättande medicin om barnet har hög feber, över 39 grader, och om det är påverkat av sin feber.
Innan man ger barn yngre än sex månader smärtstillande och febernedsättande läkemedel, ska man rådgöra med sjuksköterska eller läkare.
För barn över tre månader finns receptfri smärtstillande och febernedsättande medicin som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Från sex månaders ålder kan även receptfri medicin med ibuprofen användas, Ipren eller Ibumetin. Medicinerna finns i flytande form eller som stolpiller med rätt dos för små barn. För äldre barn finns även tabletter. Det finns noggranna anvisningar på förpackningen. Det är viktigt att ta hänsyn till barnets vikt vid doseringen.
Medel med acetylsalicylsyra, till exempel Magnecyl, Treo och Albyl, ska inte ges mot feber till barn och ungdomar under arton år om inte en läkare har rekommenderat det. Anledningen är att de i sällsynta fall kan ge allvarliga biverkningar. | | Om barnet har snuva och nästäppa kan man ge näsdroppar eller sprej för att underlätta andningen. Till de minsta barnen, under sex månader, bör man nöja sig med koksaltdroppar. På apotek kan man köpa färdig koksaltlösning. Till de större barnen kan man ge avsvällande näsdroppar, men inte längre än sju till tio dagar i sträck. Om man fått näsdroppar på recept ska man följa läkarens anvisningar, och då kan det ibland vara aktuellt att ta dem under längre tid. Många likvärdiga näsdroppar och nässprejer finns att köpa receptfritt. | | Om barnet har slemhosta är det viktigt att det hostar upp slemmet för att rensa luftrören. Det är en del av kroppens försvar. Slemlösande läkemedel har tveksam effekt. Troligen är det lika effektivt att barnet dricker mycket för att tunna ut slemmet.
Hostdämpande mediciner ska inte användas vid slemhosta eftersom barnet då riskerar att hosta mindre och inte får upp slemmet. Däremot kan man ibland ge barnet hostdämpande medicin mot rethosta, framför allt inför natten. På apotek finns receptfria hostdämpande mediciner för barn över två år.
Barn som har tendens till pip i bröstet eller astma när de är förkylda kan må bättre av ett läkemedel som vidgar luftrören. Den sortens medicin får man på recept av läkare.
| | Huskurer av olika slag har det gemensamt att det inte finns några vetenskapliga bevis på deras effekt. Om man undviker sådant som att stoppa vitlöksklyftor i öronen är de flesta huskurer åtminstone harmlösa och alltså ofarliga att pröva. Naturläkemedel är däremot som regel inte godkända för barn under tolv år. | | Om barnet har någon sjukdom som smittar mycket lätt, till exempel vattkoppor, bör man tänka efter noga vilka personer utanför familjen man träffar. Det gäller i synnerhet att man undviker att träffa kvinnor i sen graviditet. Inom familjen och i förskolan är det praktiskt taget omöjligt att undvika snabb smittspridning.
En starkt smittsam förkylningssjukdom som orsakas av RS-virus kan ge epidemier under vinterhalvåret. De allra minsta barnen, under tre till sex månaders ålder, kan drabbas av astmaliknande andningssvårigheter. Så långt det är möjligt bör man undvika att träffa andra riktigt små barn om någon i familjen har drabbats av en sådan infektion.
Om barnet har halsfluss eller scharlakansfeber bör det, inte minst på grund av smittrisken, vara hemma två till tre dagar efter det att det börjat med penicillinbehandling.
Maginfektioner är också mycket smittsamma. Om det är blöjbarn som har drabbats av en infektion bör man stoppa blöjan i en väl tillsluten plastpåse omedelbart efter blöjbyte. Man bör tvätta barnets stjärt och händer och inte glömma att tvätta sina egna händer efter att man har tagit hand om barnets avföring eller uppkastningar. Det är också bra om varje familjemedlem har sin egen handduk och att man tvättar potta och toalettstol ofta. Barn som har akut maginfektion bör inte gå till förskolan eller skolan och man ska undvika att träffa personer utanför familjen. | | För övrigt gäller att man i samråd med förskolepersonal använder sunt förnuft för att avgöra när och hur länge barnet ska hålla sig hemma när det är sjukt. Det är rimligt att barnet är feberfritt minst en dag innan det går till förskolan igen. Om barnet har varit magsjukt kan det gå till förskolan igen när det äter som vanligt och inte har kräkts eller haft vattentunn diarré de senaste två dygnen.
Penicillinbehandling, som sköts hemma av föräldrarna morgon och kväll, är i sig inget skäl till att barnet måste stanna hemma. Däremot bör barnet vara hemma ett par dagar i början av en penicillinkur om det rör sig om en smittsam sjukdom, till exempel halsfluss. Men det allra viktigaste är barnets allmäntillstånd. Trötta, infekterade barn som inte orkar med utomhusaktiviteter ska inte vara på förskolan. | |
Att vårda tillfälligt sjuka barn hemma / Redaktion
|
Christer Petersson, läkare, specialist i allmänmedicin, Växjö. | | Gunilla Byström, läkare, specialist i allmänmedicin, Vårdcentralen Viken, Örnsköldsvik
Allt innehåll är också bearbetat, granskat och godkänt av redaktionen, den medicinske chefen och redaktionsrådet vid 1177.se.
Synpunkter på innehållet? Kontakta redaktionen
| |
|
