Njurtransplantation / Varför får man en ny njure?
|
En njurtransplantation innebär att man får en ny njure inopererad som ersätter de man själv har och som inte längre fungerar. Om man har njursvikt i sin mest allvarliga form, uremi, måste man antingen behandlas regelbundet med dialys, eller få en ny njure inopererad. En njurtransplantation är för många det bästa alternativet eftersom man efteråt inte är beroende av dialysbehandling. Man kan leva ett friare liv även om man måste ta mediciner och gå på läkarkontroller. | |
För att kroppen ska kunna ta emot en annan människas njure måste bland annat den blodgrupp som man själv har passa ihop med givarens. Varje människa har också sin egen individuella vävnadstyp, som är som en slags id-bricka. Hur vävnadstypen ser ut hos den som ska njurtransplanteras har också betydelse. Både blodgrupp och vävnadstyp bestäms genom blodprover.
Kroppens immunförsvar kan skilja på sina egna och andra människors celler. Därför uppfattar till en början immunsystemet en annan människas njure som något främmande och försöker stöta bort den. För att förhindra det måste man efter en transplantation ta läkemedel som dämpar kroppens immunförsvar.
| |
För att kunna få en ny njure måste det finnas en givare, en donator. En donator kan vara antingen någon som nyss dött och som uttryckt att han eller hon velat donera sina organ efter sin död, eller en frisk person som vill ge en av sina njurar. En förutsättning för att som frisk ge en njure är att man har tänkt igenom beslutet och har en stark vilja att donera. Det är oftast nära släktingar, makar, sambor eller vänner som blir njurdonatorer men det finns också personer som vill donera en njure anonymt.
Den som ger en njure måste vara helt frisk och får därför genomgå en noggrann medicinsk och psykologisk utredning. Väntetiden för en njurtransplantation med en levande givare är oftast kort, från några veckor till ett par månader - den tid det tar att utreda om njuren passar för mottagaren och om givaren är frisk nog för att donera. | |
Om ingen lämplig levande givare finns får man stå på väntelista för en njure från en avliden givare. Den nyss avlidna och hans eller hennes anhöriga har rätt att få vara anonyma om de vill det.
Väntetiden på en njure från en avliden givare beror bland annat på vilken blodgrupp man har men är oftast två till drygt tre år, men det kan variera. Under väntetiden brukar man ha kontakt med en transplantationskoordinator, en sjuksköterska som samordnar informationen och som kan svara på frågor och ge råd och stöd. När det finns en lämplig njure blir man uppringd och får besked om när man ska komma till transplantationsavdelningen och hur man ska förbereda sig.
| |
Det är inte ovanligt med olika medicinska komplikationer efter en transplantation, till exempel att kroppen försöker stöta bort den nya njuren eller att man får olika infektioner. Ibland måste man opereras igen. Det här gäller både direkt efter operationen och under hela den tid som man har den nya njuren. Därför kan inte heller alla som har allvarlig njursvikt bli transplanterade. Om man har andra tillstånd som belastar kroppen, som kraftig övervikt, en svår hjärt-kärlsjukdom eller cancer kan det vara för ansträngande för kroppen att dessutom genomgå en transplantation.
Det är också viktigt att man bedöms kunna klara både den långa behandlingen efteråt och kan följa alla föreskrifter man får av sjukvårdspersonalen. Allt det här utreds noga innan man blir föreslagen en transplantation.
| |
Eftersom allvarlig njursvikt kan ha utvecklats på grund av olika slags sjukdomar ser utredningen också lite olika ut för varje patient. Allmänna undersökningar och provtagningar som görs är att man får sin blodgrupp och vävnadstyp fastställd genom blodprover. En del andra blodprover tas också, bland annat för att mäta blodvärden och njurens funktion. Man brukar få göra ett vilo-EKG, röntga hjärtat och lungorna och göra en ultraljudsundersökning av hjärtat.
Läkaren gör också en allmän kroppsundersökning och sammanfattar det som redan finns i journalen och som är av vikt för beslutet om transplantation. Transplantationsenheten på sjukhuset bedömer med hjälp av utredningen om man kan klara en njurtransplantation. Oftast får man också komma till transplantationsenheten för ett läkarbesök där.
| |
En njurtransplantation och den behandling som följer efteråt är ansträngande för kroppen och därför är det bra om man försöker förbättra konditionen inför operationen. Det betyder till exempel att man ska försöka äta bra eftersom näringsbrist annars kan försämra kroppens motståndskraft och försvaga muskelstyrkan. Om man mår illa och har svårt att äta tillräckligt på grund av sin njursvikt kan man få hjälp av en dietist. Om man har stor övervikt innebär det en ökad risk vid operationen och då måste man först gå ner i vikt. Även då kan en dietist ge råd och stöd.
Om man röker är vinsterna många med att sluta inför en njurtransplantation. Sårläkningen, blodcirkulationen och konditionen förbättras så att man snabbare återhämtar sig efter operationen.
| |
God kondition och muskelstyrka gör att man har lättare att vara uppe och röra sig första tiden efter operationen och minskar risker för till exempel blodpropp och lunginflammation. Kortison, som är en av de mediciner man behöver ta efter en transplantation har som biverkan att musklerna försvagas, så därför är det extra viktigt att ha god muskelstyrka från början. En sjukgymnast kan tipsa om lämplig träning innan transplantationen.
| |
Det är naturligt att känna oro inför en stor operation och det kan vara bra att samtala med en kurator. Det kan till exempel gälla oro för vad som ska hända, eller kring relationer, arbete och ekonomi. Kuratorn kan också ha stödjande samtal med närstående och hjälpa till med kontakter med andra delar av vården och försäkringskassan. | |
En transplantation innebär en stor omställning i livet och det är inte ovanligt att man reagerar med att känna sig tillfälligt nedstämd även om transplantationen har gått bra. Man kan känna sig pressad av alla nya förväntningar och krav både från sig själv och från omgivningen.
Transplantationen väcker också funderingar om liv och död. Man kan känna tacksamhet, men ibland också skuldkänslor, gentemot den som donerat njuren. Den immundämpande medicineringen kan också ibland ge psykiska biverkningar. Oftast räcker det med att man får stöd från någon på sjukhuset eller av någon närstående. Skulle man hamna i djupare depressioner är det viktigt att man söker hjälp.
Medicineringen kan sätta ner prestationsförmågan under en längre tid. Det blir oftast bättre när doserna kan sänkas. Då brukar de flesta känna sig piggare, men det är inte ovanligt att man känner sig kraftlös under en längre tid. Det kan påverka till exempel i vilken mån man klarar att arbeta eller studera.
| |
Kvinnor som slutat ha mens under en dialysbehandling återfår den ofta efter en njurtransplantation vilket ökar möjligheterna att bli gravid. Många kvinnor har också fött barn efter att de har genomgått en transplantation. För att kroppen ska läka bör man undvika att bli gravid under det första året efter njurtransplantationen. Därefter är det bra om man pratar med sin läkare och med en gynekolog om man planerar att bli gravid så att man kan få rätt hjälp under graviditeten. | |
Det finns inga garantier för hur länge en njure fungerar efter en transplantation. För vissa fungerar njuren bara under en kort tid och för andra kan njuren fungera i många år. Det är svårt att veta på förhand hur det kommer att gå eftersom det till exempel beror på vilken slags njursjukdom man har, om man drabbas av komplikationer av olika slag eller om njursjukdomen kommer tillbaka i den nya njuren. Det finns många som har njurtransplanterats flera gånger under sitt liv.
| |
Njurtransplantation / Så går det till
|
Förberedelserna inför en njurtransplantation beror på om man ska få en njure från en person som nyss har dött eller från en som lever.
Om man ska få en njure från en levande donator kommer man oftast till transplantationsenheten en till två dagar före den planerade operationen. Där görs olika undersökningar och provtagningar och det finns gott om tid för information inför operationen.
Ska man istället få en njure från en nyss avliden givare är tiden begränsad eftersom den nya njuren måste opereras in så snart som möjligt. Då blir man kallad till sjukhuset bara några timmar före transplantationen.
| |
Efter att man blivit kallad ska man vara fastande och alltså inte äta eller dricka något. Före operationen får man lämna blodprover, och göra en EKG-undersökning och en lungröntgen. Man får också duscha och tvätta sig med en bakteriedödande tvål. Innan man skjutsas till operationsavdelningen får man lugnande medicin så att man är avslappnad inför transplantationen.
Eftersom man ska vara sövd under operationen gör en narkossjuksköterska de sista förberedelserna inför narkosen. Man får en urinkateter, en plastslang som går genom urinröret in till urinblåsan och som ska sitta kvar i några dagar efter transplantationen. Under operationen har man en slang genom munnen ned i luftstrupen och andas med hjälp av respirator.
| |
En njurtransplantation tar två till tre timmar. Vid operationen görs ett ungefär tjugo centimeter långt snitt strax ovanför den ena ljumsken där den nya njuren ska opereras in. Den nya njuren placeras alltså inte där de gamla njurarna sitter, utan de lämnas kvar. Kirurgen ansluter den nya njurens blodkärl till de blodkärl som går till benet och urinledaren från den nya njuren till urinblåsan.
| |
Efter transplantationen flyttas man till en uppvakningsavdelning där sjukvårdspersonalen bland annat kontrollerar andning och blodtryck. Genom katetern kontrolleras också att den nya njuren genast börjar tillverka urin.
Direkt efter att man vaknat kan man känna sig illamående och vara törstig. Man kan också ha ont i halsen av slangen som legat i luftstrupen under narkosen. De första timmarna får man inte äta och dricka utan får vätska genom dropp. En del får en så kallad central venkateter i samband med operationen. Det är en plastslang som fästs i ett stort blodkärl vid nyckelbenet eller på halsen. Genom slangen kan man om det behövs få medicin direkt in i blodet efter transplantationen.
Det brukar göra ont kring ljumsken där man har opererats. Därför får man smärtstillande sprutor och ofta även sprutor mot illamående. När allting ser bra ut får man komma tillbaka till vårdavdelningen. Då kan man oftast dricka och äta igen. Om allt går bra ligger man kvar på sjukhuset i omkring en vecka efter en njurtransplantation.
| |
De första dagarna efter transplantationen får man sprutor med smärtstillande medicin som sedan byts ut mot tabletter. Smärtan försvinner ofta inte helt under de första dagarna efter operationen. Målet är att ta bort så mycket av smärtan att man kan vara uppe och röra sig utan att känna alltför stort obehag. Det är viktigt att man snabbt kan komma upp ur sängen för att slippa få komplikationer som blodpropp eller lunginflammation. Genom att följa träningsråden kan man sedan gradvis bygga upp konditionen. | |
Det förband man får över såret tittas till varje dag och läggs om när det behövs. Ibland kan det läcka sårvätska och då måste förbandet bytas ofta. Stygnen brukar få sitta kvar i ungefär två veckor och tas bort vid ett återbesök.
| |
Det kan vara svårt att få igång magen efter en operation. Både operationen i sig och de smärtstillande läkemedlen minskar tarmarnas rörelser och gas i tarmarna orsakar ofta magknip. Man behöver ofta något laxerande medel men om man är uppe och rör sig mycket kommer tarmen lättare igång. | |
Den närmaste tiden efter operationen behöver man gå på provtagning och läkarkontroll två till tre gånger i veckan för att läkaren ska kunna följa den nya njurens funktion. När njurfunktionen är bra behöver man inte gå på kontroller lika ofta. Om njuren fungerar som den ska efter det första året kan det räcka med tre till fyra läkarbesök per år.
| |
Om den nya njuren fungerar direkt brukar den genast börja bilda urin och någon dialysbehandling behövs inte längre. Ibland dröjer det en tid innan den nya njuren börjar fungera. Oftast tar det bara några dagar, men ibland kan det ta flera veckor innan njuren kommer igång och då behöver man tillfällig dialys.
| |
Efter en njurtransplantation får man immundämpande läkemedel för att förhindra att kroppen försöker stöta bort den nya njuren. Kroppens immunförsvar vill angripa och förstöra sådant som uppfattas som främmande, till exempel en transplanterad njure. Behandlingen består oftast av en kombination av två eller tre olika sorters mediciner. Direkt efter transplantationen får man ganska höga doser och därefter minskas doserna stegvis. Den lägre dosen fortsätter man att ta hela livet eller så länge njuren fungerar.
Om man tar mycket immundämpande läkemedel ökar risken att få olika infektioner och om man tar för lite ökar istället risken för att njuren ska stötas bort. Därför är det viktigt att man följer läkarens anvisningar om hur och när man ska ta medicinerna.
| |
Det finns flera sorters immundämpande läkemedel. Vilka sorter som används och i vilka doser varierar från person till person. Läkaren gör en avvägning mellan medicinens effekter och de biverkningar de kan ge. Om biverkningarna är väldigt besvärande försöker läkaren att sänka dosen av just det läkemedlet. Ofta gör det att biverkningarna minskar eller försvinner. Ibland måste man byta till något annat läkemedel som kan fungera bättre.När man med tiden tar lägre doser av medicinerna minskar också biverkningarna. | |
Direkt efter transplantationen tar man höga doser av ämnet prednisolon, ett kortison som har en kraftig inflammationsdämpande verkan och som även påverkar immunförsvaret. Man tar tabletter en till två gånger om dagen, i kombination med andra läkemedel. Dosen trappas sedan ned under de första månaderna.
När man får kortison i höga doser kan man råka ut för flera olika biverkningar, men de flesta försvinner helt eller försvagas kraftigt när dosen sänks efter den första tiden. Exempel på biverkningar som kan uppstå av kortison är ökad aptit och viktuppgång,, nedsatt muskelstyrka och darrhänthet.
| |
Utöver kortisonet får man oftast ett par andra läkemedel för att dämpa immunförsvaret och minska risken för att den nya njuren ska stötas bort. Några ges direkt in i blodet och de får man på sjukhus medan andra kan tas som tabletter hemma.
| |
Eftersom den här typen av läkemedel dämpar immunförsvaret blir man mer mottaglig för infektioner som immunförsvaret annars hade bekämpat. Det är inte ovanligt att man råkar ut för exempelvis svampinfektioner, urinvägsinfektion, herpes eller lunginflammation. Ibland får man förebyggande antibiotika efter transplantationen för att minska risken för infektioner.
| |
Risken både för att njuren ska stötas bort och för allvarligare infektioner är störst de första månaderna efter transplantationen. I takt med att medicindoserna kan sänkas förbättras immunförsvaret men det kommer alltid att vara nedsatt så länge man tar medicinerna.
Om man drabbas av en infektion är det viktigt att få behandling så snart som möjligt och därför ska man genast kontakta en läkare om man får feber eller andra symtom som kan vara tecken på en infektion.
| |
Ungefär en fjärdedel av alla som njurtransplanteras drabbas av att kroppen försöker stöta bort den nya njuren under den första tiden efter transplantationen. Det kan hända en eller flera gånger.
Ett akut avstötningsförsök går oftast att häva om man får behandling i tid. Därför får man lämna täta blodprover, särskilt under den första tiden efter transplantationen. Stigande halter av ämnet kreatinin i blodet är oftast det första tecknet på att kroppen försöker stöta bort njuren. Man kan också få andra symtom, till exempel att man - har ont i området där njuren sitter
- känner sig sjuk eller får feber
- går upp i vikt på kort tid
- kissar mindre
- svullnar i kroppen.
| |
För att vara säker på att det är en avstötning som har börjat tas ett vävnadsprov från njuren, en så kallad biopsi. Först söker läkaren fram det ställe där provet ska tas genom att se njuren på ultraljud. Man får en spruta med lokalbedövning i huden och läkaren sticker sedan in en tunn nål och tar ut ett litet prov av njuren. Det gör inte ont och går fort. Vävnadsprovet undersöks sedan i mikroskop och ofta får man svar redan samma dag.
Om provet visar att kroppen försöker stöta bort njuren får man ännu mer av ett kraftigt immundämpande läkemedel. Oftast stoppar medicinen avstötningsförsöket, men i enstaka fall händer det att njuren ändå slutar att fungera. Ibland måste den opereras bort igen och man får börja med dialysbehandling. Efter att man återhämtat sig får man diskutera med sin läkare om det går att göra en ny njurtransplantation.
| |
Även om man tar immundämpande medicin kan njuren på sikt råka ut för det som kallas en kronisk avstötning. Det innebär att det långsamt bildas ärr i njurvävnaden som så småningom leder till att njurfunktionen blir sämre. Oftast syns till en början inget i proverna, men så småningom stiger kreatininhalten i blodet sakta.
Kronisk avstötning kan ibland komma redan under första året efter transplantationen, men oftast drabbar det njurar som fungerat bra i flera år. Orsaken är oklar och det finns ingen effektiv behandling. Ibland kan försämringen bromsas genom att man får pröva kombinationer av nya läkemedel. Om det inte hjälper kommer njuren så småningom sluta att fungera och då får man med hjälp av sin läkare ta ställning till om det går att göra en ny njurtransplantation.
| |
Många som har njursjukdomar har högt blodtryck och får behandling med blodtrycksänkande läkemedel. Oftast fortsätter blodtrycket att vara för högt även efter en transplantation. Det kan påverkas av den nya njurens funktion, men även av de gamla njurarna. Några av de immundämpande läkemedlen kan också höja blodtrycket.
Ofta förbättras blodtrycket så småningom när den nya njuren fungerar bra och man kan minska på den immundämpande medicinen.
| |
Njursjukdomar gör att man oftare får sjukdomar i hjärtat och i blodkärlen. Om man har diabetes påverkar det också risken för kärlsjukdomar och man behöver göra täta blodsockerkontroller efter en transplantation för att få rätt dos av insulin.
Om man hade diabetes redan före transplantationen måste man oftast ändra sin insulindosering när njuren börjar fungera. Det beror på att insulinet blir mer kortverkande samtidigt som man oftast får bättre aptit för att man mår bättre och för att man tar kortison. Samtidigt blir man ofta mer rörlig och börjar motionera mer än före operationen. Allt detta gör att blodsockret blir svårare att reglera den första tiden.
| |
Även för den som inte hade diabetes innan ökar insulinbehovet efter transplantationen. Det beror framför allt på de immundämpande läkemedlen. Normalt kan kroppen tillverka det extra insulin man behöver, men för vissa räcker det inte. Då kan man få diabetes efter transplantationen och måste behandlas med insulin.
Med tiden sänks doserna av det immundämpande läkemedlet och man kan sänka insulindosen. Ibland behövs ingen behandling alls. | |
Risken för magkatarr och magsår ökar efter en transplantation. Medicinerna, särskilt kortisonet, är den vanligaste orsaken till besvären. Symtomen kan vara buksmärtor, sura uppstötningar, illamående eller en ständig hungerkänsla. Man kan då få medicin som minskar halten av magsyra.
| |
När man har gikt inflammeras oftast stortåleden, men även fotlederna, handlederna, hälarna och armbågarna kan bli inflammerade. Det är inte ovanligt att den som gjort en transplantation får ökade halter av ämnet urinsyra i blodet vilket orsakar gikt. Behandlingen går ut på att sänka nivån av urinsyra med hjälp av läkemedel så att man slipper smärtan.
Många som har genomgått en transplantation får också led- och muskelbesvär, speciellt i benen, men smärtor i fötter och händer förekommer också. Smärtorna kan bero på många olika saker och måste därför utredas av en läkare innan man kan få rätt behandling. Flera av de immunhämmande läkemedlen kan ge smärtor och ibland kan det vara lämpligt att byta läkemedel. | |
Omkring 350 njurtransplantationer genomförs varje år i Sverige vilket betyder att det numera är en vanlig behandlingsmetod. Av de njurar som doneras kommer ungefär 4 av 10 njurar från levande givare.
Njurar från avlidna givare kan ge lite mer problem, till exempel genom att njuren inte börjar fungera direkt efter transplantationen. Då kan man tillfälligt behöva få dialysbehandling i väntan på att njuren kommer igång. Men även om det kan vara krångligare i början med njurar från avlidna donatorer brukar problemen gå över inom något år.
En lyckad transplantation betyder för de flesta att man mår bättre än tidigare och inte är bunden till täta dialysbehandlingar även om man måste ta mediciner och gå på läkarkontroller.
| |
