|
|
Cytostatikabehandling / Översikt
|
Cytostatika är en grupp läkemedel som främst används mot olika cancersjukdomar. De fungerar genom att döda tumörcellerna. Tidigare har dessa läkemedel kallats för cellgifter.
Cytostatika är ofta påfrestande för kroppen och därför tål inte alla behandlingen. Om man är gravid kan fostret bli skadat av medicinerna, därför ska man alltid berätta för sin läkare om man är gravid eller planerar att försöka bli det. | | Som regel måste man genomgå olika undersökningar innan cytostatikabehandlingen startar. Detta för att läkaren ska kunna bedöma bland annat vilken typ av tumör man har, tumörens storlek och spridning. Man måste också lämna blodprov inför varje behandling eftersom cytostatika kan ge försämrade blodvärden. | | Oftast får man cytostatika direkt i blodet genom dropp. Det kan ta upp till några timmar. Oftast behöver man bara vara på sjukhuset under de timmar man får droppet.
Vanligtvis behandlas man några dagar i följd, sedan görs ett uppehåll på några veckor innan en ny behandlingsomgång påbörjas.
En del cytostatika kan man ta hemma i form av tabletter. | | Eftersom cytostatika inte bara angriper cancerceller utan också friska celler kan man få biverkningar. Vilka biverkningar man får och hur svåra de blir beror på vilka sorters cytostatika som används, hur höga doser man får och hur många behandlingsomgångar man går igenom. Man kan till exempel må illa, tappa håret eller bli känslig för infektioner. Men det finns mediciner som kan hjälpa mot biverkningarna. | |
Cytostatikabehandling / Varför får man cytostatika?
|
Cytostatika är ett samlingsnamn för en stor grupp läkemedel som framför allt används för att lindra eller bota olika cancersjukdomar. Cytostatika kan antingen användas som enda behandlingsmetod eller kombineras med andra behandlingar, till exempel operation. Principen är att läkemedlet dödar tumörcellerna vilket gör att tumörerna krymper och i vissa fall försvinner helt. Cytostatika används även för att minska risken för återfall när en tumör opererats bort. Sådan behandling har visat sig mycket effektiv vid bröstcancer och har blivit allt vanligare vid till exempel cancer i tjocktarmen samt vissa former av lungcancer.
Under senare år har det blivit allt vanligare att använda vissa cytostatika även vid andra sjukdomar. Det gäller till exempel vid kroniska inflammatoriska sjukdomar som ledgångsreumatism. Ibland utnyttjas cytostatika även vid transplantationer för att förhindra att det transplanterade organet stöts bort av kroppen. | | Många talar fortfarande om cellgiftsbehandling när man menar cytostatikabehandling. Cellgift är ett föråldrat uttryck som levt kvar från den tid då behandlingen kunde orsaka mycket stora besvär i form av illamående och kräkningar. Fortfarande är biverkningar vanliga, men de kan kontrolleras bättre. Ordet gift förknippar man med en ond avsikt, men ändamålet med läkemedel som cytostatika är den rakt motsatta - att bota och lindra. Därför är ordet cytostatika bättre. | | Cancer är ett samlingsnamn på en stor grupp sjukdomar, som kan uppträda på många olika sätt. Gemensamt är att kroppen förlorat kontrollen över cancercellernas tillväxt.
Normalt är celltillväxten i kroppen mycket noga reglerad och nyckeln till regleringen finns i cellernas arvsmassa. De flesta normala celler delar sig bara under fosterstadiet och under de första levnadsåren. Men vissa normala celler växer och delar sig hela tiden och de förbrukas under livets gång. Det gäller till exempel blodbildande celler i benmärgen, slemhinneceller i mag-tarmkanalen och hårceller.
Även när normala celler delar sig kan det bli fel i arvsmassan. Cellerna har därför en mekanism för att kontrollera arvsmassan efter avslutad celldelning. Om någon felaktighet uppkommit utplånar de skadade cellerna sig själva genom en sinnrik process. Vid cancer kan inte de skadade cellerna utradera sig själva, utan de växer vidare och kan utvecklas till en klump av cancerceller, en så kallad cancertumör.
Cytostatika skadar tumörcellerna och förhindrar att de delar sig och blir fler. Oftast påverkar cytostatika arvsmassan så att den process som gör att de skadade cellerna förstör sig själva sätts igång. Det kan ske på flera olika sätt. Vissa medel binder sig direkt till beståndsdelarna i arvsmassan medan andra liknar byggstenarna till arvsmassan, vilket i båda fallen leder till att cellernas övervakningssystem reagerar på fel i arvsmassans uppbyggnad och eliminerar tumörcellerna. En tredje grupp hämmar celldelningsprocessen direkt medan en fjärde grupp hindrar cellerna att förbereda sig för celldelning. Tyvärr påverkas också många normala celler, som växer och delar sig, vilket kan leda till biverkningar. | | Idag används ett fyrtiotal olika cytostatika för behandling av olika sjukdomar. De första medlen introducerades i cancerbehandlingen under 1940-talet och hade sitt ursprung i den amerikanska militära forskningen om stridsgaser. Detta skedde ungefär samtidigt som sulfa och penicillin introducerades för behandling av bakteriella infektioner, ett av de allra största framstegen i medicinens historia. Därigenom kunde läkare enkelt bota patienter med lunginflammation och andra sjukdomar som tidigare i många fall ledde till döden.
Cytostatikabehandlingen mot cancer har ännu inte blivit lika framgångsrik eftersom det är svårare att bota cancer än till exempel lunginflammation. Detta beror på att cancerceller och normala celler i kroppen är mycket mer lika varandra i sina grundläggande livsprocesser än bakterier och kroppsceller. Därför är det svårare att få fram läkemedel som bara dödar cancerceller än sådana som bara dödar bakterier.
Bland de första cytostatika som började användas var cyklofosfamid, som binder sig till cellernas arvsmassa, och fluorouracil som binds in i arvsmassan eftersom medlet liknar de normala byggstenarna som bygger upp arvsmassan. I båda fallen blir resultatet att cellens eget kontrollsystem känner igen att det blivit något fel och cellen sätter igång processen som leder till att den förstör sig själv.
Många medel kommer från naturen
Många cytostatika kommer från naturen och har isolerats från blommor träd och svampar. En grupp cytostatika, som isolerades från idegranens bark, påverkar direkt cellens delningsmaskineri vilket också medför celldöd. En cytostatikagrupp, som kallas antracykliner och har en vacker klarröd färg, isolerades från svampar som växte vid Adriatiska havets strand. Antracykliner omintetgör cellens livsviktiga förberedelser inför delning vilket också medför att cellen begår självmord. | | I första hand strävar man efter att operera bort en cancertumör. Kirurgen försöker då ta bort all tumörvävnad, men det går sällan att vara hundraprocentigt säker på att alla tumörceller verkligen avlägsnats. Därför används cytostatika ofta om läkaren vid upptäckten av sjukdomen eller efter operationen vet eller har starka misstankar om att tumörceller finns spridda i kroppen. Om tumörceller endast har spridit sig lokalt, till exempel i ärrområdet efter en bröstcanceroperation, är strålbehandling ett bra alternativ.
Cytostatika har väldigt olika effekt på olika former av tumörer. Fler än fyra av fem barn med leukemi kan botas medan cytostatika är mindre effektiv vid till exempel vissa former av lungcancer, hjärntumörer och cancer i bukspottskörteln. Tumörens eller tumörernas storlek har också betydelse. Ju mindre och färre tumörerna är, desto större möjlighet att cytostatikabehandlingen lyckas.
År 1970 botades ungefär var tredje man med cancer och en något större del av alla kvinnor med cancer. Nu närmare sig andelen botade 60 procent för båda könen. Förbättringen beror både på att behandlingsmetoderna blivit bättre och på att tumörsjukdomarna nu upptäcks tidigare, bland annat på grund av mammografiundersökningarna.
Det är vanligt att cytostatika ingår som en del av flera behandlingsformer. Om man har drabbats av cancer kan behandlingen till exempel inledas med operation och sedan följas av strålbehandling eller cytostatika.
| | I vissa fall får cancersjuka cytostatika med målet att bli helt botade. Det är ofta möjligt vid vissa leukemiformer framför allt hos barn, vid vissa lymfkörteltumörer och vid testikelcancer. Det finns också många möjligheter att bota andra tumörsjukdomar även om möjligheterna ibland kan vara sämre. | | Cytostatika används också för att lindra cancersjukdomens påverkan på den drabbade, till exempel lindra symtom som smärta. Då är det viktigt att behandlingen inte leder till svåra biverkningar. Därför används lägre cytostatikadoser eller längre intervall mellan kurerna. | | Det finns alltid en viss risk att sjukdomen kommer tillbaka efter att tumören opererats bort. Denna risk kan minskas genom att man får en cytostatikabehandling efter operationen, så kallad adjuvant behandling. Behandlingen startar då tre till fem veckor efter operationen och kan pågå under några månader med tre veckors mellanrum mellan kurerna. En vanlig kombination för att förhindra återfall efter bröstcancer innehåller tre olika medel: cyklofosfamid, epirubicin och fluorouracil. Kombinationen kallas FEC eller CEF i olika delar av landet efter första bokstäverna i namnen på de medel som ingår. | | Cytostatika används även om man drabbats av en tumör som är alltför stor för att kunna opereras bort redan när den upptäcks. Man kan då få en inledande behandling med några cytostatikakurer så att tumören krymper. Därefter har kirurgen bättre förutsättningar att operera bort det som finns kvar. | | Cytostatika ges vid många olika cancersjukdomar och i olika skeden av sjukdomen. Flera viktiga undersökningar behövs innan det kan avgöras vilken behandling som är mest lämplig. Till exempel måste läkaren veta vilken sorts tumör det är fråga om. En tumör i en lymfkörtel kan antingen ha uppstått i lymfvävnaden eller vara en dottertumör, en så kallad metastas, från en helt annan vävnad som till exempel bröstcancer.
Lymfkörtlar är ”stationer” för kroppens lymfkärl, som bildar ett nätverk i kroppen parallellt med blodkärlen. I lymfkärlen samlas blodvätska, så kallad lymfa, som pressats ut från de allra minsta blodkärlen. Vätskan förs vidare till lymfkörtlarna och går där igenom vissa processer för att sedan tömmas tillbaka till blodet. I dessa lymfvävnader kan alltså även cancerceller spridas och tumörer bildas.
Trots att cancern finns på samma ställe, i det här exemplet i en lymfkörtel, kan det alltså vara olika slags tumörer. Eftersom olika cytostatika har varierande effekter på olika tumörer skiljer sig behandlingen åt.
För att ta reda på vilket slags tumör det är fråga om undersöker en specialutbildad laboratorieläkare celler från tumören i mikroskop. Läkaren tar också reda på genom olika röntgenundersökningar hur stor tumören är och om tumören hunnit sprida sig. | | Det är viktigt att en sådan här behandling genomförs som planerat och att den person som behandlas kan acceptera relativt svåra biverkningar. Om man har fått cancer brukar man tillsammans med läkare gemensamt besluta om cytostatikabehandling efter att ha diskuterat igenom vinsterna och riskerna. Ofta ger specialutbildade sjuksköterskor ytterligare information om behandlingen. Även om läkaren vet vilken typ av tumör det är och hur den har spritt sig i kroppen går det inte att på förhand veta vilken effekt behandlingen kommer att få hos den enskilde personen. För vissa kan behandlingen vara väldigt effektiv med få eller inga biverkningar medan biverkningarna hos andra kan bli mycket besvärande.
En intensiv forskning pågår världen runt för att hitta nya medel med bättre effekter och mindre biverkningar. Bedömningen om vilken som är den bästa behandlingen kan därför förändras allt eftersom kunskaperna ökar och nya metoder utvecklas. | | Eftersom cytostatikabehandlingen i många fall är påfrestande måste man vara i så gott allmäntillstånd att man tål behandlingen. Ibland kan man tillsammans med läkaren komma fram till att möjligheterna att få en effektiv behandling mot sjukdomen inte uppväger riskerna för besvärliga biverkningar. Då kanske det är bättre att inrikta behandlingen direkt mot symtomen, till exempel kan man få morfinpreparat mot smärtorna.
Vissa cytostatika kräver att viktiga organ fungerar väl vid behandlingen. Njurarna ska vara i god kondition om medel med platina används. Detsamma gäller hjärtat vid behandling med antracykliner. | | Ett stort problem vid cytostatikabehandling är att tumörcellerna kan utveckla resistens, det vill säga bli okänsliga för behandlingen. Detta beror på att cancercellerna kan skydda sig mot cytostatika på olika sätt. De kan till exempel skaffa sig en pumpmekanism som kan pumpa ut medlen ur cellerna. Därigenom ger läkemedlen inte längre någon effekt på tumören.
Risken för resistens ökar ju längre tid behandlingen pågår. Tyvärr kan cancercellerna även utveckla resistens mot cytostatika som inte har använts under behandlingen. Vissa typer av cancerceller är resistenta redan från början. Det är till exempel ovanligt att cytostatika har effekt på hudcancer som hunnit sprida sig. | | Cytostatika är även effektivt mot till exempel ledgångsreumatism och kronisk inflammatorisk tarmsjukdom. Då har man en sjukdom som orsakas av att kroppens immunförsvar är felprogrammerat så att det angriper celler i den egna kroppen. Cytostatikan kan minska dessa reaktioner i kroppen och dämpa utvecklingen av sjukdomen. Läkemedlen har god effekt på sjukdomssymtom som ledsmärta och diarré. Eftersom väldigt låga doser används kan man behandlas med cytostatika under flera år. | |
Cytostatikabehandling / Så går det till
|
När man behandlas för cancer får man nästan alltid en kombination av flera olika cytostatika med olika verkningssätt. Tumörcellerna kan utplånas lättare genom att de angrips från olika håll. Bildligt talat både sågar, hamrar och hugger cytostatikan mot tumören.
Vilka medel som ingår i kombinationen beror på tumörformen. Behandlingen pågår en eller ett par dagar. Därefter gör man uppehåll i tre till fyra veckor för att kroppens normala celler ska få återhämta sig. Cancercellerna har svårare att återhämta sig eftersom de redan från början har skador på arvsmassan. Vanligtvis får man under en behandlingsomgång fyra till tio kurer, vilket tar från några månader upp till ett år.
När cytostatika används vid kroniska inflammatoriska sjukdomar eller efter organtransplantation ges mycket lägre doser än vid cancer. Därigenom kan de ges betydligt oftare. Metotrexat i tablettform en gång i veckan används mot ledgångsreumatism. Azatioprin dagligen används mot kronisk inflammatorisk tarmsjukdom.
Läkemedlet förs direkt in i blodet
Vid cancersjukdom får man oftast cytostatika, ett i taget, direkt i blodet antingen genom en spruta eller genom ett dropp. Vid dropp finns cytostatikan i en påse som är upphängd på en ställning. Genom en tunn slang leds läkemedlet från påsen till en nål som är instucken i ett blodkärl i armen. Droppet kan pågå från några minuter upp till några timmar. Under tiden kan man ligga i sängen och lyssna till musik eller sitta och titta på TV eller video. Nålen tas sedan bort när man ska gå hem. Ibland ges behandlingen på andra sätt, till exempel genom ett smalt rör in i urinblåsan vid ytlig urinblåsecancer. Behandlingen kan även ges i form av tabletter. | Ofta får man cytostatika direkt i blodet genom ett dropp. Det tar allt från en halvtimme till flera timmar. | För att underlätta behandlingen har det blivit allt vanligare att en liten specialgjord dosa med en gummimembran opereras in under bröstkorgshuden. Man kan då få läkemedlen genom en nål som går genom huden direkt in i dosan och vidare till blodet. Fördelen är att man slipper få en ny nål insatt i armen inför varje behandlingskur.
Behandlingskuren tar olika lång tid beroende på hur många och vilka medel som används. Någon eller några timmar är vanligt. Doseringen anpassas efter hur stor kroppsyta man har, som beräknas med ledning av vikt och kroppslängd. En sjuksköterska övervakar själva tillförseln av cytostatika och försäkrar sig bland annat om att medlet inte går utanför blodkärlet. Då kan man känna smärta som en följd av retningar i vävnaden.
Vid behandling med vissa medel får man först kortisontabletter för att minska risken för allergiska reaktioner under behandlingen. Andra cytostatika kräver också särskild för- eller efterbehandling, till exempel i form av vätskedropp för att minska risken för biverkningar. | | Cytostatikabehandling medför risker för olika typer av biverkningar. Detta beror oftast på att även friska celler som nybildas kan skadas av behandlingen.
Den biverkning som cancersjuka för några år sedan angav som mest besvärande, är illamående och kräkningar. Nu går det ofta att förebygga sådana reaktioner med hjälp av effektiva läkemedel, som kommit fram under de senaste åren. Idag är därför den här typen av biverkningar ett mindre problem. För säkerhets skull får man ofta med sig hem medicin mot illamående i form av stolpiller eller tabletter, som man kan ta under någon eller några dagar.
Det kan finnas risk för att effekten av cytostatika påverkas av naturläkemedel. Ett exempel är johannesört som kan påskynda nedbrytning av andra läkemedel och på så sätt minska deras effekter. Därför bör man först rådgöra med sin läkare om man vill ta naturläkemedel under cytostatikabehandlingen. | | Biverkningar som kan vara allvarliga är skador på de celler i benmärgen som bildar blod. Därför får man alltid lämna ett blodprov inför en behandling för att läkaren ska kunna bedöma hur benmärgen kommer att tåla den planerade behandlingen. Ofta tas blodprov även efter behandlingen för att läkaren ska kunna bedöma effekterna.
En kraftig minskning av antalet vita blodkroppar gör att man kan bli känsligare för infektioner. Om man får symtom som kan tyda på infektion, till exempel feber eller ont i halsen, är det viktigt att man tar kontakt med sin läkare, som bedömer om penicillin eller andra läkemedel behövs.
Minskning i antalet blodplättar ökar risken att råka ut för blödningar. Om man lättare än vanligt får blåmärken eller råkar ut för näsblod bör man också ta kontakt med sin läkare.
Effekten på benmärgen kan ibland leda till att en planerad behandling måste skjutas upp. Även läkemedelsdoserna kan behöva reduceras. Sådana beslut tas för att minska risken för allvarliga infektioner eller blödningar. | | Under senare år har det kommit fram bättre möjligheter att skydda benmärgen mot nedgången i vita blodkroppar. Man kan i vissa fall med början några dagar efter cytostatikabehandlingen få dagliga sprutor under huden, ungefär som insulinsprutor vid diabetes. Ämnet som sprutas in stimulerar benmärgens blodbildande celler. Behandlingen pågår mellan fem och 15 dagar. Hur lång tid som behövs beror på hur snabbt benmärgen återhämtar sig. Kontroller av benmärgen görs genom blodprov. Det är ännu inte helt klarlagt vilken verkan den här sortens behandling har. Den ska därför endast användas vid speciella förhållanden.
Ett annat sätt att kunna ge höga cytostatikadoser utan att få alltför svåra biverkningar är att göra en så kallad autolog benmärgstransplantation. Denna behandlingsform med höga cytostatikadoser används endast vid ett mindre antal speciella fall. Vid behandlingen tappas man på blod eller benmärg innan själva cytostatikabehandlingen ges. Stamceller, som kan bilda nya blodceller, renas fram och förvaras nedfrysta till efter cytostatikabehandlingen, då man får tillbaka dem genom ett dropp. | | Slemhinneceller, till exempel i munnen, nybildas också ständigt och kan följaktligen skadas vid cytostatikabehandling. Man kan drabbas av obehag i munnen 10-14 dagar efter behandlingen, till exempel smärta som gör det svårt att äta. Besvären kan lindras genom att man gurglar med lokalbedövande vätska. Det är också relativt vanligt att man får en vit beläggning på tungan som tecken på en svampinfektion. Mot detta kan man få svampdödande medicin. | | Det finns vissa biverkningar som är förknippade med särskilda medel. Några cytostatika, till exempel vinkristin, kan ge domningar och stickningar i fingrar och tår. Om detta leder till stora besvär kan man få byta denna medicin mot en annan och symtomen försvinner efter en tid.
När andra medel används, till exempel cisplatin, finns risken att njurarna påverkas och att hörseln försämras. Därför kontrollerar läkaren extra noga hur njurarna fungerar och hur hörseln påverkas. Ytterligare andra medel, till exempel doxorubicin, kan påverka hjärtats pumpfunktioner. Om läkaren misstänker att hjärtat påverkats görs specialundersökningar av hjärtat före och under behandlingens gång. Upptäcks en försämring av hjärtats funktion kan medlet ersättas med ett annat medel utan sådan risk. | | Vissa men långtifrån alla cytostatika ger håravfall som biverkning. För att minska risken för att tappa hår kan man vid vissa utvalda behandlingar på vissa sjukhus i landet ha på sig en sorts ”ismössa” under själva behandlingen för att kyla ned hårbotten. Efter behandlingsperiodens slut växer håret alltid ut. Under tiden kan man utan kostnad få en peruk, som det är bäst att prova ut innan håravfallet börjar. | | Läkaren följer hela tiden hur effektiv behandlingen är, till exempel genom röntgenundersökningar. Skulle det visa sig att behandlingen inte har önskad effekt kan man få en annan cytostatikakombination som kan ha god effekt. | | Eftersom cytostatika påverkar arvsmassan kan behandlingen långt senare ge upphov till en ny tumörsjukdom. Men detta är väldigt ovanligt. Risken för att få ny tumör är inget skäl att avstå behandling mot en cancer som redan finns.
Behandlingen kan också leda till framtida sterilitet. Denna risk är större hos män än hos kvinnor. Vid behandling av unga män med testikelcancer är det därför rutin att frysa ned deras sperma så att det kan bli möjligt för dem att bli pappor senare i livet. Detta görs även inför cytostatikabehandling vid flera andra cancerformer.
Om gravida kvinnor behandlas med cytostatika ökar risken för skador på fostret. | | Världen över pågår en omfattande forskning för att förbättra cytostatikabehandlingen. Forskning om cancercellers egenskaper och kartläggningen av de mänskliga generna har bidragit till att nya läkemedel har utvecklats. De nya medlen kan mera specifikt riktas mot cancerceller, i motsats till de gamla medlen som även slår mot kroppens egna celler. Därför har dessa medel mindre biverkningar. Ett exemepel är medlet Herceptin, som påverkar bröstcancerceller som har ett speciellt kännemärke på sin yta. Innan man blir behandlad med Herceptin undersöker läkaren alltid om cellerna har detta kännemärke. Ett annat mycket framgångsrikt exempel är att forskarna har kunnat identifiera den process som driver okontrollerad celldelning vid kronisk myeloisk leukemi och nu kan hämma denna process med ett nytt läkemedel. Överlevnaden vid denna ovanliga sjukdom har därigenom förbättrats dramatiskt.
En annan ny behandlingsprincip som man knutit stora förhoppningar till är att med läkemedel stänga av blodtillförseln till tumören så den dör av närings- och syrebrist. Några sådana medel har nu blivit godkända för att användas av patienter med olika tumörsjukdomar. De nya behandlingarna används oftast tillsammans med etablerade cytostatika och stora förhoppningar knyts till dessa kombinerade behandlingsmetoder.
När behandlingsmöjligheterna med befintliga medel är uttömda finns ibland möjligheter att delta i kliniska prövningar av nya behandlingar.
| |
Cytostatikabehandling / Fördjupning och länkar
|
Läs också om Basalcellscancer
Bröstcancer
Hudcancer - malignt melanom
Livmodercancer
Livmoderhalscancer
Mammografi
Prostatacancer
Skivepitelcancer
Strålbehandling
Urinblåsecancer
| | Information finns tillgänglig både per telefon och på internet. Här är några platser dit man kan vända sig med frågor. | | Cancerupplysningen ger information, råd och stöd till allmänheten i alla frågor som rör cancer och cancersjukdomar. Här finns specialistutbildade sjuksköterskor med lång erfarenhet. Man har också tillgång till universitetssjukhusens alla experter. Det går bra att ringa till cancerupplysningen oavsett var man bor i landet.
Cancerupplysningen i Stockholm,
Radiumhemmet, Karolinska sjukhuset
tel 08-517 766 00, vardagar 9.30-12 och 13-15
Man kan även få information och råd via e-post:
cancerinfo@karolinska.se Cancerupplysningen i Stockholm
| |
Cancerupplysningen i Västra Götalandsregionen,
Jubileumskliniken, Sahlgrenska sjukhuset
tel 020-32 00 11, vardagar 9-12 | | Cancerfondens informations- och stödlinje
tel 020-59 59 59
Linjen bemannas av vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård. Hit kan man vända sig med frågor och funderingar om cancer, om man vill ha känslomässigt stöd eller ytterligare skriftlig information. Linjen är öppen helgfria vardagar 9-13 och samtalen är kostnadsfria.
Man kan också få information och råd via e-post infostodlinjen@cancerfonden.se
Cancerfonden har också en webbplats där man kan få mer information. Cancerfonden
| | Webbsidan Cancersamtal har en särskild sida för unga vuxna som har drabbats av cancer. Här finns diskussionsforum, mailinglista och möjlighet att chatta med andra drabbade. Mötesplats för unga med cancer
| |
Läs frågor och svar i Svarsbanken
I avdelningen Fråga 1177.se finns en sökbar svarsbank. Den innehåller vanliga frågor från allmänheten och svar från en grupp allmänläkare, telefonsjuksköterskor och tandläkare som är knutna till 1177.se.
Svarsbanken och Fråga 1177.se
| |
| |
| |
| |
Cytostatikabehandling / Redaktion
|
Curt Peterson, professor, Avdelningen för klinisk farmakologi, Institutionen för Medicin och Vård, Linköpings universitet, Linköping. | | Ulf Tidefelt, professor, Hälsoakademin, Örebro Universitet, Örebro. | | Lotta Persson. | |
Allt innehåll är också bearbetat, granskat och godkänt av redaktionen, den medicinske chefen och redaktionsrådet vid 1177.se.
Synpunkter på innehållet? Kontakta redaktionen
| |
|
