|
|
Hypertyreos – överskott av sköldkörtelhormon / Översikt
|
Sköldkörteln, som sitter på halsens framsida, producerar hormoner som påverkar nästan alla kroppens funktioner och styr ämnesomsättningen. Om sköldkörteln tillverkar för mycket hormoner får man hypertyreos. Då ökar ämnesomsättningen och kroppen går på högvarv.
Den vanligaste orsaken till hypertyreos är att immunsystemet reagerar felaktigt och bildar antikroppar mot sköldkörteln som stimulerar den till ökad hormonbildning
Hypertyreos kan även kallas Graves sjukdom, Basedows sjuka, eller toxisk diffus struma.
De flesta blir bra efter behandling, men det finns en liten risk för återfall.
Hypertyreos är vanligare hos kvinnor än män. Sjukdomen är ovanlig hos barn. | | Hypertyreos kan ge många olika symtom, till exempel kan man - svettas
- känna sig varm
- bli trött eller irriterad
- som kvinna få menstruationsrubbningar
- få hjärtklappning och ökad puls
- gå ner i vikt.
Även om det är mycket ovanligt kan hypertyreos göra att man blir svårt sjuk och får hög feber. | | Hypertyreos kan till exempel behandlas med radioaktivt jod eller genom att delar av sköldkörteln opereras bort. Det finns också olika läkemedel som används, däribland mediciner som kan minska hjärtklappning. | | Om man misstänker att man har hypertyreos bör man ringa till sjukvårdsrådgivningen eller kontakta en vårdcentral. | |
Hypertyreos – överskott av sköldkörtelhormon / Vad händer i kroppen?
|
Hypertyreos kallas det tillstånd då sköldkörteln producerar för mycket sköldkörtelhormon. Det gör att man får för hög ämnesomsättning och kroppen går på högvarv. Tidigare kallades hypertyreos för tyreotoxikos. | | Sköldkörteln, som även kallas tyreoidea, sitter på halsens framsida strax nedanför struphuvudet. Den tillverkar livsnödvändiga hormoner som inverkar på nästan alla kroppens funktioner. Sköldkörtelns viktigaste funktion är att styra ämnesomsättningen i kroppen. Det sker genom att sköldkörteln bildar hormon som kallas tyroxin, T4, och trijodtyronin, T3.
Sköldkörtelns funktion styrs i sin tur av hormonet TSH, tyreoideastimulerande hormon, som bildas i hypofysen. | | För att det ska vara balans i kroppen måste sköldkörtelhormon produceras i lagom mängd. Om sköldkörteln däremot producerar för lite hormon, känns det som att kroppen går på lågvarv. Tillståndet kallas hypotyreos. Hypotyreos – brist på sköldkörtelhormon
| | Struma kallas det när man har en förstorad sköldkörtel, oavsett vad det beror på. Begreppet struma beskriver alltså ett utseende och är inte en särskild sjukdom. Att sköldkörteln är förstorad kan ha många orsaker och måste utredas av läkare. | | Den vanligaste orsaken till att man får för mycket sköldkörtelhormon i kroppen är en överfunktion i sköldkörteln. Detta tillstånd kallas ofta giftstruma, trots att sköldkörteln inte alltid är förstorad. Hypertyreos kan vara en så kallad autoimmun sjukdom. Det betyder att kroppens immunförsvar stimulerar sköldkörteln att bilda för mycket hormon. En sådan störning hos immunförsvaret förklarar drygt hälften av fallen. Det är inte klarlagt varför kroppens immunförsvar reagerar på detta sätt.
Hypertyreos, av autoimmun typ, kan även kallas Graves sjukdom, Basedows sjuka, eller toxisk diffus struma.
Hypertyreos kan också bero på att det bildas för mycket hormon i en eller flera knölar i sköldkörteln, så kallad toxisk nodös struma. Detta är ovanligt före 30 års ålder.
I enstaka fall kan en enda knuta i sköldkörteln producera för mycket hormon. Det kallas solitärt toxiskt adenom.
En inflammation i sköldkörteln, tyreoidit, kan göra att körteln tillfälligt producerar för mycket hormon. Det finns flera olika sorters inflammationer som orsakar överproduktion av hormon. Vanligast är den så kallade de Quervains tyreoidit, även kallad subakut tyreoidit, då sköldkörteln gör ont och man kan få feber. Sjukdomen kan pågå i några veckor upp till ett par månader och kan utlösas av att man drabbas av en infektion i de övre luftvägarna.
Det finns även en viss typ av hypertyreos som man kan få om man fått i sig för mycket jod, till exempel när man behandlas med det jodinnehållande hjärtläkemedlet Cordarone (amiodaron) eller vid användning av jodinnehållande kontrastmedel för röntgen. | | Sköldkörtelsjukdomar är delvis ärftliga. Om man har en sköldkörtelsjukdom i släkten är det större risk att man själv får sjukdomen. Inom en och samma släkt kan risken för både hög och låg funktion i sköldkörteln vara ökad. Hypertyreos smittar inte. | | Överfunktion i sköldkörteln är ungefär fem gånger vanligare hos kvinnor än hos män. Sjukdomen är ovanlig hos barn.
I Sverige insjuknar 43 personer per 100 000 invånare varje år. | | Eftersom orsakerna till att man drabbas av överfunktion i sköldkörteln är dåligt kända så finns det inte heller några bra råd att ge om hur man skulle kunna undvika sjukdom genom till exempel ändrad livsstil eller något annat. | |
Hypertyreos – överskott av sköldkörtelhormon / Symtom och diagnos
|
Hypertyreos kan ge många olika symtom. Besvären kan komma smygande och många tror att de kanske bara beror på stress, hög arbetsbelastning eller vanlig trötthet. Ofta är sköldkörteln förstorad.
Yngre personer får ofta besvär som - svettningar
- värmekänsla
- trötthet
- menstruationsrubbningar
- hjärtklappning och ökad puls
- viktnedgång, på grund av ökad energiförbrukning
- darrningar, vilket beror på att känsligheten för vissa ämnen i nervsystemet ökar
- lös mage, beroende på att maten passerar snabbare genom tarmen
- nervositet, dålig sömn, oro, irritation, ilska och gråtmildhet
- muskelsvaghet, som beror på ökad energiförbrukning och att musklerna bryts ner
- hudproblem, bland annat kan naglar släppa från nagelbädden och man kan få håravfall.
Hos äldre kan ett eller ett par av symtomen vara mest framträdande, till exempel viktnedgång eller hjärtklappning och hög puls. Överproduktionen av hormon kan också ändra balansen mellan uppbyggnad och nedbrytning av benvävnad i skelettet och öka risken för benskörhet. | | En del som får hypertyreos får uppspärrade ögon och en mer stirrande blick. Ögonen blir irriterade med gruskänsla, rodnad och sveda. Uppemot hälften av de som får autoimmun hypertyreos, Graves sjukdom, kan få den här typen av besvär. I ovanliga fall kan ögonsymtomen bli allvarligare. Då kan man till exempel drabbas av dubbelseende, sämre syn och utstående ögon, så kallat exophtalmus.
Rökning kan öka risken för ögonproblem vid Graves sjukdom. För den som har Graves sjukdom med ögonbesvär kan det vara ytterligare ett starkt skäl att sluta röka. | | Man beskriver sina besvär för läkaren, som gör en bedömning av berättelsen och ställer frågor. Sedan fortsätter läkaren med att - göra en allmän kroppsundersökning
- känna på sköldkörteln
- mäta blodtryck och puls
- känna på huden om den är varm, fuktig och svettig
- kontrollera om fingrarna darrar
- kontrollera ögonens utseende.
Symtom som beror på hypertyreos kan ofta vara otydliga och svåra att skilja från andra besvär. | | Därefter får man lämna blodprov för att mäta halten av sköldkörtelhormon i blodet. Förhöjda värden talar starkt för hypertyreos.
Vid hypertyreos är halten av det hormon som styr sköldkörteln, TSH, lågt om man är frisk i övrigt. Vid Graves sjukdom är det mycket vanligt att hitta en viss typ av antikroppar i blodet. Dessa kallas tyreoideareceptorantikroppar (TRAK). | | Om undersökningen och blodproverna visar att man har hypertyreos kan man få en remiss till en specialist i invärtesmedicin eller en specialist på ämnesomsättningssjukdomar, så kallad endokrinolog, för fortsatt utredning och behandling. Om man har ögonproblem brukar även en ögonläkare kopplas in.
När det har slagits fast att man har hypertyreos fortsätter invärtesmedicinaren eller endokrinologen med att försöka bestämma vilken typ av hypertyreos det handlar om eftersom det kan ha betydelse för behandlingen. | | En vanlig undersökning är en scintigrafi, som hjälper till att skilja mellan Graves sjukdom och nodös toxisk struma. Undersökningen går till så att man får en spruta i blodet med ett radioaktivt ämne, ofta teknetium. Efter 15 minuter mäts upptaget i sköldkörteln. Undersökningen visar hur sköldkörteln fungerar och hur den ser ut, men den visar inte hur mycket hormon som bildas i körteln. | | En annan undersökning, som visar hormonproduktionen, kallas för spårjodundersökning. Man får dricka en smakfri vattenlösning som innehåller lite radioaktivt jod. Efter 24 timmar mäts upptaget i sköldkörteln. Därefter kan mätningen upprepas ytterligare en gång efter fyra till sju dygn. Denna undersökning visar om den höga mängden ämnesomsättningshormon beror på att hormon läcker ut från sköldkörteln, eller om den i stället orsakas av en ökad nybildning av hormon.
Ibland är det inte lämpligt att genomföra de här undersökningarna. De ska bland annat undvikas under graviditet och amning, eftersom sköldkörtels funktion studeras med hjälp av radioaktiva ämnen. | | Ibland görs även en så kallad finnålsbiopsi. Då sugs små mängder vävnad ut från sköldkörteln med hjälp av en mycket tunn nål. Sedan undersöks vävnaden i mikroskop. Undersökningen genomförs bland annat när läkaren har känt en knuta i sköldkörteln och är osäker på vad det kan vara. | | Om man har en akut inflammation i sköldkörteln, tyreoidit, brukar man känna sig allmänt sjuk, ha feber och känna ömhet i sköldkörteln. Diagnosen fastställs då blodproverna visar hög mängd ämnesomsättningshormon och ofta ett högt CRP-värde. CRP är ett blodprov som kan visa om man har en inflammation i kroppen. Blodprover kan också visa om man har högre halter av sköldkörtelhormon än normalt. Även en finnålsbiopsi eller en scintigrafi kan göras. | |
Hypertyreos – överskott av sköldkörtelhormon / Vård och behandling
|
Om man inte får behandling för sin hypertyreos, eller får otillräcklig behandling, påverkas hjärtat och man kan exempelvis drabbas av förmaksflimmer och hjärtsvikt. Därför brukar man ibland få förebyggande behandling med så kallade betablockerare.
I mycket sällsynta fall kan hypertyreos leda till ett så kallat kristillstånd, toxisk kris. Det kommer snabbt och har ofta en utlösande faktor, till exempel en operation eller en infektion. Symtomen är kraftiga svettningar, hög feber, hjärtklappning och rastlöshet. | | Om man har symtom som kan tyda på hypertyreos bör man söka sig till vårdcentral eller husläkarmottagning. Man beskriver sina besvär för läkaren, som gör en bedömning av berättelsen och ställer frågor. Man får behandling med läkemedel och ibland sköter en allmänläkare det. Oftast behöver man få remiss till en specialist på invärtesmedicin eller en specialist på ämnesomsättningssjukdomar, en så kallad endokrinolog. Om man har ögonproblem brukar även en ögonläkare kopplas in. | | Det finns tre sätt att behandla hypertyreos, nämligen - läkemedel
- radioaktivt jod
- kirurgi, det vill säga operation.
Alla behandlingsformerna är effektiva. Vilken behandling man får beror på en rad olika saker. De viktigaste är - vilken typ av giftstruma det rör sig om
- hur gammal man är
- storleken på sköldkörteln
- hur kraftig överproduktionen av hormon är och hur påverkad man är av sjukdomen
- om man har någon annan sjukdom
- eventuell graviditet.
| | Två typer av läkemedel används i behandlingen: - Läkemedel som lindrar symtomen.
- Läkemedel som minskar produktionen av sköldkörtelhormon.
Läkemedel vid hypertyreos
| | För att lindra de besvär som man får av hormonöverskottet används så kallade betablockerare, till exempel propranolol som finns i Inderal och metoprolol som finns i Seloken ZOC. Medicinerna är bra mot hjärtklappning, oro och skakningar, men hjälper inte mot andra besvär och de påverkar inte själva sjukdomen. Biverkningar som man kan få av betablockerare, speciellt i början av behandlingen, är trötthet, huvudvärk samt kalla fingrar och tår. De här biverkningarna kan vara otrevliga men är inte farliga och går ofta över efter en tids behandling. Det kan vara svårt att träna konditionsidrotter om man använder betablockerare. | | Läkemedel som minskar hormonproduktionen i sköldkörteln kallas tyreostatika. De läkemedel som finns heter tiamazol som finns i Thacapzol och propyltiouracil som finns i Tiotil. Den här behandlingen brukar skötas av en invärtesmedicinare eller en endokrinolog.
Det finns två behandlingsmodeller. I det ena fallet får man inledningsvis lägsta möjliga dos. Sedan följs symtom och blodprov regelbundet. Efterhand ökas dosen om det behövs. I den andra modellen, som har blivit allt vanligare, tar man full dos av läkemedlet från början så att produktionen av sköldkörtelhormon blockeras. Efter två till fyra veckor kompletteras behandlingen med sköldkörtelhormonet tyroxin som till exempel finns i Levaxin. Därefter följs effekten av behandlingen genom att man får lämna blodprov och beskriva hur man mår.
Om man får ett återfall efter något år provar läkaren ofta någon av de andra behandlingsmetoderna. | | En ovanlig men allvarlig biverkning när man behandlas med tyreostatika är att antalet vita blodkroppar i blodet kan sjunka. Om man äter thyreostatika och får feber, halsont eller sjukdomskänsla måste man hålla upp med läkemedlen och omedelbart söka läkare för kontroll av de vita blodkropparna. Är allt bra vid den kontrollen får man fortsätta behandlingen, men om de vita blodkropparna är låga måste behandlingen avbrytas.
En annan biverkning som förekommer oftare är att man får utslag, som bland annat kan se ut som nässelutslag.
| | Personer som kan behandlas med läkemedel är - barn och ungdomar
- gravida
- de som har en måttligt förstorad sköldkörtel och inte är så påverkade av sjukdomen
- de som ska få behandling med radiojod och kan få läkemedel som ett komplement före och efter radiojodbehandlingen
- de som ska opereras, eftersom man måste ha normala hormonvärden innan en operation kan göras. Vanligtvis kan man opereras två till fyra veckor efter att man har fått behandling, när blodprov och symtom i regel har blivit mycket bättre.
| | Redan efter två till fyra veckor brukar man känna sig bättre och proverna brukar visa mer normala värden. Den totala behandlingstiden är ungefär ett och ett halvt till två år. Efter den tiden läker sjukdomen och de flesta får inget återfall när de slutar med läkemedlen. En fördel med läkemedelsbehandling, jämfört med operation eller radiojodbehandling, är att den inte ger någon bestående nedsättning av sköldkörtelns funktion. Biverkningarna är en nackdel, en annan är att det är ganska stor risk att man får återfall. | | Behandling med svagt radioaktiv jodlösning är en typ av strålbehandling som riktar sig mot sköldkörteln. Man får dricka en vattenlösning med radiojod. Jod tas upp av sköldkörteln i hög grad och avger strålning med mycket kort räckvidd. Därför verkar strålningen bara inom sköldkörteln och de organ som ligger intill får så gott som ingen strålning. Det är en nästan obefintlig risk att omgivningen riskerar att påverkas, men som en extra försiktighetsåtgärd brukar man få rådet att undvika kontakt med gravida och små barn en vecka efter behandlingen. Behandlingen är enkel och risken för komplikationer är liten. Man behöver inte läggas in på sjukhus.
Efter behandlingen blir man långsamt bättre vilket brukar märkas efter tre till fyra veckor. Om inte en behandling ger tillräcklig effekt kan den upprepas. På sikt utvecklar de flesta med Graves sjukdom som har behandlats med radiojod hypotyreos, det vill säga en underfunktion i sköldkörteln. Den sjukdomen är lätt att behandla genom att man äter tabletter som innehåller sköldkörtelhormon, till exempel Levaxin.
Gravida och ammande kvinnor får inte behandling med radiojod på grund av att det är ett radioaktivt ämne. Alla som har behandlats med radiojod måste kontrolleras med jämna mellanrum, i början ganska ofta och sedan alltmer sällan. Det är individuellt hur ofta man behöver gå på kontroll, men ett bra grundschema är kontroll efter sex veckor, tre månader, sex månader och ett år, samt därefter en gång per år. Det gäller både om man får sköldkörtelhormon efteråt och om man inte får det. Kontrollerna kan göras hos en allmänläkare. | | Kirurgisk behandling, det vill säga operation, sker på sjukhus. Under operationen tar kirurgen bort en del av sköldkörteln på varje sida. Operation är lämplig om man har en förstorad sköldkörtel och om man som ung får ett återfall efter läkemedelsbehandling.
Före operationen behandlas man med läkemedel så att halterna av sköldkörtelhormon i kroppen normaliseras. För det mesta används tyreostatika. När man har normala halter av sköldkörtelhormon i kroppen får man även sköldkörtelhormon i form av till exempel Levaxin fram till operationen för att undvika att man får för låga hormonhalter.
Man kan också få så kallade betablockerare som minskar de besvär som överskottet av sköldkörtelhormon ger. Fördelen med behandlingen är att kirurgen kan operera ganska snabbt efter det att giftstruman har upptäckts. På ett par veckor kan nämligen symtomen minska betydligt. Nackdelen är att dessa läkemedel inte påverkar själva hormonhalten i kroppen. | | Bisköldkörtlarna sitter mycket nära sköldkörteln och kan störas av operationen. Ju mer som tas bort av sköldkörteln, desto större är risken. Bisköldkörtlarna styr kalkomsättningen i kroppen. Därför måste läkaren alltid kontrollera att kalkvärdena är normala efter en operation. Om man förlorar bisköldkörtlar efter en operation måste man få tablettbehandling med vitamin D resten av livet för att reglera kalkhalten i kroppen. | | Om man drabbas av ögonbesvär ska man behandlas av en ögonläkare som samarbetar med en invärtesmedicinare eller endokrinolog. Besvären minskar eller försvinner ofta när hormonbalansen rättas till. Ibland måste specialbehandling med antiinflammatoriska läkemedel användas och i enstaka fall kan även en ögonoperation behövas. | | Om man har den vanligaste formen av inflammation i sköldkörteln som ger hypertyreos, de Quervains tyreoidit, kan man få betablockerare för att lindra de besvär som man får av det ökade utsläppet av sköldkörtelhormon i kroppen. Annars går behandlingen ut på att lindra inflammationen, vilket betyder att man i mindre svåra fall får antiinflammatoriska läkemedel. Vid kraftiga inflammationer måste man behandlas med kortison under en viss tid. | | Besvär som trötthet och oro kan sitta i lång tid efter behandlingen trots att blodvärdena är bra, men det brukar försvinna så småningom hos de allra flesta.
Det finns en liten risk för återfall efter behandlingen. Det är vanligast efter behandling med tyreostatika, men förekommer även efter andra typer av behandling. Det finns också alltid en viss risk för att man utvecklar en underfunktion i sköldkörteln. Därför behövs regelbundna kontroller hos läkare livet ut. | | Det finns inga vetenskapliga bevis för att några alternativa behandlingsmetoder skulle vara effektiva vid hypertyreos. | |
Hypertyreos – överskott av sköldkörtelhormon / Redaktion
|
Christina Ledin, läkare, specialist i allmänmedicin, AB Previa, Karlstad. | | Helena Filipsson, specialistläkare i endokrinologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg | |
Allt innehåll är också bearbetat, granskat och godkänt av redaktionen, den medicinske chefen och redaktionsrådet vid 1177.se.
Synpunkter på innehållet? Kontakta redaktionen
| |
|
