|
|
Infektion och inflammation / Översikt
|
En infektion innebär att kroppen har angripits av bakterier, virus eller svamp. För att försvara sig reagerar kroppen oftast med en inflammation. Området som är inflammerat kan bli svullet, rött, varmt och ömt.
De flesta infektioner, som till exempel förkylningar och influensa, går över av sig själva inom en vecka och man behöver inte söka vård. Men det finns också kroniska infektioner, som herpes och HIV.
Det är vanligast att en inflammation beror på en infektion, men det kan också finnas andra orsaker. Skador mot kroppen, allergi för något ämne samt en del sjukdomar kan också utlösa en inflammation. | | Bakterieinfektioner kan behandlas med antibiotika. Mot virus hjälper inte antibiotika, men det finns vaccin mot en del virus, samt medicin som gör det svårare för viruset att föröka sig. Svampinfektioner behandlas med svampdödande läkemedel.
Om en inflammation blir kraftig finns det flera typer av läkemedel som kan användas för att dämpa kroppens reaktion. | | Man ska söka vård direkt på en vårdcentral eller en akutmottagning om man har - feber som stiger snabbt
- svårt att andas eller väsande och pipande andning
- svår huvudvärk tillsammans med feber och stelhet i nacken
- kraftiga magsmärtor
- svårt att få i sig vätska
- en känsla av att vara omtöcknad, slö eller förvirrad.
Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd om vart man ska vända sig. | |
Infektion och inflammation / Vad beror det på?
|
Infektion och inflammation är ord som ofta används när man talar om olika sjukdomar. De hör ihop, men beskriver ändå två skilda tillstånd.
Infektion betyder att kroppen utsätts för ett skadligt angrepp av mikroorganismer som bakterier, virus eller svamp. När parasiter som mask eller löss angriper kroppen säger man ibland infektion, men den riktiga termen är då infestation.
En infektion innebär att ett smittämne passerar kroppens första skyddsbarriärer som finns i huden och i slemhinnorna. Det leder nästan alltid till att kroppens olika försvarssystem reagerar och sätter igång en inflammation. Däremot beror inte alla inflammationer i kroppen på en infektion. De kan även orsakas av andra skador och kroppsliga reaktioner, till exempel allergier. | | Ordet inflammation används när det finns olika tecken på att kroppens försvar har reagerat på en skada eller ett angrepp. Tecknen kan till exempel vara att det syns en rodnad eller att temperaturen stiger. Det är tecken på att blodflödet har ökat i området. Man kan också se en svullnad eller känna smärta. Inflammationen leder ofta till att det område i kroppen som är inflammerat fungerar sämre. Typiska symtom vid en inflammation är alltså - rodnad
- värme
- svullnad
- smärta
- nedsatt funktion.
| | Bakterier, virus och svampar är en del av människans naturliga miljö, och kroppen har flera möjligheter att skydda sig mot skadliga angrepp. Huden är täckt av bakterier som i vanliga fall inte gör någon skada, utan i stället skyddar mot mer aggressiva bakteriestammar. I luftvägarna finns slemhinnan som producerar ett sekret där olika bakterier och virus fastnar. Där finns också flimmerhår som transporterar slemmet ut ur kroppen. Även i tarmarna finns bakterier och slemhinnor som skyddar mot skadliga angrepp. | | Om kroppens egna försvar inte lyckas stoppa ett angrepp startas alltså en inflammation.
Cellerna i den drabbade delen av kroppen släpper då ut olika kemiska ämnen. Detta leder till att mer blod strömmar genom vävnaden och området svullnar på grund av att det ansamlas vätska. Även immunsystemets celler, de vita blodkropparna, aktiveras och börjar försvara kroppen mot angreppet och reparera eventuella skador.
Om det inte räcker, och mikroorganismen inte snabbt bekämpas, bildas antikroppar i blodet. Antikroppar är proteiner som kan binda sig till särskilda ställen på smittämnet. De startar försvarsreaktioner som oskadliggör inkräktaren.
När det bildas antikroppar utvecklar kroppen vad man kallar ett immunologiskt minne. Minnet gör att immunförsvaret reagerar snabbt om samma infektion kommer tillbaka senare. Hur bra det immunologiska minnet är varierar från person till person. Det beror också på vilken mikroorganism som ligger bakom infektionen. | | Tre sorters mikroorganismer är vanliga orsaker till infektioner | | | | Virus är mer svårbekämpade än bakterier Skillnaden mellan bakterier och virus är främst att bakterier har en mer komplicerad uppbyggnad än virus.
Oftast består virus av en bit arvsmassa i ett hölje. Arvsmassan innehåller information som används för att göra nya viruspartiklar som gör att viruset ökar i mängd. Virus kan inte öka i mängd utan tillgång till levande celler, och de utnyttjar den infekterade cellens system för tillväxten. Därigenom blir de också svåra att bekämpa, eftersom ett läkemedel som angriper viruset också lätt kan skada kroppens egna celler som de växer i.
Bakterier, däremot, har en egen unik cellstruktur, och kan därför angripas med hjälp av till exempel antibiotika. | | Virus ligger bakom förkylning och influensa Det är virus som orsakar förkylning och influensa. Det finns flera hundra olika typer av förkylningsvirus. Även influensaviruset finns det olika typer av. En del virus, som till exempel influensaviruset, har dessutom förmåga att förändra sin struktur. Det kan göra att kroppens immunsystem har svårare att känna igen viruset, och därför inte skyddar mot en ny infektion, även om man har haft en liknande virustyp tidigare. | | Herpes och hiv är också virus Ett annat mycket vanligt virus är herpes simplex-viruset. Det kan ge munherpes eller herpes i underlivet. Viruset försvinner vanligen inte ur kroppen efter det första sjukdomstillfället utan finns kvar i nervrötterna. Det kan sen aktiveras och ge nya symtom senare i livet. Ett annat känt virus som ger kronisk infektion är hiv. | | | | Samma bakterie kan ge olika symtom Bakterier kan visa sig på olika sätt. Ett exempel är den vanligt förekommande bakterien streptokocken. När den ger upphov till sjukdom handlar det oftast om halsfluss men den kan också ge bland annat två typer av hudinfektion. Vanligast är rosfeber, erysipelas, som främst vuxna får, men ibland kan den ge även svinkoppor, impetigo, som är vanligast hos barn. Streptokocker kan också orsaka öroninflammation, och i värsta fall kan man få en spridd infektion i blodet. Vilken sjukdom man får beror på hur aggressiv bakteriestammen är och hur den beter sig. Också de arvsanlag man har och hur kroppens immunförsvar fungerar när man smittas, påverkar utfallet. | | | | Svampar är ett hot när de växer för mycket Svampar är ett annat vanligt smittämne. De finns vanligen i små mängder på och i kroppen utan att orsaka någon skada. Men om immunförsvaret eller bakteriefloran påverkas kan svampen växa ohämmat. Det kan bland annat ske efter en antibiotikakur. Till exempel får många kvinnor en svampinfektion i underlivet efter att ha använt antibiotika. En annan orsak till uppblossande svampinfektioner kan vara en förhöjd nivå av blodsocker vid diabetes.
Vid svåra sjukdomar då kroppen har ett kraftigt nedsatt immunförsvar kan svampar ge en spridd och allvarlig infektion. Även andra smittämnen som man normalt inte blir sjuk av kan ge allvarliga sjukdomar vid sådana tillfällen. | | För vissa sjukdomar, som tuberkulos, krävs en ganska stor mängd bakterier och nära fysisk kontakt för att man skall bli infekterad och sjuk. Andra mikroorganismer smittar mycket lätt, som influensavirus och virus som ger vattkoppor. Dessa viruspartiklar kan hålla sig svävande i luften efter att man hostat och nyst, och sprids alltså genom luften. Svampar har låg smittsamhet eftersom de vanligen ger infektion först om det finns någon bidragande faktor som gynnar svamptillväxt. | | Efter immunförsvarets reaktion kan en inflammation oftast läka ut av sig själv, men ibland bildas var och inflammationen förvärras. Då måste man få mediciner, och ibland måste varbölden skäras upp så att varet kan rinna ut. Vid vissa tillstånd får man en mer långdragen och kronisk inflammation. Exempel på detta är reumatiska sjukdomar och tuberkulos. Det finns också infektionssjukdomar som ligger vilande i nervbanorna och ibland blossar upp i tillfälliga attacker, som herpes. | | Olika infektioner är den vanligaste orsaken till inflammationer, men all slags skadlig inverkan på kroppen, som värme, kyla, kemiska ämnen, mekaniska skador eller allergier kan utlösa en inflammation.
Kroppen kan också reagera med inflammation vid så kallade autoimmuna tillstånd. Det betyder att immunsystemet börjat angripa kroppens egen vävnad. Exempel är de reumatiska sjukdomarna, vissa typer av blodbrist och vissa former av struma. Det finns också sjukdomar där man ännu inte vet varför inflammationen startar, som till exempel muskelreumatism, polymyalgia reumatica, MS och inflammatoriska tarmsjukdomar som ulcerös kolit och Crohns sjukdom.
När man har astma får man en inflammation i luftrörens slemhinna som spelar stor roll för hur svåra symtom man får. Om inte inflammationen behandlas så har luftrörsvidgande medicin dålig effekt. | | När man har besvär från olika delar av rörelseapparaten – som ont i nacken, axlarna, armarna och ryggen – används relativt ofta begreppet inflammation. Men det har visat sig att det oftast inte är fråga om inflammation vid denna typ av besvär. Bland annat saknas de karaktäristiska tecknen som rodnad, svullnad och värmeökning, och om man undersöker vävnadsprov i mikroskop saknas även de typiska inflammationscellerna. I stället ser man att vävnaden är blek och fattig på blodkärl och nerver. Denna typ av förändring brukar kallas degenerativ. Degenerativa förändringar är en del av den normala åldersprocessen i kroppens vävnader. | |
Infektion och inflammation / Diagnos och vård
|
Ofta läker en infektion av sig själv inom någon vecka och man behöver då vanligen inte få hjälp av sjukvården. Däremot ska man söka vård direkt om man får symtom som kan betyda en mer allvarlig sjukdom, som - snabbt stigande feber, frossa och stark sjukdomskänsla
- andningssvårigheter eller en väsande, pipande andning
- svårigheter att få i sig vätska, med risk för uttorkning
- förvirring och känsla av att vara omtöcknad
- svår huvudvärk tillsammans med feber och stelhet i nacken eller slöhet och förvirring
- kraftiga magsmärtor med feber.
| | När man får en infektion kan symtomen vara väldigt olika, beroende på vilken mikroorganism man smittats av och hur kroppen klarar av att hantera infektionen. Det räcker ofta med att beskriva symtomen samtidigt som läkaren gör en vanlig kroppsundersökning för att ställa diagnos.
Vanliga symtom som kan vara tecken på en inflammation är svullnad, rodnad, dunkande värk, värmekänsla och feber. Vid särskilt allvarliga inflammationer kan man gå ned mycket i vikt under kort tid och känna sig dålig på ett allmänt och diffust sätt. | | Om sjukdomsbilden är oklar eller om man har fått en behandling som inte hjälper kan läkaren ta kompletterande prover. | | Bakterie- och virusprov Bakterieodlingar kan inom ett par dagar ge svar på vilka bakterier som har orsakat infektionen. Ibland kan läkaren få hjälp med att ställa diagnos genom att undersöka vävnadsprover i ett mikroskop.
Virusodlingar tar oftast längre tid. För flera vanliga typer av smitta, som till exempel körtelfeber, influensa och och RS-virus finns det snabbtest som ger svar inom några timmar. | | Blodprover Blodprover kan visa att kroppen har börjat bilda antikroppar mot vissa smittämnen. Sådana prover tar lång tid att analysera och ibland måste man lämna blodprov vid flera tillfällen. Man kan ha antikroppar i blodet som inte beror på en aktuell infektion, utan som är rester efter en infektion man har haft tidigare.
Om man har en inflammation, och läkaren vill ha information om hur kraftig inflammationen är, kan vanliga blodprover som ”sänkan” eller så kallad CRP ge vägledning. Proverna kan visa på förhöjda värden om man har en allvarligare inflammation. Antalet vita blodkroppar kan också vara förhöjt vid infektioner. Om man har en långvarig och kraftig inflammation kan det sänka blodvärdet genom att benmärgen inte bildar tillräckligt mycket nytt blod.
En analys av blodets proteiner görs ofta om det är svårt att förstå orsaken bakom inflammationen. Proteiner kan visa på typiska mönster i blodet för olika slags sjukdomar. Vid vissa typer av inflammationer, exempelvis ledgångsreumatism eller inflammation i sköldkörteln, kan olika blodprov visa om kroppen har bildat antikroppar som är vanliga vid vissa sjukdomar. | | Man behandlas på olika sätt beroende på vad som är orsaken till inflammationen. Om den har orsakats av bakterier behandlas man oftast med antibiotika. Har inflammationen gett en varfylld böld öppnas den så att varet kommer ut och såret kan rengöras. För att dämpa symtom som värk och svullnad kan man få inflammationsdämpande och smärtstillande mediciner.
Ibland används kortison för att dämpa kroppens reaktion och immunförsvar. Vid vissa sjukdomar där immunförsvaret angriper kroppens egen vävnad, används även andra läkemedel som mer kraftigt påverkar och dämpar det egna försvaret. Exempel på sådana sjukdomar är ledgångsreumatism och Multipel skleros, MS. | | Om man har en infektion som beror på bakterier och behöver behandlas finns flera sorters olika antibiotika att välja mellan. Antibiotika fungerar genom att döda bakterierna eller hindra dem från att föröka sig. Det är viktigt att välja en typ av antibiotika som riktar sig direkt mot den typ av bakterier det gäller. Helst ska man undvika preparat som har en bred effekt mot många olika bakteriesorter. Annars störs kroppens egen flora av bakterier mer än nödvändigt och risken ökar för att bakteriestammar ska bli immuna, resistenta, mot läkemedlen. Antibiotika
| | Eftersom virus inte är uppbyggda på samma sätt som bakterier kan de inte behandlas med antibiotika. I stället används vaccinationer för att förebygga att man insjuknar, men också för att förhindra att viruset sprids. Det finns vaccin mot många virussorter, men hittills saknas vaccin mot vissa allvarliga typer, som exempelvis hiv.
För vissa virus, till exempel influensa, herpes och hiv, finns mediciner som har en bromsande effekt på virusförökningen. | | För att minska risken att få infektioner kan man försöka undvika smitta på olika sätt. Oftast krävs direkt eller nära kontakt för att mikroorganismer ska överföras. Man kan tänka på att - hålla avstånd när någon hostar eller nyser
- undvika folksamlingar i förkylningstider
- tvätta händerna ofta
- använda kondom som skydd mot sexuellt överförda infektioner
- ha en god hygien kring livsmedel och kök
- ha ett gott hälsotillstånd genom att äta bra mat, ha goda sömnvanor, motionera, vara måttlig med alkohol och inte röka eller använda droger.
| |
Infektion och inflammation / Redaktion
|
Martin Enander, specialist i allmänmedicin, Sundsvall | | Jan Andersson, professor, Infektionskliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm | |
Allt innehåll är också bearbetat, granskat och godkänt av redaktionen, den medicinske chefen och redaktionsrådet vid 1177.se.
Synpunkter på innehållet? Kontakta redaktionen
| |
|
