Om man inte är nöjd med vården

Man har rätt att klaga

Som patient inom hälso- och sjukvården har man rätt att bli bemött med respekt och få begriplig information om hälsotillstånd och om de undersökningar och behandlingar som föreslås. Man ska få en bra vård av god kvalitet.

Om man inte är nöjd med den vård som man fått eller är missnöjd med bemötandet, har man rätt att klaga och lämna synpunkter. Det kan gälla allt från mindre problem till svåra situationer som har lett till bestående skador eller dödsfall. Man kan också göra en anmälan som syftar till att få verksamheten att fungera bättre.

Det finns flera olika instanser att vända sig till med klagomål. Det kan vara bra att be om skriftligt svar när man klagar för att i lugn och ro läsa svaret och undvika missförstånd.

Klaga direkt hos vårdpersonalen

Det är bra att i första hand vända sig direkt till den läkare eller annan vårdpersonal som har utfört undersökningar och behandling. Ofta kan rena missförstånd och oklarheter redas ut på det sättet och minska risken för att det händer igen. Man kan också alltid vända sig till chefen vid den enhet där man fått vården, till exempel verksamhetschefen på en ortopedmottagning.

När det gäller kommunal hälso- och sjukvård som till exempel hemsjukvård vänder man sig till den medicinskt ansvariga sjuksköterskan, även kallad MAS, i kommunen.

Vad som är landstingsdriven och kommunal vård skiljer sig i olika delar av landet. Man kan fråga sin kommun eller landstinget om vem som ansvarar för vården. Oftast ansvarar kommunen för enklare hemsjukvård medan landstinget sköter mer avancerad sjukvård i hemmet.

Tar emot klagomål

En instans som man kan lämna synpunkter till är patientnämnden, som ibland kallas förtroendenämnd. Patientnämnden ska bidra till hög patientsäkerhet i hälso- och sjukvården.

Nämnden ska finnas i alla landsting för att ta emot klagomål och synpunkter på bland annat bemötande, diagnos, medicinering, avgifter, sekretessfrågor och vårdgaranti. I nämnden sitter politiker medan det är tjänstemän som handlägger klagomålen. Nämndens politiker och tjänstemän har tystnadsplikt.

Patientnämnden är fristående från hälso- och sjukvården och det kostar inget att vända sig dit med frågor eller klagomål.

Förutom hälso-och sjukvård ingår i patientnämndens verksamhetsområde också tandvård som bedrivs av landstinget och privattandvård som finansieras helt eller delvis av landstinget.

Dessutom ingår hälso- och sjukvård som bedrivs av kommuner, eller enligt avtal med kommuner, och den allmänna omvårdnad enligt Socialtjänstlagen som man får i samband med sådan hälso- och sjukvård.

Av patientnämnden kan man till exempel få hjälp med

• information som man behöver för att kunna ta tillvara sina intressen i hälso- och sjukvården
• kontakter med vårdpersonal
• att hitta till rätt myndighet
• att rapportera iakttagelser och avvikelser som man reagerat på till vårdgivare och vårdenheter.

Både muntliga och skriftliga klagomål utreds

Man kan både ringa och skicka in skriftliga klagomål till patientnämnden. Tjänstemännen ser till att få klagomålen utredda eller att rätt instans kopplas in.

Patientnämnden har inte befogenheter att avgöra om sjukvårdspersonalen begått något fel eller inte. Det är i stället en fråga för verksamhetsansvariga eller myndigheter som Socialstyrelsen.

Kontaktuppgifter till patientnämnden ska finnas där du fått vård och på landstingens egna webbplatser.

Bevakar kvalitet och säkerhet

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, är tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvården och inspekterar bland annat verksamheterna för att främja patientsäkerheten, förebygga skador och ta bort risker i vården. Tidigare ingick det i Socialstyrelsens uppgifter att utöva denna tillsyn, men utförs numera av Inspektionen för vård och omsorg. Myndigheten ska fokusera på orsakerna till det som inträffat, så kallade systemfel, och på vad som kan göras för att det inte ska inträffa igen.

Till Inspektionen för vård och omsorg kan man anmäla en händelse eller enskilda yrkesutövare. I anmälan behöver man inte ange vem eller vilka som bär ansvaret för händelsen. Alla som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen, oavsett om de arbetar i kommun, landsting eller i ett privat vårdföretag, kan anmälas.

En anmälan kan också gälla kritik mot organisationen eller allmänna brister i patientsäkerheten som behövs rättas till. Klagomålen ska utredas förutsättningslöst. Man behöver inte själv veta vem som har gjort något fel eller vad som har brustit i behandlingen utan det räcker med att anmäla händelsen som sådan.

Inspektionen för vård och omsorg kan rikta kritik mot både en organisation, exempelvis landsting, och enskilda i vårdpersonalen. Det kan även göras om det inte finns någon anmälan eller klagomål från patienter eller närstående. Om det behövs för patientsäkerheten kan Inspektionen för vård och omsorg också utfärda bestämmelser som organisationen måste följa. Myndigheten kan också besluta att lämna över ärenden till patientnämnden. Beslut från Inspektionen för vård och omsorg kan inte överklagas.

Anmälningar av händelser som kan vara brottsliga överlämnas till polis. Det kan till exempel handla om att sjukvårdspersonal anklagas för sexuella övergrepp eller misshandel.

Både anmälningar till Inspektionen för vård och omsorg och myndighetens beslut är offentliga handlingar som alla som vill kan läsa. Däremot omfattas patientjournaler och andra liknande handlingar som ingår i utredningen av sekretess.

Följer upp Lex Maria-anmälningar

Inspektionen för vård och omsorg handlägger de så kallade Lex Maria-anmälningarna, då vården själv ska anmäla allvarliga händelser. En Lex Maria-anmälning ska utredas för att säkerställa patientsäkerheten. Det kan kan leda vidare till att Inspektionen för vård och omsorg anmäler vårdpersonal till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

Endast Socialstyrelsen, Justitieombudsmannen och Justitiekanslern kan göra anmälningar till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN. Det ska ske om det finns skäl för att besluta om skyddsåtgärder, det vill säga att stoppa rutiner och arbetssätt som kan vara riskfyllda. HSAN kan pröva och besluta om

• att återkalla legitimationen från den läkare eller sjuksköterska som har misskött sitt arbete
• att utfärda prövotid, vilket innebär att läkaren eller sjuksköterskan måste stå under uppsikt i upp till tre år, samt att en särskild plan upprättas under den tiden
• att begränsa eller dra in en läkares rätt att skriva ut läkemedel.

Polis, patientorganisationer och politiker

Om man anser att ett brott har begåtts inom vården kan man göra en polisanmälan. Anmälan kan till exempel gälla vållande till annans död. I Sverige är det mycket ovanligt att sådana anmälningar leder till åtal och fällande dom, eftersom det i brottslagstiftningen krävs så kallat uppsåt eller grov oaktsamhet för att kunna bestraffas.

Patientorganisationer kan ibland hjälpa till med hanteringen av ärenden som rör klagomål. De kan i vissa fall bedöma vilken instans det är bäst att framföra sina klagomål till och även hjälpa till med att skriva en anmälan.

Diskrimineringsombudsmannen, DO, arbetar mot diskriminering. Om man anser sig osakligt särbehandlad utifrån kön, könsidentitet, könsuttryck, ålder, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning och sexuell läggning, kan detta anmälas till DO.

Det är alltid möjligt att framföra klagomål till de sjukvårdspolitiker som har det politiska ansvaret i ett landsting eller en kommun.

I några landsting finns särskilda patientombudsmän, som ibland även kallas patientombud eller patientvägledare.

Om man till exempel känner sig illa bemött eller på annat sätt är missnöjd med vården kan man kontakta dem. Patientombudsmannen kan hjälpa till och hänvisa vidare om man inte är nöjd med svaret eller bemötandet efter att man först har vänt sig direkt till sjukvårdspersonalen.