Hjälpmedel för det dagliga livet

Information

Information

Viktigt med helhetssyn

Hjälpmedel är en del av vården och kan inte frikopplas från andra vård- och behandlingsinsatser. I all vård, inklusive habilitering och rehabilitering, är det viktigt med en helhetssyn på de behov och den situation man har.

Hjälpmedel för vardagsliv samt vård och behandling

Med hjälpmedel för det dagliga livet menas de hjälpmedel som behövs för att man själv eller med hjälp av någon annan ska kunna

  • tillgodose grundläggande personliga behov, det vill säga att klä sig, äta och sköta sin personliga hygien med mera
  • förflytta sig
  • kommunicera med omvärlden
  • fungera i hemmet och i närmiljön
  • orientera sig
  • sköta det dagliga livets rutiner i hemmet
  • gå i skola
  • delta i normala fritids- och rekreationsaktiviteter.

Hjälpmedel för vård och behandling är sådana som kopplas till en vårdinsats eller behandling.

De flesta hjälpmedel för det dagliga livet samt vård och behandling är medicintekniska produkter. Det finns lagstiftning som talar om vad en medicinteknisk produkt är och vilka säkerhetskrav som ska uppfyllas för att den ska vara en medicinteknisk produkt. Ibland måste man få hjälpmedel specialanpassade för att de ska fungera bra. För specialanpassning finns också särskild lagstiftning.

Hjälpmedel skrivs ut av hälso- och sjukvårdspersonal

Hjälpmedel skrivs ut av personal inom hälso- och sjukvården. Hjälpmedel som skrivs ut till en person ska i de flesta fall återlämnas när man inte längre behöver dem. Oftast får man låna hjälpmedlen gratis, men avgifter kan förekomma. En del hjälpmedel, som är utöver sjukvårdshuvudmannens ansvar, får man bekosta helt själv.

Reparationer

Reparation av hjälpmedel som skrivits ut bekostas oftast av sjukvårdshuvudmannen. I samband med att hjälpmedlet tas i bruk får man själv eller anhöriga information om vart man ska vända sig om hjälpmedlet behöver repareras. Förbrukningsmaterial får man betala själv.

Vad är Fritt val av hjälpmedel?

I tre län, Kronoberg, Sörmland och Stockholm, finns det som kallas Fritt val av hjälpmedel. Det innebär att om man har fått en bedömning att man behöver hjälpmedel så ska man ha en större möjlighet att välja själv vilket hjälpmedel man önskar. Man får en rekvisition och kan själv köpa det hjälpmedel som man önskar.

Vart vänder man sig?

Landstinget/regionen och kommunen har ett delat ansvar för hjälpmedel för det dagliga livet och för vård och behandling. Fördelningen av ansvaret varierar i landet. För att få veta hur det fungerar där man bor tar man kontakt med landstinget/regionen eller kommunen.

Lagstiftning

Hälso- och sjukvårdslagen, SFS 1982:763.
Lag om medicintekniska produkter, SFS 1993:584.
Förordningen om medicintekniska produkter, SFS 1993:876.
Användning och egentillverkning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården mm, SOSFS 2008:1.
Läkemedelsverkets föreskrifter om medicintekniska produkter, LVFS 2003:11.

Organisationen för hjälpmedel

Ansvaret för hjälpmedel för det dagliga livet samt vård och behandling är delat mellan de båda sjukvårdshuvudmännen landstinget och kommunen. Fördelningen av ansvaret varierar i landet. Man kan kontakta landstinget eller kommunen för att få information om hur det är där man bor.

Landstingen och kommunerna har oftast ett reglerat samarbete via avtal eller gemensam organisation för främst hjälpmedelscentralens eller motsvarandes verksamhet. Nedan beskrivs de verksamheter och befattningshavare inom landstinget och kommunen som arbetar med hjälpmedel.

Landstingen / regionerna

De verksamheter som arbetar med hjälpmedel inom landstinget är

  • hjälpmedelscentral eller motsvarande
  • hörcentral eller motsvarande
  • syncentral
  • ortopedteknisk avdelning
  • vårdcentral eller motsvarande i öppen vård
  • habiliteringsenheter
  • klinik eller motsvarande i sluten vård
  • datatek
  • dataresurscenter/kommunikationscenter
  • tolkcentral
  • taltjänst.

Hjälpmedelscentralen
Personalen på hjälpmedelscentralen eller motsvarande arbetar vanligtvis konsultativt via landstingens och kommunernas förskrivare i habiliterings- och rehabiliteringsverksamheter för barn och vuxna med rörelsehinder, kognitiva funktionsnedsättningar, talskada och/eller utvecklingsstörning.

Konsultationen sker när det gäller speciellt komplicerade eller ovanliga hjälpmedel eller vid anpassning/specialanpassning av hjälpmedel.

Personal på hjälpmedelscentralen informerar om befintliga och nya hjälpmedel och utbildar förskrivare och andra på och omkring hjälpmedel. På hjälpmedelscentralerna finns oftast hjälpmedelskonsulenter med ansvar för olika hjälpmedelsområden.

Hjälpmedelscentralen eller motsvarande har ofta ett samordningsansvar för urval av sortiment, inköp, lagerhållning, transport och reparation av hjälpmedel för landstinget och kommunerna.

De befattningshavare som inom hjälpmedelscentralens område skriver ut hjälpmedel finns inom landstinget, kommunen eller privata vårdgivare som landstinget eller kommunen har avtal med.

Hörcentralen
Hörcentralen eller motsvarande ansvarar för hörselrehabilitering. Det innebär att man utför hörselprov, utprovar, anpassar och tränar användning av hörapparater och andra hörseltekniska hjälpmedel.

På hörcentralen eller motsvarande kan den som har en hörselskada och anhöriga få information, utbildning, råd och stöd. Hörcentralen administrerar också installationer av hörseltekniska hjälpmedel i hemmet, till exempel system som gör att lampor blinkar när dörrklockan ringer. Oftast krävs det att en läkare skriver remiss för att man ska få komma till hörcentralen.

I några landsting/regioner finns auktoriserade audionommottagningar. Dit kan man vända sig utan remiss. På hörcentralen kan man få reda på hur det är där man bor.

Syncentralen
Syncentralen ansvarar för rehabilitering om man har en synskada och har remitterats dit av en ögonläkare. Syncentralen arbetar med rehabilitering genom synträning, orienterings- och förflyttningsträning, träning av kompensatoriska tekniker. Syncentralen arbetar också med utprovning, förskrivning av och träning i att använda optiska hjälpmedel och andra synhjälpmedel.

Den ortopedtekniska avdelningen
Den ortopedtekniska avdelningen arbetar oftast på uppdrag av landstingen. De svarar för utprovning och tillverkning av ortoser, proteser och ortopediska skor efter remiss från läkare.

Vårdcentralen
Vårdcentralen eller motsvarande är den verksamhet man vänder sig till om man behöver hjälpmedel. På vårdcentralen finns läkare och oftast arbetsterapeuter, distriktssköterskor och sjukgymnaster som kan utreda behov av och skriva ut hjälpmedel. Om man behöver syn- eller hörhjälpmedel remitteras man till syn- respektive hörcentralen eller motsvarande. Vid behov av ortopediska hjälpmedel remitteras man i de flesta fall till ortopedklinik eller ortopedteknisk avdelning.

Habiliteringsenheten
Habiliteringsenheten ansvarar för behandling av barn, ungdomar och vuxna med medfödda funktionsnedsättningar. Hjälpmedel ingår i behandlingen och skrivs ut av de arbetsterapeuter, sjukgymnaster och logopeder som finns på habiliteringsenheten.

Datatek
Det finns cirka 30 Datatek i landet. Datateken är oftast organiserade inom landstingens habiliteringsverksamhet. På Datateken kan barn med funktionsnedsättningar som ännu inte lärt sig att läsa och skriva prova olika typer av program för dator. Man kan också låna hem programvaror och styrdon till sin egen persondator.

Kliniker
Medicinska enheter, kliniker inom den slutna vården, har i flera landsting ansvaret för vissa hjälpmedel som är avsedda för vård och behandling.

Dataresurscenter/kommunikationscenter
Dataresurscenter, så kallade Redah-center är speciella enheter för utprovning av hjälpmedel baserad på avancerad datorteknik och drivs av landstingen. Dataresurscenter finns i Göteborg, Linköping,Lund, Furuboda, Stockholm, Umeå, Uppsala och Örebro. På några av dataresurscentren finns en särskild enhet för insatser inom kommunikationsområdet som erbjuder utbildning, utredning, behandling och hjälpmedel för att den enskilde ska kunna kommunicera med andra. I Malmö finns en sådan fristående enhet.

I de flesta landsting/regioner finns speciella enheter eller team som arbetar med datorbaserade hjälpmedel. Hjälpmedelscentralerna eller motsvarande kan hjälpa till om man vill ha en sådan kontakt.

Tolkcentralen och Taltjänst
Tolkcentralen och Taltjänst svarar för tolkning för hörsel- och talskadade. Tolkcentralerna handhar i många landsting texttelefoner. Läs mer under rubriken Tolktjänst.

Kommunerna

De enheter eller personer som arbetar med hjälpmedel och personer med funktionsnedsättning inom kommunerna är

  • medicinskt ansvarig sjuksköterska, MAS, medicinskt ansvarig för rehabilitering, MAR.
  • rehabiliteringsenhet eller motsvarande
  • äldre- och handikappomsorg
  • LSS-handläggare
  • heminstruktör/hörselombud
  • personligt ombud.

Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Medicinskt ansvarig sjuksköterska, MAS, är den person som har ansvaret för kvalitet och säkerhet inom den kommunala hälso- och sjukvården. I några kommuner har en arbetsterapeut eller sjukgymnast motsvarande ansvar för rehabilitering. Den personen kallas då medicinskt ansvarig för rehabilitering, MAR.

Rehabiliteringsenheten
I många kommuner finns en rehabiliteringsenhet med arbetsterapeuter och sjukgymnaster som svarar för rehabilitering om man är äldre eller har en funktionsnedsättning. Personalen på rehabiliteringsenheten skriver ofta ut hjälpmedel.

De flesta kommuner har ett lokalt hjälpmedelsförråd med tillgång till de vanligaste hjälpmedlen och samarbetar i övrigt med landstingets hjälpmedelscentral eller motsvarande.

Äldre- och handikappomsorgen
Äldre- och handikappomsorgen är den enhet inom kommunen som handhar frågor som rör äldre och personer som har funktionsnedsättningar.

LSS-handläggaren
LSS-handläggaren svarar på frågor och informerar om vad lagen om stöd och service till personer med funktionsnedsättning, LSS, innebär samt handlägger ansökningar om insatser.

Heminstruktörer och hörselombud
Heminstruktörer eller hörselombud är anställda av kommunen. Om man har en synskada eller hörselskada kan man få hjälp av dem till ett mera aktivt liv i hemmiljö. Heminstruktörerna/ hörselombuden kan till exempel träna användningen av syn- och hörselhjälpmedel och förmedla kontakter med sjukvården.

Personligt ombud
Verksamhet med personligt ombud fyller en viktig funktion för att personer med psykisk funktionsnedsättning ska bli delaktiga i samhället. Personliga ombud ska se till att kvinnor och män (18 år och äldre) som lever med en omfattande psykisk funktionsnedsättning får sina behov tillgodosedda och att deras insatser planeras, samordnas och genomförs. Kommunerna är huvudmän för personliga ombud.

Ombudens uppgift är att:

  • tillsammans med den enskilde identifiera och formulera den enskildes behov av vård, stöd och service
  • tillsammans med den enskilde se till att olika huvudmäns insatser planeras, samordnas och genomförs
  • bistå och företräda den enskilde i kontakterna med olika myndigheter
  • se till att den enskilde får vård, stöd och service utifrån egna önskemål, behov och lagliga rättigheter.
Fäll ihop
Skriv ut
Publicerad:
2011-05-11
Redaktör:

Ingemar Karlsson Gadea, 1177 Vårdguiden