Att komma tillbaka efter stroke

Att komma tillbaka efter skada eller sjukdom handlar mycket om mental inställning. Jan Ström var bara 34 år när han fick en svår stroke. Idag är han nästan helt återställd. Han menar att man ska försöka se möjligheterna.
– Man måste ge det hela sin tid, ha tålamod och vara observant på alla små förbättringar och pusha sig själv.

Jan Ström är entusiastisk när han tar emot på en rehabiliteringsanläggning. Han har övat stora och små muskelgrupper. Boxboll, handcykel, bågskytte och boccia har varit några av programpunkterna.
– Igår plockade jag vinbär och det är ju bra för finmotoriken, säger han.

Jan som fortfarande är sjukskriven, har varit tre gånger på rehabilitering, tre veckor åt gången. Varje gång innebär flera steg framåt. Han lär sig mer om sin kropp, var gränserna går, vad som behövs för att komma vidare, vilka övningar och utmaningar som passar honom.

Att vara på rehabilitering innebär att följa ett späckat och strukturerat schema.
– Människan är född lat och då gör man inte mer än nödvändigt men här är du tvungen att anstränga dig och det är bra, menar Jan Ström.

Fick en chans till fortsatt  liv

Jan Ström glömmer aldrig datumet 27 augusti 2001. Då hittade hans mamma honom medvetslös i badrummet.
– Den dagen började ett nytt slags liv men jag fick också en ny chans. Jag låg först och svävade mellan liv och död.

Jan har undrat över varför just han fick stroke och han har funnit vissa tänkbara förklaringar: han hade en kraftig övervikt, hans morfar gick bort i stroke och själv levde han ett stressigt liv med två jobb.

Stroken gav Jan bland annat en halvsidesförlamning.
– Jag kunde inte ens lyfta ett papper. Det upplevde jag som mycket frustrerande inte minst mot bakgrund av att jag har jobbat obehindrat med saker som vägde upp mot 60 kilo.

Magiska ord som gav kraft

Sjukgymnastik, massage, arbetsterapi och en osedvanlig envishet gjorde susen. Bland det viktigaste som hände på sjukhuset var några magiska ord.
– En sjukgymnast gjorde en noggrann undersökning av mig och sa: ’Jan du kan faktiskt gå’. Jag hade just ställt in mig på ett liv i rullstol, säger han och orden stockar sig i halsen av minnet.
– Den natten glömmer jag aldrig. Det var många tankar som snurrade runt i mitt huvud. Jag såg nu en chans jag tidigare inte trodde fanns.

För att stärka den förlamade sidan fick han göra krypövningar. Snart kunde ha gå med hjälp av bockar.

Håller fast vid barndomsdrömmen

Hjärnblödningen kunde ha inneburit ett slut för Jans yrke som lantbrukare. Han är femte generationen som driver en gård i norra Bohuslän.
– Aldrig i livet att jag gör mig av med gården. Det är viktigt att hålla fast vid sin barndomsdröm. Läkarna sa åt mig att göra något jag tycker är roligt och för mig är det att vara bonde.

Efter ett halvår på sjukhus kom Jan Ström hem. Första dagen hemma på gården klättrade han upp i sin största traktor och tänkte att koppling, styrning och växling nog var bra sjukgymnastik. Elva månader efter stroken kunde han börja med mjölkningen.

Att sakna muskelkraft och ha dålig motorik och samtidigt jobba inom lantbruket var besvärligt, svårt och tidsödande men Jan Ström såg det som en del i rehabiliteringen. Men utan hjälp från föräldrar och sina tre bröder hade han aldrig klarat det. Vissa tjänster har han fått köpa in – huvudsaken är att han kunnat vara kvar på gården.

Bra att vara optimist

Jan har försökt lära sig så mycket som möjligt om sin sjukdom. Det har gett värdefulla insikter. Han tror dock att hans ungdom och hans optimistiska läggning har varit hans största tillgångar.
– Man får inte tycka att saker är besvärliga då går det åt pipan.

Måste utmana sig själv

Jan Ström har försökt att inte fokusera på den försvagade kroppshalvan. Han har letat upp vardagliga moment som är svåra att utföra och hela tiden lagt upp ribban högre och högre.
– Allt är träning. Det gäller att hela tiden utmana sig själv och sätta upp nya mål. Ingenting är omöjligt.
– Jag har träffat folk som bara gett upp och lagt sig för att dö. De har också dött, berättar han.

Sviter försvinner sakta men säkert

Idag har kraften återvänt till Jan Ström. Han har fortfarande en lätt hälta, har vissa finmotoriska problem och känner sig mer lättrörd idag. I övrigt är han nästan tillbaka till det normala livet igen. Akuta anfall av trötthet är också sällsynta idag.
– För några månader sedan var den så kallade stroketröttheten ett problem för mig. Tröttheten kom som en blixt från en klar himmel och stängde liksom av allt. Det har varit värst av allt och samtidigt det svåraste att förklara för andra.

Ska fortsätta gå ned i vikt

Nästa mål är att få tillbaka körkortet och fortsätta sin viktnedgång. Stroken innebar ett stillasittande liv något som Jans Ströms hårt arbetande kropp inte var van vid. Snabbt lade han på sig många extrakilon. Han tog hjälp av en överviktsklinik för att komma till rätta med problemet.
– För ett år sedan vägde jag 100 kilo mer än idag och då fick jag en utskällning av en läkare och en sjuksköterska som sa att jag fick göra något åt vikten annars skulle jag åka på en stroke till.
– Nu väger jag 130 kilo och mitt mål är att gå ner 30 kilo till. Då kommer jag att väga som när jag var 18 år, säger Jan Ström.

Tillbaka till sitt gamla jag

Jan Ström menar att en anledning till att han har lyckats så väl med att övervinna alla hinder är den stöttning han har fått av vård- och rehabiliteringspersonal samt från överviktskliniken. Han känner sig verkligen tacksam.

Han har mot alla odds kommit tillbaka som ungdomsledare i luftgevärsskytte och han är aktiv inom Neurologiskt Handikappades Riksförbund, NHR.
– Idag kan jag utmana mig själv, träffa folk och gå ut och dansa. Det är inget problem med höga ljud eller fladdrande strålkastarljus som det tidigare var.

Jan Ström har kunnat återuppta sina gamla intressen.
– Jag har fått en massa lärdomar i samband med en svår sjukdom men jag tror inte att jag har ändrat mig som person. Jag är på väg tillbaka till mitt gamla jag!

Publicerad:
2011-07-15
Skribent:

Jan Kallenberg, Vårdredaktionen, Västra Götalandsregionen.