Där i hjärtat av skolan ligger den. ”Stavrerestaurangen” står det på en skylt ovanför entrén till skolmatsalen. På Stavreskolan i Trollhättan går 580 elever, från förskoleklass till nionde klass.
Restaurangen är omsorgsfullt inredd i behagliga gröna och gula färger. Stolar, bord och spaljéer är i trä, i fönstren hänger stormönstrade vepor med blad på och bakom dem ännu en vepa i svart. Borden pryds med dukar och vårblommor. Atmosfären är varm och lugn. Längsmed den gula tegelväggen står maten serverad.
Det är en fredag förmiddag i slutet av mars och den här dagen serveras köttgryta med ris och gröna bönor, levererat från centralköket i Trollhättan. Det är basutbudet för de kommunala skolorna i stan men på Stavresrestaurangen finns mycket mer att välja på. På ett litet bord längre fram står en soppgryta i keramik. Potatis- och purjolöksoppa kan man läsa på skylten bredvid.
Rikt utbud
Ännu lite längre fram finns ett praktfullt salladsbord med över tjugo olika uppläggningsfat och skålar - grekisk sallad, tomatsallad, rostade kikärtor, pizzasallad, ugnsbakad potatis med rostad paprika, krämig potatissallad med ädelost och sallad på couscous med mera. På en hylla ovanför brinner små ljuslyktor. Det är smakfullt för både gom och öga.
Personalen som är klädd i turkosa tenniströjor, svarta byxor och en svart hätta på huvudet hinner med en kopp kaffe innan klockan är halv 11 och de första eleverna ska komma.
Matglädje
Mona Sundell är föreståndare och eldsjälen bakom Stavrerestaurangen. Skolmatsalen byggdes om för 12 år sedan och det var då tankarna om något extra trevligt föddes.
– Vi ville just att det skulle bli som en restaurang och började tänka på eleverna som gäster, berättar Mona, som vill framhålla det goda arbetet som den övriga personalen gör.
Och det här är inte en uppoffring utan en härlig utmaning. Det märks när Mona berättar.
– Vi arbetar för matglädjen i skolan. Det ska vara en trevlig stund att komma hit och maten ska tilltala alla sinnen. Vi ser till helheten, hur maten smakar men även hur den ser ut. Ibland överraskar vi med en god efterrätt, berättar Mona.
Att det ska finnas mat som passar till alla är ett av de viktigaste målen, en utmaning inte minst när det gäller högstadieleverna.
Mat på schemat
Mona har skolans ledning med sig. På Stavreskolan är lunchen schemalagd som en lektion för barnen i första till femte klass. Under 30 minuter ska eleverna sitta i matsalen och äta i lugn och ro, lek på skolgården är inget alternativ. Efter ytterligare en lektion är det rast och då kan de gå ut och leka av sig.
Skolan bedriver undervisning enligt Saperemetoden. Sapere betyder smak på latin och metoden handlar om att eleverna ska våga smaka och på det sättet lära känna sitt smaksinne och sina andra sinnen. De smakar, luktar och känner på maten och tränar sig på att sätta ord på sina upplevelser. Ingen upplevelse är rätt eller fel, förstås.
Öppnar sinnen
Mona och läraren i hemkunskap håller 10 lektioner om mat och måltiden under skolåret. Från och med hösten 2010 för klass sex, tidigare har det varit för eleverna i femman.
– Vi vill lära barnen att utmana sina egna fördomar. Bland annat gör vi två olika bakelser, en som är fin men smakar illa och en som är ful men smakar jättegott. Det ögat ser stämmer inte alltid…
Prisbelönad
Jag träffar Marcus, Isabelle och Madicken som går i klass 4a. Marcus tycker att grönt är gott. Han smakar av de olika sorterna på salladsbordet men föredrar pizzasalladen. Isabelle gillar mest gröna ärtor och keso och Madicken instämmer men lägger också till bakad potatis till sina favoriter.
Ur kryddskåpet bredvid smaksätter de sin mat. Oregano, pizzakrydda och vitlökspeppar är mest populärt.
Och ja, de tycker det är roligt att gå på en skola med fin skolmat. Eftersom de alltid gått på Stavreskolan har de inget att jämföra med men de vet att skolmaten blivit prisbelönad flera gånger om. Det kan de se i prisskåpet som står vid väggen, Coops stora matpris, Gastronomiska Akademins pris, Arlas Guldko, stipendium från Findus, med flera.
Något för alla
Nu fylls restaurangen med barn, först de lite yngre och sedan de äldre. Nöjda lärare kommenterar vilken fin matservering de har när de ser mig. Några av de äldre eleverna går till en lucka med fil och flingor, avsedd endast för dem, men ändå förvånansvärt få.
Hur går det ihop sig ekonomiskt undrar man. Det måste väl bli dyrt!
– Nej, det blir det faktiskt inte. Eftersom vi har flera rätter att välja på beställer vi färre portioner av varmrätten. I dag är 350 portioner beställda till de 600 barnen. Potatis fanns kvar sedan tidigare i veckan som blev till 50 liter potatis- och purjolökssoppa, berättar Mona
– Vi skapar inom de ramar vi har. Det är både skönt och sporrande.
Jag tar en titt på salladsbordet när lunchen går mot sitt slut. Pizzasalladen är slut, tomatsalladen, rostade kikärtorna, keson och säkert några andra fat. Jag tycker mig ana att de mer ovanliga smakerna inte är lika populära.
Barnen hjälper till
I disken står två elever i röda platsförkläden.
– Barnen i årskurserna 4, 5 och 6 hjälper till i köket, två barn varje dag. De torkar brickor, byter ut diskbackar och torkar bord. Det är en god hjälp för oss personal och lärorikt för barnen.
Nya kunskaper
Någon gång om året bjuder Mona in en kock som samtalar med barnen om mat under skoldagen och sedan håller föredrag för de vuxna, föräldrar och personal, på kvällen. Talarlistan är lång och fin, Alexandra Zassi, Peter Harrysson, Paul Svensson med flera.
Mona och personalen delar gärna med sig av sina kunskaper. Allt oftare håller de utbildning för andra skolkök. I morgon bär det av till Lidköping under två dagar.
