Aspergers syndrom är benämningen på ett av flera så kallade neuropsykiatriska tillstånd. Gemensamt för dessa är att man har svårigheter i kommunikationen med omgivningen. Dessutom kan det förekomma andra handikapp. Bakgrunden till de neuropsykiatriska tillstånden är fortfarande inte helt kartlagd, men man vet att det finns en ärftlig benägenhet.
En person med Aspergers syndrom har vanligen normal intelligens. Kroppen fungerar för de flesta normalt när det gäller rörlighet och så vidare. Vanligen får man i första hand svårigheter i kontakten med andra människor, på grund av begränsningar när det gäller att förstå och känna in andras tankar och känslor. Det kan vara svårigheter med planering, och att vara med om förändringar. Därför behöver personer med Aspergers syndrom extra stöd och hjälp, förståelse från sin omgivning, och speciell pedagogik.
Såväl gnällighet som sömnproblem är vanliga problem som småbarnsföräldrar ställs inför. De allra flesta av dessa barn har förstås inte Aspergers syndrom. Eftersom Asperger-barn på så många sätt fungerar normalt, kan man vanligen inte ställa diagnosen under första levnadsåret.
Inom barnhälsovårdens regelbundna hälsokontroller hos sjuksköterska och läkare har man som målsättning att upptäcka barn med neuropsykiatriska tillstånd så tidigt som möjligt, och helst i god tid innan de börjar skolan. Om en utredning behöver göras har man vanligen hjälp av BVC-psykolog eller specialteam i kommun eller barnsjukvård.
Ta gärna upp den här frågan med din sjuksköterska och läkare på barnavårdscentralen. Dit kallas man med barnet vid vissa åldrar, men som du vet är man också välkommen att själv ta kontakt och boka tid för samtal. De är vana vid frågvisa föräldrar, och ingen fråga är fel eller dum.
