Vad är affektkramper? Kan de vara farliga?

Hos vissa barn mellan sex månader och fyra år förekommer affektkramper. Kramperna beror på att barnet har ett omoget nervsystem där till exempel upprördhet och rädsla kan ge en överdriven nervaktivitet. Det kan resultera i muskelkramper ungefär på samma sätt som snabbt stegrad kroppstemperatur kan ge feberkramper hos en del barn. När nervsystemet blir mer moget i förskoleåldern brukar affektkramperna gå över.

Affektkramper har inget att göra med kroppslig eller psykisk sjukdom och dessa barn är och blir lika friska som andra.

Första gången ett barn ska undersökas efter ett krampanfall brukar läkaren kontrollera att det inte finns någon annan sjukdom som förklarar kramperna. Med enkla hjälpmedel som reflexhammare och lampa går läkaren igenom nervsystemets olika funktioner för att se att allt fungerar som det ska. Ibland behövs även andra undersökningar som provtagning, röntgenundersökning och/eller en undersökning av hjärnans elektriska aktivitet, EEG. Ingen av dessa undersökningar är smärtsam.

En affektkramp går snabbt över av sig själv, så snabbt att man oftast inte ens hinner göra något för att stoppa anfallet. Men blir man rädd och orolig som förälder kan sekunderna kännas långa. Om anfallet varar så länge att en övergående brist på syre uppstår, bryter alltid själva syrebristen anfallet långt innan skador hinner uppstå. Man behöver alltså inte vara orolig för att barnet ska skadas.

Alla barn kommer så småningom att växa ifrån sina affektkramper. Det är inte bra om man av rädsla för krampanfall börjar försöka undvika att barnet blir argt - barn lär sig snabbt att utnyttja en sådan situation och risken är att man på det sättet lär ett litet barn att det alltid kan få sin vilja fram. Det kan vara mycket besvärligare än att ha ett barn med affektkramper.