Att spåra cancer är något som är viktigt men inte helt lätt. Cancerceller utmärks av att de från början är helt vanliga celler, som av någon anledning förändrats. Förändringen innebär att cellerna börjar dela sig ohämmat, och de växer utan att visa respekt för omgivningen och de normala avgränsningarna mellan vävnader. Vidare så kan de ge sig iväg till andra delar av kroppen och bilda dottersvulster.
De sätt vi har att påvisa cancer är genom att man kan se eller känna en förändring i en vävnad, alltså en knöl eller en hudförändring, eller en se en synlig förändring på röntgen eller magnetkamera. För vissa cancerformer går det att mäta förändringar i blodet. Tarmcancer kan upptäckas genom att tumören brukar vara lättblödande genom sitt aggressiva växtsätt, och blod kan spåras eller ses i avföringen
När det är enstaka cancerceller, alltså i början, så är det ofta mer fråga om en slump om det upptäcks. För exempelvis livmoderhalscancer har vi lärt oss att känna igen cellförändringar som kan övergå i cancer, och det går alltså att hitta denna cancer tidigt. Nackdelen är att många kvinnor måste utsättas för provtagningar och ibland behandlingar, utan att det säkert skulle ha blivit en cancer just i deras fall. Alla cellförändringar utvecklas inte till cancer, men på ett tidigt stadium är det svårare att veta vilka som är farliga och vilka som inte är det.
Eftersom cellerna delar sig gradvis, så är det en långsam växt i början. Av hundra celldelningar blir det hundra celler till, men har man tusen celler så blir det tusen till. Ju fler celler det är desto snabbare växer cancern alltså.
Vi har tyvärr idag inga riktigt bra metoder för att hitta cancer tidigt, förutom i vissa fall, exempelvis livmoderhalscancer. Med tanke på att cancerdiagnostik och behandling utvecklats mycket under de årtionden som gått tror jag dock att vi kommer att få beydligt bättre metoder framöver.
