Smärta dygnen efter operation

Vad beror det på?

Vad beror det på?

Naturligt att ha ont efter en operation

Nästan alla har lite ont efter en operation. Det är helt naturligt eftersom man ju faktiskt är nyopererad. Man har ett sår som just har sytts ihop. Det stramar och drar. Dessutom har kanske muskler delats och andra vävnader kommit i kläm under operationen. Allt detta leder till att vävnaderna reagerar med inflammation och svullnar. Svullnaden trycker på nerver ute i vävnaderna och hjärnan tolkar nervsystemets signaler som smärta. Den här typen av smärta brukar kallas för vävnadsskadesmärta.

Smärta kan upplevas mycket olika beroende på vem man är. Några känner väldigt stark smärta, andra nästan ingen alls. Förutom att olika personer upplever smärta olika så kan en och samma person ha olika mycket ont vid olika tillfällen. Många saker kan spela in. Humör, kondition, stress och om man tidigare haft ont har betydelse. Även om det är naturligt att ha ont efter en operation ska man inte behöva lida i onödan. Smärtan kan behandlas på olika sätt.

Om man har väldigt ont och behandling inte hjälper kan en komplikation ha inträffat. Det kan också vara fallet om man får mer ont, trots smärtstillande medel. Orsaken kan vara en blödning eller att ett inre stygn brustit. Läkaren som opererat bedömer vad som måste göras.

Smärta kan förebyggas

Det går till viss del att förebygga smärta dygnen efter en operation. Här följer några exempel:

  • Om man är lugn och trygg upplever man mindre smärta. Har man fått utförlig information före operationen om allt som kommer att hända känner man sig oftast bättre till mods och mindre orolig.
  • Läkaren frågar ofta före operationen om man brukar ha ont, och om man regelbundet tar läkemedel mot smärta. Om man är van att ta mycket läkemedel behöver man ofta större dos för att få en bra smärtlindring. Det är bra om läkaren i förväg kan planera smärtlindringen efter operationen.
  • Lugnande och smärtstillande medel som man får före operationen minskar smärtan efter operationen.
  • Om man ändå upplever smärta efter operationen är det viktigt att tala om det med en gång. Om man inte säger något, utan låter smärtan bli riktigt besvärlig, kan den bli svårare att behandla.

Man kan må illa

Förutom att man har ont kan man känna sig illamående efter en operation. En del mår mer illa än andra. Om man har lätt för att bli åksjuk eller mått illa vid tidigare narkoser är risken för illamående större. I samband med vissa operationer är illamående också vanligare, till exempel om man har opererats i buken eller i brösten.

Vilken slags narkos eller bedövning som man fått spelar också in. Man mår ofta mer illa om man sövts med hjälp av gas, än om man fått narkosmedel enbart via spruta. Vid rygg- eller lokalbedövning mår man sällan illa.

Det är viktigt att säga till på en gång om man känner att man börjar må illa. Dels är det onödigt att plåga sig eftersom det finns verksamma sprutor eller stolpiller, dels kan det vara svårare för läkaren att behandla illamåendet om man väntar för länge.

Om man vet med sig att man brukar må illa efter narkos är det bra att tala om det för narkosläkaren före operationen. Man kan då få ett långverkande läkemedel mot illamående innan man sövs. 

Fäll ihop

Diagnos och vård

Diagnos och vård

  • Smärtlinjal eller en så kallad vasskala.

    Man kan med hjälp av en smärtlinjal själv uppskatta hur intensiv smärtan är.

Man ligger på en uppvakningsavdelning

När man är nyopererad får man ligga på en uppvakningsavdelning. Det är oftast ett stort rum, där flera patienter vårdas samtidigt. Mellan sängarna brukar det finnas skärmar eller draperier.

Personalen finns hela tiden i närheten, så man behöver aldrig känna sig ensam. De ser till att man mår bra och att man inte har ont. De kontrollerar även puls och blodtryck, och skriver upp värdena i en övervakningsjournal.

Smärta kan mätas

Smärta är individuell och kan vara svår att beskriva, men man kan med hjälp av en smärtlinjal själv uppskatta hur intensiv smärtan är. En så kallad Visuell Analog Skala, VAS, används. Linjalen har en flyttbar del, som kan ställas in längs en linje, där ena änden anger ”ingen smärta”, och den andra änden ”värsta tänkbara smärta”. När man har ställt in den flyttbara delen så att den visar den egna smärtans svårighetsgrad vänder sjuksköterskan på linjalen. Längs linjalens baksida finns siffror, där ”ingen smärta” motsvarar siffran noll, och ”värsta tänkbara smärta” motsvarar siffran tio. Man kan förstås även beskriva sin smärtupplevelse med ord, men det brukar vara enklare att visa på en linjal hur ont man har.

Barn får istället ofta titta på bilder av tecknade ansikten med olika ansiktsuttryck, allt ifrån skratt till gråt. Barnet får välja det ansiktsuttryck som bäst stämmer överens med hur det känns just då.

Sjuksköterskan brukar mäta smärtan regelbundet. Smärtlinjalen används även för att kontrollera verkan av smärtstillande medel. Smärtskattningen och effekten av behandlingen skrivs in i journalen.

Smärtan påverkar hela kroppen

Förutom att det är obehagligt att ha ont påverkas kroppen negativt på flera sätt av smärta. En väl fungerande smärtlindring efter en operation har därför många positiva effekter. Om man inte har ont:

  • andas man djupare och kan lättare hosta upp slem från luftvägarna. Risken för komplikationer minskar, till exempel att det samlas slem i luftvägarna eller att man tillgodogör sig syre sämre när man andas. Om mycket slem samlas kan man råka ut för en lunginflammation.
  • minskar kroppens stressreaktion. Vid stress kommer hormoner i omlopp som kan påverka bland annat hjärtat och ämnesomsättningen på ett negativt sätt. Man kan till exempel riskera att få en hjärtinfarkt.
  • sker läkningen snabbare och man kommer fortare på benen, vilket leder till minskad risk för blodpropp.
  • minskar risken för negativ påverkan på hjärt-kärlsystemet och mag-tarmkanalen. Det kan bland annat röra sig om hjärtklappning, högt blodtryck, extraslag, risk för hjärtinfarkt, illamående och att det tar längre tid för magen att komma igång efter operationen.
  • minskar risken att bli rädd i liknande situationer i framtiden. När det gäller barn eller personer som är oroligt lagda är detta särskilt viktigt.

Behandling av smärta efter operation

Smärta efter operation kan i de flesta fall behandlas med tabletter eller stolpiller. De första timmarna efter operationen kanske en spruta kan behövas som tillägg. Efter större operationer kan i stället läkemedel ges direkt i blodet med spruta eller dropp. Dels kanske man mår illa, så att man inte gärna vill svälja något, dels sker oftast passagen genom magsäcken långsammare än vanligt. Dessutom är kroppens förmåga att ta upp läkemedel från tarmen sämre alldeles efter en operation.

Ibland kan ryggbedövning, epidural, användas för smärtlindring efter det att man genomgått vissa operationer. En tunn slang läggs in mellan kotorna i ryggen före operationen, och genom slangen kan bedövningsmedel fyllas på successivt. Oftast sprutas bedövningsmedel in direkt eftersom epiduralen används under själva operationen, ibland kombinerat med sövning, ibland som enda bedövning. Man kan sedan ha kvar slangen efter operationen så att man kan få smärtlindrande läkemedel genom den. Ibland kan läkaren göra bedömningen att slangen ska läggas in före operationen för att användas för smärtlindring först efter operationen.

Vilka läkemedel kan man få?

Smärtstillande läkemedel delas in i två grupper:

Medel som verkar ute i kroppen

Smärtstillande läkemedel som verkar ute i kroppen kallas perifert verkande. En del av dessa medel är även inflammationshämmande. De dämpar inflammationen och minskar därmed smärtan. Medlen är effektiva, men vissa kan ge magbesvär om man har känslig mage. Medel som saknar inflammationshämmande effekt är ofta skonsammare mot magen.

Medel som verkar centralt

Smärtstillande läkemedel som verkar i ryggmärgen eller i hjärnan kallas centralt verkande. Medlen hindrar smärtimpulserna från att nå fram till hjärnan. De kan även förändra upplevelsen av smärta, så att det onda inte känns lika obehagligt. Medlen är mycket effektiva vid svår vävnadsskadesmärta, men ger ofta biverkningar i form av illamående, förstoppning och trötthet. De kan också försvaga andningen. Därför övervakas man noga om man fått centralt verkande medel. Det finns risk att bli beroende av den här typen av läkemedel om de används under lång tid, till exempel om man har kronisk smärta. Vid kortare tids användning efter en operation finns ingen risk för att man blir beroende av läkemedlen.

Ofta kombineras olika läkemedel

Man får ofta en kombination av medel som verkar ute i kroppen och centralt verkande läkemedel. Det lindrar smärtan effektivast.

Som grundmedicinering kan man få det smärtstillande medlet paracetamol eller något inflammationshämmande medel. Läkaren bestämmer i varje enskilt fall vilket medel som är bäst och vilken dos som är lagom. Oftast får man medlet regelbundet flera gånger per dygn.

Som tillägg ordinerar läkaren oftast ett centralt verkande läkemedel, till exempel morfin. Sjuksköterskan ger upprepade små doser av dessa medel så länge man har ont. Det kan röra sig om de första timmarna eller första dagarna efter en operation. När smärtan minskar glesas doserna ut tills grundmedicineringen räcker. Ofta kan man då börja ta grundmedicinen i tablettform.

Ibland styr man smärtlindringen själv

Med hjälp av en speciell pump kan man själv ta smärtstillande läkemedel när man har ont efter en operation. Metoden kallas patientkontrollerad smärtlindring, PCA. Pumpen laddas med en kassett, som innehåller smärtstillande läkemedel, ofta morfin, och kopplas till en kanyl. En kanyl är ett tunt plaströr som förs in i ett blodkärl med hjälp av en nål som sedan tas bort.

PCA-pumpen styrs av en knapp, som man får hålla i handen. Varje gång man får ont trycker man på knappen. Pumpen ger då en förinställd läkemedelsdos direkt i blodet. Läkaren har programmerat pumpen så att det inte går att trycka på knappen alltför ofta. Om man gör det kommer ingen läkemedelsdos. Man kan alltså inte ta för mycket läkemedel.

Om man fått en ryggbedövning under operationen, med en tunn slang som ligger kvar i ryggen, kan en liknande teknik med pump användas. Man kan då ge sig själv rätt dos läkemedel vid behov.

Det känns ofta skönt att själv kunna styra sin behandling. Det ger en stor trygghet att veta att man kan ta en dos när man behöver, istället för att tvingas ligga och vänta tills en sjuksköterska har möjlighet att komma med en spruta. Ofta går det faktiskt åt mindre smärtstillande läkemedel när man själv får styra smärtlindringen. Det beror bland annat på att koncentrationen av smärtstillande läkemedel i blodet blir jämnare när man får ge sig själv små doser vid behov än när större doser ges med längre mellanrum.

 

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Fördjupning

Fördjupad information, mer riktad till sjukvårdspersonal, finns att läsa i:

  • Smärta – bedömning och behandling
    Jan Hawthorn, Kathy Redmond
    Studentlitteratur 1999
  • Postoperativ smärta
    Behandling, kvalitetssäkring och organisation.
    Rawal, Narinder
    Studentlitteratur 1999
Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2011-01-13
Skribent:

Gunnel Bjerneroth Lindström, narkosläkare, Granebergskliniken, Uppsala

Granskare:

Märta Segerdahl, narkosläkare, Karolinska Sjukhuset, Solna

Illustratör:

Lotta Persson, illustratör, Göteborg