Det kan vara påfrestande att få ett besked om att det inte går att hitta en speciell orsak till ryggskottet. Men man kan i stället tänka att det är ett positivt budskap – det finns inget farligt eller allvarligt bakom ryggsmärtan. Det är "vanligt" ryggont eller "vanligt" ryggskott.
Om man har gjort en undersökning med röntgen eller magnetkamera går det att se många olika typer av åldersförändringar som börjar redan i 20-30-årsåldern. Dessa förändringar ligger sällan bakom ryggsmärtan.
Magnetkameraundersökningar av ryggen hos friska människor har till exempel visat att var fjärde person har ett diskbråck i halsryggen och var tredje person ett i ländryggen, som inte ger några som helst symtom
Om man själv tror att man ska kunna hitta en speciell orsak bakom ryggskottet finns det en risk att man går till läkare efter läkare i jakten på en diagnos. Man vill kanske gå igenom fler undersökningar. Risken finns då att man inte vågar komma i gång i sina vanliga aktiviteter förrän man fått "alla undersökningar" gjorda och därmed fördröjer sitt tillfrisknande. Här är det viktigt att man fått god information vid första läkarbesöket och också att man har fått en möjlighet att berätta om de speciella tankar och farhågor som man kan ha. Om man inte är tillfreds med de besked man fått är det bra att kontakta läkaren igen för ytterligare samtal och information.
Vanligt ryggont kan göra mycket ont och då kan det vara en tröst att veta att det inte är en allvarlig sjukdom och att man, trots smärtan, mycket sällan har en åkomma som inte kommer att gå över av sig självt.
Ryggskott - smärta i ländryggen
Ordet ryggskott brukar användas när man får värk i framför allt ländryggen, det vill säga nedre delen av ryggen, som kommer plötsligt eller smygande.
Ibland strålar värken ned över skinkorna och höfterna. I början ökar ofta smärtorna vid alla sorters rörelser. Sedan ökar de framför allt vid vissa rörelser och ansträngningar, till exempel när man står framåtböjd, sitter länge eller när man vrider sig
Viktigt att söka hjälp om inte ryggskottet går över
De flesta som drabbas av ryggskott behöver inte söka någon sjukvård. Det stora flertalet blir också besvärsfria på någon eller några veckor. Om man tidigare haft ryggskott och smärtan inte är sig lik bör en utredning göras. Det gäller även för dem som inte blir bra eller får andra symtom som de inte känner igen. Man kan avvakta cirka två till tre veckor innan man söker läkare.
Det är viktigt att inte gå för länge med kvarvarande ryggvärk efter ett ryggskott utan att en utredning görs. Det finns en liten risk att det kan vara en allvarlig sjukdom som ligger bakom. Man kan också behöva hjälp med smärtlindring eller med att lära sig leva med viss smärta som återkommer.
Någon enstaka gång kan ryggvärken ha samband med att man tidigare i livet haft en allvarlig sjukdom. Det är ett annat skäl till att gå till läkaren för utredning. Om man har en känd benskörhet, Bechterews sjukdom eller tidigare har behandlats för cancer bör man kontakta sjukvården.
Om det är svårt att kontrollera urinen
Bland de sällsynta orsakerna till ett ryggskott är ett diskbråck som sitter på ett sådant sätt att nerverna som går till urinblåsan påverkas. Då kan det vara svårt att hålla urinen. Man känner ofta av symtomen akut. Trycker diskbråcket på de nerver som kontrollerar ringmusklerna i ändtarm och urinrör får man svårt att kontrollera både urin och avföring. Ibland kan man inte alls tömma tarmen eller kissa. Det blir stopp. Även känseln i underlivet och på insidan av låren kan påverkas.
Störningar avseende vattenkastning och avföring samt känslerubbningar i underlivet är ovanliga men allvarliga symtom. Om man har sådana besvär måste man på en gång kontakta sin vårdcentral eller akutmottagning. Eventuellt måste man utredas akut och i vissa fall måste man opereras för att störningarna inte ska bli bestående.
Var söker man hjälp?
I första hand bör man uppsöka en vårdcentral för undersökning. Där finns läkare och sjukgymnaster som kan göra en bedömning om det kan finnas ovanliga men allvarliga orsaker till ryggsmärtan. De tar sedan ställning till eventuell fortsatt utredning och behandling. Om man inte har blivit bättre efter fyra till sex veckor kan det bli aktuellt att läkaren på vårdcentralen skriver remiss för en magnetkameraundersökning. Om denna visar en underliggande orsak kan läkaren skriva remiss till ortoped för ställningstagande till operation.
Till vårdcentralens läkare kan man även vända sig om man själv är orolig för att det kan vara något farligt bakom ryggsmärtan.
Vårdcentralens läkare och sjukgymnaster kan ge råd om hur man trots den onda ryggen ska komma igång med sina vanliga aktiviteter så snabbt som möjligt. Eventuellt kan man också behöva smärtlindrande läkemedel för att komma i gång.
Man kan också vända sig till en legitimerad kiropraktor eller naprapat. Den smärtlindring som en sådan behandling kan ge, kan vara ett sätt att så snabbt som möjligt komma i gång med vanliga aktiviteter.
Hos läkaren
Om ryggskottet inte blivit bättre, utan man har sökt sig till läkare görs en noggrann genomgång av sjukhistorien och en undersökning. Det är läkarens uppgift att utesluta att en allvarlig sjukdom ligger bakom värken.
Man brukar få svara på frågor om hur ryggvärken känns, till exempel om den
- varierar i styrka
- är helt utan variation eller förvärras av olika rörelser
- påverkar arbete och fritid
- känns igen från tidigare, det vill säga om värken ändrat karaktär eller inte
- uppträder med symtom från andra delar av kroppen, exempelvis magen
- strålar ut i något ben
- om man måste använda värktabletter och om de har någon effekt
- om man har eller har haft någon allvarlig sjukdom, till exempel cancer.
Läkaren frågar också
- om livssituationen i familj och vänkrets
- om arbetet, om vardagssysslor och andra uppgifter eller roller som man har i livet
- om hur ryggvärken har påverkat de vardagliga aktiviteterna och om man har börjat undvika sådana i allt för hög grad.
Det är viktigt för läkaren att få veta hur ryggvärken har påverkat vardagsaktiviteterna och hur man själv ser på den – vilka farhågor och funderingar ryggvärken har väckt. Ibland används särskilda frågeformulär för att få fram en bättre bild av situationen för den som har långvariga ryggbesvär.
Undersökning av kroppen
oppsundersökningen kan vara en viktig del i läkarens bedömning. Beroende på hur läkaren bedömer sjukhistorien kan läkaren även
- undersöka ryggen
- undersöka reflexer i benen
- kontrollera benens känsel och känseln i underlivet
- kontrollera muskelkraft i benen
- kontrollera om nervsmärta kan framkallas vid sträckning av nervroten.
I vissa fall kan undersökning av ändtarmens ringmuskel ingå. Då känner läkaren med ett finger om man kan knipa med muskeln.
Röntgen oftast inte nödvändig
Om man har kortvariga ryggbesvär är röntgenundersökningar inte meningsfulla, förutsatt att man inte har tecken på allvarlig sjukdom.
Vid mer långvariga besvär kan det däremot vara bra att göra en vanlig röntgenundersökning av skelettet. Röntgen ger i första hand upplysning om skelettförändringar såsom ålders- och förslitningsförändringar, kotförskjutning och felställningar.
Om det finns misstanke om sjukdom som behöver opereras, exempelvis ett misstänkt diskbråck med svåra och långdragna symtom, är undersökning med magnetkamera bättre än vanlig röntgen. Vid en magnetkameraundersökning kan även mjukdelar som muskler och diskar ses bra. Datortomografi används i enstaka fall. Vid misstänkt allvarlig sjukdom såsom tumör eller infektion är magnetkameraundersökning den bästa undersökningsmetoden.
Det är mycket viktigt att alla undersökningsfynd ställs i relation till de besvär man har. Vid både vanlig röntgen och undersökning med magnetkamera syns olika typer av åldersförändringar redan från 20-30-årsåldern. Sådana förändringar spelar vanligen ingen roll för ont i ryggen.
En annan förändring som ibland ses vid röntgen är så kallad spondylolys. Spondylolys innebär att det fattas en bit i de benbågar som omger ryggmärgskanalen. Ibland kan man vid spondylolys även ha en förskjutning av kotan, så kallad spondylolistes. Vanligen ger detta inga särskilda besvär. Om man har ont i ryggen är behandlingen som vid vanligt ryggont; att träna för att ha så bra muskelfunktion som möjligt.
Oftast hittas ingen bakomliggande orsak
Det kan vara påfrestande att få ett besked om att det inte går att hitta en speciell orsak till ryggskottet. Men man kan i stället tänka att det är ett positivt budskap – det finns inget farligt eller allvarligt bakom ryggsmärtan. Det är "vanligt" ryggont eller "vanligt" ryggskott.
Om man har gjort en undersökning med röntgen eller magnetkamera går det att se många olika typer av åldersförändringar som börjar redan i 20-30-årsåldern. Dessa förändringar ligger sällan bakom ryggsmärtan.
Magnetkameraundersökningar av ryggen hos friska människor har till exempel visat att var fjärde person har ett diskbråck i halsryggen och var tredje person ett i ländryggen, som inte ger några som helst symtom
Om man själv tror att man ska kunna hitta en speciell orsak bakom ryggskottet finns det en risk att man går till läkare efter läkare i jakten på en diagnos. Man vill kanske gå igenom fler undersökningar. Risken finns då att man inte vågar komma i gång i sina vanliga aktiviteter förrän man fått "alla undersökningar" gjorda och därmed fördröjer sitt tillfrisknande. Här är det viktigt att man fått god information vid första läkarbesöket och också att man har fått en möjlighet att berätta om de speciella tankar och farhågor som man kan ha. Om man inte är tillfreds med de besked man fått är det bra att kontakta läkaren igen för ytterligare samtal och information.
Vanligt ryggont kan göra mycket ont och då kan det vara en tröst att veta att det inte är en allvarlig sjukdom och att man, trots smärtan, mycket sällan har en åkomma som inte kommer att gå över av sig självt.
Andra undersökningar
Vissa laboratorieprover kan också tas, till exempel sänka, blodvärde och urinprov. Ibland får man även ta tempen. Dessa prover tas inte i första hand för att hitta orsaken till ryggskottet utan för att utesluta en allvarligare orsak till smärtorna.