Afasi

Problem med språket efter en hjärnskada

Afasi är en funktionsnedsättning som innebär att man har språkliga svårigheter efter en hjärnskada. Man kan till exempel få svårt att tala, skriva, hitta ord och förstå talat och skrivet språk.

Det är vanligast att man får afasi efter en stroke. Andra orsaker kan vara att man har skadat huvudet vid en olycka eller att man har fått en hjärntumör.

Samspel mellan olika delar av hjärnan

Afasi beror på att de delar av hjärnan som behandlar språk har blivit skadade. Hos de flesta finns de språkliga funktionerna i vänster hjärnhalva. Hos en del finns de i höger hjärnhalva, framför allt hos vänsterhänta. Även skador i andra delar av hjärnan kan leda till att man får problem med språket, eftersom språkfunktionen är ett samspel mellan olika delar av hjärnan.

Afasi olika från person till person

De språkliga svårigheterna ser olika ut från person till person och beror bland annat på vilken del av hjärnan som har skadats och på skadans storlek. Ofta har man en kombination av olika svårigheter. Tidigare var uttrycken expressiv afasi och impressiv afasi vanliga. Expressiv afasi syftar på att man framför allt har svårt att uttrycka sig muntligt och impressiv afasi att man har svårt att förstå vad andra säger. Beteckningarna är missvisande eftersom de flesta i någon grad har svårt både att uttrycka sig och att förstå vad andra säger.

Med språk avses betydligt mer än talet. Språkliga förmågor är bland annat att förstå och tolka talat språk, både andras tal och det egna talet. När man skriver måste man sätta ihop ord och formulera begripliga meningar, från korta meddelanden, till exempel sms, till längre berättelser. Alla dessa sätt att använda språket kan påverkas när man får afasi. Därför undersöks ofta varje enskild persons förmågor och svårigheter inom olika språkområden.

Svårt att tala men inte afasi

Om man enbart har svårt att artikulera och pratar sluddrigt är det inte afasi. Det kallas för dysartri. Då har man inga svårigheter med språket, utan kan läsa, skriva och förstå vad omgivningen säger.

Oral apraxi innebär att man har svårt att styra tunga, läppar och andra delar av munnen så att man inte kan forma ord och bokstäver som man vill. Då har man också svårt att härma miner och gör fel rörelse när man till exempel ombeds sträcka ut tungan eller runda läpparna.

Det är inte ovanligt att man har afasi, dysartri och apraxi samtidigt.

En del blir återställda

Om man blir av med de språkliga svårigheterna beror till stor del på vad som har orsakat hjärnskadan, hur omfattande skadan är och var i hjärnan den sitter. Det beror också på hur väl man återhämtar sig i övrigt. Om grundsjukdomen gör att man blir sämre är det mycket troligt att det även påverkar afasin.

En del personer som har fått afasi efter en stroke blir helt återställda, men för de flesta kvarstår svårigheterna. De största förbättringarna sker under de tre till sex första månaderna, men det finns möjlighet att språkfunktionen förbättras under flera år efter skadan.

Läs mer om Afasi på Afasiförbundet.

Olika svårigheter

Gemensamt för alla som har afasi är att man har svårt att hitta rätt ord. Det kan yttra sig så att man upprepar samma ord om och om igen, eller endast hittar korta ord som till exempel och, att, men, just, bara och som. Då blir det svårt för omgivningen att gissa vad personen vill ha sagt. Detta kan förekomma i både tal och skrift.

Under de första dagarna efter en stroke är det också mycket vanligt att man har svårt att förstå vad omgivningen säger. För många försvinner de här svårigheterna efter några dagar, men för en del kan de mer eller mindre finnas kvar resten av livet.

Talet

Talet kan vara flytande eller inte flytande. Det är vanligt att man har svårt att komma igång och prata och kan behöva hjälp av någon som säger de första ljuden i ett ord.

Om man har ett flytande tal så kan man utan svårigheter prata, men byter kanske ut bokstäver eller hela ord så att talet blir svårt att förstå för omgivningen. Det kan till och med bli så att man pratar utan avbrott och använder helt nybildade ord. I början är det mycket vanligt att man upprepar ett ord och använder det när man egentligen vill säga något annat. Det kan till exempel vara när man ska svara på en fråga, då en del alltid svarar ja fast de ibland menar nej, och tvärtom.

Svårigheter att hitta rätt ord brukar visa sig extra tydligt när man ska säga namn på sina närstående eller ange siffror, till exempel telefonnummer eller personnummer.

Hörförståelsen

Om man har fått afasisymtom efter en stroke har man ofta svårt att tolka vad andra personer säger. Man kan även ha svårt att uppfatta vad man själv säger och kan därför inte heller korrigera sina felsägningar. Det är alltså hjärnan som har svårt att tolka det som öronen hör. För de flesta minskar svårigheterna efter hand.

Läsning och läsförståelse

Det kan vara svårt att läsa eller förstå vad man läser, eftersom språkstörningen kan göra att man inte känner igen bokstäver och ord. Hjärnskadan kan också orsaka synfältsbortfall eller svårigheter att tolka vad man ser, vilket gör att man inte uppfattar hela textrader eller ord. Begränsningarna är olika, från att inte kunna läsa alls till att missa eller läsa fel på enstaka ord.

Stavning

Förmågan att stava är påverkad för de flesta som får afasi. Det är inte ovanligt att man inte kan skriva alls, på grund av att man inte kan komma på den första bokstaven i ordet. Ibland blir bokstäver utbytta mot varandra, ibland kan hela ord utelämnas. Det är inte heller ovanligt att man fastnar i ett ord eller en stavelse och skriver den om och om igen.

Många som har fått afasi efter en stroke är också förlamade på höger sida av kroppen. För en högerhänt person kan det ta tid att lära sig att skriva med vänster hand.

Gester

Många kan ha svårt att uttrycka sig med gester, miner och kroppspråk, särskilt den första tiden efter insjuknandet. Det kan bero på att man inte viljemässigt kan planera och utföra rörelser, så kallad apraxi. Personer i omgivningen kan då till en början ha svårt att tolka vad personen i fråga vill uttrycka.

När ska man söka vård?

Man ska genast ringa 112 om man själv, eller en närstående, plötsligt får

• svårt att finna ord, tala eller om talet plötsligt blir felaktigt
• svårt att förstå vad omgivningen säger
• problem att läsa eller skriva.

Svårigheter med språket kan också komma stegvis under en längre tid, och då bör man kontakta en vårdcentral.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd. 

Undersökning och utredning

Om svårigheter med språket har kommit gradvis under en längre tid blir man först undersökt av en läkare på en vårdcentral. Beroende på vad undersökningen visar kan man sedan få en remiss till en logoped för vidare utredning. En logoped arbetar med att hjälpa personer som har svårigheter med kommunikation, språk, tal och röst. Logopeder arbetar även med personer som har ät- och sväljsvårigheter.

När man kommer till en akutmottagning på grund av symtom som har kommit snabbt, utreder en läkare orsaken. Om det visar sig att man har en hjärnskada, till exempel en stroke, får man läggas in på sjukhus för fler undersökningar och behandling.

Om de språkliga svårigheterna finns kvar efter ett par dagar gör en logoped en grundlig utredning av språket och förmågan att kommunicera.

En logoped gör olika tester

I det första samtalet skaffar sig en logoped en uppfattning om till exempel på vilket sätt man finner ord, uttalar ord, sätter ihop meningar och klarar att hålla tråden i en berättelse. Man får göra flera olika tester för att undersöka läsförståelsen, hörförståelsen och muntlig och skriftlig förmåga. Logopeden undersöker också hur gester, miner och kroppsrörelser används. Även vakenhet, minne, uppmärksamhet och synpåverkan undersöks.

De tester man får göra går bland annat ut på att titta på bilder eller föremål och berätta vad de föreställer. Man får också svara på frågor, läsa och tolka text samt berätta i tal och skrift vad man har läst eller hört. Om man inte kan skriva för hand kan man få använda ett tangentbord eller en bokstavstavla.

Logopeden undersöker också vilken påverkan de språkliga svårigheterna har i vardagen, och vilka behov man har. Man själv eller en närstående får berätta om till exempel vilka aktiviteter och kontakter man har utanför hemmet.

Individuell träning är vanligt

Vilken behandling man får beror på vilka svårigheter man har. I början är det vanligt att man får individuell språklig träning hos en logoped, och i ett senare skede att man tränas i grupp. Tillsammans med logopeden kan man träna på att använda talet, till exempel genom att benämna substantiv och verb och sätta ihop orden till meningar. På liknande sätt kan man öva på att formulera sig i skrift. Läsförståelsen kan man träna genom att man får koppla ihop skrivna ord eller meningar med bilder eller föremål.

Om man har mycket svårt att tala kan man istället träna på att kommunicera genom att till exempel peka, rita eller använda miner och gester för att påkalla uppmärksamhet, begära något, framföra en åsikt eller fatta beslut.

Man kan behöva träna olika sätt att hantera vardagliga situationer. Många som har fått afasi har lärt sig att alltid ha med sig almanacka, för att kunna peka ut viktiga datum, namn, anteckningar och liknande. Det är också vanligt att man har med sig en inköpslista när man handlar.

Alternativa kommunikationssätt

Både den som har afasi och närstående kan behöva prova och träna alternativa kommunikationssätt. Ibland är man hjälpt av att ha en så kallad kommunikationsbok med bilder, kartor, text, symboler eller vad som passar användaren bäst. Kommunikationsboken tas fram i samarbete mellan logopeden, den som ska använda boken och närstående. Det är viktigt att även omgivningen tar ansvar för att den blir använd.

En dator kan också vara ett hjälpmedel om man har en viss stavningsförmåga. Många är vana vid att kunna skicka e-post och hålla kontakt med personer som man kanske inte träffar så ofta. När man jobbar med dator kan man spara texten och granska den efter hand. Det finns även program som kan underlätta, till exempel rättstavningsprogram, talsyntes och skärmläsning. Med hjälp av de programmen kan man få texten på webbsidor eller i mejl uppläst.

Mobiltelefon eller digitalkamera kan vara ett bra komplement för att till exempel kunna berätta vad som har hänt under en dag, förutsatt att man klarar av att hantera den.

Med hjälp av en fax kan man skicka iväg till exempel ett brev som man behöver få hjälp att förstå. En mottagare kan då ta kontakt och hjälpa till att hantera brevet.

Annat som kan underlätta är till exempel bildtelefon, taltidningar och talböcker.

Närstående får information och råd om hur man på bästa sätt samtalar med personen som har afasi.

Långvarig språklig träning behövs ofta

Ofta behöver man få språklig träning under en lång tid, och både den som har afasi och närstående kan behöva få stöd och handledning. Ofta kan man också behöva ha kontakt med en kurator.

På många orter finns dagrehabilitering och hemrehabilitering som kan erbjuda fortsatt behandling hos logoped när man har blivit utskriven från sjukhuset. På en del platser i landet finns speciella dagliga verksamheter med anställda logopeder för personer som har afasi.

Flera folkhögskolor erbjuder kortare och längre kurser. Det finns också afasiföreningar i de flesta län som ordnar aktiviteter som är anpassade till personer som har afasi, där man har möjlighet att dela erfarenheter. En del av dessa har så kallade prova-på-rum med språklig träning vid dator. Det finns också speciella program som man kan använda och träna med hemma.

I vissa delar av landet finns Taltjänst, som är en tolkverksamhet som man kan få hjälp av när man har en funktionsnedsättning som rör röst, tal eller språk. Taltjänst kan till exempel hjälpa till vid ett läkarbesök eller i sociala sammanhang, till exempel vid ett föreningsmöte.

Afasi olika för olika personer

Att få afasi kan vara omskakande för många. Till en början är ofta både den som har afasi och den närmaste omgivningen mycket frustrerade, eftersom man inte kan föra vanliga samtal. Man kanske inte förstår vad andra säger och kan bli irriterad när andra inte förstår.

Afasi skiljer sig från individ till individ. En person kan ha mycket svårt med alla språkliga funktioner, men en annan kan ha så små svårigheter att finna ord att omgivningen knappt uppfattar det. För de här personerna påverkas livet olika. Hur man har använt språket före sjukdomen har också stor betydelse för hur livet påverkas. Om man dagligen har läst böcker, löst korsord, skrivit e-post och samtalat med många kan livet förändras påtagligt. Ofta hittar man så småningom andra sätt att kommunicera på.

Afasi kan påverka det sociala livet

Afasi är ett osynligt handikapp och man kan råka ut för att bli misstolkad. Det kan därför vara bra att förbereda sig på det, och eventuellt ha en lapp eller ett kort med sig som informerar om vilka svårigheter man har och vilken hjälp man kan behöva få.

Om man inte kan kommunicera via tal och skrift blir deltagandet i socialt umgänge starkt begränsat och det finns en risk för att man isolerar sig. Vardagliga aktiviteter, som att boka tid, läsa morgontidning, se en utländsk film på TV, ringa till en vän, skicka eller läsa e-post med mera går kanske inte längre att utföra.

Närstående har en viktig roll

Afasi påverkar även de närstående. Samspel mellan människor baseras i hög grad på vad vi säger och hur, och därför påverkas såväl de närmaste som nya bekantskaper om man har afasi. Det kan till exempel bli svårt att överhuvudtaget ta nya kontakter och för de närmaste innebär det ofta att de tar på sig rollen att sköta kontakter med omvärlden.

Närstående spelar en stor roll som stöd och hjälp. En närstående kan vara nödvändig hjälp vid besök på till exempel vårdcentralen eller banken, men om man har afasi måste man också få möjlighet att vara självständig så gott det går. Det kan vara en svår balansgång. För att få råd och vägledning kan man som närstående vända sig till en logoped.

På de flesta håll i landet finns afasiföreningar som man kan få stöd av även som närstående.

Behöver planera mer än tidigare

Många personer med afasi och deras närstående har funnit att man behöver planera vardagen mer än tidigare. Det är inte ovanligt att man veckohandlar istället för att handla då och då som man gjorde tidigare. Inför ett besök hos läkaren har man ofta tillsammans gått igenom i förväg vilka symtom och besvär man vill ställa frågor om, och kanske även har antecknat det så att ingenting ska glömmas bort.

Bra att uppmuntra gester och kroppsspråk

Gester, miner och kroppsspråk är en viktig del av människors kommunikation. Genom att peka kan man göra andra uppmärksamma på något och genom minspel kan man visa glädje, avsmak, oförståelse eller liknande. En person som har afasi har ofta stor hjälp av detta för att komplettera det som inte kan uttryckas muntligen.

Det är bra om omgivningen uppmuntrar gester, miner och kroppsspråk, även om många som får afasi har svårt att kommunicera så i början. Det bästa är att själv vara extra tydlig i sina ansiktsuttryck, peka på det man talar om och att använda tydliga, vardagliga och enkla gester. Många som har afasi lär sig på så sätt att använda ett kroppsspråk som fungerar som komplement till det talade språket.

Hur kan man underlätta samtal?

Som samtalspartner bör man

• tala tydligt
• använda enkla, korta meningar
• återkoppla, det vill säga kontrollera att man har förstått rätt
• inte låtsas att man förstår när man inte gör det
• gärna skriva stödord, till exempel om samtalsämnet, vad man har beslutat, om vilken dag man ska utföra något, vem man ska uppvakta på födelsedagen och liknande.

När man har afasi har man svårt att skilja ut olika ljud, så det är nödvändigt med en tyst och lugn miljö när man ska föra samtal. Man har ofta svårt att följa med i samtal mellan flera personer.

Det är viktigt att komma ihåg att även om man har afasi är man en människa som tänker, har åsikter och som vill vara delaktig i beslut om sitt liv, trots att man inte alltid kan framföra det.