Läkemedel vid högt blodtryck

Skriv ut
Skriv ut

Översikt

Översikt

Högt blodtryck – hypertoni

Högt blodtryck är ett tillstånd som också kallas för hypertoni. Ett högt blodtryck försvårar hjärtats pumparbete och gör i längden kärlväggarna hårdare och mindre elastiska. Det senare genom att ett högt blodtryck påskyndar åderförfettning, även kallat åderförkalkning.

Den som har ett alltför högt blodtryck har en ökad risk att få hjärt-kärlsjukdom som till exempel stroke, hjärtinfarkt, hjärtsvikt eller dåligt fungerande njurar. Det sistnämnda kan medföra att man får mer protein i urinen. Risken är ännu större om man samtidigt har andra så kallade riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom. Sådana riskfaktorer kan vara hög ålder, höga blodfetter, diabetes, rökning och kraftig övervikt.

Många olika typer av blodtrycksänkande mediciner

Högt blodtryck kan vara allvarligt om det inte kontrolleras och behandlas. Eftersom det finns många olika typer av mediciner som sänker blodtrycket, kan man i de flesta fall få ner blodtrycket till lämplig nivå utan några större biverkningar. Motion, viktnedgång, kost och andra förändringar av livsstilen kan också hjälpa till att sänka blodtrycket.

Den här texten beskriver de huvudgrupper av läkemedel som används vid tablettbehandling av högt blodtryck, men det finns även mediciner som används på sjukhus vid speciella akuta tillstånd med högt blodtryck. Sådana mediciner tas inte upp här.

Vem behöver tablettbehandling mot högt blodtryck?

Risken för hjärt-kärlsjukdom påverkas inte enbart av blodtrycket. Därför är det inte bara den uppmätta blodtrycksnivån som avgör om man behöver läkemedel. Andra saker som har betydelse är den samlade tyngden av övriga riskfaktorer som kön, ålder, rökning, diabetes, blodfettvärden, övervikt, kärlkramp, om man har nära släktingar med hjärt-kärlsjukdom eller om man har haft hjärtinfarkt eller stroke.

Exempelvis kan en medelålders kvinna som har ett något förhöjt blodtryck, men som inte har några andra risker för att få hjärt-kärlsjukdom, oftast avvakta utan att ta några mediciner. Däremot behöver en kvinna med ett lika mycket förhöjt blodtryck, som även har diabetes och dessutom har haft en hjärtinfarkt, intensiv blodtrycksbehandling.

Man bör alltid diskutera med sin läkare om och när det är dags att börja medicinera. När man väl har börjat ta mediciner måste man fortsätta under lång tid, ofta under resten av livet. Det är också viktigt att fortsätta med de förändringar av livsstilen som läkaren rekommenderar. Just kombinationen med förändrad livsstil plus medicin gör särskilt god nytta. Forskning har visat att behandling av högt blodtryck har mycket bättre effekt om man inte röker. Därför är det viktigt att försöka sluta att röka, till exempel med hjälp av receptfria nikotinläkemedel.

Syftet med läkemedelsbehandlingen är inte i första hand att man ska må bättre, utan att minska risken för sjukdomar som stroke och hjärtinfarkt på längre sikt. Behandlingen ger bara ett visst skydd.

Målblodtryck

När det är bestämt att man ska behandlas med tabletter mot högt blodtryck är syftet oftast att försöka sänka trycket till ett så kallat målblodtryck, oftast till ett tryck som ligger något under 140/90 millimeter kvicksilver, mmHg. Den första siffran anger det så kallade övertrycket i blodet, det systoliska trycket. Den andra siffran anger det så kallade undertrycket, det diastoliska trycket.

För de flesta personer med högt blodtryck är det övertrycket som visar om man har en ökad risk för att drabbas av hjärt-kärlsjukdom. Om man, förutom högt blodtryck, även har någon sjukdom som till exempel diabetes eller någon njursjukdom kan man behöva sänka blodtrycket mer än till något under 140/90 mmHg, till exempel nedåt 135-130/85-80 mm Hg vid diabetes.

Vilka läkemedel används vid högt blodtryck?

Det finns flera olika grupper av läkemedel som används för att försöka återställa ett förhöjt blodtryck. De läkemedelsgrupper som kan användas vid högt blodtryck är:

  • Vätskedrivande läkemedel, så kallade diuretika som får njurarna att göra sig av med mer vatten och salt. Genom att blodvolymen då minskar något sänks blodtrycket, samtidigt som en viss vidgning av blodkärlen sker.
  • ACE-hämmare som påverkar blodtrycket. Det sker främst genom att de motverkar bildningen av ämnet angiotensin-2, som höjer blodtrycket genom att dra samman blodkärlen. Om angiotensin-2 hämmas vidgas blodkärlen och blodtrycket sänks.
  • Kalciumflödeshämmare som motverkar flödet av kalciumjoner in i cellerna. Då slappnar muskelceller i de små blodkärlen av, blodkärlen vidgas och blodtrycket sänks. Vissa typer av kalciumflödeshämmare kan även sänka pulsen.
  • Betablockerande läkemedel som kan sägas blockera vissa stresshormoners effekter på hjärta och blodkärl. Pulsen sänks och den volym blod som hjärtat pumpar ut per minut blir mindre. Detta bidrar förmodligen till att blodtrycket sänks.
  • Angiotensinreceptorblockerare, ARB, som fungerar ungefär på samma sätt som ACE-hämmare genom att påverka effekterna av ett ämne som finns i kroppen, angiotensin-2.
  • Övriga blodtryckssänkande medel ,till exempel alfablockerande läkemedel. De påverkar nervsignaler som drar samman mindre blodkärl och centralnervöst verkande mediciner, som anses sänka blodtrycket genom att påverka hjärnans reglering av blodtrycket. De här medicinerna används numera sällan vid högt blodtryck.

Man får pröva sig fram

Om trycket inte är kraftigt förhöjt är det vanligen ingen större brådska att uppnå målblodtrycket. Man börjar oftast med en medicin för att sedan se hur bra den fungerar under ett par månader. Om blodtrycket inte har sänkts alls, eller om det har sänkts bara väldigt lite, kan antingen dosen höjas något eller så kan man byta medicin eller kombinera med någon annan medicin.
Man får ofta bättre verkan genom att kombinera två olika typer av mediciner i låga doser, snarare än att öka dosen av en medicin. Vid höga tryck blir det allt vanligare att man påbörjar tablettbehandlingen av trycket med två olika mediciner samtidigt.
I början av behandlingen kan man få så kallade provförpackningar av medicinen. Då slipper man köpa stora dyra förpackningar innan man i samråd med sin läkare har kommit fram till vilken medicin som har god effekt och som man tål bra. Man kan be läkaren göra en markering om provförpackning på receptet.

De flesta som behandlas mot högt blodtryck behöver mer än en medicin för att sänka trycket till något under 140/90 mmHg. I vissa ovanliga fall kan man någon gång behöva använda fyra olika mediciner samtidigt.

Det finns även tabletter som innehåller en kombination av två olika mediciner.

Ibland är det svårt att nå önskvärt målblodtryck, till exempel på grund av att man får biverkningar mot flera mediciner. Då kan man behöva acceptera ett blodtryck som är något högre än 140 mmHg.

Man kan själv mäta blodtrycket hemma

Det kan vara bra att mäta blodtrycket hemma med hjälp av en blodtrycksmätare som finns att köpa på apotek. Lämpligast är mätare med en manschett som sätts på överarmen. Med mätare som sätts vid handleden är det lätt att mäta fel.

Genom att mäta hemma märker man tydligare om behandlingen har varit effektiv än om blodtrycket bara mäts vid läkarbesök. Men man kan ändå inte likställa ett värde mätt hemma och ett värde som läkaren eller sjuksköterskan mätt. I den tryggare hemmiljön ligger ofta blodtrycksvärdet något lägre.

I tveksamma fall kan man även göra dygnsmätningar av blodtrycket, så kallad 24-timmars ambulatorisk blodtrycksmätning. Då lånar man en mätare från sjukhus eller vårdcentral som är kopplad till en liten bärbar dator. Den mäter blodtrycket tre gånger per timme dagtid och två gånger per timme på natten. Nästa dag lämnar man tillbaka apparaten och läkaren kan då analysera den blodtryckskurva som mätningen fått fram.

Hur behandlas man?

Vid läkemedelsbehandling får man som regel börja med en av läkemedelsgrupperna ACE-hämmare, angiotensinreceptorblockerare, tiaziddiuretikum eller kalciumflödeshämmare. Är blodtrycket från början lite högre förekommer det att man får en kombination av två av ovanstående typer från början. Om man inte uppnår det blodtryck som eftersträvas får man stegvis tillägg av ytterligare läkemedel. En del klarar sig med en medicin, men de flesta behöver minst två olika och enstaka personer kan behöva fyra eller fem läkemedel.

Behandling när man har andra sjukdomar

Om man samtidigt har andra sjukdomar som hjärtsvikt, kärlkramp, njursjukdom eller astma kan detta påverka valet av läkemedel.

Om man samtidigt har kärlkramp får man ofta betablockerare i första hand. Har man samtidigt hjärtsvikt får man ofta diuretika, ACE-hämmare och betablockerare. Vid diabetes med njurpåverkan får man ofta ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare med diuretika och kanske ytterligare någon medicin som tillägg eftersom blodtrycket ska sänkas extra mycket då. Om man har astma kan betablockerare vara olämpligt, och vid giktattacker är tiaziddiuretika mindre lämpligt.

Ofta livslång behandling

Läkemedlen påverkar bara blodtrycket så länge man tar dem. Det innebär att behandlingen oftast blir livslång. Men efter en längre tid med ett lägre tryck ombildas ofta blodkärlen, och då minskar flödesmotståndet. Det gör att man ofta kan minska medicineringen något efter ett eller ett par år. Ibland kan man till och med upphöra helt med tabletterna, men man måste ändå fortsätta att kontrollera blodtrycket.

Om man har en väl fungerande behandling för högt blodtryck kan det räcka med läkarbesök en gång om året. Mellan dessa besök mäter man blodtrycket i hemmet antingen själv eller med hjälp av en distriktssköterska.

Behandling med kärlvidgande läkemedel som till exempel kalciumflödeshämmare kan vålla problem med yrsel när man vistas i varmt klimat, eftersom man då får en dubbel effekt på kärlvidgning. Om man till exempel reser på semester till varma länder kan det därför vara bra att göra uppehåll i den kärlvidgande medicineringen under en kortare tid för att undvika biverkningar.

Gravida kvinnor bör undvika de blodtryckssänkande läkemedlen ACE-hämmare och angiotensinreceptorblockerare på grund av risk för fosterskador.

Fäll ihop

Vätskedrivande medel – diuretika

Vätskedrivande medel – diuretika

Olika typer av vätskedrivande medel

Det finns tre huvudgrupper av vätskedrivande läkemedel:

  • Tiaziddiuretika. Används främst vid högt blodtryck, men kan ibland även användas vid hjärtsvikt.
  • Loopdiuretika. Används i första hand vid hjärtsvikt, men också för att minska svullnad och vätskeansamling av andra orsaker som till exempel njursjukdom. Ibland används loopdiuretika också mot högt blodtryck, som tilläggsmedicin vid speciellt svårbehandlade blodtryck och vid försämrad njurfunktion då tiaziddiuretika inte fungerar så bra.
  • Kaliumsparande diuretika. När man behandlas med loop- eller tiaziddiuretika kan man få rubbningar i saltbalansen. Kaliumsparande diuretika motverkar att man får kaliumbrist och därför kan man få det som tilläggsbehandling. Det finns även läkmedel som kombinerar tiaziddiuretika och kaliumsparare i samma tablett.

Så här fungerar tiaziddiuretika

Tiaziddiuretika är svagt salt- och vattendrivande och minskar därför blodvolymen något. Då sänks blodtrycket. Samtidigt får man en viss vidgning av de mindre blodkärlen. Det hjälper också till att sänka blodtrycket. Vanligtvis räcker det med en låg daglig dos för att blodtrycket ska sjunka. En högre dos ger sällan bättre effekt på blodtrycket, men kan öka risken för biverkningar. Därför används tiazider oftast i låg dos när man behandlas mot högt blodtryck.

Det tar oftast en till ett par veckor innan blodtrycket sänks efter att man har börjat använda medicinen.

Tiaziddiuretika kan rubba kroppens saltbalans, framför allt genom att kaliumsaltet i kroppen sjunker. Men med en låg dos av medicinen får man oftast en god blodtryckssänkande effekt, med mycket liten påverkan på saltbalansen. Även den vätskedrivande effekten är liten om man använder tiaziddiuretika i låga doser.

Genom att kombinera tiaziddiuretika med kaliumsparande diuretika kan man ytterligare minska risken för att saltbalansen i kroppen ska rubbas.

Om blodtrycket inte sänks tillräckligt mycket av enbart tiaziddiruetika är ofta en ACE-hämmare en bra tilläggsmedicin. Eftersom ACE-hämmaren i sig själv sparar kalium behöver man då oftast inte ta någon kaliumsparande medicin också.

Så här fungerar loopdiuretika

Loopdiuretika används framför allt vid hjärtsvikt. Det är ett kraftigt salt- och vätskedrivande medel som minskar kroppens överskott av vätska och sänker blodtrycket.

Loopdiuretika kan även användas när man har ett mycket svårbehandlat högt blodtryck. Om man till exempel har högt blodtryck samtidigt som man har dåligt fungerande njurar eller diabetes, kan det ibland behövas starkare vätskedrivande medel som dessa för att få ner blodtrycket.

Medicinen kan rubba kroppens saltbalans, framför allt genom att kaliumsaltet i kroppen sjunker. Men med en låg dos av medicinen får man oftast en god blodtryckssänkande effekt med liten påverkan på saltbalansen.

Genom att kombinera loopdiuretika med kaliumsparande diuretika kan man ytterligare minska risken för att saltbalansen i kroppen ska rubbas.

Loopdiuretika finns som tabletter, till exempel furosemid-tabletter. Furosemid i tablettform har kort och intensiv effekt i upp till sex timmar. Lasix Retard och Furix Retard är långverkande kapslar där den vätskedrivande effekten varar under något längre tid.

Så här fungerar kaliumsparande diuretika

Kaliumspararen amilorid är svagt vätskedrivande men framför allt minskar den utsöndringen av saltet kalium genom njurarna och vidare i urinen. Genom att använda amilorid samtidigt med tiaziddiuretika eller loopdiuretika blir kaliumsaltbalansen som den ska vara.

Viktigt när man använder vätskedrivande medel

Man ska inte kombinera olika kaliumsparande diuretika med varandra och inte heller med kaliumtabletter. Oftast ska man inte heller kombinera kaliumsparande medel med ACE-hämmare. Då kan man få för höga halter av kaliumsalt i kroppen, vilket kan vara skadligt för hjärtat. Om man har fått recept på flera av dessa mediciner samtidigt av olika läkare bör man kontakta någon av dem och berätta om det.

Det är viktigt att följa de anvisningar om hur man ska ta medicinen som läkaren har angett.

Mediciner mot smärta och inflammation, så kallade cox-hämmare, kan minska effekten av vätskedrivande mediciner. Exempel på sådana mediciner är Treo, Magnecyl, Ipren eller Ibumetin. Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda sådana mediciner samtidigt med diuretika.

Biverkningar av vätskedrivande medel

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Man kan få ont i huvudet och känna sig trött när man använder tiaziddiuretika och kaliumsparande diuretika. Tiaziddiuretika kan höja blodsockervärdena något, men med låga doser kan tiazider användas även om man har diabetes. Om man har ökad risk för typ 2-diabetes på grund av ärftlighet eller bukfetma bör man undvika kombinationen tiaziddiuretika och betablockare. Det är en kombination som annars kan påskynda att man får sjukdomen. I sällsynta fall kan tiaziddiuretika öka halten av urinsyra i blodet och man kan få besvär av gikt. Om man har gikt ska man därför inte använda tiazider.

Män som har högt blodtryck har oftare än andra även impotensproblem. Möjligen är impotens något vanligare hos män som använder tiazider.

Både tiaziddiuretika och loopdiuretika kan rubba kroppens saltbalans.

När används vätskedrivande medel, diuretika?

Förutom vid högt blodtryck används vätskedrivande medel vid olika sjukdomar som innebär att vatten och salt samlas i kroppen. Exempel på sådana sjukdomar är hjärtsvikt, vissa typer av åderbråck, njur- och leversjukdom. Vid dessa sjukdomar används oftast vätskedrivande medel med starkare effekt, så kallade loopdiuretika.

Exempel på diuretika

Loopdiuretika:

Tiaziddiuretika:

Kaliumsparande diuretika:

Tiaziddiuretika med kaliumsparande diuretika:

Fäll ihop

ACE-hämmare

ACE-hämmare

Så här fungerar ACE-hämmare

Angiotensin-2 är ett ämne som gör att blodkärlen i kroppen drar ihop sig. Då stiger blodtrycket kraftigt. Ämnet bildas i kroppen med hjälp av ett enzym, angiotensin converting enzyme, ACE. Mediciner som hämmar detta enzym, så kallade ACE-hämmare, minskar halten av angiotensin-2. Då vidgas blodkärlen och när det sker i kroppens små pulsådror sänks blodtrycket.

Viktigt

Om man har hjärtsvikt kan ACE-hämmare påverka blodcirkulationen, speciellt om man dessutom behandlats med vätskedrivande medel. Det kan orsaka trötthet och blodtrycksfall som kan leda till att man svimmar. Därför brukar man då börja med en låg dos ACE-hämmare och sedan trappa upp dosen gradvis. Men om man har ett högt blodtryck, som inte är komplicerat, är det inte alltid nödvändigt att trappa upp dosen på detta vis.

ACE-hämmare ska inte användas om man är gravid.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

En del som använder ACE-hämmare kan till exempel få besvär av torrhosta. Ofta uppträder inte den här biverkningen förrän man har behandlats en tid. I många fall försvinner hostan när man använt läkemedlet i några månader. Den försvinner även när man slutar med behandlingen. Hostan är inte farlig, men om den är besvärande bör man kontakta läkare.

ACE-hämmare ökar risken för yrsel på grund av plötsligt blodtrycksfall när man reser sig hastigt. Risken för ett sådant blodtrycksfall är störst när man påbörjar behandlingen. I samband med vatten- och saltförluster från kroppen vid diarré eller kräkningar, finns också risk för blodtrycksfall och att njurarna påverkas. I sådana situationer kan man ibland behöva hålla upp ett par dagar med medicinen.

Vissa personer som använder medicinen kan få ont i huvudet eller utslag på huden.

En ovanlig biverkning av ACE-hämmare som kan uppstå i början av behandlingen är så kallat angioödem. Angioödem innebär att man har en svullnad djupt i huden, ibland kombinerad med nässelfeberutslag. Ofta sitter svullnaden i läpparna eller runt ögonen.

När används ACE-hämmare?

ACE-hämmare används främst vid högt blodtryck, hjärtsvikt och försämrad njurfunktion.

ACE-hämmare passar bra att kombinera med vätskedrivande medel när mer än ett medel behövs. De har fördelar hos personer som förutom högt blodtryck även har hjärtsvikt eller diabetes.

Läkemedel som tillhör gruppen ACE-hämmare

Exempel på ACE-hämmare är läkemedel som innehåller

ACE-hämmare finns även som så kallade kombinationsläkemedel. Det innebär att läkemedlet är en kombination av två verksamma ämnen - förutom ACE-hämmare även en mindre dos av hydroklortiazid, ett vätskedrivande ämne.

Fäll ihop

Betablockerande läkemedel

Betablockerande läkemedel

Så här fungerar betablockerare

Adrenalin och noradrenalin är hormoner som frisätts när kroppen utsätts för stress, till exempel vid fysisk eller psykisk ansträngning. När halten av dessa hormoner ökar i blodet stiger blodtrycket.

I kroppens blodkärl och i hjärtat finns mottagare för adrenalin och noradrenalin, så kallade betareceptorer, som hjälper till att reglera blodtrycket. Betablockerande läkemedel blockerar dessa mottagare så att hormonerna inte kan utöva sin effekt på dem. Då sjunker både blodtrycket och pulsen och hjärtat arbetar lugnare och mer effektivt. Man kan säga att de här läkemedlen fungerar som en skyddande "broms" på hjärtat.

Vilka betablockerare används vid högt blodtryck?

Vissa betablockerare, så kallade selektiva betablockerare, är de som i första hand används vid högt blodtryck. Ofta används betablockeraren atenolol. De selektiva betablockerarna är speciellt anpassade för att främst påverka hjärtat och blodkärlen, men de kan även påverka luftvägarna. Även om de här speciella betablockerarna inte påverkar luftvägarna lika mycket som andra betablockerare, ska man undvika dem vid astma.

Andra betablockerare kallas för icke-selektiva. Dessa påverkar, förutom hjärtat och blodkärlen, även luftvägarna. Det kan leda till att luftrörens förmåga att vidga sig minskar. Därför ska man inte använda icke-selektiva betablockerare om man har astma.

Alla betablockerande läkemedel har likartad effekt. Trots det kan det hjälpa att byta till en annan typ av betablockerare, om den man prövat först gett biverkningar som till exempel mardrömmar. Om pulsen blir alltför låg med till exempel besvär av yrsel kan dosen behöva minskas.

Under det senaste året har betablockerarna ifrågasatts som förstahandsmedel vid blodtrycksbehandling. Sammanställningar av resultat från olika undersökningar har visat att den dokumenterade effekten av betablockerarna är något svagare än för de andra grupperna av blodtryckssänkare, till exempel för att förebygga stroke. Slutsatserna har blivit att betablockare fortsatt ska användas som tilläggsmedel, men inte så ofta som förstahandsval.

Har man förutom högt blodtryck även hjärtsjukdom, som kärlkramp eller hjärtsvikt, är fortfarande betablockerare ett bra förstahandsval. Har man både högt blodtryck och migrän kan betablockerare användas då det har en förebyggande effekt mot migrän. En pågående väl fungerande behandling med betablockerare finns det sällan anledning att ändra på.

Viktigt

Man ska aldrig på egen hand plötsligt avbryta en behandling med betablockerande läkemedel. Gör man det kan blodtrycket höjas och hjärtat påverkas. En behandling med betablockerare bör oftast avslutas stegvis och i samråd med behandlande läkare.

Det är viktigt man talar om för läkaren i fall man har astma. Vissa betablockerande mediciner kan påverka luftrören.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Om man använder betablockerare kan man uppleva att man inte har samma ork som tidigare. Detta är naturligt eftersom betablockerarna används för att minska hjärtats arbete. Om man anstränger sig som vanligt spelar det oftast ingen roll, men betablockerare kan vara olämpligt att använda vid vissa idrotter och hård motion.

En del som tar betablockerare upplever att händer och fötter kan kännas kallare. Det beror på att blodkärl i huden kan dras ihop något av betablockerare. Det är inte farligt men kan vara ett obehag.

Ibland kan man få ökat antal drömmar eller mardrömmar av att använda betablockerare.

Andra tillstånd där betablockerande medel används

Betablockerare har många olika användningsområden. I första hand används de mot högt blodtryck, men de används även vid kärlkramp och hjärtsvikt. Betablockerare kan också användas om man har haft en hjärtinfarkt. Det kan minska risken något för att man ska få en ny infarkt. Läkemedlen kan också användas vid oregelbunden hjärtrytm eller för att förebygga migrän.

Exempel på betablockerare som används vid högt blodtryck

Kombinationsläkemedel

Betablockerande medel finns även som så kallade kombinationsläkemedel. Detta innebär att medicinen är en kombination av två verksamma ämnen som, förutom betablockeraren, även innehåller en medicin ur gruppen kalciumflödeshämmare. Exempel på sådana mediciner är

Fäll ihop

Kalciumflödeshämmare

Kalciumflödeshämmare

Så här fungerar kalciumflödeshämmare

För att en muskelcell, till exempel i hjärtat eller i blodkärlen, ska kunna dra ihop sig krävs tillgång på kalciumsalt i blodet. När en muskelcell ska dras samman transporteras kalcium från blodet in i muskelcellerna genom speciella kanaler.

Kalciumflödeshämmare minskar inflödet av kalcium till muskelcellerna. Det resulterar i att muskulaturen i blodkärlens väggar slappnar av. Därmed vidgas blodkärlen. Olika kalciumflödeshämmare har lite olika effekt på blodkärlen. Vissa kalciumflödeshämmare vidgar framför allt de blodkärl som finns i hjärtat, kranskärlen, medan andra i högre grad vidgar de blodkärl som finns ute i kroppen. Genom att vidga de små artärerna i kroppen minskar hjärtats arbete och blodtrycket sjunker. Belastningen på hjärtat minskar även genom att återflödet av blod till hjärtat minskar, blodtrycket sjunker och risken för kärlkrampsanfall blir mindre.

Kalciumflödeshämmare har inget att göra med kroppens kalkbalans.

Skillnader mellan olika kalciumflödeshämmare

Gruppen kalciumflödeshämmare delas in i:

  • Läkemedel som främst påverkar blodkärlen ute i kroppen, till exempel felodipin (Plendil) och amlodipin (Norvasc). Dessa läkemedel vidgar blodkärlen och är vanligast att man använder om man har högt blodtryck.
  • Läkemedel som främst påverkar hjärtats muskelceller, till exempel verapamil (Isoptin) och diltiazem (Cardizem). Dessa läkemedel sänker pulsen och minskar hjärtats arbete, men sänker även blodtrycket. Man bör inte kombinera dem med betablockerande läkemedel då detta innebär viss risk för allvarliga rubbningar av hjärtrytmen.

Viktigt

Det är viktigt att aldrig på egen hand avbryta en regelbunden behandling med kalciumflödeshämmare, det gäller främst om man har kärlkramp. Gör man det kan blodtrycket höjas plötsligt och det kan leda till kärlkrampsanfall. En behandling bör avslutas stegvis och i samråd med läkare.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

En del personer som använder kalciumflödeshämmare kan få biverkningar som till exempel ansiktsrodnad, svullnad vid vristerna, huvudvärk, trötthet och illamående. Dessa biverkningar hänger samman med att kroppens blodkärl vidgas. Oftast går biverkningarna över efter några dagars behandling.

Ibland kan man också bli förstoppad av kalciumflödeshämmare, framför allt verapamil. Det kan man motverka genom att äta mat som innehåller mycket fibrer. Man kan också använda receptfria läkemedel som innehåller laktulos, till exempel Laktulos mixtur. Om biverkningarna är besvärliga bör man kontakta den läkare som skrev ut receptet.

Andra tillstånd när kalciumflödeshämmare används

Kalciumflödeshämmare är kärlvidgande medel som därigenom sänker blodtrycket. Några typer av kalciumflödeshämmare sänker även pulsen och används därför även vid vissa typer av hjärtrytmstörningar. Även vid kärlkramp i hjärtat, angina pectoris, kan kalciumflödeshämmare ha en lindrande effekt.

Exempel på läkemedel som tillhör gruppen kalciumflödeshämmare

 


Fäll ihop

Angiotensinreceptorblockerare

Angiotensinreceptorblockerare

När används angiotensinreceptorblockerare?

Angiotensinreceptorblockerare har liknande verkan som ACE-hämmare och används framför allt om man får biverkningar av ACE-hämmare, till exempel en besvärande torrhosta. Läkemedelsgruppen används främst mot högt blodtryck, men kan även användas vid hjärtsvikt.

Så här fungerar medicinen

Angiotensin-2 är ett ämne som gör att blodkärlen i kroppen drar ihop sig, vilket leder till att blodtrycket stiger kraftigt.

Angiotensinreceptorblockerare verkar genom att blockera effekten av Angiotensin-2. När blodkärlen då vidgas i kroppens små pulsådror sänks blodtrycket.

Vid diabetes med komplikationer i form av njurpåverkan, det vill säga att man har fått äggvita, det vill säga proteiner, i urinen, har angiotensinreceptorblockerare liksom ACE-hämmare en viss njurskyddande effekt.

Viktigt

Angiotensinreceptorblockerare kan vid hjärtsvikt, speciellt om man behandlats med vätskedrivande medel, påverka blodcirkulationen. Det kan orsaka trötthet och blodtrycksfall som kan leda till att man svimmar. Därför brukar man då börja med en låg dos, och sedan trappa upp dosen gradvis. Men om man har ett högt blodtryck, som inte är komplicerat av exempelvis hjärtsvikt, är det inte alltid nödvändigt att trappa upp dosen på detta vis.

Angiotensinreceptorblockerare ska inte användas när man är gravid.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Angiotensinreceptorblockerare ökar risken för yrsel, på grund av blodtrycksfall, när man reser sig hastigt. Risken är störst i början av behandlingen. I samband med vatten- och saltförluster från kroppen vid diarré eller kräkningar finns också risk för blodtrycksfall och att njurarna ska påverkas. I sådana situationer kan man ibland behöva hålla upp ett par dagar med medicinen. Vissa personer kan även få huvudvärk av medicinen. Både denna grupp mediciner och ACE-hämmare kan i sällsynta fall ge en biverkning som kallas angioneurotiskt ödem. Då får man en svullnad i underhuden, som ofta sitter i läpparna eller i ansiktet. Har man tidigare haft sådana symtom bör man undvika de här medicinerna.

Angiotensinreceptorblockerare som används vid högt blodtryck

Exempel är läkemedel som innehåller

Angiotensinreceptorblockerare finns även som så kallade kombinationsläkemedel. Det innebär att läkemedlet är en kombination av två verksamma ämnen - förutom angiotensinreceptorblockerare även en mindre dos hydroklortiazid, ett vätskedrivande ämne.

Fäll ihop

Övriga blodtryckssänkande medel

Övriga blodtryckssänkande medel

Övriga blodtryckssänkande medel

Mediciner som används mera sällan vid högt blodtryck är så kallade alfablockerare och centralnervöst verkande medel. De används som tilläggsmedicin, främst om man inte tål flera av de vanligaste medlen eller vid riktigt svårbehandlade blodtryck.

Alfablockerarna blockerar vissa nervtrådsimpulser till blodkärlen så att de vidgas. Då sänks blodtrycket. Medicinen kan även hjälpa vid godartad prostataförstoring hos äldre män, om man har problem med att kissa. Har man sådana besvär, samtidigt som man har högt blodtryck, kan alfablockerare vara ett lämpligt val.

De centralnervöst verkande medicinerna anses sänka blodtrycket genom att påverka hjärnans reglering av blodtrycket.

En del personer som använder alfablockerare kan få biverkningar som till exempel rodnad i ansiktet, nästäppa, huvudvärk eller blodtrycksfall när man ställer sig upp snabbt. De centralnervöst verkande kan i vissa fall orsaka trötthet, yrsel eller huvudvärk.

Exempel på alfablockerare som används vid högt blodtryck

Exempel på centralnervöst verkande medel som används vid högt blodtryck

  • Moxonidin med tillverkarens namn som tillägg, till exempel Moxonidin STADA
  • Physiotens.
Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2013-02-18
Skribent:

Anders Hernborg, specialist i internmedicin och allmänmedicin samt informationsläkare, Läkemedelskommittén Halland, Halmstad

Redaktör:

Åsa Schelin, 1177.se

Granskare:

Peter M Nilsson, professor, läkare, specialist i allmänmedicin, Internmedicinska kliniken, Skånes Universitetssjukhus, Malmö