Varje år får ungefär 30 000 personer stroke. Ofta är det inte munhälsan som patienten tänker på i första hand efter att ha överlevt en stroke. Även personal och anhöriga glömmer den viktiga tandvården. Förlamning i till exempel armar och ben överskuggar i regel allt annat. Men förlamning och känselbortfall i ansiktet, kring och i munnen samt sväljbesvär, minskar också livskvaliteten – att kunna njuta av en måltid ger ju så mycket mer än bara näring.
Ibland försvåras tandvården också av att patienten har svårt med förståelse, minne, koncentration och så vidare. Det är också vanligt att strokepatienter drabbas av depression. Då är det lätt att resignera och inte orka bry sig om sina tänder.
Munnen är en personlig sfär
Vid omvårdnad efter stroke ska god munvård ingå. Samtidigt finns en stark integritet kring munnen. Man vill inte att någon ska kika in eller rota runt där, det känns för personligt. Man vill helst klara den biten själv.
Munnen rensas inte
Efter en stroke kan det bli besvärligt att sluta läpparna. Då rinner mat och dryck ut. Sväljproblem i kombination med att tungan inte kan förflytta tuggan, gör att munnen inte rensas ren och matrester samlas. Nedsatt känsel gör också att det är lätt att bita sig i slemhinnor, läpp och tunga. Patienten märker inte alltid att matrester samlas, att munhygienen fallerar eller att det finns sår i munnen.
För de flesta går ansiktsförlamningen över men 7-10 procent av de drabbade har kvarstående besvär efter ett halvår.
Kariesrisken ökar
Den förlamade sidan av munnen har ofta en försämrad salivfunktion. Medicinering kan ytterligare minska salivproduktionen. Risken för skador på tänder och slemhinnor ökar därmed ytterligare. I torra slemhinnor uppstår dessutom lätt sprickor som kan ge infektioner.
När födan ska brytas ned bildas sura produkter som fräter på tänderna och rotytan. Nedsatt salivsekretion gör att tiden för exponering förlängs och det kan ta fyra gånger så lång tid att neutralisera miljön i munhålan jämfört med hos en frisk person.
– Eftersom många som får stroke är äldre har de också ofta blottlagda tandhalsar. Det innebär att man får en frätning på rotytorna. De är mycket känsligare än emalj. Då löper man en stor risk för karies, berättar Madeleine Wertsén, övertandläkare vid Mölndals sjukhus.
Många söker inte hjälp
Att mat och dryck sipprar ut från mungipan är inte bra för självkänslan. Man behöver heller inte acceptera detta tillstånd. Men oralmotorisk träning är ett relativt okänt begrepp såväl hos patienter som hos vårdpersonal.
– Många äldre är glada att bara ha överlevt stroke och söker därför inte hjälp. Yngre personer vill inte sitta och dregla och söker i högre grad hjälp, säger hon.
Träningsprogram och munskärm hjälper
Madeleine Wertsén arbetar med patienter med nedsatt oral motorik. Hennes patienter får ett träningsprogram och ett träningsredskap för att öva upp styrka i läppar, tunga och munbotten. Det kan till exempel vara en munskärm. Den ser ut som en liten böjd plastplatta med en ögla.
Man tränar 2-3 gånger dagligen i 3-5 minuter, genom att dra med fingrarna i öglan och knipa hårt med läpparna om den del av plastplattan som går in i munnen . Genom att koppla ett mätinstrument till munskärmen kan Madeleine Wertsén se hur styrkan övas upp. Inte sällan minskar också risken att sätta i halsen och man får en säkrare sväljning.
Vid stora sväljbesvär kan man behöva gå vidare med en utredning som bland annat består av en fiberendoskopisk undersökning av sväljningen. Då förs en tunn slang med kamera, fiberoptik, genom näsan ned till svalgets olika delar för att studera sväljningen i detalj.
Om sväljsbesvären fortsätter kan patienten få råd för att göra sväljningen säker. Matens konsistens kan behöva anpassas eller att man helt enkelt går över till annan kost.
Proteser går att rätta till
Förlamning, nedsatt känsel och nedsatt salivfunktion kan också påverka förmågan att hålla kvar hel- eller delproteser. Tekniken att hantera proteser går snabbt förlorad. Därför rekommenderar Madeleine Wertsén att så snabbt som möjligt efter en stroke åter vänja munnen vid proteser.
I vissa fall behöver tandprotesen justeras för att passa patientens mun. Det kan tandvården rätta till ganska enkelt.
Behandlingen sker på flera plan
För att klara munhälsan kan man behöva olika slags hjälpmedel för att hantera tandborste och tandkrämstub och få rätt sittställning. Arbetsterapeut kan prova ut bästa lösningen.
Tandborstning och fluortandkräm räcker ofta inte för att hålla karies borta. Tandskötseln kan behöva kompletteras med mellanrumsborstar, tandstickor.
Att använda extra fluor utöver det som finns i tandkrämen är mycket viktigt. I första hand gäller det att skölja med fluor. Om man inte kan skölja går det bra att smörja fluorgel på tänderna. Som tillägg kan sugtabletter eller tuggummi med fluor användas. Dessa stimulerar även salivutsöndringen.
Bakteriedödande munmedel kan behövas vid kraftig inflammation i slemhinnorna. Torra slemhinnor kan smörjas med rapsolja eller speciell kräm som finns på Apoteket. Ibland behövs läkemedel för att bli av med bakterier eller svamp i munhålan.
Vid smärta i slemhinnorna finns bedövande munsköljmedel eller krämer att tillgå.
