Utmattningssyndrom behandlas med helhetssyn

Patienter med utmattningssyndrom måste behandlas med en helhetssyn.
– Det krävs mycket engagemang och intresse från läkarens sida om det ska bli ett bra patientmöte. Och det blir det inte om patienten bara får ett recept på antidepressiv medicin utan uppföljning eller hjälp att hantera hela sin livssituation. Det säger överläkaren och stressforskaren Lilian Wiegner vid Institutet för stressmedicin, ISM.

Patienter med utmattningssyndrom måste behandlas med en helhetssyn.
– Det krävs mycket engagemang och intresse från läkarens sida om det ska bli ett bra patientmöte. Och det blir det inte om patienten bara får ett recept på antidepressiv medicin utan uppföljning eller hjälp att hantera hela sin livssituation.
Det säger överläkaren och stressforskaren Lilian Wiegner vid Institutet för stressmedicin, ISM.

ISM:s uppdrag är att verka för att stress och stressrelaterad ohälsa minskar genom att bedriva forskning och föra ut erfarenheter och kunskaper inom det stressmedicinska området. Man samarbetar bland annat med olika arbetsplatser. ISM har även en mottagning.
Patienterna som kommer hit har vanligtvis remitterats från vårdcentral eller företagshälsovård. Två tredjedelar av patienterna är kvinnor. Åldrarna varierar från 18 till 65 år.

Professionell hjälp är ofta nödvändig

– Känner man sig bara stressad kan motion och en stresshanteringskurs hjälpa men har det utvecklats till utmattningssyndrom kan man inte tänka klart eller fokusera. Därför kan det vara svårt att ta sig ur situationen på egen hand, säger Lilian Wiegner.

I många fall kan utmattningssyndrom behandlas inom primärvården eller företagshälsovården. Det finns också ett regionalt vårdprogram (se länk i högerkolumnen). 

Vad är utmattningssyndrom?

Vi klarar ofta av stress om vi bara får tillräcklig tid för återhämtning. Om denna balans mellan stress och återhämtning under en längre tid inte fungerar, börjar kroppen sända ut signaler om att stressnivån är för hög. Nonchaleras detta ”budskap” ökar risken för fysisk och psykisk utmattning. Det finns teorier om hur hjärnans signalsubstanser och kroppens hormoner kommer i olag vid utmattningssyndrom.

Många har kallat det utbrändhet eller att gå in i väggen. Det är en bra beskrivning av den känsla som många patienter upplever. Tidigare har ordet utmattningsdepression använts. Det beror på att många med utmattningssyndrom – men inte alla – även har depression. Vid utmattningssyndrom finns det yttre faktorer i ens liv som ökar stressen. Det behöver det inte finnas vid en depression.

Symtomen på olika ångest- och depressionstillstånd har alltid funnits men diagnosen utmattningssyndrom kom så sent som år 2005. För att en patient ska få diagnos så ska denne uppfylla Socialstyrelsens kriterier för utmattningssyndrom.

Faktorer bakom hög stressnivå

De flesta patienter som kommer till ISM har fått utmattningssyndrom på grund av sitt arbete: för mycket att göra, konflikter, omorganisation och så vidare. Även problem i privat- och familjelivet är stora bakgrundsorsaker.

Ofta är det inte en enda faktor som är utlösande. Det kan finnas en kombination av en viss ärftlig sårbarhet, dåligt socialt stöd och problem på arbetsplatsen.
Svåra tidigare traumatiska upplevelser, svår social situation och ens egen förmåga att hantera stress kan också påverka.

Den typiska patienten

Många patienter med utmattningssyndrom ignorerar de psykiska och kroppsliga signaler som talar om att situationen är kritisk.

Man kanske till och med lägger in ytterligare en växel och jobbar ännu hårdare. Att man förnekar problemen är vanligt.
Många ställer dessutom mycket höga krav på sig själva och har en strävan att alltid vara duktiga.

Patienterna som kommer till ISM har ofta tidigare uppsökt vården för kroppsliga symtom eller för långdragen trötthet som inte går att vila upp sig från. Tröttheten kan leda till att man ger upp sina sociala kontakter, fritidsintressen och motion.
– Men har man mycket att göra så är det just fysisk träning som gör att man klara stressen, säger Lilian Wiegner.

Psykiska symtom

Utmattningssyndrom ger en rad olika psykiska symtom. Man kan få sömnstörningar, bli ljudkänslig, känna sig nedstämd och få minnes- och koncentrationsstörningar:
– Man upplever att man inte kan läsa en bok och det är tråkigt för många tycker att läsning är en bra form av återhämtning, berättar Lilian Wiegner
Man kan även drabbas av ”tunnelseende”:
– En del patienter kan till och med få svårt att hitta hem, man vet plötsligt inte var man är, fortsätter Lilian Wiegner.

Attacker av ångest är heller inte ovanligt. Känslolivet kan överhuvudtaget kännas labilt med starka känslor som snabbt avlöser varandra. På arbetsplatsen kan kollegorna ofta märka att vissa symtom kommer smygande hos den drabbade: konflikter, känslosamhet, irritation och en tendens till isolering.

Fysiska symtom

Huvudvärk, muskelvärk, mag-tarmbesvär, yrsel, hjärtklappning och bröstsmärtor är vanliga symtom.
Utmattningssyndrom kan också påverka blodtrycket och hormonbalansen så att riskerna för bland annat diabetes och bukfetma ökar. I forskningen har man också sett att långvarig stressbelastning kan försämra immunförsvaret med ständiga infektioner och förkylningar som följd.

Utredning ska ge en helhetsbild

När en patient kommer till ISM tas först många prover. Detta för att utesluta att det finns rent kroppsliga sjukdomar som orsak. Personalen viger mycket tid åt varje patient. Detta för att få en helhetsbild av patientens medicinska, arbetsmässiga och sociala situation.
– Det är inte ovanligt att man under en tid använt sig av alkohol för att slappna av efter arbetsdagen. Därför får patienten fylla i ett formulär om dryckesvanor. Andra formulär handlar om självskattning; hur mycket ångest och depression man upplever, förklarar Lilian Wiegner.

För att inte riskera att drabbas av samma problem igen är det ofta nödvändigt att utreda och kanske förändra situationen på arbetsplatsen, eller den egna livssituationen i stort. Hela patientens beteende att reagera på påfrestningar kan också behöva ändras.

Behandlingen är bred

Behandlingen vilar på flera ben, det gäller att få kropp och själ i balans igen. För en hållbar förbättring krävs ofta flera insatser:

  • Motion. Det förbättrar både fysisk och psykisk hälsa.
  • Kognitiv beteendeterapi, KBT. Kan ibland behövas individuellt eller i grupp.
  • Stresshantering. Alla patienter erbjuds en stresshanteringskurs där man lär sig varva ned och slappna av.
  • Medicinering. Kan behövas framförallt om patienten har mycket ångest eller depression.

Ofta en god prognos

Prognosen beror på många faktorer, bland annat hur lång tid man utsattes för svår stress innan man fick utmattningssyndrom.
– Många känner sig helt friska efter tre år men de upplever sig fortfarande som mer stresskänsliga än innan, säger Lilian Wiegner.

ISM har sett att deras patienter ofta är helt sjukskrivna upp till ett halvår. Därefter behöver de smyga igång med arbetsinsatserna. Efter tre år är 80 procent av patienterna tillbaka på heltid. Resterande jobbar oftast deltid.

Endast 2-3 procent är helt sjukskrivna efter tre år. Det ska jämföras med att 62 procent var helt sjukskrivna innan behandlingen. Prognosen för tillfrisknande är med andra ord god.

Komma tillbaka till jobbet

Om man känner sig välkommen tillbaka till arbetsplatsen ökar möjligheterna att bli frisk. Med lite planering fungerar återgången ofta mycket bra: anpassning av arbetsinnehåll och arbetstempo, lugn miljö och begränsning av arbetsuppgifterna.
– De arbetsplatser som lyckas med rehabilitering har ett engagemang för att personen ska komma tillbaka, man är förstående och flexibla, pressar inte utan försöker hitta lämplig arbetsbelastning, berättar Lilian Wiegner.

Förebyggande insatser

Det finns faktorer som verkar skyddande mot utmatttningssyndrom:

  • Motion. En halvtimmas rask daglig promenad kan räcka.
  • Ett starkt socialt nätverk.
  • Tid för återhämtning. Brist på återhämtning spelar stor roll vid utveckling av stress och stressrelaterade sjukdomar. Med återhämtning menas både sömn och annan avkoppling.

 

Skriv ut
Senast uppdaterad:
2012-09-03
Skribent:

Jan Kallenberg

Manusunderlag:

Lillian Wiegner, överläkare vid Institutet för stressmedicin, Västra Götalandsregionen.

Granskare:

Ingibjörg Jonsdottir, docent och utvecklingsledare vid Institutet för stressmedicin, Västra Götalandsregionen.