Anhörigstöd underlättar vård i hemmet

Visst kan arbetet som anhörigvårdare kännas glädjande och mycket meningsfullt men det är slitsamt att alltid vara i tjänst. Därför är det viktigt att söka hjälp i tid innan man bränner ut sig.
– Det största behovet man har är att få egen tid, att bara få vara eller tid för egna aktiviteter, säger Maria Linnås, samordnare för anhörigstöd i Uddevalla kommun.

Barn och gamla, tillfälligt eller kroniskt sjuka, människor med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar – alla slags människor vårdas ibland av anhöriga. Den offentliga vården skulle kollapsa utan denna stora frivilliginsats.
– Man brukar säga att 75 procent av alla som är över 55 år stöttar och hjälper anhöriga på något sätt, kommenterar Maria Linnås.

Kommunens ansvar

Enligt socialtjänstlagen ska kommunerna underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder.

På grund av brister i samverkan mellan vården och kommunerna, saknas ibland information om anhörigvårdarens situation. Därför måste man ofta själv uppmärksamma behovet och ta kontakt med socialtjänsten i sin kommun.

Lär om olika stöd

Det är bra att informera sig om olika stödformer. Vissa stöd erbjuds av landstinget eller försäkringskassan. Även frivilligorganisationer och patientföreningar kan stötta.

– Ibland är det inte hjälp som anhörigvårdare efterfrågar utan istället kunskap, man vill veta vart man kan vända sig den dagen man inte orkar vårda längre, berättar Maria Linnås.

Kan ge meningsfullhet

Arbetstyngden av att vårda en anhörig är en subjektiv upplevelse. Vissa känner glädje och andra bara en stor trötthet. Man kan både känna sig friskare och sjukare av sin arbetsuppgift.

En del anhörigvårdare med stor arbetsbelastning, tycker ändå att livet är bra. Andra reagerar negativt vid en betydligt mindre belastning. Maria Linnås varnar för att låta det gå för långt om det är kämpigt.

– Det värsta scenariot är att man en dag inte orkar mer utan rasar ihop och blir sjuk. Då kan den anhöriga inte bo kvar hemma längre och det är en tragedi, säger Maria Linnås.

Viktigt med avlastning

Det finns en rad olika former av anhörigstöd. Ofta handlar det om att avlasta anhörigvårdaren i form av hjälp i hemmet eller vistelse för den sjuke på vårdinrättning för kortare eller längre perioder.

– Att få avlastning är oerhört viktigt och att den sjuke då får så bra vård som möjligt. Den anhöriga måste känna sig trygg, påpekar Maria Linnås.

Stimulerande träffpunkter

Anhörigstöd kan också vara utbildningar, aktiviteter, resor och friskvård. Många kommuner har olika former av träffpunkter eller kaféer där man kan träffa andra anhöriga. Personal kan också erbjuda avlösning under några timmar.

En del dagcentraler erbjuder i sin tur individuellt anpassad sysselsättning och rehabilitering av den sjuke.
– Att få delta i meningsfull verksamhet är viktigt för den sjukes självkänsla. Då har paret också något att prata om på kvällen, menar Maria Linnås.

Bra stöd i anhöriggrupper

När sjukdom drabbar familjen kan ensamheten kännas tung. Anhöriggrupper är en bra hjälp för att bryta isoleringen, kunna jämföra erfarenheter med andra och få distans till sitt eget liv.
– Många beskriver det som att vännerna försvinner och det sociala nätverket krymper. Jag tror det handlar om rädsla för den nya situationen och då blir det lättare för vännerna att inte höra av sig alls. Sedan finns det också människor som själva drar sig undan eftersom de känner att deras anhörig är generad över vissa symtom, berättar Maria Linnås.

Ha det trevligt och skratta

– För att man ska orka vårda och samtidigt vara social behöver man komma ut och ha det trevligt och få skratta lite, poängterar Maria Linnås.

Senast uppdaterad:
2013-01-07
Skribent:

Jan Kallenberg, Vårdredaktionen, Västra Götalandsregionen.