Om man är förkyld
Om man är förkyld när man ska bli undersökt är det bra att ringa mottagningen och höra efter om det går bra att man kommer ändå. Det handlar också om ifall man som patient orkar med en undersökning eller behandling när man är förkyld.
Inför undersökningen
Före själva undersökningen är det viktigt för tandläkaren att få reda på hur man mår och om man tar några läkemedel. Ibland får man fylla i ett frågeformulär om detta redan i väntrummet. Rökning och snusning brukar också tas upp, eftersom tobaksbruk är en hälsorisk även när det gäller munnen och tänderna.
Om man är gravid kan det vara bra att berätta det eftersom det finns vissa saker som man då ska undvika, till exempel att bli undersökt med röntgen.
Det är bra att borsta tänderna före undersökningen, då blir det lättare för tandvårdspersonalen att undersöka tänderna.
Sjukdomar och mediciner
Det är viktigt att berätta om man är överkänslig eller allergisk mot några ämnen, eftersom vissa bedövningsmedel man kan få vid en tandundersökning eller en behandling kan framkalla allergiska reaktioner. Det är också viktigt att berätta om man har någon sjukdom eller tar någon särskild medicin eftersom en del bedövningsmedel inte ska kombineras med vissa sjukdomar och mediciner.
Vissa sjukdomar och mediciner kan göra att man har en större risk för att få sjukdomar i munnen. En del mediciner kan till exempel ge muntorrhet, vilket ökar risken för hål i tänderna. Om man har någon sådan sjukdom är det viktigt att tandläkaren eller tandhygienisten får veta det!
Akuta besvär går före
Om man har akuta besvär, till exempel tandvärk, undersöks och behandlas det först. Den fullständiga undersökningen får i sådana fall vänta till ett senare tillfälle.
Röntgenbilder behövs ibland
Om det är första gången man besöker mottagningen brukar det alltid behövas röntgenbilder. Om man redan går regelbundet hos en särskild mottagning är det inte alltid nödvändigt att det tas röntgenbilder vid varje undersökning.
Röntgenbilderna visar sådant som kan vara svårt eller omöjligt att se med blotta ögat vid undersökningen. Bilderna kan till exempel avslöja hål i tänderna på tandytorna mellan tänderna, inflammation vid rotspetsarna och hur visdomständerna sitter och ser ut.
Tandhygienister får bara använda röntgenbilder för att se karies eller parodontit. Misstänker de att bilderna visar några andra sjukdomar eller problem ska bilderna lämnas för granskning till tandläkare.
Det finns alltid en viss risk med röntgen, även om en tandröntgen avger ytterst lite strålning jämfört med andra röntgenundersökningar. Det måste därför alltid finnas en anledning till att ta en röntgenbild. Den lilla risk det kan innebära måste vägas emot den nytta en röntgenbild kan göra.
Undersökning av hål i tänderna
När undersökningen ska börja brukar tandläkaren eller tandhygienisten sänka ryggstödet på stolen så man hamnar i liggande ställning. Det är oftast lättare för den som ska undersöka att genomföra undersökningen då. Om man absolut inte vill ligga ner ska man inte dra sig för att säga det. Det är möjligt att bli undersökt även om man sitter upp.
Ibland poleras tänderna först för att undersökningen ska bli lättare. Då används något som liknar en elektrisk tandborste. Det har en liten borste eller gummikopp som polerar tänderna. Polermedlet som används smakar som tandkräm.
I starkt ljus undersöks tänderna med hjälp av en munspegel och en sond, ett instrument med en liten krok i framänden. Sonden används för att känna på tandytor där det är svårt att med blotta ögat avgöra om det finns karies eller en trasig fyllning. Med spegeln kommer tandläkaren eller tandhygienisten åt att se i alla vinklar och vrår.
Det gör oftast inte ont när tandläkaren eller tandhygienisten känner med sonden på en tand, men det kan ibland kännas lite när ett hål upptäcks.
Undersökning av tandköttsfickor
Tandläkaren eller tandhygienisten undersöker om tandköttet är friskt eller inflammerat. Tandköttsfickan mellan tanden och tandköttet kontrolleras särskilt. Om det har tagits röntgenbilder kan de ofta visa om tändernas fäste försämrats, men för att kunna göra en säkrare bedömning mäts tandköttsfickornas djup.
Fickan är normalt några millimeter djup. För att mäta djupet används en ficksond, som är en tunn mätsticka med trubbig ände. Med sonden mäts fickdjupet i millimeter runt varje tand. Om tandköttsfickan är djupare än normalt är det ett tecken på tandlossning. Andra varningstecken är om det finns mjuka beläggningar av bakterier på tänderna, så kallad plack, eller hårda beläggningar som kallas tandsten. Om det blöder från tandköttet vid undersökningen av tandköttsfickorna är även det en varningssignal.
När tandköttsfickornas djup mäts kan det ibland kännas lite obehagligt, särskilt om tandköttet är inflammerat.
Tandkött och slemhinnor kontrolleras
Förutom en kontroll av att tandköttet ser friskt ut undersöks även slemhinnorna i munnen. Även om det är mycket ovanligt kan det finnas allvarliga sjukdomar i munhålan. De visar sig ofta som förändringar i tandkött och slemhinnor. Det är särskilt viktigt att sådana sjukdomar upptäcks tidigt, eftersom chansen då är större att behandla dem med framgång.
Särskild undersökning eller provtagning
Ibland kan man behöva en särskild undersökning av något problem man har. Ett exempel är besvär från käkleder och käkmuskler, som ofta beror på att man gnisslar tänderna nattetid. En sådan särskild undersökning ingår inte i den vanliga undersökningen.
Om man har mycket hål i tänderna kan man också behöva få en utvidgad undersökning. Tandläkaren kan då föreslå en utredning av saliven. Låg salivmängd eller stor mängd kariesbakterier i saliven är två viktiga orsaker till hål i tänderna. Ett salivprov kan visa om man har något av dessa problem. Dessa undersökningar ingår inte heller i den vanliga undersökningen.
När undersökningen är klar
När undersökningen är klar berättar tandläkaren eller tandhygienisten om resultatet av undersökningen och ger råd om hur man ska sköta sina tänder för att undvika problem och sjukdomar i framtiden.
Ibland måste man få någon behandling, till exempel lagning av en tand. Ibland behövs tandstensborttagning och rengöring av tänderna.
Ett så kallat undersökningsprotokoll lämnas ut efter undersökningen. Där står det vad som kommit fram vid undersökningen och vad som eventuellt behöver göras. Där finns också råd om egenvård.
Om man behöver komma tillbaka för behandling mer än en gång lämnas ett preliminärt skriftligt kostnadsförslag. Om behandlingen är mer omfattande får man även en skriftlig behandlingsplan.
Specialist behövs ibland
Ibland leder tandläkarundersökningen till att man får en remiss till en specialist, som får fortsätta utredningen och behandlingen. Att tandläkaren kontaktar en specialist för att få hjälp i särskilt svåra och ovanliga fall är en självklarhet och en trygghet för den som undersöks.
