Ledernas uppbyggnad
Skelettets ben hålls ihop med hjälp av leder. I lederna kan också benen röra sig mot varandra, vilket i sin tur gör att hela kroppen kan röra sig.
I en led möts två eller flera ben. Den ena ledytan är oftast rundad och kallas ledhuvud. Den andra ledytan har formen av en grop och kallas ledpanna. Både ledhuvudet och ledpannan täcks av brosk. Brosket är hårt och glatt och gör att ytorna tål slitage bättre och lätt kan glida mot varandra.
Mellan ledpannan och ledhuvudet finns en tunn spalt som kallas ledspringa. I ledspringan finns en liten mängd ledvätska som fungerar som smörjmedel och minskar friktionen mellan benen ytterligare. Ledvätskan förser också ledbrosket med syre och näringsämnen.
Leden omges av en bindvävshinna, ledkapsel. Kapseln sitter fast vid benen och omsluter hela leden. Ledkapseln är förstärkt på några ställen av ledband eller ligament, som är uppbyggda av stram bindväv. Ledbanden håller samman leden och förhindrar onormala rörelser i den. Leden hålls ihop ytterligare tack vare att det alltid finns en viss spänning i de muskler som passerar leden. Dessa muskler fäster vid de ben som ingår i leden.
Hur rörlig en led är bestäms av formen på ledytorna, och hur spända de omgivande ledbanden och musklerna är.
Benändarna i leden är klädda med ledbrosk. Det gör dem slitstarka. Runt leden finns en tät ledkapsel som innehåller ledvätska som smörjer leden. Ledbanden eller ligament håller ihop leden.
Fyra olika typer av leder
Alla leder ser inte lika ut och fungerar inte heller på samma sätt, trots att de är uppbyggda på nästan samma sätt. Man skiljer mellan fyra olika typer:
- Kulleder kan röras åt alla håll. De har ett ledhuvud som ser ut som en kula. Höftleden och axelleden är exempel på kulleder.
- Två-axlade leder kan röras i två mot varandra vinkelräta plan. Handleden kan till exempel både böjas framåt, bakåt och i sidled. Även tummens basled kan röras i två plan.
- Gångjärnsleder kan röras på samma sätt som gångjärnet på en dörr, det vill säga pendling fram och tillbaka, eller böjas och sträckas. Armbågsleden samt fingrarnas och tårnas leder är exempel på gångjärnsleder.
- Vridleder är mindre vanliga, men finns till exempel mellan strålbenet och armbågsbenet i underarmen. I en vridled kan benändarna bara vridas i förhållande till varandra.
Lederna fungerar på olika sätt.
Kroppens större leder
Kroppen har ett stort antal leder. Några av de större beskrivs mer i detalj nedan:
Nacken
Med nacken menar man lederna mellan huvudet och halsryggraden. De två översta halskotorna har lite annorlunda utseende än övriga kotor. Den andra halskotan har ett kraftigt benutskott som pekar rakt upp. Runt utskottet är den ringformade första halskotan trädd. Kraftiga ledband håller kotorna på plats.
När man nickar med huvudet sker en liten rörelse mellan den översta halskotan och små ledutskott på skallens nackben. Om man vrider på huvudet sker rörelsen genom att den första halskotan vrids runt den andra halskotans utskott. När huvudet böjs framåt, bakåt eller åt sidan rör sig alla sju halskotorna.
När man vrider huvudet sker rörelsen mellan första och andra halskotan. När huvudet böjs framåt, bakåt eller åt sidan sker rörelsen i alla sju halskotorna. Kraftiga ledband och muskler håller kotorna på plats. Flera olika muskler deltar också när man vrider på huvudet.
Ryggradens leder
Kotorna ledar mot varandra med hjälp av mellankotsskivorna eller diskar, som fungerar som ett slags ledhuvud. Leden mellan kotorna kallas planled. Den tillåter bara små glidrörelser. På varje ryggkota finns dessutom fyra benutskott som bildar leder tillsammans med motsvarande utskott på den intilliggande kotan. Rörligheten i var och en av dessa leder är små. Men eftersom ryggraden är så pass lång blir den totala rörligheten ganska stor. Ryggraden kan därför böjas framåt, bakåt, åt sidan och vridas. På bröstkotorna finns även ledytor för revbenen.
Ryggraden stabiliseras av både ledband och muskler, som sitter fast på kotornas utskott. Varje kota har ett taggutskott som pekar rakt bakåt, och två tvärutskott åt sidorna. Mellan kotorna finns korta ledband. De längsta ledbanden sträcker sig längs med hela ryggraden.
Mellan varje ryggkota finns en mellankotsskiva eller disk av brosk. Leden mellan kotorna kallas planled. Den tillåter bara små glidrörelser.
Axelleden
I axelleden möts överarmsbenet och skulderbladet. Axelleden är en kulled och kan röras i tre plan. Man kan därför pendla med armen framåt och bakåt, föra den in eller ut från kroppen ända upp över huvudet samt rotera den.
Axelleden är kroppens rörligaste led. Men skuldrans rörelser sker inte bara i axelleden, utan även i nyckelbenets leder och tack vare att skulderbladet kan röras. Om inte skulderbladet rörs kan man inte lyfta armen ovanför huvudet.
Axelledens ledkapsel och ledband är ganska slappa. Dessutom är ledpannan inte så djup. Därför kan ledhuvudet relativt lätt glida ur ledpannan. Man säger att leden luxerar eller hoppar ur. För att göra leden stabil omges den av kraftiga muskler.
Axelleden är en kulled som kan röras i tre riktningar. Skuldrans rörelser sker även i nyckelbenets leder. Axelleden är den rörligaste av kroppens leder. För att stadga leden omges den av kraftiga muskler.
Armbågsleden
I armbågsleden ingår ledytor från tre ben, överarmsbenet, armbågsbenet och strålbenet. Leden är mycket stabil eftersom ledytorna passar väl mot varandra. Den stabiliseras ytterligare av ledband. Leden mellan överarmsbenet och armbågsbenet är av typen gångjärnsled, medan leden mellan armbågsbenet och strålbenet är en vridled. Mellan överarmsbenet och strålbenet finns en kulled. Hela leden kallas för en sammansatt led och omsluts av en gemensam ledkapsel. I leden kan underarmen böjas, sträckas och vridas.
I handen finns 27 olika ben som fogas samman genom leder. Fingrarnas leder är gångjärnsleder, förutom tummens basled som är en sadelled.
Handleden
Handleden kallar man leden mellan strålbenet, armbågsbenet och handloven. Handloven består av åtta små, oregelbundet formade ben som hålls ihop av starka ledband. Benen ligger ordnade i två rader. Egentligen består handleden av två leder, en övre och en nedre led. Den övre handleden är leden mellan strålbenet, armbågsbenet och den första raden av handlovsben. Den nedre handleden är leden mellan de båda raderna av handlovsben. Handleden kan röras framåt, bakåt och i sidled.
Fingrarnas leder
Fingrarnas leder är av typen gångjärnsleder. Dessa leder kan man bara böja och sträcka. Tummens basled är ett undantag. Den kallas sadelled och kan röras i två plan. Lederna stabiliseras av kraftiga ledband.
Höftleden
Höftleden är en kulled, men den är inte lika rörlig som axelleden eftersom den stabiliseras av kroppens starkaste ledband, och det gör att benen kan bära upp kroppstyngden.
Ledpannan bildas där höftbenets tarmben, sittben och blygdben smälter ihop. Ledkulan utgörs av lårbenshuvudet.
I höftleden kan man böja och sträcka, föra benet inåt och utåt från kroppen, samt rotera benet inåt och utåt.
Ledbanden håller ihop leden, utan dem skulle skelettet ramla ihop. Många leder har mycket strama ledband, vilket gör att leden inte kan röras för mycket. Det är alltså ledens och ledbandens utformning som bestämmer hur mycket man kan röra på en led.
Knäleden
Knäleden är kroppens största och mest komplicerade led. Knäledens ledytor bildas av lårbenets nedre del, som har två ledhuvuden, och skenbenets övre del. Framåt avgränsas leden av knäskålsbenet som ligger i lårmuskelns sena och skyddar leden.
Ledhuvudet och ledpannan passar dåligt ihop. För att stabilisera leden ligger därför två halvmånformade ledskivor av brosk instuckna mellan ledytorna. Dessa skivor kallas menisker. Meniskerna kan skadas om man vrider knäet kraftigt. Leden förstärks ytterligare av flera ledband, som kallas korsband. De går inuti leden och är mycket strama. På ledkapselns sidor finns andra strama ledband, som kallas kollateralligament.
Knäleden kallas för spiralled och är en variant av gångjärnsled. Den kan huvudsakligen sträckas och böjas. När leden är böjd slappas ledbanden av något, och då kan underbenet även vridas lite i förhållande till lårbenet.
I knäleden finns menisker som gör att benen passar ihop bättre. Det finns också olika ledband för att hålla ihop leden. Korsbanden är strama ledband som sitter inuti knäet. På sidorna finns också ledband som stabiliserar leden.
Knäskålsbenet sitter inte fast i skelettet, utan ligger i sträckmuskulaturens sena framför knäleden i ledkapseln.
Fotleden
Det som man i dagligt tal kallar fotleden består egentligen av två leder. Lederna kallas övre och nedre språngbensleden. Båda förstärks av kraftiga ledband.
I den övre språngbensleden ingår skenbenet och vadbenet från underbenet, och språngbenet som finns i vristen. Vristen kan böjas och sträckas i denna led. Leden är en gångjärnsled.
Den nedre språngbensleden finns mellan språngbenet, hälbenet och båtbenet i vristen. Här kan vristen böjas, sträckas och vridas.
I vristen finns två leder, övre och nedre språngbensleden. Den övre språngbensleden kan böjas och sträckas. Leden är en gångjärnsled.
Tårnas leder
Tårnas leder är gångjärnsleder, som kan böjas och sträckas.
Fogarna
Några av kroppens ben är så fast förenade med varandra att det inte kan ske några, eller endast obetydliga, rörelser mellan benen. Sådana förbindelser mellan olika ben kallas fogar. Själva fogen består av bindväv och brosk- eller benvävnad.
Benen kan antingen växa ihop helt så att gränsen inte alls kan ses, eller så kan fogen vara synlig. Mellan den vuxnes skallben finns till exempel synliga fogar. I bäckenet förenas de två höftbenen med hjälp av en fog som kallas symfysen.
