Kroppstemperaturen

Kroppens temperatur

Kroppens temperatur

  • Temperaturcentrum

    Temperaturcentrum sitter i hjärnan och reglerar kroppens temperatur.

Hjärnans termostat håller temperaturen jämn

Kroppens inre temperatur är alltid ungefär 37 grader om man är frisk och befinner sig i vila. Hudens temperatur kan däremot vara både högre och lägre. Det är viktigt att den inre temperaturen hålls på en jämn nivå för att kroppen ska kunna fungera på ett normalt sätt.

Om reaktionerna som ingår i ämnesomsättningen går för snabbt blir kroppen för varm. Om de går för långsamt blir kroppen för kall. Kroppstemperaturen styrs därför av temperaturcentrum i hjärnan, som fungerar ungefär som en termostat.

Temperaturcentrum

Temperaturcentrum ligger i den del av hjärnan som kallas mellanhjärnan. Centret får information om kroppstemperaturen dels från blodet, dels från nerver som känner av kyla och värme i huden och i kroppens inre.

Temperaturcentrum styr kroppstemperaturen genom nervsystemet och hormonsystemet. För att ändra temperaturen kan kroppen påverka antingen värmeproduktionen eller värmeavgivningen.

Kroppen bildar värme på flera sätt

I vila hjälps levern, musklerna och hjärnan åt att bilda värme. Små barn har dessutom ett särskild slags fett, brun fettväv, som bildar stora mängder värme. Bruna fettceller innehåller speciellt många mitokondrier, som är cellernas kraftverk och bildar energirika kemiska föreningar av födan. Därför blir värmeavgivningen ovanligt hög.

Om kroppstemperaturen är för låg måste värmeproduktionen öka. Detta sker framför allt genom att musklernas aktivitet ökar. Muskulaturen blir spänd och det uppstår ofrivilliga rörelser, man huttrar. Det ökar värmeproduktionen. Man kan öka produktionen av värme ytterligare genom att röra på sig, springa en bit eller ”ta åkarbrasor”. Blodet värms då upp när det strömmar genom de arbetande musklerna. Vid kraftigt muskelarbete kan värmeproduktionen öka så mycket som 60 gånger.

Kroppsvärmen kan också öka genom att nervsystemet stimulerar kroppen att öka ämnesomsättningen. Även hormoner från sköldkörteln kan öka ämnesomsättningen.

Olika sätt att avge värme

Kroppen avger ständigt värme för att undvika överhettning. Om all värme som produceras i kroppen blev kvar skulle kroppstemperaturen stiga med ungefär en grad i timmen vid vila. Vid arbete skulle temperaturen stiga ännu mer.

Därför avges överskottsvärmen på olika sätt. Blodkärlen i huden vidgas och blodet leds till huden som blir röd och varm. Blodet kyls av om den omgivande temperaturen är lägre. Om man fläktar med något sker avkylningen snabbare. Man svettas också, och när svett avdunstar kyls huden genom att värme förbrukas. Förändring av hudtemperaturen är kroppens viktigaste sätt för att påverka värmeförlusten, så att den inre kroppstemperaturen kan hållas jämn.

Vid låg kroppstemperatur minskar blodcirkulationen i huden. Då avger kroppen mindre värme och huden bleknar eftersom den inte innehåller så mycket blod.

Hudens värmeavgivningI huden och inne i kroppen finns nerver som känner av värme och kyla, så kallade känselkroppar. De ger information till temperaturcentrum i hjärnan om vilken temperatur kroppen har. Om kroppen är för varm vidgas blodkärlen i huden och mer blod leds till huden, som då blir röd och varm. Blodet kyls av om den omgivande temperaturen är lägre. Man svettas också, och när svett avdunstar kyls huden genom att värme förbrukas.

Vid låg kroppstemperatur minskar blodcirkulationen i huden. Då avges mindre värme och huden blir blek. Underhudsfettet isolerar så att kroppen förlorar mindre värme. Ju tjockare underhudsfett desto mer isolerar den.

Normalt varierar temperaturen

Kroppstemperaturen är alltid lite högre på eftermiddagen än på morgonen. Normaltemperaturen kan också variera mellan olika personer.

Fysisk ansträngning höjer temperaturen ytterligare. Även psykisk anspänning kan orsaka högre kroppstemperatur. Kvinnor har ungefär en halv grad högre kroppstemperatur från ägglossningen fram till nästa menstruationsblödning. Barn har oftast högre temperatur än äldre.

Feber

Med feber menas en morgontemperatur över omkring 38 grader. Vid feber fungerar inte kroppens termostat på ett normalt sätt, utan den är inställd på ett högre värde. Det är bland annat ämnen från de vita blodkropparna, som ökar i antal vid infektioner, som påverkar termostaten. Även bakterier kan inverka på termostaten. Man huttrar och fryser medan temperaturen stiger. När den nått det värde som termostaten är inställd på upphör temperaturstegringen och frossan. När febern går ner igen blir man svettig.

Man kan mäta kroppstemperaturen på olika ställen. Vanligast är i örat, armhålan, munnen eller ändtarmen.

KroppstemperaturenKroppens inre temperatur är alltid ungefär 37 grader om man är frisk och befinner sig i vila. Hudens temperatur kan däremot vara både högre och lägre beroende på hur kallt eller varmt det är i omgivningen. Förändring av hudtemperaturen är kroppens viktigaste sätt att påverka värmeförlusten, så att den inre kroppstemperaturen kan hållas jämn.

Nedkylning

Kroppen kan skadas av alltför låg kroppstemperatur. Vid drunkningstillbud eller om någon hittats medvetslös utomhus kan kroppstemperaturen vara så låg att ambulanspersonal och läkare först kan tro att personen är död. Hjärtverksamheten och andningen är då mycket långsamma. Det är stor risk att hjärtrytmen blir oregelbunden av den låga temperaturen, och vid riktigt låg temperatur stannar hjärtat helt.

Vid vissa operationer av hjärtat eller hjärnan används ibland nedkylning för att minska syreförbrukningen i vävnaderna. Blodtillförseln till organet som opereras kan då avbrytas lite längre än annars utan att det blir några skador.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Fördjupning

Fördjupad information finns att läsa i:

  • Människokroppen – fysiologi och anatomi
    Bjålie; Jan G; Haug, Egil; Sand, Olav; Sjaastad, Øystein V, Toverud, Kari C
    Faktagranskning: Gunnel Bjerneroth
    Liber AB 1998
  • Den fantastiska människokroppen
    Dietrichs, Espen; Hurlen, Petter; Toverud, Kari C
    Översättning: Gunnel Bjerneroth
    Bonnier Utbildning 1994 (finns även som CD-rom)
  • Människans fysiologi och anatomi
    Nienstedt, Walter; Hänninen, Osmo; Arstila, Antti; Björkquist, Stig-Eyrik; Franson, Peter; Kvist, Ulrik
    Almqvist & Wiksell Förlag 1993
  • Anatomi och fysiologi
    Sonesson, Bertil och Gun
    Liber AB 2001
Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2005-10-25
Skribent:

Gunnel Bjerneroth Lindström, docent i anestesiologi och intensivvård, Uppsala.

Granskare:

Lars-Olof Hensjö, specialist i allmänmedicin och medicinsk chef, 1177.se.

Illustratör:

Kari C. Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge.