Reportage: Cigaretter och skuldkänslor

Coffee calls for a cigarette. Tommy Björk minns en textrad ur Povel Ramels samlingar, och går för ett kort ögonblick förlorad i rökiga drömmar.

Men det är bara drömmar, i dag finns nog ingenting som kan få den tidigare storrökaren att tända en cigarett. Han slutade röka när han stod inför flera stora förändringar i sitt liv.

Skilsmässa och träning

– Jag var 50 och nyskild, och ville börja leva mer hälsosamt. För att komma i form ville jag sporta mycket, och då gick det ju inte att röka, jag orkade inte springa så långt.

Tommy hade hunnit röka i 35 år och cigaretterna var en väsentlig del av hans vardag.

– Det var magiskt, det gav någon slags tröst att röka. Och vissa cigaretter var rituella. Som till exempel när jag skulle ringa ett samtal på jobbet. Först satte jag mig ner och förberedde det jag skulle säga och när det var klart tände jag en cigarett. Sedan kunde jag slå numret.

Planera, förbered och ta ett beslut

Många rökare tycker att det är svårt att sluta, även om det finns goda skäl. Men Tommy minns det som ganska odramatiskt, möjligen eftersom det är över ett decennium sedan han slutade. Han beskriver det som en process:

En gång hängde jag upp en stor affisch i rökrummet på jobbet, med texten ”rökning dödar”. En arbetskamrat gick in, tände en cigarett och när hon såg mitt anslag blev hon ursinnig. Hon slet ner och hoppade på det.

– För att bryta beroendet måste man först planera och mena allvar med sitt beslut att sluta. Man måste vara mentalt förberedd. Det handlar om att vara allvarlig med sin avsikt, då är det lätt, menar Tommy.

Kanske var det lätt när det väl var dags, ändå tog det Tommy flera försök innan han lyckades. Några veckor efter att han bestämt sig, kunde han komma på sig själv med en halvrökt cigarett, eller kanske inne på dagens tredje.

– Men då hade jag inte bestämt mig på riktigt, inte tillräckligt.

Svårare att sluta snusa

Det kan vara Tommys erfarenhet av ett annat beroende som i efterhand får det att verka som en bagatell att sluta röka. För att få draghjälp ur sitt beroende ersatte Tommy cigaretterna med snus. När han efter ett tag ville sluta snusa, visade det sig vara betydligt svårare.

– När jag skulle lägga av med snuset var det ingen som ville vara i närheten av mig, säger Tommy och ler åt minnet.

– Jag klättrade på väggarna. En av mina arbetskamrater sa "Tommy, du kanske ska börja igen". Han var själv snusare så han förstod. En prilla innehåller lika mycket nikotin som ett halvt paket cigg.

Motar bort skuldkänslorna

Att få en sjukdom som antagligen beror på tobaken kan väcka grubblerier och ångest. Efter sjukdomsbeskedet dök det upp tankar och frågor, men i dag försöker Tommy att mota undan skuldkänslorna.

– Skuld? Vad ska det tjäna till? Men visst är det skuldbelagt, rökning är ett stigma för de flesta lungcancerpatienter. Jag tror att min cancer orsakades av rökning, och visst kändes det orättvist när jag slutat så många år tidigare. Men, ja… jag hade cancer och det var ingenting att gräma sig över. Bara att inse fakta.

Vill hjälpa andra att inte fastna i beroende

Det hjälper inte att ångra åren av rökning för egen del. Däremot tycker Tommy att det är frustrerande att se unga människor röka. En del av dem, säger Tommy, kommer att dyka upp i statistiken över nyinsjuknade i någon form av cancer om några år. Han stöder organisationen A Non Smoking Generation och ibland gör han själv försök att påverka människor.

– En gång hängde jag upp en stor affisch i rökrummet på jobbet, med texten ”rökning dödar”. En arbetskamrat gick in, tände en cigarett – hon var mycket elegant – och när hon såg mitt anslag blev hon ursinnig. Hon slet ner och hoppade på det.

Piprök med doft av fikon och choklad

Även om Tommy är en bergfast, sträng motståndare till rökning kan han tillåta sig vackra drömmar om den fulländade tobaksupplevelsen,

– Cigarettrök är kväljande, men om jag blir gammal och sjuk och inte orkar göra någonting, då kan jag tänka mig att ta en whisky och röka pipa med god tobak… det kan vara mysigt att känna doften. Lite fikon, lite choklad.

Staffan Hagelin, som rökte trettio cigaretter om dagen, vill upplysa andra för att de ska slippa att hamna i samma situation som han själv. Han reser runt och föreläser i skolor om tobak och de skador som rökning kan ge.

– Jag blir ledsen när jag ser unga som röker. När vi talar i skolorna är alla tysta och lyssnar och jag tror att vi kan nå ut till några av dem.

Cancer i munhålan och struphuvudet

Staffan är 66 år och har haft cancer i munhålan och senare också i struphuvudet. Han är fortfarande förundrad över vårdpersonalens bemötande när han behandlades för cancer i munhålan. Den medicinska vården fungerade bra, men det var skillnad i attityden till rökning för tio år sedan, konstaterar Staffan.

Som till exempel när han direkt efter behandlingen för munhålecancer gick ut på sjukhusets balkong och tände en efterlängtad cigarett, utan att någon protesterade eller talade med honom om risken med rökning.

– När det gäller cancer i munhålan är rökning en tydlig orsak, men ingen sa att jag skulle sluta, bara att jag skulle ta det lugnt eftersom cigaretterna kunde göra mig yr i huvudet. De kanske ville mig väl… men i dag skulle det inte hända, det är historia.

Inspiration att sluta röka

Själv ville Staffan inte heller se något samband mellan rökning och cancer. Det var först när han träffade kvinnan i sitt liv, Marianne, som han började tänka på att sluta. Marianne motiverade och inspirerade Staffan att lägga cigaretterna åt sidan.

Ingen sa att jag skulle sluta, bara att jag skulle ta det lugnt eftersom cigaretterna kunde göra mig yr i huvudet.

– Marianne tycker inte om rökning och när vi träffades och skulle bo ihop fick jag anledning att sluta.

Tumör på struphuvudet

Sju år efter behandlingen för cancer i munhålan fick Staffan problem med att svälja och att tala. Den här gången var det en tumör på struphuvudet som orsakade besvären. Eftersom Staffan hade strålats i halsområdet tidigare kunde han inte få strålbehandlingen på samma ställe en gång till. Istället opererades hela struphuvudet bort.

Staffan tycker att han fick mycket bra stöd på sjukhuset, både före och efter operationen.

– Före opererationen fick jag träffa en annan man som redan hade opererats. Det var bra. Jag visste vad jag hade att vänta, det blev ingen chock. Och jag hörde att han kunde prata.

Efter operationen kunde Staffan inte andas eller tala genom munnen. I dag andas Staffan genom ett hål som har opererats på framsidan av halsen, med en ventilhållare där ett filter kan skruvas på. Han kan tala tack vare en röstventil som har opererats in mellan luft- och matstrupen.

Bra hjälp på sjukhuset

De första sex månaderna efter operationen blev Staffan sondmatad och först efter åtta månader kunde han börja lära sig prata igen, genom ventilen på halsen.

– Jag tycker att det gick fort att vänja sig vid den och börja tala igen. Och jag fick stor hjälp av logopeder på sjukhuset. Som tur är kan jag använda en automatisk ventil, det är inte så vanligt. De flesta har en som måste sättas på med en knapp. Det beror på hur öppningen i strupen ser ut, den här passar inte på alla, säger Staffan och knackar lätt på sin ventil.

Självanklagelser och skuldkänslor

Den långa sjukdomsperioden gav Staffan tid och utrymme för tankar och funderingar. Vad hade cigaretterna gjort med hans liv? Och varför hade han inte slutat tidigare? Hade han varit frisk då?

– I början anklagade jag mig själv, men efter ett tag insåg jag att det inte förbättrade situationen. Visst har jag haft mycket ångest, det kan jag inte förneka. Men jag försökte tänka positivt och inse att det inte går att förändra det som har hänt.

Ewa Larsson fick lungcancer 2006. Hon hade rökt sedan tonåren och slutade när hon skulle opereras. Men hon ångrar inte åren med cigaretterna, säger hon.

– Näe, inte en dag har jag ångrat mig! Cigaretterna har varit en så stor tröst i livet. Det går ändå inte att göra ogjort, och det finns värre saker att oroa sig för. Att få tillbaka cancern till exempel.

”Skyll dig själv”

När Ewa berättade för sina två vuxna barn att hon fått lungcancer, sa hennes son direkt: "Skyll dig själv"

– Han blev chockad när han fick veta. Senare har vi pratat om det, men hans första kommentar gjorde att jag inte berättade för andra att det var lungcancer jag hade. Jag orkade inte höra mer om rökningen.

Inget stöd för att sluta

När beskedet om lungcancer kom, och strax därefter om operation, bestämde sig Ewa för att sluta röka. Hon fick inte något praktiskt stöd av vården, vilket hon i efterhand tycker var synd.

Hjärnan minns rum, och går jag in i ett där jag har rökt en gång, kommer suget igen.

– Vårdpersonalen ska kanske inte lägga sig i och tjata, det kan ge ännu mer ångest. Det är både en brist och en fördel. Det hade varit bra att få hjälp att sluta. De kunde ha skrivit ut tabletter för att sluta röka till exempel.

Tuggummi ett sätt att stoppa röksuget

För Ewa finns röksuget fortfarande kvar, i alla fall av och till. Hon har prövat olika läkemedel för att sluta, men i dag är det helt vanliga tuggummin som har ersatt cigaretterna.

– Min dotter säger att hon aldrig sett mig tugga så mycket tuggummi som de senaste åren. Röksugen får man nog vara hela livet. Hjärnan minns rum, och går jag in i ett där jag har rökt en gång, kommer suget igen. Men inte när jag träffar folk som röker, eller när jag dricker vin, det är andra situationer som sätter igång det.