Skivepitelcancer – hudcancer

Oftast i ansiktet

Skivepitelcancer

Skivepitelcancer uppkommer i hudens skivepitelceller, hudceller i överhuden. Om man solar ofta och mycket ökar risken att få skivepitelcancer.

Det är störst risk att få skivepitelcancer på de mest utsatta områdena i ansiktet, det vill säga ytteröronens övre kant, näsan, underläppen, kinder, pannan och den kala delen av hårbotten om man är skallig. Det är ovanligare på övriga delar av kroppen, men skivepitelcancer kan även förekomma där och oftast i en ytlig form. Det finns också andra sorters hudcancer, som basalcellscancer och malignt melanom.

Huden har tre lager

Huden består av tre olika lager: överhuden, läderhuden och underhuden.

Det översta lagret kallas överhuden. Den är mycket tunn och består av tätt packade celler, så kallade skivepitelceller. Överhuden har inga blodkärl.

Det mellersta lagret kallas läderhuden. Den är betydligt tjockare och mycket seg och tänjbar. Den består av bindväv med ett nätverk av elastiska fibrer, och innehåller blod- och lymfkärl.

Det understa lagret kallas underhuden och består framför allt av fettceller.

Basalcellslagret bildar skivepitelceller 

Underst i överhuden ligger det så kallade basalcellslagret med basalcellerna. De delar sig hela tiden och bildar nya skivepitelceller som vandrar upp mot hudytan. I basalcellslagret finns också speciella pigmentceller, så kallade melanocyter, som producerar melanin, ett skyddande pigment. När huden utsätts för sol stimuleras melaninbildningen. Melanocyterna överför melaninet till skivepitelcellerna, där det lägger sig som en "mössa" över cellkärnan och skyddar denna från solljusets skadliga inverkan.

Två olika typer av skivepitelcancer

Det finns två stadier av skivepitelcancer och de har olika utseende. I ett tidigt stadium växer cancern ytligt i överhuden och har inte hunnit sprida sig ner i läderhuden. Det kallas skivepitelcancer in situ eller Bowens sjukdom.

Det andra stadiet av skivepitelcancer växer ner i läderhuden och det är vanligast att man får denna typ i ansiktet, på halsen och kal hjässa samt ovansidan på händerna. Denna form kallas invasiv skivepitelcancer.

Män drabbas oftare

Skivepitelcancer har ökat kraftigt i Sverige de senaste årtiondena. I vårt land drabbas totalt ungefär 9800 personer varje år av skivepitelcancer. Skivepitelcancer är vanligare hos män än hos kvinnor, vilket förmodligen beror på att män oftare arbetar utomhus. Eftersom man har större risk att få skivepitelcancer på äldre dar och medellivslängden blir allt högre kommer sannolikt antalet fall av skivepitelcancer att öka under de närmaste åren.

Film: Att skydda sig mot hudcancer

Hur cancer uppstår

Människokroppen är uppbyggd av många miljarder celler. För att kroppen ska kunna växa och leva vidare måste de flesta celler regelbundet ersättas med nya. Det sker genom att celler delar sig. När cellen ska dela sig fördubblar den hela sitt innehåll och blir till två celler. Då har en exakt kopia av cellen skapats och den första cellen dör. Men någon gång kan cellen få en skada i sin arvsmassa, DNA. Dessa skador kan oftast repareras av cellen men ibland går det inte, och cellen tappar då förmågan att kontrollera sin delning och tillväxt. Det kan leda till att cancer uppstår.

Det som kännetecknar cancerceller är bland annat att de fortsätter att föröka sig okontrollerat samtidigt som de inte dör när deras tid är ute. Ofta klumpar cancercellerna ihop sig och bildar en tumör, men det finns också cancerformer där cellerna inte bildar tumörer.

Läs mer: Vad är cancer?

Celler skadas och växer okontrollerat

Solens ultravioletta strålar skadar DNA, arvsmassan, i hudens celler. Det sker särskilt i skivepitelcellerna och melanocyterna. Oftast repareras skadorna av ett inbyggt reparationssystem. Men ibland klarar reparationssystemet inte att avlägsna DNA-skadorna. Det kan leda till förändringar, så kallade mutationer, i arvsanlagen som också kallas generna. Vissa genmutationer kan leda till att cellerna börjar dela sig okontrollerat. Då har det uppstått en hudcancer. När cancercellerna växer trängs normala celler undan och dör.

Risken ökar med åldern

Risken att få skivepitelcancer ökar ju äldre man blir. Barn och ungdomar får aldrig sjukdomen och den är mycket ovanlig före 40-årsåldern. Efter 50-årsåldern blir den vanligare.

Om man solar ofta och mycket ökar risken att man får skivepitelcancer. Tidigare var det en sjukdom som framför allt personer med utomhusyrken fick, som exempelvis lantbrukare och sjömän, eftersom de utsatte ansikte och händer för mycket solljus. Det är störst risk att man får skivepitelcancer på de mest utsatta områdena i ansiktet, det vill säga ytteröronens övre kant, näsan, underläppen och den kala delen av hårbotten om man är skallig. Det är ovanligare att man får skivepitelcancer på den övriga delen av kroppen, men den kan även förekomma där och oftast i en ytlig form.

Ljus hy och röd hårfärg ökar risken för hudcancer

Om man har ljus hy med dålig förmåga att bilda pigment och röd hårfärg ökar känsligheten för sol. Därmed ökar också risken att drabbas av skivepitelcancer. Eftersom dessa egenskaper delvis är ärftliga ökar cancerrisken i vissa släkter.

Kroniska sår och ärr kan ge cancer

Om man har svårläkta sår, till exempel bensår, kan de i sällsynta fall omvandlas till skivepitelcancer. Det märks genom att läkningen av såret avstannar eller att en del av sårkanten höjs upp. Man kan också få skivepitelcancer i ärr efter gamla brännskador. Då uppstår ett svårläkt sår i ärret eller så bildas det en knuta.

Radioaktiv strålning och kemikalier ökar risken

Om man har behandlats med radioaktiv strålning mot cancer kan det i sällsynta fall uppstå skivepitelcancer efter många år. Tidigare kunde även sjukvårdspersonal som arbetade med radioaktiv strålning i samband med röntgenundersökningar och cancerbehandling drabbas. Men idag skyddas personalen från farlig strålning. Även cancerframkallande kemikalier som till exempel tjära och arsenik kan ge denna form av hudcancer.

Vid behandling av psoriasis använder hudläkare ibland ett läkemedel som ökar ljuskänsligheten i huden tillsammans med långvågig ultraviolett strålning, UV-A. Sådan så kallad PUVA-behandling ökar risken för skivepitelcancer i huden. Därför måste dessa personer vara extra observanta på hudförändringar.

Läkemedel som ökar risken

Om man har genomgått en transplantation av ett organ och behandlas med immunhämmande läkemedel måste man skydda sig extra noga från solstrålning. Dessa mediciner minskar immunförvarets angrepp på solskadade hudceller och då ökar också risken för att man drabbas av hudcancer.

Minska risken genom solskydd

Det bästa sättet att minska risken att få skivepitelcancer är att man undviker att vara länge i solen och att bli bränd av solen. Det starkaste solljuset sommartid är från klockan 11 till 15. Då är det särskilt viktigt att skydda sig mot solen. Man får en betydligt större soldos om man vistas på en öppen yta, som exempelvis en badstrand, jämfört med om man är omgiven av träd eller byggnader. På stranden reflekteras solljuset av sanden och vattnet till exempel och det förklarar varför man kan bli bränd även under ett parasoll. Även vid molnigt väder eller soldis når mycket av solens ultravioletta strålar marken.

Tunna kläder och hattar

Det bästa sättet att skydda sig under soliga dagar är att vara så mycket som möjligt i skuggan. Kläder och solhatt eller keps ger ett bra skydd. Är man tunnhårig är det särskilt viktigt att täcka hjässan. Risken att bränna sig är störst när huden inte är brun av solen. Det är alltid bättre att sakta vänja huden vid solen än att utsätta huden för många timmars sol direkt.

Solskyddskrämer skyddar förmodligen i viss mån mot skivepitelcancer. Det är inte känt om risken för skivepitelcancer ökar genom solning i solarium.

Knuta eller röd fläck vanligaste symtomet

Det vanligaste symtomet på skivepitelcancer är att man fått en knuta eller fläck någonstans på huden. Den kan vara hudfärgad eller blekröd och oftast sitter den i ansiktet eller på ovansidan av händerna. Hudförändringen är ibland täckt av hårda fjäll. Den brukar inte klia.

Två olika typer av cancer

Skivepitelcancer in situ Det finns två stadier av skivepitelcancer och de har olika utseende.

Ett tidigt stadium är när cancern växer ytligt i överhuden och inte har hunnit sprida sig ner i läderhuden. Man får en rodnad fläck, ibland med lite småsår och fjällning. Ibland misstolkas det som en liten eksemfläck. Den kan sitta var som helst på kroppen. På hud som ofta utsätts för sol, som ansiktet och ovansidan på händerna, övergår den så småningom till nästa stadium. På andra ställen av kroppen begränsar den sig ofta till överhuden. Denna form kallas skivepitelcancer in situ eller Bowens sjukdom.

Invasiv skivepitelcancer Det andra stadiet av skivepitelcancer växer ner i läderhuden och man får en välavgränsad hudfärgad eller svagt röd knuta, ofta med hårda hudfjäll på ytan. Ibland blir tumören sårig med skorpor. Det är vanligast att man får denna typ av skivepitelcancer i ansiktet, på halsen och kal hjässa samt ovansidan på händerna. Man kan också få skivepitelcancer i svårläkta sår och ärr efter brännskada och strålbehandling. Denna form kallas invasiv skivepitelcancer.

Cancercellerna kan även växa in i lymfkärl eller blodkärl och sprida sig till närliggande lymfkörtlar eller andra ställen i kroppen. Då har cancern satt dottersvulster, så kallade metastaser.

Om man själv, en anhörig eller sjukvårdspersonal hittar nya knutor, rodnande förändringar eller sårigheter som inte går över av sig själv, bör de alltid undersökas närmare. I många fall rör det sig om godartade förändringar men det är viktigt att man blir undersökt av en läkare för att se om det rör sig om cancer.

Godartade hudförändringar

Man kan ha godartade hudförändringar som kan förväxlas med skivepitelcancer.

Åldersvårta

Åldersvårta

Åldersvårtan, eller seborrhoisk keratos, är en ljusbrun, brun eller gråsvart upphöjd hudförändring med tydlig kant och något fetglänsande yta. Åldersvårtor kommer i medelåldern och de brukar bli fler ju äldre man blir.

Oftast får man den här formen av vårtor i ansiktet och på bröst och rygg. Vårtorna kan inte övergå i cancer. De kan skrapas bort eller frysbehandlas.

 
Solkeratos

Solkeratos

Solkeratos eller aktinisk keratos är en ljusröd eller rödbrun fläck med otydlig kant och raspig yta som kan vara från någon millimeter upp till någon centimeter stor. Den orsakas av solstrålning och sitter oftast i ansiktet, den kala delen av hjässan eller på handens ovansida. Förändringen kan övergå i skivepitelcancer efter många år och bör därför behandlas med frysbehandling, speciella salvor eller fotodynamisk behandling.

Andra former av hudcancer

Malignt melanom

Malignt melanom uppstår ibland i ett födelsemärke, men kan även börja som en ny fläck eller knuta på tidigare normal hud.

Fläcken eller knutan är oftast brun eller svart, men kan ibland även vara hudfärgad eller rödaktig. Denna cancer kan sprida sig och ge dottersvulster. Därför ska tumören alltid tas bort så fort som möjligt.

Basalcellscancer

Basalcellscancer Hudcancerformen basalcellscancer är vanligast i ansiktet eller på övre delen av bröst och rygg. Risken att få basalcellscancer ökar med åldern. Denna typ av cancer kan inte sprida sig till andra delar av kroppen, men tumörerna kan öka i storlek och tas alltid bort eftersom de kan förstöra omkringliggande frisk hud. Orsakerna till basalcellscancer är inte helt klarlagda, men om man solar mycket ökar troligen risken att utveckla denna typ av tumör.

Bra att undersöka förändringar

Man kan ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta en vårdcentral eller hudmottagning om man upptäcker nya knutor, rodnande förändringar eller sårigheter som inte går över av sig själv.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd om vart man ska vända sig.

Oftast lätt att ställa diagnos

Läkaren börjar med att titta på knutan eller såret. På specialkliniker används även hudmikroskop för att få en mer detaljerad bild. Om läkaren är osäker på diagnosen tas först ett vävnadsprov, en så kallad hudbiopsi. Läkare som är vana att bedöma skivepitelcancer kan ofta med ögat avgöra vilken typ det rör sig om.

Sedan tas prov som undersöks i mikroskop. Om det misstänks att man har det andra stadiet av skivepitelcancer opereras alltid hela hudförändringen bort. Efteråt undersöks den i mikroskop.

Ett svårt besked att få

Att få ett besked om att man har cancer väcker ofta starka känslor och man behöver gott om tid att tala med sin läkare och annan vårdpersonal för att förstå vad beskedet innebär för en själv. Det kan vara bra att ha med en närstående vid sådana samtal. Den närstående kan hjälpa till att minnas vad som sagts under samtalet, och kan vara ett bra känslomässigt stöd.

Om man inte är svensktalande har man alltid rätt att få information på sitt eget språk.

Läs mer: Att få ett cancerbesked, Närstående till någon som får cancer

Vanligt men ändå skrämmande

Trots att cancer är en vanlig sjukdom är ett cancerbesked ofta skrämmande, eftersom många förknippar cancer med döden. Även om cancer är kan vara en dödlig sjukdom om den inte behandlas så finns idag behandlingar som gör att de flesta blir friska. Dessutom kan många som inte blir helt friska ändå leva länge och bra med sjukdomen.

En tid av många frågor

Oavsett hur det kommer att gå innebär beskedet om sjukdomen och om den kommande behandlingen att tillvaron vänds upp och ner, inte bara för den som är sjuk utan också för många runt omkring. Man har många frågor, samtidigt som det kan gå tid mellan beskedet om cancer och till dess att man får veta mer om behandlingen.

Om man behöver prata med någon under den här perioden kan man ibland få hjälp av patientföreningar och det går också att kontakta Cancerfonden eller Cancerupplysningen.

Hjälp finns både inom och utom vården

För många brukar det kännas lättare när behandlingen väl har börjat och man vet vad som ska hända och har täta kontakter med vårdpersonalen. På många sjukhus finns särskilda sjuksköterskor som kallas kontaktsjuksköterskor som kan ge ytterligare stöd och även hjälpa till med olika praktiska saker. De flesta sjukhus har också en kurator som kan ge stöd och hjälp.

Man får hjälp på vårdcentral eller sjukhus

Många hudtumörer undersöks först av allmänläkare, som ibland också opererar bort en misstänkt hudförändring själv. Sedan undersöks den i mikroskop på laboratorium.

De flesta fall av skivepitelcancer behandlas av hudläkare. Vid större ingrepp är ibland öronläkare, plastikkirurg eller ögonläkare inblandade.

Om man behöver få strålbehandling eller om sjukdomen har spridit sig sköts behandlingen i samarbete med en onkologisk klinik som är särskilt inriktad på behandling av cancersjukdomar.

Skarpning, frysning eller operation

Om man har den ytligare formen av skivepitelcancer kan flera olika behandlingsmetoder användas eftersom cancern är begränsad till överhuden. Antingen skärs tumören bort eller så frysbehandlas den med flytande kväve. Ett annat alternativ är en kombination av skrapning och bränning med elektrisk ström. Ytterligare en metod är så kallad fotodynamisk behandling, PDT, som innebär att hudförändringen först behandlas med en salva som gör cancercellerna ljuskänsliga. Sedan bestrålas de med ett speciellt rött ljus.

Om man har den invasiva typen av skivepitelcancer måste man opereras eftersom det annars finns risk att cancern sprider sig. Operationen görs vanligtvis med lokalbedövning och man behöver inte stanna kvar på sjukhuset. För att täcka stora sår kan kirurgen ibland behöva transplantera hud från andra delar av kroppen. Om skivepitelcancern spritt sig till lymfkörtlar måste dessa opereras bort.

Mediciner och strålning mot hudcancern

Om skivepitelcancern är spridd får man ibland cytostatika. Det är läkemedel som hejdar den okontrollerade delningen hos cancercellerna. Strålbehandling har effekt på skivepitelcancer och används i vissa fall.

De flesta blir botade

De flesta som har skivepitelcancer blir botade. Hur många efterkontroller man behöver gå på avgörs av vilken typ av skivepitelcancer man har, var den sitter och vilken behandlingsmetod som används. Vid efterkontrollerna undersöker läkaren ärret, övrig hud och lymfkörtlarna. Risken för återfall avtar med tiden.

Hjälp att lindra smärtan

Hos enstaka personer som drabbats av invasiv skivepitelcancer sprider sig cancercellerna genom lymf- eller blodkärlen och dottersvulster, så kallade metastaser, uppstår. Spridd cancer kopplas ofta ihop med smärta och lidande, men i dag finns det i de allra flesta fall möjlighet att kontrollera eller lindra smärtan. Inom vården finns smärtteam som är specialiserade på smärtlindring. Målet är alltid att man ska vara så smärtfri som möjligt. Allt fler svårt cancersjuka personer väljer att bo och vårdas hemma, och det går att få tillräcklig hjälp med smärtlindring även där. De som inte blir fria från cancern kan ofta leva ett bra liv med sin sjukdom, ibland under lång tid.