Komjölksallergi hos barn

Allmänt

Komjölksallergi, som ibland också kallas komjölksproteinallergi, innebär att man inte tål de proteiner som finns i mjölken. Denna allergi uppstår oftast när barnet är under ett år och börjar få mjölkprodukter. Komjölksallergi brukar försvinna när barnet är mellan två och fyra år, men en del har kvar allergin även som vuxna.

Det finns två olika orsaker till att småbarn inte tål komjölk. Den vanligaste är att man är allergisk mot proteinet i mjölken. Om man reagerar på mjölksockret, laktosen, är man inte allergisk, utan överkänslig. Att reagera på laktos kallas att vara laktosintolerant och är mycket ovanligt bland småbarn.

Symtom

Det är vanligt att barn med komjölksallergi

• har ont i magen
• har nässelutslag eller eksem
• kräks
• har diarré
• sover dåligt
• inte går upp i vikt 
• har blodig avföring på grund av att tjocktarmens slemhinna har blivit irriterad.

Ibland kan barnet få luftvägsbesvär med snuva, hosta eller astma.

Behandling

Behandlingen består av att undvika mjölkprodukter. Eftersom det finns komjölksprotein i många livsmedel, exempelvis i korv och leverpastej, behöver man oftast hjälp av en dietist för att planera en mjölkfri kost.

Det finns komjölksfria modersmjölksersättningar och vällingar som man kan köpa på recept.

När ska man söka vård?

Man kan ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta vårdcentralen om

• man misstänker att barnet har komjölksallergi
• barnet inte mår bra trots att man har uteslutit mjölkprodukter
• barnet får måttliga eller svåra allergiska reaktioner.

Man ska omedelbart ringa 112 om barnet får svårt att andas eller blir trött och blekt.

Komjölksallergi innebär att man inte tål de proteiner som finns i komjölk. Reaktionen beror på att immunförsvaret bildar en större mängd antikroppar mot proteinerna än vad som är vanligt. Det är inte känt varför en del människor har en benägenhet att bilda fler antikroppar än normalt, men risken är större om någon av föräldrarna är allergisk.

Allergi mot komjölksprotein orsakas av en speciell sorts antikroppar, så kallade IgE-antikroppar (allergiantikroppar). Symtomen kommer oftast inom 30 minuter efter att barnet har fått i sig mjölk.

Man kan också ha en så kallad icke IgE-förmedlad allergi. Då får barnet oftast bara tarmsymtom som magont, kräkningar, diarré eller förstoppning. Symtomen kommer först några timmar eller dagar efter att barnet har druckit eller ätit mjölkprodukter. 

Vad händer i kroppen när man får allergi?

Allergi innebär att kroppens immunförsvar överreagerar på ett ämne och bildar antikroppar mot det. Ämnen som stimulerar bildandet av antikroppar kallas allergener och är nästan alltid proteiner. Om man har matallergi reagerar man på ett eller flera proteiner i maten och måste undvika dem för att inte få allergiska reaktioner.

Det är skillnad på allergi och överkänslighet

Allergi och överkänslighet är inte samma sak. När man är överkänslig reagerar inte kroppens immunförsvar med att bilda antikroppar. Överkänslighet mot olika livsmedel kan ge liknande besvär som allergi. Ett exempel på överkänslighet är att barn kan reagera på ämnen som finns i tomater eller röda bär. Ett annat exempel är laktosintolerans, som innebär att tarmens enzymer inte kan bryta ner mjölksocker.

Vilka får komjölksallergi och när?

Komjölksallergi är vanligast hos spädbarn och småbarn och brukar försvinna när barnet är två till fyra år. Men en del har kvar allergin även som vuxna.

Allergin börjar oftast innan barnet har fyllt ett år. Det är vanligt att den upptäcks när barnet slutar ammas och i stället börjar dricka modersmjölkersättning eller välling. Enstaka barn kan reagera redan första gången de får modersmjölkersättning.

Barn som ammas kan utveckla komjölksallergi genom att de reagerar på proteiner i de mjölkprodukter som den ammande mamman äter eller dricker och som går över till barnet via bröstmjölken.

Ibland kan komjölksallergi bryta ut när barnet har haft en tarminfektion.

Hur vanligt är det med komjölksallergi?

Omkring två spädbarn av hundra är allergiska mot komjölksprotein. Hos över hälften av dem försvinner allergin när de är två till fyra år gamla. I åldrarna tre till sex år är färre än ett barn av hundra komjölksallergiska. Bland skolbarn är allergin sannolikt lika vanlig som hos barn i förskoleåldern.

Det finns inga kända sätt att förebygga eller minska risken för komjölksallergi. 

Varierande symtom

Symtomen varierar mycket och beror till viss del på barnets ålder. En del barn har bara ett symtom, medan andra kan ha flera.

Spädbarn som ammas kan reagera mot proteiner i de mjölkprodukter som mamman äter eller dricker och som går över i bröstmjölken. Barnen kan reagera med

• nässelutslag och/eller eksem
• ont i magen eller kolik
• blodig avföring på grund av att tjocktarmens slemhinna har blivit irriterad.

Spädbarn som får modersmjölkersättning kan reagera med

• nässelutslag och/eller eksem
• ont i magen eller kolik
• att kräkas
• diarré
• att inte vilja äta, inte gå upp i vikt
• att sova dåligt
• röda kliande ögon, snuva, hosta eller andningsbesvär.

Småbarn och skolbarn kan reagera med

• ont i magen
• eksem eller nässelutslag
• att kräkas, ofta på natten och morgonen
• diarré
• förstoppning
• att sova dåligt
• röda kliande ögon, snuva, hosta eller andningsbesvär
• blodig avföring på grund av att slemhinnan i nedre delen av tjocktarmen och ändtarmen har blivit irriterad. 

När ska man söka vård?

Man kan ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta vårdcentralen om

• man misstänker att barnet har komjölksallergi
• barnet inte mår bra trots att man har uteslutit mjölkprodukter
• barnet får måttliga eller svåra allergiska reaktioner.

Man ska omedelbart ringa 112 om barnet får svårt att andas eller blir trött och blekt.

Uteslut mjölkprodukter

Det enda säkra sättet att undersöka om ett barn har komjölksallergi är att ta bort alla mjölkprodukter ur kosten och se om besvären försvinner. Det kallas elimination och bör göras med hjälp av en dietist eftersom det kan vara svårt att veta vilka produkter som innehåller mjölk.

Komjölksproteinerna finns kvar i kroppen i några dagar, men efter det kan man märka en skillnad ifall barnet är allergiskt. Om barnet har haft symtom från magen eller tarmarna kan det bli bättre efter en vecka, medan det kan ta längre tid om barnet har haft eksem eller astma.

Efter omkring en månad kan man med ledning av barnets läkare ge barnet små mängder komjölk igen. Det kallas provokation. Om besvären återkommer då är diagnosen oftast klar. Det kan ta olika lång tid innan symtomen visar sig. En del barn reagerar direkt, medan det för andra kan dröja längre.

Allergin upptäcks inte alltid genom prover

Barnet får lämna blodprov eller göra ett så kallat pricktest för att undersöka om han eller hon har allergiantikroppar mot komjölksprotein. Det är viktigt att komma ihåg att man kan ha komjölksallergi även om ett allergitest ger negativt resultat, det vill säga inte visar på några antikroppar för komjölk. Om testet görs igen lite senare kan resultatet bli positivt, det vill säga det kan visa att det finns antikroppar. Om testet är positivt och barnet mår bättre av att utesluta mjölkprodukter är det sannolikt att han eller hon är allergisk mot komjölksprotein.

Undvik mjölkprodukter

Behandlingen består av att undvika komjölk och andra mjölkprodukter som smör, ost, yoghurt, grädde och glass. Eftersom det finns komjölksprotein i många livsmedel, exempelvis korv, leverpastej och en del bröd, behöver man oftast hjälp av en dietist för att planera kosten. Man kan inte heller ge barnet mjölk från andra djur, exempelvis från får och get, eftersom proteinerna i den mjölken liknar komjölksproteinerna och kan ge allergiska reaktioner.

Det är viktigt att ge en helt komjölksfri kost till en början. Efter några månader kan man, efter kontakt med barnets läkare, pröva sig fram och se om barnet tål mjölk i lagad mat. Uppvärmd eller kokad mjölk är mindre allergiframkallande än kall mjölk.

Komjölksfri modersmjölkersättning

Mjölk är en viktig del av kosten. Den ger bland annat kalk, vitaminer, zink, proteiner, fett och energi. Mjölk är bas i de vanliga modersmjölkersättningar och vällingar som barn brukar få.

Det är därför viktigt att barn som är allergiska mot komjölksprotein får komjölksfri modersmjölksersättning eller komjölksfri välling med samma näringsinnehåll som de vanliga ersättningarna eller vällingarna, åtminstone tills de är två till tre år.

För spädbarn och småbarn finns det komjölksfria modersmjölksersättningar där proteinerna har brutits ned så att de inte längre är allergiframkallande. Dessa ersättningar bör man använda åtminstone under de första levnadsåren.

De komjölksfria modersmjölksersättningarna ger samma näring som ersättning gjord av komjölk, men de är dyrare. När läkaren har konstaterat att barnet är allergiskt mot komjölksprotein skriver han eller hon ut komjölksfria produkter på så kallad livsmedelsanvisning. Man betalar då en egenavgift, vilket betyder att de komjölksfria produkterna inte blir dyrare än vanliga modersmjölkersättningar eller vällingar. De komjölksfria produkterna finns att köpa på apotek.

Äldre barn behöver kalktillskott

Äldre barn som inte vill dricka komjölksfria modersmjölkersättningar behöver extra tillskott av kalk i form av tabletter. Småbarn behöver cirka 500 milligram extra kalk om dagen och skolbarn 750-1000 milligram extra om dagen. De komjölksfria drycker som finns för äldre barn och vuxna, exempelvis sojadrycker, havremjölk och rismjölk, innehåller oftast inte tillräckligt med kalk.

Ge inte risbaserade drycker

Forskning har visat att ris kan innehålla arsenik och att för stora mängder kan vara skadligt för barn. Livsmedelsverket avråder därför helt från att ge risbaserad dryck till barn under sex år. I stället kan man välja andra berikade vegetabiliska drycker.

Läs mer: Livsmedelsverket om metaller i barnmat

Pröva mjölk igen efter ett år

Man behöver regelbundet kontrollera att komjölkallergiska barn växer som de ska. Vid behov kan man också kontakta en dietist. Efter en tid, oftast ett år, kan man under kontroll av i första hand en barnläkare pröva att ge barnet komjölk igen för att se om han eller hon tål det.

Om allergin inte går över

Även om barnet efter tre års ålder fortfarande är allergiskt mot komjölk brukar allergin avta med stigande ålder. Allergin kan komma tillbaka vid infektioner, framför allt vid mag-och tarminfektioner. Oftast lär sig äldre barn och tonåringar hur mycket mjölkprodukter de klarar av att äta och dricka utan att reagera.

Ju kraftigare mjölkallergi barnet har, desto större är risken för att han eller hon förblir allergisk mot mjölkprodukter även som vuxen.