Biobankslagen

När man lämnar prov

När man lämnar prov

Vissa prover sparas i biobanker

Det finns flera tillfällen i hälso- och sjukvården då man behöver lämna prover, oftast blodprov eller vävnadsprov. Prover kan också tas vid hälsokontroller, till exempel gynekologisk cellprovskontroll som är en vanlig och återkommande undersökning hos kvinnor. Ibland sparas prover i en så kallad biobank efter att ha analyserats. De allra flesta rutinprover sparas dock inte.

En biobank är en samling prover, till exempel blodprov, cellprov eller andra vävnadsprover, som tas i hälso- och sjukvården och sparas mer än två månader. Proverna ska gå att koppla till den person de kommer ifrån.

Därför behöver prover sparas

Det främsta skälet till att prover sparas är att man som patient ska få en säkrare vård och behandling. Den som ställer diagnos kan behöva jämföra ett nytt prov med ett tidigare sparat prov. Så är det till exempel med många infektionssjukdomar.

Sparade prover är också viktiga för att läkaren ska kunna välja rätt behandling. Om till exempel en person som tidigare haft cancer blir sjuk igen, så påverkas ofta valet av behandling av om det är en nytillkommen cancer eller om det är ett återfall av den tidigare tumören.

När hälso- och sjukvården har tillgång till sparade prover blir det också möjligt att i efterhand kontrollera om ett tidigare analysresultat eller en diagnos var korrekt. Biobanker behövs också för utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal och för kvalitets- och utvecklingsarbete inom vården..

Biobanker är värdefulla även vid forskning. Tillgång till samlingar av prover gör det möjligt att studera och kanske förebygga både folksjukdomar och mer ovanliga sjukdomar samt för att kunna utveckla och pröva nya läkemedel.

Personuppgifter och prover skyddas

De sparade proverna förvaras så att obehöriga inte kan komma åt dem. Personuppgifter som hör till provet noteras i patientjournalen och i särskilda register över prover. Alla personuppgifter skyddas av sekretesslagen och patientdatalagen.

Prover från biobanker får inte lämnas ut i vinstsyfte eftersom det är förbjudet att handla med prover från en människa.

Forskning

Vissa prover kan vara av stort värde för den medicinska forskningen. Alla forskningsprojekt som inleds ska godkännas av en etikprövningsnämnd som finns både på regional och central nivå. Etikprövningsnämnden bedömer om projektet är viktigt för vården och om det kan genomföras utan att en patients personliga integritet äventyras.

Man väljer själv

Enligt biobankslagen ska man i samband med en provtagning bli tillfrågad om man samtycker till att provet sparas. Personalen är skyldig att informera om hur provet kan komma att användas och det är man själv som bestämmer om provet får lagras och vad det får användas till. Ett samtycke dokumenteras i patientjournalen. Skulle man inte ge sitt samtycke ska det också dokumenteras och en nej-talong ska skickas in. Nej-talongen får man i samband med provtagningen.

Om man senare bestämmer sig för att provet inte ska sparas har man alltid rätt att när som helst ändra sitt beslut. Antingen kan man begränsa ändamålen eller så kan man begära att prover kasseras. Då förstörs eller avidentifieras proverna.

Om man är tveksam

Man har alltid rätt att ändra sig, men ett prov som har slängts är borta för alltid. Om man är osäker och vill tänka över sitt beslut kan det vara bra att samtycka till att spara provet tills vidare. Man kan senare när som helst ändra sig genom att skicka in en nej-talong som man kan få i samband med provtagningen. Man kan också ladda ned och fylla i en nej-talong på Nationella biobanksrådets webbsajt, Biobanksverige.

Västmanland

Om du vill säga nej

Om du inte vill att dina prover ska sparas måste du fylla i en nej-blankett.

Ifylld nej-blankett skickas till:
Patientnämndens kansli
Ingång 43
721 89 Västerås

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Lagar och förordningar

Bestämmelserna om biobanker finns i Lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. 2002:297, och Socialstyrelsens författningssamling, SOSFS 2002:11.

Lagar och förordningar finns till exempel på riksdagens webbplats.

Biobanksverige

Nationella biobanksrådet är ett samverkansorgan om biobanksfrågor och biobankslagens tillämpning. Rådet har en webbsida för nyheter och publikationer på området.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2014-06-19
Skribent:

Texten är framtagen av Nationellt biobanksråd.

Redaktör:

Ingemar Karlsson Gadea, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Sonja Eaker, ordförande i Nationella Biobanksrådet, Stockholm


Västmanland
Tillägg uppdaterade:
2013-12-12
Skribent:
Patientnämnden i Västmanland
Redaktör:
Sofie Andersson, kommunikatör, Centrum för kommunikation