Bartters syndrom är, liksom det närbesläktade Gitelmans syndrom, en ovanlig ärftlig förändring av njurarnas förmåga att styra kroppens saltbalans. Det leder till ökad törst och urinproduktion och kan medföra bland annat störd längdtillväxt.
Orsaken är en förändring (mutation) i en gen som styr tillverkningen av vissa proteiner som ingår i de jonkanaler som sköter transporten av natrium-, kalium- och kloridjoner in och ut ur cellerna.
Det finns fyra olika varianter av Bartters syndrom. De allvarliga formerna, typ 2 och typ 4 visar sig redan under nyföddhetsperioden då det krävs behandling med vätska och salter. Särskilt vid typ 4 finns det risk att njursvikt utvecklas. Vid typ 4 är också den intellektuella och motoriska utvecklingen påverkad och barnen är döva från födseln.
De lindriga formerna av Bartters syndrom, typ 1 och typ 3, liksom Gitelmans syndrom, ger inte så mycket symtom och upptäcks som regel senare under småbarnsåren. Även vid typ 1 och typ 3 av Bartters syndrom brukar behandling med dagligt salttillskott behövas, liksom noggrannhet med vätsketillförseln så att inte vätskebrist uppstår, till exempel i samband med magsjuka.
