Allergi mot nickel är vanligt. Man räknar med att ungefär femton procent av alla kvinnor och fem procent av alla män är nickelallergiker. Detta är en allergi som inte är ärftlig, och den har inte med andra allergier att göra. Risken att drabbas ökar ju mer man utsätter sin hud för nickelkontakt. Störst är risken om man bär metaller med nickel mot huden, eftersom nickel kan lösas ut av värme och svett.
Nickel kan förekomma som ytbehandling, i förgyllning, och som behandling för att hindra silver från att svartna. Det kan finnas i blandningar av metaller, legeringar. Exempel på detta är rostfritt stål, nysilver och vitguld.
En viktig förebyggande åtgärd är att det förekommer så litet nickel som möjligt i de metaller som vi har kroppskontakt med. Därför har man utarbetat direktiv inom EU med gränsvärden till exempel för smycken och andra varor med hudkontakt. Det gäller till exempel också metallknappar och blixtlås. I Sverige finns det regler för märkning av varor. Om en produkt är märkt "nickelfritt" så ska det betyda att det inte förekommer något nickel alls. Guldsmedsbranschen använder också begreppet NT (nickeltestat). I sådana fall har butiken skyldighet att informera om test och resultat.
På apoteket kan man köpa ett enkelt test som ger utslag vid kontakt med nickel. Det kan man ha med sig till exempel vid inköp. Metallen man testar påverkas inte.
För att minska risken för att utveckla nickelallergi är det klokt att följa dessa råd:
- Bär inte nickel mot huden.
- Vid håltagning i öronen ska läkringar av plast, rött guld eller titan användas. Undvik de nickelinnehållande metallerna som nämns ovan.
- Akta dig för oäkta smycken, och observera att även guld och silver kan avge nickel.
- Nickeltesta innan du handlar.
Dessa råd gäller lika för alla, oavsett ålder. Det är alltså inte "säkrare" att börja med nickelinnehållande smycken när man uppnått en viss ålder.
