Att lämna urinprov

Varför behöver man lämna provet?

Varför behöver man lämna provet?

Prov lämnas i många olika situationer

Urinprov kan behöva lämnas av många olika anledningar, till exempel när man utreds för sjukdom eller då olika uppföljningar behöver göras.

När man ska lämna ett urinprov får man kissa i en behållare. Sedan analyseras urinen. Hur mycket urin man behöver lämna beror på vad det är som ska undersökas. Ibland räcker det med några droppar, men man kan också behöva lämna större mängder urin.

Andra tillfällen då man får lämna urinprov är vid hälsoundersökningar, antingen för att man själv vill göra en kontroll eller för att man behöver ett friskintyg. Kvinnor kan också få reda på om de är gravida genom ett graviditetstest i form av ett urinprov. Barn får ofta lämna urinprov om de har feber, eftersom provet kan visa om en infektion ligger bakom. Provet tas också för uppföljande kontroller efter urinvägsinfektioner.

Det är ganska vanligt med drogtester inom idrotten och i arbetslivet, och då lämnas också urinprov. Om man har fått sitt körkort ifrågasatt eller återkallat på grund av missbruk måste man lämna regelbundna urinprover för att visa att man är drogfri. Sådana kontroller kan krävas under flera år.

När prov lämnas för en sjukdomsutredning

Ibland kan urinprov ge besked eller utesluta om man har en viss sjukdom. Om det innehåller blodkroppar, nitrit eller bakterier så kan det till exempel visa att man har en urinvägsinfektion.

Många sjukdomar kan inte utredas med endast urinprov. Däremot kan provsvaret, tillsammans med andra undersökningar och det man berättar om sina symtom, ändå hjälpa läkaren att ställa rätt diagnos. Exempel på detta är när urinprov tas i samband med utredningar av olika sjukdomar och skador som har med njurarna och urinvägarna att göra, till exempel njursten.

Man kan också lämna urinprov för att få veta om man har socker eller ketoner i urinen, vilket kan tyda på att man har diabetes.

Urinprov kan även användas för att utreda vissa ärftliga sjukdomar, som kallas för porfyrisjukdomar, och som innebär att man har brist på vissa enzymer.

Det går också att mäta något som kallas osmolalitet och som är ett mått på hur bra njurarna är på att balansera koncentrationen av vatten och salter i urinen. Mätningen görs till exempel för att utreda sjukdomar i njurarna och hypofysen.

Regelbundna urinprov behöver lämnas ibland

Om man har diabetes eller någon njursjukdom kan man regelbundet få lämna urinprov för att njurarna ska kunna undersökas och behandlingen kontrolleras. I vanliga fall ska urinen varken innehålla socker eller proteiner. Om det ändå finns socker i urinen, visar det att diabetesbehandlingen inte fungerar som den ska. Protein i urinen kan tyda på njursjukdom.

Urinen undersöks på olika sätt

Urinprovet kan undersökas på flera sätt. Ibland används särskilda testremsor, så kallade urinstickor, som doppas i urinen. De går att läsa av direkt och man får svar på en gång.

Urinprovet kan också skickas till ett laboratorium för analys eller odling. Då brukar det ta några dagar innan man får svar. Odling innebär att en del av provet får stå i ett värmeskåp några dygn för att bakterier som kan finnas i urinen ska öka i mängd och på det sättet bli lättare att undersöka.

Ytterligare ett sätt att analysera urinen kallas sediment. Då snurras urinen i en centrifug och sedan undersöks bland annat celler och vissa saltkristaller som samlats på botten.

Många ämnen kan spåras

Det går att göra många olika analyser för att undersöka om urinen innehåller


  • röda och vita blodkroppar
  • glukos, som är en sorts socker
  • protein, som också kallas äggvita
  • bakterier
  • nitrit, som bildas av vissa bakterier
  • saltkristaller
  • ketoner, det vill säga syror som kroppen bildar när fett förbränns i stor omfattning
  • hormoner
  • spår av tungmetaller
  • spår av narkotika eller läkemedel.
Fäll ihop

Så går det till

Så går det till

Urinprov kan lämnas på de flesta mottagningar

Man kan få lämna urinprov på bland annat vårdcentraler, laboratorier, specialistmottagningar, privata läkarmottagningar och sjukhus. Man kan även göra provet hemma. Provet tas genom att man kissar i en mugg som används för urinprov.

Att göra provet hemma

Om man vill sköta provtagningen hemma kan man få instruktioner och provtagningsutrustning från sin vårdgivare eller laboratoriet där man ska lämna in provet. Ett alternativ kan vara att man köper provtagningsrör på ett apotek.

Ofta bra med morgonurin

Det vanligaste är att ta urinprovet på morgonen. Om det gäller en eventuell urinvägsinfektion så ska det ha gått minst fyra timmar sedan man kissade senast för att provet ska bli så säkert som möjligt. Om man ofta blir kissnödig kan det vara svårt att vänta så länge som fyra timmar. Då kan man lämna provet ändå och tala om att det inte gått så lång tid.

Om det är mängden protein som ska undersökas med en urinsticka, så bör man också göra provet på morgonen eftersom mer protein utsöndras i urinen under dagen när man rör på sig. Annars kan svaret bli felaktigt och visa på ett för högt värde.

Provet bör vara så rent som möjligt

När man kissar i behållaren är det viktigt att det kommer med så lite bakterier som möjligt från huden kring urinrörets öppning. Kvinnor kan hålla isär blygdläpparna när de kissar och män kan dra tillbaka förhuden. Det kan också vara bra att tvätta området runt urinrörsöppningen med vatten för att minska risken att bakterier kommer med. Kvinnor som har mens eller kraftiga flytningar kan föra upp en tampong i slidan innan de kissar.

Mittstråleprov

Om man misstänks ha en infektion, till exempel en urinvägsinfektion, kan man behöva göra ett mittstråleprov. Det betyder att man först kissar lite i toaletten och sedan för in behållaren i strålen. När tillräckligt med urin samlats i behållaren så kan man kissa färdigt det sista i toaletten. Syftet är att de bakterier som alltid brukar finnas vid urinrörsöppningen inte ska hamna i provet.

Hur ska provet förvaras?

Behållaren ska förses med lock och sättas in i kylskåpet på en gång. I kyla förökar sig inte bakterierna lika lätt. Man ska däremot inte lägga provet i frysen.

Provet ska lämnas in till mottagningen eller laboratoriet så fort som möjligt. Det är bra att lägga provtagningsröret i en plastpåse med några isbitar i för att hålla det svalt när man tar med det dit. Om det inte är bakterier i urinen som ska undersökas, går det däremot bra att förvara provet i rumstemperatur tills det lämnas.

Viktigt berätta om sina mediciner

När man lämnar urinprov är det viktigt att man berättar för läkaren om man använder några läkemedel eftersom vissa mediciner kan påverka provsvaret. Detta gäller även naturläkemedel och hälsokostpreparat. Detta är särskilt viktigt att tänka på om man gör ett drogtest eller genomgår en dopningskontroll, eftersom det annars finns risk att man blir misstänkt för att ha använt droger.

Om man har tagit tillskott av C-vitamin det senaste dygnet kan det påverka ett nitrittest så att det inte visar att man har bakterier.

Om man använder antibiotika kan det påverka en urinodling så att det blir svårare att upptäcka bakterier i urinen.

En del behöver samla urin ett dygn

Ibland kan man behöva lämna in all urin som man producerar under ett dygn, till exempel vid utredningar av vissa hormonsjukdomar. För att provet ska bli korrekt, krävs det att man följer instruktionerna för hur man ska göra.

Man börjar med att kissa i toaletten och försöker tömma urinblåsan så mycket det går. Sedan antecknar man vad klockan är. Efter det samlar man all urin under tjugofyra timmar framåt. Om man exempelvis börjar klockan 15 en lördag, innebär det att sluttiden blir klockan 15 dagen efter, på söndagen. Kl 15 på söndagen kissar man och sparar urin för sista gången. Efter detta klockslag är provet färdigt och man ska inte samla mer urin. Det är viktigt att komma ihåg att skriva ner både starttiden och sluttiden, för i annat fall går det inte att vara säker på att provresultatet blir korrekt.

För att samla urinen brukar man använda en plastdunk som man får från mottagningen eller laboratoriet. Den innehåller ofta konserveringsmedel som ska finnas kvar i dunken. Eftersom medlet kan vara frätande ska man undvika att kissa direkt i dunken eftersom det finns en risk att det stänker upp. I stället är det bättre att kissa i en behållare och sedan hälla över urinen i dunken vartefter. I det här fallet är det viktigt att man sparar all urin när man kissar och inte bara en mängd av den som när man gör mittstråleprov.

Dunken ska förvaras i kylskåp eller ett lika svalt utrymme under hela provtagningen. Den ska lämnas in till mottagningen eller laboratoriet så fort som möjligt efter att provet är färdigt.

Drogtestning och dopningskontroll

Om man ska lämna urin till ett drogtest eller en dopningskontroll, måste provet kontrolleras på olika sätt för att det inte ska gå att fuska med provtagningen för att påverka resultatet. Därför brukar man vara tvungen att acceptera övervakning när man lämnar provet, till exempel genom att det finns personal i närheten som kontrollerar att provet inte byts ut eller manipuleras på något annat sätt.

Blåspunktion - en hjälp att ta provet

Om det är svårt att undvika att bakterier kommer med när man lämnar provet genom att kissa i en behållare, kan man få hjälp med att ta provet genom en blåspunktion. Det innebär att en läkare sticker in en tunn nål genom bukväggen och urinblåsans vägg till urinblåsan så att lite urin kan sugas ut. Blåspunktion kan kännas lite obehagligt men sticket går fort och oftast gör det inte ont.

När små barn ska lämna prov

Det är vanligt att barn får lämna urinprov. Små barn som använder blöjor kan inte kissa på uppmaning. Då kan de i stället få en särskild påse fastsatt kring penisen eller blygdläpparna som urinen samlas upp i. Om det är svårt att genomföra provet på det sättet kan läkaren ta urinprov med hjälp av blåspunktion.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2010-03-25
Skribent:

Gunnel Bjerneroth Lindström, narkosläkare, Granebergskliniken, Uppsala

Granskare:

Per Bjellerup, läkare, specialist i klinisk kemi, Centrallasarettet, Västerås