Så fungerar urinvägarna
Njurarnas funktion brukar vara fullt utvecklad vid två års ålder. Njurarna och urinvägarna är viktiga för att kroppen ska kunna rena blodet och göra sig av med ämnen som inte behövs. Restprodukterna lämnar kroppen med urinen, som bildas i njurarna. Urinen transporteras från njurarna ner genom urinledarna och samlas i urinblåsan. Övergången mellan urinledaren och blåsan fungerar som en ventil som hindrar urinen från att rinna tillbaka upp i njuren.
I urinblåsans vägg finns muskler som inte går att styra med viljan. När blåsan blir full och tänjs ut till en viss gräns, drar musklerna ihop sig och pressar ihop blåsan och man blir kissnödig. Kring urinrörets övre del i urinblåsans botten finns muskler som barnet så småningom lär sig styra med viljan. När dessa muskler slappnar av, öppnas urinröret och urinen rinner ut. Före två till tre års ålder brukar tömningen av blåsan ske automatiskt. Därefter börjar de flesta barn få kontroll över blåstömningen.

Vad händer vid en urinvägsinfektion?
I vanliga fall finns inga bakterier i urinvägarna, de är sterila. Vid en urinvägsinfektion tränger bakterier in i blåsan genom urinröret. Om urinblåsan inte fungerar normalt, och framför allt om blåsan inte töms helt, får bakterierna större möjlighet att få fäste och växa i urinvägarna. Väl inne i urinblåsan förökar sig bakterierna snabbt. Det uppstår en infektion som orsakar de typiska symtomen vid blåskatarr, cystit, till exempel att det svider och tränger på när barnet ska kissa. Det är den vanligaste formen av urinvägsinfektion.
Ibland tränger bakterierna, via urinledaren, upp till antingen den ena eller båda njurarna och orsakar en infektion i njurvävnaden, så kallad njurinfektion eller njurbäckeninflammation, pyelonefrit. Det kan till exempel bero på en missbildning i urinvägarna eller på att bakterierna är särskilt aggressiva och kan ta sig upp lättare. Njurbäckeninflammation kan vara en allvarlig sjukdom och barnet kan behöva vårdas på sjukhus. En njurbäckeninflammation läker i de flesta fall ut helt, men kan ibland ge bestående skador.
Under de första sex månaderna är urinvägsinfektion vanligast hos pojkar, därefter blir det vanligare hos flickor. Pojkar har efter det första levnadsåret ett bättre skydd mot infektioner i urinvägarna än flickor. Det beror på att pojkar har längre urinrör och bakterierna inte når blåsan lika lätt som hos flickor.
Under spädbarnsåret rör det sig nästan alltid om njurbäckeninflammation för både pojkar och flickor, därefter är det vanligare med blåskatarr. Flickor löper större risk än pojkar att få nya infektioner.
Bakterier som orsakar urinvägsinfektion
Det finns flera sorters bakterier som kan orsaka urinvägsinfektion. Vanligast är kolibakterier, som normalt finns i tarmen. De förflyttar sig till urinröret via hud och slemhinnor i underlivet.
Stafylokockbakterier från huden kan också orsaka infektion, även om det är mindre vanligt. Ibland är bakterierna motståndskraftiga, så kallat resistenta, mot vissa sorter av antibiotika.
Lättare att få ny urinvägsinfektion efter behandling
All antibiotikabehandling påverkar den naturliga bakteriefloran som är till för att skydda kroppen. Därför kan det vara lättare att få urinvägsinfektion efter en antibiotikakur, eftersom bakterier från till exempel tarmen då kan ha lättare att ta sig in i urinblåsan.
Missbildningar kan ligga bakom infektioner
De flesta barn som får urinvägsinfektion har urinvägar som fungerar normalt. Men en del barn som får njurbäckeninflammation kan ha medfödda fel i urinvägarna.
Vanligast är reflux, som finns hos ungefär vart fjärde barn med urinvägsinfektion. Ventilen vid urinledarens mynning fungerar då dåligt. Följden blir att urin kan rinna tillbaka från blåsan till njuren, vilket också underlättar för bakterier att ta sig upp. Ibland är refluxen så kraftig att de övre urinvägarna, urinledaren och njurbäckenet, har vidgat sig. Vid en sådan kraftig reflux kan barnet ha lättare att få nya njurbäckeninflammationer.
Andra barn har en missbildning i form av en förträngning i urinledaren eller urinröret, vilket gör att det blir svårare för urinen att rinna ut. Urinen och bakterierna leds då upp i njurarna och ger en infektion.
En del av missbildningarna kan leda till försämrad njurfunktion och kan behöva opereras.