Struma – förstorad sköldkörtel

Sköldkörteln styr ämnesomsättningen

Sköldkörteln, tyreoidea, sitter på halsens framsida nedanför struphuvudet. Den är två till tre centimeter hög och omkring åtta centimeter bred med ett smalare parti i mitten. Sköldkörteln är mjuk och svår att urskilja när man känner på halsen.

Körtelns viktigaste uppgift är att styra ämnesomsättningen i kroppen. Styrningen sker genom hormon som bildas i sköldkörteln och som heter tyroxin, T4, och trijodtyronin, T3.

Sköldkörtelns funktion styrs i sin tur av hormonet TSH, tyreoideastimulerande hormon, som bildas i hypofysen i hjärnan. För att det ska vara balans i kroppen måste hormonerna produceras i lagom mängd.

Struma är förstorad sköldkörtel

Ibland är produktionen av sköldkörtelhormon rubbad i samband med struma, men den kan också vara helt normal. Struma är inte en sjukdom i sig utan en gemensam benämning på alla former av förstorad sköldkörtel. Det finns många olika orsaker till struma, bland annat jodbrist, tumörer och inflammationer i körteln. En förstorad sköldkörtel bör undersökas av läkare.

Besvären ofta lindriga

I de flesta fall är struma något man kan leva med utan vare sig besvär eller behandling. Men i vissa fall, även om det är väldigt ovanligt, så är den bakomliggande orsaken till struma allvarlig och något som bör behandlas.

Om man har en sjukdom i sköldkörteln som gör att den producerar för mycket eller för lite sköldkörtelhormon så behöver man oftast behandling.

Ibland, men det är mycket ovanligt, blir struman så stor att den trycker på luftstrupen och man kan få svårt att andas. Då behöver man också behandlas.

Vad beror struma på?

Struma kan ha olika orsaker:

• Medfödda rubbningar i bildningen av sköldkörtelhormon, T3 och T4, kan ge struma och för låg ämnesomsättning i barndomen.
• Brist på jod i kosten.
• Rubbningar i tillväxtfaktorer av andra slag.
• Vissa ämnen och läkemedel kan framkalla struma, till exempel lithium, amiodaron och jodidsalter i höga doser.
• Man kan också få en inflammation i sköldkörteln. Den vanligste typen av inflammation kallas autoimmun tyreoidit eller Hashimotos tyreoidit.

Ibland går det inte att hitta orsaken till struman.

Andra orsaker till förstorad sköldkörtel

Cystor och tumörer kan också göra att sköldkörteln blir förstorad, men de flesta tumörer är godartade och betyder inte att man fått cancer. Det är ändå viktigt att en läkare undersöker alla fall av struma.

Struma kan vara ärftligt

Sköldkörtelsjukdomar är delvis ärftliga. Om man har en sköldkörtelsjukdom i släkten är det större risk att man själv får sjukdomen. Inom en och samma släkt kan till exempel risken för både hög och låg funktion i sköldkörteln vara ökad.

Olika typer av struma

Struma innebär att sköldkörteln är förstorad, och oftast har man inga besvär alls. Ibland kan den förstorade sköldkörteln kännas obehaglig på halsen, eller störa utseendet, och i vissa fall kan hormonproduktionen vara påverkad. Men hormonproduktionen kan också vara påverkad även om man inte har förstorad sköldkörtel.

Knölstruma ger ofta inga besvär

Den vanligaste typen av struma är knölstruma. I sällsynta fall kan det bli svårare att svälja eller andas normalt eftersom den förstorade sköldkörteln trycker på svalget eller luftstrupen. Det kan också vara besvärande utseendemässigt att ha en synlig knöl på halsen.

Hormonproduktionen är för det mesta normal vid knölstruma men ibland kan knölen ha en extra hög produktion av sköldkörtelhormon. Om man i samband med struma också har för mycket sköldkörtelhormon i kroppen kallas det hypertyreos, eller giftstruma. Om sköldkörteln producerar för lite sköldkörtelhormon i samband med struma, kallas det hypotyreos

Inflammation kan rubba hormonbalansen

Sköldkörteln kan bli inflammerad vilket kan resultera i både över- och underproduktion av sköldkörtelhormon.

Vanligare hos kvinnor

Fyra av fem som får struma är kvinnor. Man kan få struma i alla åldrar, men det är lite vanligare under pubertet och graviditet.

I länder och områden med låg jodhalt i maten är struma vanligare än i Sverige.

Struma bör undersökas av läkare

Om man har en förstorad sköldkörtel ska man alltid få den undersökt av en läkare. Om man har en lätt förstorad sköldkörtel som redan har undersökts men som börjar öka i storlek, eller börjar kännas mer ojämn eller knölig ska man också söka läkare. En utredning brukar göras så att man får veta vilken typ av struma det rör sig om och om man behöver behandling.

Vart ska man vända sig?

Vanligtvis vänder man sig till läkare på vårdcentral. Men om man behöver behandling görs det oftast på sjukhus.

När man har blivit utredd och behandlad kan man för det mesta gå hos läkaren på vårdcentralen för kontroll och uppföljning.

Olika undersökningar kan behövas

När struma utreds får man lämna blodprover för att mäta halten av sköldkörtelhormonerna T3 och T4 samt det reglerande hormonet TSH. Det går också att mäta om det finns antikroppar mot sköldkörteln i blodet.

Ibland görs en så kallad finnålsbiopsi. Det innebär att läkaren med en tunn nål hämtar ut celler från sköldkörteln. Provet undersöks sedan i mikroskop.

Ibland görs en ultraljudsundersökning eller datortomografi. Då syns strumans utbredning och om luftstrupen eller matstrupen är påverkade.

Någon gång görs en så kallad spårjodsundersökning, som mäter hur mycket jod sköldkörteln tar upp. Då får man först dricka en lösning som innehåller lite radioaktivt jod. Sedan kan läkaren kartlägga hur det tas upp och samlas på olika ställen i sköldkörteln. Undersökningen utförs på ett så kallat isotoplab.

Struma kan inte behandlas på egen hand

Struma med över- eller underproduktion av sköldkörtelhormon går i regel inte över av sig själv. Det finns ingenting som man kan göra själv för att få bukt med sjukdomen, förutom att följa den behandling som har ordinerats av läkare.

Det enda man kan göra för att förebygga struma är att äta mat med salt som innehåller jod. Man kan läsa på förpackningen om saltet är joderat eller inte. Gourmetsalt av olika slag är sällan berikade med jod.

Struma som ger besvär ska behandlas

Struma som inte ger några besvär, och där läkarundersökningen har visat att ämnesomsättningen är normal, behöver inte behandlas.

Om man har över- eller underproduktion av sköldkörtelhormon brukar man få behandling.

De allra flesta som har knölstruma behöver ingen behandling. Men om knölstruman är så stor att man får besvär med andningen eller får svårt att svälja, kan man behöva opereras. Då tas en del av den förstorade sköldkörteln bort.

Många kan leva som vanligt

Man kan ha struma och vara helt besvärsfri och då påverkas livet inte alls. För det mesta växer knölstruman långsamt och de allra flesta behöver ingen behandling. Det vanligaste är också att man blir helt besvärsfri efter behandling mot de olika typerna av hormonrubbningar