Infektioner hos barn - virus eller bakterier?

Barnet utsätts för bakterier och virus direkt efter födseln. Under de första månaderna har barnet ett visst skydd mot infektioner eftersom antikroppar förts över från mamman till barnet. Om barnet ammas får det också ett extra skydd genom bröstmjölken. Ett nyfött barn är ändå extra känsligt för infektioner.

Det är vanligt att barn ofta har infektioner under de första åren. När barn små barn samlas i grupper sprids smitta lättare, till exempel på förskolan eller i familjedaghem.

Under de fyra första levnadsåren har barn i genomsnitt sex till åtta luftvägsinfektioner per år. I de allra flesta fall rör det sig om förkylningssjukdomar med symtom i form av snuva, halsont, hosta eller öroninflammation. Även maginfektioner är vanliga. Infektionerna hjälper till att bygga upp barnets immunförsvar. Varje infektion läker i genomsnitt ut på en vecka. I takt med att immunförsvaret utvecklas minskar antalet infektioner till i genomsnitt två till tre efter fem års ålder.

Hur många infektioner som en person får under sitt liv beror dels på faktorer som inte går att påverka, till exempel arv, dels på faktorer som går att påverka, till exempel hur man utsätter sig för smitta, hur allmäntillståndet är vid smittotillfället med mera.

Både virus och bakterier kan ge infektioner, men det är bara bakterieinfektioner som kan behandlas med antibiotika, eftersom antibiotika saknar effekt på virus.

Alla bakterieinfektioner behöver inte och bör inte behandlas med antibiotika. Om de är lindriga kan de läka ut med hjälp av kroppens eget försvar, immunförsvaret.

Infektioner i luftvägarna är de vanligaste infektionerna hos barn. De allra flesta orsakas av virus, till exempel förkylning. De går inte att behandla med antibiotika. Virusinfektioner kan ibland leda till en bakterieinfektion som exempelvis öroninflammation efter en förkylning. En del infektioner orsakas från början av bakterier, till exempel halsfluss orsakad av streptokocker.

Vid många bakterieinfektioner lindrar antibiotika symtomen, minskar risken för komplikationer och förkortar sjukdomstiden något jämfört med om bakterieinfektionen får läka ut med hjälp av kroppens eget försvar. När antibiotika har valts som behandling av en infektion är det viktigt att kuren fullföljs enligt läkarens ordination, även om barnet verkar friskt.

Antibiotika kan ibland ordineras trots att det inte är säkert att det behövs. Det vanligaste skälet är att läkaren uppfattar en virusinfektion som en bakterieinfektion. Det kan vara svårt att skilja en bakterieinfektion från en virusinfektion hos ett barn tidigt i sjukdomsförloppet. I det läget kan man därför avvakta och se hur infektionen utvecklas ytterligare en eller ett par dagar innan en läkare gör en ny bedömning.

Antibiotika ska bara användas när det verkligen behövs. På det sättet går det att minska risken för att bakterier utvecklar resistens och den läkande effekten av antibiotika på svåra bakterieinfektioner kan bibehållas i framtiden.

Bakterier kan utveckla motståndskraft, resistens, mot antibiotika. Det gäller till exempel pneumokocker som kan ge öron- och lunginflammation. Om infektionen orsakas av resistenta pneumokocker blir vanlig penicillinbehandling mycket mindre verkningsfull och ibland nästan verkningslös. Resistenta bakterier överförs på samma sätt som alla andra bakterier överförs mellan människor. Resistenta bakterier ökar i antal och sprids lättare ju mer antibiotika som används i en befolkningsgrupp. För någon som är allvarligt sjuk eller har opererats kan det vara farligt att få en infektion som inte går att behandla.

En infektion som orsakas av encelliga organismer, maskar, löss eller andra parasiter kallas för infestation. I Sverige är det i stort sett två infestationer hos barn som är vanliga, springmask och huvudlöss.

Barnets allmäntillstånd, alltså hur barnet mår, avgör när det är friskt och kan gå tillbaka till eventuell barnomsorg eller skolan efter en infektion. Om barnet är piggt, har god aptit och inte har feber är det antagligen friskt. Barnet behöver ha haft ett feberfritt dygn hemma. Om barnet har varit magsjukt kan det gå tillbaka när det äter som vanligt och inte har kräkts eller haft vattentunn diarré de senaste två dygnen.

En del barn behöver ta det lugnare efter en sjukdomsperiod, andra behöver det inte. Det är bra att inte vara för snabb med att låta barnet komma tillbaka till förskolan eller skolan efter till exempel en förkylning. Ibland kan barnet vara piggt på morgonen, men orkar ändå inte med en hel dag i gruppverksamhet, där tempot är ett annat. Barnet kan då lättare få ett nytt virus. Barnet behöver orka vara tillsammans med andra hela dagen och delta i de vanliga aktiviteterna, som också kan innebära att vara utomhus i flera timmar.

När är barnet mår som vanligt igen brukar inte sjukdomen vara smittsam längre. Ett feberfritt dygn är en bra tumregel.

Efter antibiotikabehandling

En orsak till att barn får antibiotika kan till exempel vara att det har en öroninflammation. Eftersom öroninflammation inte brukar smitta, kan barnet gå tillbaka till förskolan eller skolan när det är tillräckligt piggt. Barn med streptokockinfektion, till exempel halsfluss, bör däremot stanna hemma minst två dygn i samband med antibiotikabehandling för att undvika smitta i barngruppen.

Det är viktigt att en antibiotikakur fullföljs enligt läkarens ordination, även när barnet känner sig friskt och har återgått till barnomsorgen eller skolan. Som förälder ansvarar man själv för medicinering av sitt barn.