Hiv och aids

Immunförsvaret slås ut

Hiv står för humant immunbristvirus. Om man smittas med hiv infekteras och förstörs en särskild typ av vita blodkroppar, så kallade CD4 eller T-hjälparceller, som spelar en viktig roll i immunförsvaret. I takt med att de vita blodkropparna infekteras och förstörs blir immunförsvaret allt sämre. Om man inte behandlas för hiv bryts immunförsvaret ner och man får aids.

Aids, acquired immune deficiency syndrome, är ett samlingsnamn för olika infektioner och tumörer som kan utvecklas om man har en obehandlad hiv-infektion.

Det finns idag effektiv hiv-behandling som stoppar virusförökningen och förhindrar sjukdomen från att utvecklas. Även om aids har hunnit bryta ut går det att få behandling som är effektiv.

Olika typer av hiv

Det finns två huvudtyper av hiv: hiv-1 och hiv-2. Hiv-1 är vanligast och är den typ som vanligen menas då man pratar om hiv. Hiv-1 är ansvarigt för den globala epidemin medan Hiv-2 framförallt förekommer i Västafrika. Hiv-1 delas i sin tur in i olika varianter, subtyper, men alla smittar och behandlas på samma sätt.

Hiv-2 smittar inte lika lätt som hiv-1. Man råkar inte heller ut för infektioner i samma utsträckning om man har hiv-2 jämfört med om man har hiv-1.

Hur smittar hiv?

Vid sexuella kontakter är sannolikheten störst att bli smittad om man får hiv-infekterad sperma i slidan eller i ändtarmen. De flesta män och kvinnor som får hiv har smittats vid anala eller vaginala samlag utan kondom. Man kan också bli smittad genom oralsex, men risken är betydligt mindre än vid analsex och vaginala samlag. Om man är smittad och har en fungerande medicinbehandling mot hiv är risken för att sprida smittan vidare mindre.

Hiv kan också överföras med blod, bröstmjölk och slidsekret. Smittan kan också överföras om en spruta som använts av en hiv-infekterad person delas med flera personer, eller genom blodtransfusioner med smittat blod. Därför hiv-testas allt blod som används i sjukvården i Sverige.

Smittan kan överföras till barnet under graviditetens sista veckor eller under förlossningen. Barnet kan också smittas genom bröstmjölken och enligt smittskyddslagen får man inte amma sitt barn om man har hiv.

Med modern behandling är sannolikheten för smitta från en hiv-infekterad mamma till hennes barn mycket liten.

Hur hiv inte smittar

Det är ingen risk att smitta någon med hiv eller aids genom vanliga sociala kontakter. Hiv är ett känsligt virus och dör snabbt utanför kroppen. Om man är hiv-smittad kan man till exempel inte smitta om man tar i, kramar eller kysser en person. Man smittar inte heller om man använder samma handduk eller kaffemugg. Hiv sprids inte genom luften eller via mat, vatten, insekter eller andra djur.

Viktigt att testa sig

Det är viktigt att testa sig om man misstänker att man kan ha smittats med hiv för att upptäcka smittan tidigt så att man kan få behandling och för att förhindra att smittan sprids vidare. Man har ofta inga symtom de första åren efter att man har blivit smittad utan känner sig helt frisk.

Man kan bli hiv-testad gratis och anonymt på till exempel infektionskliniker, vårdcentraler eller på kliniker för hud- och könssjukdomar.

Hur lång tid det tar innan man blir sjuk efter att ha smittats med hiv varierar från person till person. Vissa blir sjuka efter något år, medan det för andra kan dröja mer än femton år. I genomsnitt är det ungefär tio år efter smittotillfället som man blir sjuk.

Kondom ger bra skydd

Kondom ger ett bra skydd mot hiv när man har penetrerande vaginala, orala och anala samlag. Kondomen ska sitta på under hela samlaget. Det är också bra att skydda sig genom att använda kondom om man ska ha munsex.

I dag finns bra behandling mot hiv

I dag har det kommit hiv-behandlingar som kan förhindra att man blir sjuk av hiv-infektionen och utvecklar aids. Även om man hunnit utveckla aids är chanserna goda att läkemedel kan stoppa eller vända sjukdomsförloppet.

Hur vanligt är hiv?

Omkring 33 miljoner människor är för närvarande smittade. Hiv-epidemin har nått alla jordens länder men olika regioner har drabbats olika mycket. De fattigaste länderna är värst drabbade av hiv. De flesta som har smittats av hiv bor i Afrika, söder om Sahara.

För närvarande lever drygt 5500 personer i Sverige med känd hiv-infektion. Heterosexuell smitta är vanligast och de flesta av dessa är smittade i länder där hiv är vanligare än i Sverige.

Den näst vanligaste gruppen av hiv-infekterade i Sverige är män som har sex med män (MSM).

Inhemsk heterosexuell smittspridning liksom smitta bland ungdomar är fortfarande mycket begränsad, medan en viss ökning av smitta inom MSM-gruppen har setts under senare år.

En tidig hiv-infektion

Ungefär två till tre veckor efter att man har smittats med hiv utvecklas ofta en så kallad primär hiv-infektion. Då kan man till exempel få feber, ont i halsen, värk i kroppen och svullna, ömma lymfkörtlar. Ljusröda, oregelbundna utslag kan dyka upp på ryggen och bröstkorgen, och ibland också i ansiktet, på armarna och benen. Man kan få sår i munhålan och på könsorganen. Diarré, muskelvärk och huvudvärk är andra vanliga besvär vid en primär hiv-infektion.

Symtomen vid den primära hiv-infektionen försvinner av sig själv, oftast efter en eller två veckor. Därefter följer en period när man är helt fri från symtom. Då känner man sig oftast helt frisk. Efter en längre tid, som ofta kan vara flera år, kan de första tecknen på ett försvagat immunförsvar komma. Det kan visa sig som bältros, mjälleksem i ansiktet eller svamp i munnen. Ju mer immunförsvaret försämras desto större är risken att man får olika infektioner och tumörer, det vill säga aids.

Blodprov lämnas vid ett hiv-test

När man ska hiv-testas får man lämna ett blodprov. På ett laboratorium undersöks om blodet innehåller antikroppar mot hiv. Om det första provet är positivt, det vill säga visar att man är hiv-infekterad, får man alltid lämna ytterligare ett blodprov för att utesluta att prover har förväxlats eller visar felaktigt resultat. Det är mycket ovanligt men händer i enstaka fall.

På vissa kliniker finns tillgång till ett snabbtest som innebär att man kan få svar inom några minuter. Vid ett vanligt hiv-test får man i regel vänta en till två veckor på resultatet.

Om ett prov tas inom tre veckor efter att man utsatt sig för smittrisk kan provet inte alltid upptäcka hiv även om man faktiskt är smittad. Om man har tagit ett prov tidigt och detta inte visat hiv-infektion bör ett nytt prov tas ungefär tre månader efter det möjliga smittillfället.

När man tar ett vanligt hiv-test får man också möjlighet att diskutera med en kurator eller sjuksköterska om hur man kan ta ett större ansvar för sin egen och sin eventuella parters sexuella liv, eller injektionsbeteende om man är missbrukare.

När man får besked

Att få veta att man har en hiv-infektion är omstörtande. Livet vänds upp och ner, och man kan ha svårt att ta till sig beskedet. Man kan behöva få det upprepat flera gånger innan man förstår innebörden.

Om man har smittats av hiv har man regelbunden kontakt med en infektionsklinik på ett sjukhus. Där finns en vårdgrupp som kan ge stöd. Man har kontakt med en läkare, sjuksköterska och kurator och om man vill kan man träffa en psykolog eller psykiater. Det kan vara bra att ha med sig en nära anhörig eller god vän de första besöken.

När man får reda på att man är smittad med hiv går man ofta igenom en period av besvikelse, ångest och sorg. Efter en tid kan man vanligen anpassa sig till situationen och lära sig att leva med sjukdomen. Man kan ofta fortsätta att leva sitt liv som innan sjukdomen med arbete, vänner och relationer. Om man har en ny partner som man vill ha sex med är man är enligt smittskyddslagen skyldig att berätta för den nya partnern att man är hiv-smittad. Man är också skyldig att se till att kondom används om man har samlag.

Om man är smittad med hiv får man också hjälpa till med kontaktspårning för att stoppa vidare smittspridning. Kontaktspårningen görs ofta av en kurator.

Om hiv inte behandlas kan man få aids

Om man har en hiv-infektion som inte behandlas, försvagas immunförsvaret. Efter en relativt lång period då man känner sig frisk, vanligen flera år, kan en hiv-infektion yttra sig som till exempel trötthet, nattliga svettningar, mjälleksem, svampinfektion i munnen eller bältros.

Så småningom kan aids utvecklas. Man kan till exempel drabbas av kraftiga och väldigt svåra infektioner med bakterier, svampar eller parasiter. Den här typen av infektioner är mycket ovanliga hos personer som inte har aids.

Aids samlingsnamn för tumörer och infektioner

Aids är ett samlingsnamn på olika infektioner och tumörer som kan bryta ut om immunförsvaret har försvagats av hiv. Några exempel på sådana är:

• pneumocystis lunginflammation, PCP
• tuberkulos
• infektion med tuberkulosliknande bakterier
• jästsvampsinfektion i matstrupen
• hjärnhinneinflammation av svamp
• hjärninfektion med parasit, toxoplasma
• virusinfektion i ögats näthinna, CMV
• en typ av hudtumör, Kaposis sarkom
• cancer från lymfvävnad, lymfom
• cancer i livmoderhalsen.

Man kan också få diagnosen aids om man har smittats med hiv och ofrivilligt börjar gå ner mycket i vikt och har långdragna perioder med feber. Det brukar kallas wasting syndrome eller slim disease.

Stöd om man är hiv-smittad

När man drabbas av hiv kan det ta tid att acceptera att man har en allvarlig sjukdom. Nya mediciner mot hiv förlänger livet, men fortfarande finns ingen bot. Att leva med ovissheten och möta omgivningens rädslor kan vara svårt. Det finns fortfarande mycket fördomar kring hiv eller aids och ibland kan det vara svårt att tala om för sina vänner och släktingar att man är hiv-infekterad.

Vill man ha stöd och rådgivning kan man vända sig till organisationen HIV-Sverige som erbjuder personliga samtal för hiv-smittade och anhöriga till smittade. Rådgivningen är kostnadsfri och sker under tystnadsplikt. Man kan beställa tid på telefon eller e-post.

Om man är hiv-infekterad och har frågor om behandling eller vill ha hjälp och stöd ska ska man i första hand vända sig till det sjukhus eller mottagning som finns på orten man bor. Där kan man också få tips om andra vårdenheter där det finns hiv-specialiserad sjukvårdspersonal.

I Skåne finns sedan många år ett ett framgångsrikt sprutbytesprojekt där det finns tillgång till rena injektionsverktyg. Projektet gör det möjligt att regelbundet testa missbrukare för hiv och hepatit och vid behov erbjuda sjukvård och hjälp för att avbryta missbruket. Övriga storstadsregioner har ännu inte kommit igång med sprututbytesprojekt.

När ska man behandlas?

Under de senaste tio åren har behandlingen mot hiv utvecklats och förbättrats. Det har gjort att man i dag har goda chanser att slippa att insjukna i aids eller att dö av sjukdomen.

Man ska helst få behandling innan infektioner eller aids har hunnit utvecklas eller innan alltför många så kallade CD4-celler, en typ av vita blodkroppar, har förstörts av hiv.

Om man är smittad med hiv får man lämna blodprov regelbundet för att läkarna ska kunna se hur aktivt viruset är i kroppen och hur påverkat immunförsvaret är. Om man är gravid ska man alltid behandlas.

Behandling av hiv

Hiv måste behandlas med en kombination av flera olika läkemedel för att behandlingen ska ha någon verkan. För närvarande finns det drygt 20 olika mediciner ur sex olika läkemedelsgrupper mot hiv:

• nukleosidanaloger, NRTI
• icke-nukleosider, NNRTI
• proteashämmare
• fusionshämmare
• co-receptorhämmare
• integrashämmare.

De sex läkemedelsgrupperna angriper hiv på olika sätt. Man får ofta en kombination av två NRTI tillsammans med antingen NNRTI eller så kallade proteashämmare. Andra kombinationer används bland annat när viruset är motståndskraftigt.

Behandling efter möjligt smittotillfälle

Man kan få förebyggande behandling i anslutning till ett känt möjligt smittotillfälle för att minska sannolikheten för att man blir infekterad med hiv. Om man har blivit utsatt för smitta bör man uppsöka vård så fort som möjligt. Man måste få behandling inom 36 timmar efter smittotillfället. Man får rådgivning och psykologiskt stöd före och under behandlingen som pågår i fyra veckor.

Viktigt att vara noggrann med behandlingen

En hiv-behandling är mycket effektiv men känslig. För att behandlingen ska hjälpa måste man ta läkemedlet regelbundet utan några avbrott. För att behandlingen ska bli så effektiv som möjligt är det viktigt att den råder gott samarbete mellan den som är smittad och sjukvården.

Om behandlingen är otillräcklig kan viruset fortsätta att föröka sig och riskerar då att bli motståndskraftigt mot läkemedlet. Det kallas också resistens. Om viruset blir resistent mot ett läkemedel kan det också bli resistent mot andra läkemedel i samma läkemedelsgrupp, så kallad korsresistens.

Korsresistens innebär att om viruset är motståndskraftigt mot en medicin, så är det samtidigt motståndskraftigt mot andra läkemedel som verkar på samma sätt. Korsresistens kan därför ibland göra det svårt att hitta en effektiv behandling.

Hiv-läkemedel kan krocka med andra mediciner

När man använder flera läkemedel samtidigt kan de påverka varandra och leda till en så kallad interaktion. Många hiv-läkemedel påverkar eller påverkas av andra mediciner, vilket kan leda till att läkemedlens effekter i vissa fall förstärks eller i andra försvagas. Om man använder dem samtidigt kan det antingen leda till att hiv-medicinerna påverkas, eller tvärtom att de andra läkemedlen påverkas.

Receptfria läkemedel och naturläkemedel kan också påverka hiv-läkemedlen. Därför bör man alltid rådfråga den läkare som ansvarar för hiv-behandlingen innan man påbörjar eller ändrar en medicinering.

Risker med behandlingen

Det är vanligt att man får lättare biverkningar av medicinerna som används vid hiv-smitta, till exempel illamående och diarré. Biverkningarna är ofta värst i början av behandlingen men om de inte går över kan man ibland behöva byta läkemedel. Andra biverkningar, till exempel mardrömmar, yrsel, påverkan på benmärg och blod, kan också göra att man behöver byta medicin. Vissa läkemedel kan ge biverkningar på kroppen efter lite längre tids användning. Man kan till exempel gå ner i vikt, nerver och muskler kan påverkas, man kan även få höjda blodfetter och diabetes.

Även om biverkningarna kan vara svåra, är hiv-läkemedlen livräddande.

Behandling av aids

Även om aids har hunnit bryta ut är oftast hiv-behandlingen effektiv.

För flertalet infektioner och tumörer finns idag effektiv behandling, och i vissa fall profylax. Det är nödvändigt att även påbörja hiv-behandling för att undvika återfall eller insjuknande i nya opportunistiska infektioner eller tumörer.

Att leva med hiv

I dag finns det effektiva läkemedel mot hiv som stoppar infektioner och förhindrar sjukdomen från att utvecklas. Man får ofta börja medicinera innan de första symtomen på aids har hunnit visa sig. Om man sköter sin hiv-behandling så kan man leva ett vanligt liv med till exempel arbete, studier och familj. Det går att ha sex med en ny partner, även om det finns vissa förhållningsregler i Smittskyddslagen som man måste följa. Dels måste man använda kondom när man har penetrerande sex. Dessutom ska man berätta för sin nya partner att man är hiv-smittad innan man har sex. Att ha sex med någon utan att ha berättat att man har hiv är straffbart, och det gäller även om man använder kondom.

Att ha hiv och bli förälder

Det är möjligt att skaffa egna barn om man sköter sin hiv-behandling noggrant. De nya medicinerna har minskat risken för att en hiv-smittad kvinna ska smitta sitt barn under graviditeten, från 15-25 procent innan man gav behandling till mindre än en procent i dag.

Risken för att viruset ska överföras till barnet är störst vid förlossningen. För att minska risken så mycket som möjligt ges hiv-läkemedel till mamman och det nyfödda barnet, och oftast föds barnet med planerat kejsarsnitt. Eftersom viruset också kan föras över med bröstmjölk ska man inte amma sitt barn om man är hiv-smittad.

När mamman är hiv-infekterad behandlas barnet med medicin i cirka fyra veckor efter födseln, och prover kan tas för att se om barnet är smittat redan när det är mellan en och tre månader gammalt. Antikroppar mot hiv som förts över från mamman innan födelsen finns ofta kvar i barnets blod i upp till två år efter födseln, men det betyder inte att barnet är smittat med hiv. Blodprover tas därför också tills barnet är cirka två år, eller tills antikropparna försvunnit.

Med så kallad spermatvätt är det möjligt för en hiv-infekterad man att skaffa barn. Den blivande pappan kan inte direkt överföra smitta till barnet eftersom sädesceller inte kan vara infekterade med hiv. Smittan måste gå via mamman till barnet. Vid en spermatvätt tvättas mannens sperma ren från viruset, som sitter i sädesvätskan och inte i sädescellerna.