Förkylning hos barn

En vanlig luftvägsinfektion

Förkylning är den allra vanligaste formen av luftvägsinfektion. Man får besvär i de övre luftvägarna – näsan med bihålor, mellanöronen, munhålan, svalget och luftstrupen.

Luftvägarna är klädda med slemhinnor som på olika sätt försvarar kroppen mot angripande virus och bakterier. När slemhinnorna infekteras, det vill säga angrips av virus eller bakterier, svullnar de och avger mer slem, sekret, än normalt. Slemmet är ibland tunnflytande som vätska och ibland lite tjockare.

Förutom att man blir snuvig och täppt i näsan kan infektionen ge lätt hosta och obehagskänsla i halsen, ibland även lite feber. Man känner sig hängig och sjuk.

Virus är orsaken

Det finns flera hundra olika virussorter som kan orsaka förkylning. Det finns också virus som kan ge både luftvägssymtom och maginfektion.

Förkylning har inget med kyla att göra

Det är en vanlig missuppfattning att förkylning beror på att man blivit kall. Tron på kylans inverkan gav faktiskt infektionen sitt namn en gång i tiden. Men i vetenskapliga undersökningar har man inte kunnat visa något samband mellan kyla och risken för att få en förkylning. Den viktigaste förklaringen till att luftvägsinfektioner är vanligare under vinterhalvåret är att vi då är mer inomhus och har mer närkontakt med andra människor.

Mycket smittsamt

Förkylning är mycket smittsamt, särskilt då de första symtomen börjar märkas och under sjukdomens första dagar. Smitta sprids dels genom luften, när den som är sjuk hostar och nyser ut viruspartiklar, dels genom handslag och andra former av direktkontakt.

Under småbarnsåren då barn har mycket kroppskontakt med syskon, lekkamrater och föräldrar, är risken särskilt stor för att bli smittad. Smittan kan också föras vidare av leksaker som barnen slickar och suger på. I vissa fall kan virus och bakterier överleva i timmar och dagar på leksaker.

Upp till sju förkylningar om året vanligt

Barn blir oftare förkylda än vuxna, upp till sju förkylningar om året är inte ovanligt under de första levnadsåren. Antalet förkylningar minskar sedan gradvis, och i tioårsåldern har de flesta en till två förkylningar om året, liksom vuxna.

Under det första halvåret har barnet ett visst skydd mot infektioner eftersom antikroppar förts över från mamman till barnet under tiden i magen. Om barnet ammas får det också lite extra skydd genom bröstmjölken. Ett nyfött barn är ändå extra känsligt för infektioner, speciellt under den första månaden.

Upp till ungefär tre års ålder får barn som går på förskola betydligt fler förkylningar och öroninflammationer än barn som vistas hemma. Det är oftast förskolebarnet som för med sig infektionen till familjen och sprider den vidare till syskon, föräldrar, mor- och farföräldrar. Det är ingen skillnad mellan pojkar och flickor när det gäller antalet förkylningar.

Brukar gå över snabbt

En förkylning varar oftast i en till två veckor, även om det oftast bara är under de första dagarna som barnet känner sig dåligt. Om sjukdomen varar längre kan det bero på att barnet har fått en infektion som kan behöva behandlas av läkare. Tecken på det brukar vara att barnet känner sig sämre, får stigande feber, mer hosta eller värk i öron och bihålor. Då ska man kontakta vårdcentralen.

Tobaksrök ger fler luftvägsinfektioner

Barn som utsätts för tobaksrök i omgivningen får oftare luftvägsinfektioner och öroninflammationer än barn i rökfria miljöer

Kan man undvika smitta?

Det finns inget vaccin mot förkylningsvirus och heller inga läkemedel som botar eller som man kan ta i förebyggande syfte. Många använder sig av olika huskurer för att slippa drabbas, men de har ingen vetenskapligt säkerställd effekt.

Några tips kan åtminstone minska risken något för att barnet smittas eller smittar andra:

• Lär barnet att nysa i en näsduk eller i armvecket istället för rakt ut. Viruspartiklar sprids flera meter när man nyser.
• Tvätta händerna och barnets händer flera gånger om dagen, särskilt före och efter måltider.
• Försök att lära barnet att inte peta sig i näsan eller ögonen. Det är där virus lättast fastnar och sprids.
• Det är bra om barnet kan vara ute så mycket som möjligt, även på vintern.
• Undvik rökning i miljöer där barnet vistas.

Barnet behöver inte vara hemma från dagis på grund av förkylningen såvida det inte är trött, febrigt och inte orkar med dagisvistelsen. Det är alltså barnets allmänna tillstånd som avgör om barnet kan vara på dagis eller inte. Är barnet feberfritt (under 38 grader) får barnet gärna vara ute. På motsvarande sätt är det skolbarnets allmäntillstånd som avgör om barnet kan gå i skolan.

Många vanliga symtom

Att ett barn drabbats av en förkylning brukar märkas på flera sätt. Det vanligaste är att barnet känner sig hängigt och sjukt tillsammans med ett eller flera av följande symtom:

• nästäppa och nysningar
• rinnande snuva
• irritation i halsen och ibland svårigheter att svälja
• rethosta
• ibland lite feber.

Barn kan ibland få hög feber, men den brukar gå över inom ett par dygn. Övriga symtom brukar försvinna av sig själv inom loppet av en till två veckor.

Snuvan och hostan kan finnas kvar länge

Det är inte helt ovanligt att vissa symtom blir kvar längre, och barnet kan känna sig trött en lång tid efter att en förkylning har börjat. Ungefär en femtedel av alla som blir förkylda har fortfarande snuva och hosta efter två veckor.

Snuvan som till en början är nästan klar blir så småningom tjockare grå och ibland gul eller grön. En tjock gul eller grön snuva kan vara en naturlig del av en vanlig förkylning. Därför finns det nästan aldrig anledning att behandla tjock snuva med antibiotika, som endast har effekt vid bakterieinfektioner.

Hur vet man om det är en svårare infektion?

Som vid andra typer av infektioner kan man ofta bedöma hur svår infektionen är genom att se hur barnet mår och agerar. Ett barn som leker och stojar trots snuva och hosta har sällan någon svår infektion.

Om barnet har feber som varar i mer än fyra-fem dagar och kanske även andra symtom som kraftig hosta, bör man kontakta en vårdcentral. Andra skäl till att kontakta en läkare är om barnet har andningssvårigheter eller verkar ha ont, till exempel i öronen. En bakterieinfektion kan göra att en förkylning utvecklas till öroninflammation, som kan komma redan efter några dagars förkylning.

Man kan försöka lindra bevären

Eftersom förkylning beror på virus kan sjukdomen inte botas av antibiotika eller andra läkemedel. Det är kroppens eget immunförsvar som måste sköta läkningen, och man kan under tiden bara lindra symtomen och se till att barnet mår så bra som möjligt trots förkylningen.

Snuva och nästäppa

Att vara täppt i näsan kan vara mycket besvärande för de allra minsta barnen. Det kan göra det svårt för dem att äta. Ju mindre barnet är desto mer beroende är det av att andas genom näsan. Många gånger beror nästäppan på intorkat snor. Då kan man droppa med koksaltlösning i näsan som tunnar ut snuvan och rengör på ett skonsamt sätt. Man kan köpa färdiga koksaltdroppar på apotek. Det går också att göra egna koksaltdroppar genom att lösa ett kryddmått (=1ml) salt i en deciliter ljummet vatten. För att droppa lösningen i barnets näsa kan man använda en liten plastspruta som finns att köpa på apotek eller använda en fuktad bomullstuss

Avsvällande näsdroppar eller nässprej kan också ges till barn, men aldrig mer än tio dagar i sträck eftersom läkemedlen då kan få motsatt effekt och orsaka nästäppa. Näsdropparna och nässprejerna finns att köpa receptfritt på apotek och är anpassade efter olika åldrar, vilket anges på förpackningen.

Svullnaden i näsans slemhinnor minskar om barnet sover med huvudet högt. Man kan pröva att ha en extra huvudkudde, eller tillfälligt höja sängens huvudända genom att lägga ett par böcker eller en telefonkatalog under vardera sängstolpen.

Hosta

Vid en vanlig förkylning brukar hostan inte vara så svår. När barnet hostar är det en del av kroppens försvar. Genom hostan gör kroppen sig av med sådant som irriterar luftvägarna.

Receptfria hostmediciner brukar inte hjälpa. Om barnet har hosta är det viktigt att barnet hostar upp slemmet för att rensa luftrören. Hostdämpande mediciner gör det svårare för barnet att få upp slemmet och slemlösande mediciner i sin tur har osäker effekt. Man ska aldrig ge hostmedicin till barn under två år.

För att lindra hostan är det bättre att ge barnet extra att dricka. Det spelar ingen roll om drycken är kall eller varm, bara den inte är för varm. Vanligt vatten går också bra.

Tänk även på att inte utsätta barnet för tobaksrök.

Feber

Feber behöver sällan behandlas med febernedsättande läkemedel. De flesta barn har feber som varar några dagar utan att det behöver betyda något allvarligt. Men man kan ge febernedsättande läkemedel om barnet mår märkbart dåligt av febern, till exempel har ont i kroppen, är gnälligt, äter och dricker sämre, sover dåligt eller har svårt att komma till ro på kvällen.

Man ska inte behandla barn under sex månader som har feber utan att först kontakta vården.

Mot feber finns för barn över tre månader receptfri febernedsättande medicin som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Från sex månaders ålder kan barn få Ipren, som är receptfritt och innehåller ibuprofen. Medicinerna finns i flytande form eller som stolpiller med rätt dos för små barn. För äldre barn finns även tabletter. Följ anvisningarna på förpackningen noga. Kombinera inte olika läkemedel.

Barn under 18 år med feber ska inte använda febernedsättande läkemedel med acetylsalicylsyra, till exempel Magnecyl, Treo eller Albyl, eftersom dessa kan ge sällsynta men allvarliga biverkningar.

Det är viktigt att ge barnet mycket att dricka, särskilt om febern är hög, eftersom man förlorar mycket vätska när man har feber. Barn får snabbare vätskebrist i kroppen än vuxna. Tecken på vätskebrist är att barnet blir slött och att det kissar väldigt lite. Detta kan vara allvarligt och man bör kontakta vårdcentralen.

Man kan behöva kontakta vården

De allra flesta barn som är förkylda behöver inte söka vård eftersom besvären brukar gå över av sig själv, men det finns situationer då man bör kontakta vården för bedömning.

Kontakta vården direkt om barnet är slött, inte orkar leka eller plötsligt blir försämrat med stigande feber, eller hosta efter några dagars förkylning. Kontakta också vården om barnet är under sex månader. Detsamma gäller om ett spädbarn är förkyld och har svårt att suga, eller inte kan ta bröstet eller flaskan på grund av nästäppan.

Om man misstänker att barnet har öroninflammation ska barnet bli undersökt på vårdcentral eller jourmottagning inom ett dygn.

Tjock snuva är inget skäl till att söka läkare om barnet i övrigt mår bra. Däremot ska man kontakta en läkare om barnet har tjock snuva eller nästäppa bara i ena näsborren utan andra förkylningssymtom. Det kan bero på att barnet petat in ett främmande föremål som en plastkula eller ärta i näsan.

Undersökning hos läkaren

Hos läkaren görs i första hand en bedömning av hur barnet mår. En undersökning görs av näsa, svalg, öron, hjärta och lungor. Ofta räcker det med den typen av kroppsundersökning för att läkaren ska kunna ställa en diagnos, men ibland behövs också något prov. Det kan till exempel vara ett blodprov som tas i fingret eller ett bakterieprov som tas i halsen. Ibland kan en röntgen av lungorna behövas eller ett urinprov för att utesluta annan orsak till feber.

Öroninflammation vanligaste följdsjukdomen

Den vanligaste bakterieinfektionen som kan utvecklas ur en förkylning hos barn är öroninflammation. Värken börjar ofta nattetid. Man ska alltid kontakta vården inom ett dygn om man misstänker att barnet har fått en öroninflammation.

Bihåleinflammation en ovanlig komplikation

Bihåleinflammation är en ovanlig komplikation vid förkylning men förekommer ibland även hos barn. Symtomen brukar vara värk i kinderna eller pannan, täppt näsa eller tjock snuva. Små barn får sällan bihåleinflammation, men kan i sällsynta fall få en allvarlig form av sjukdomen.