Depression hos barn och tonåringar

Skriv ut (ca 23 sidor)
Västernorrland

Sök stöd och hjälp i Västernorrland

Misstänker du att ditt barn har en depression kan du i första hand vända dig till din Barnavårdscentral (BVC), ungdomsmottagning eller hälso-/vårdcentral. Du kan även ta kontakt med Barn och ungdomspsykiatrin (BUP). Ungdomar under 18 år kan själva ta kontakt.  
Du kan även ta kontakt med elevhälsan i din kommun.
                                 

Barn och tonåringar kan precis som vuxna få en depression. Men barn som är deprimerade blir inte alltid nedstämda utan är oftare irriterade och arga i stället. En depression behöver alltid behandlas. Med rätt behandling blir de allra flesta bättre redan efter några veckor.

Skriv ut

Den här texten riktar sig framförallt till dig som är förälder eller på annat sätt ansvarig för ett barn eller tonåring. Du som är upp till 12 år kan läsa mer i vår temaavdelning Våga berätta om att må dåligt och vad du kan göra då. Du som är tonåring kan läsa mer på umo.se om att må dåligt, om nedstämdhet och vad du kan göra då.

Symtom på depression hos barn och tonåringar

Symtom på depression hos barn och tonåringar

Alla kan få en depression oavsett ålder. Men depressioner visar sig på olika sätt beroende på hur gammal man är. Ett barn eller en tonåring som har en depression kan inte förstå och uttrycka sina känslor och tankar på samma sätt som en vuxen. Det gör att tecknen på depression delvis skiljer sig åt mellan barn och vuxna.

En av skillnaderna är att barn och tonåringar som är deprimerade inte alltid blir märkbart nedstämda. Det är vanligare att de i stället har mer av andra besvär, till exempel är irriterade och arga.

Läs mer om depression hos vuxna.

Allt är inte depression

Att känna sig ledsen ibland eller må dåligt på andra sätt är vanligt och en del av livet för både barn och vuxna. En kris eller sorg, till exempel att någon som står en nära dör eller att en pojkvän eller flickvän har gjort slut, kan vara mycket jobbigt. Efter en tid brukar det gå över av sig själv, ibland med stöd av närstående.

Symtom i mer än två veckor

Vid en depression har barnet eller tonåringen flera olika besvär under en längre tid. En del är vanliga hos alla barn och tonåringar, även dem som inte har en depression. För att det ska räknas som en depression ska barnet eller tonåringen ha haft flera symtom samtidigt i mer än två veckor. Hen ska ha haft besvären hela tiden, eller nästan hela tiden.

En depression kan komma ganska plötsligt eller utvecklas under en längre tid.

Flera olika symtom

Vid en depression har barnet eller tonåringen ett eller flera av dessa symtom:

  • är irriterad
  • är nedstämd
  • känner sig inte glad
  • har inte lust till något.

Dessutom har barnet eller tonåringen åtminstone tre av dessa symtom:

  • Har svårt att sova, sover för lite eller sover väldigt mycket.
  • Har annorlunda aptit, för lite eller för mycket.
  • Är trött och energilös på ett sätt som inte går att vila bort.
  • Har svårt att koncentrera sig och tänka.
  • Tänker negativt om sig själv.
  • Tänker på döden och att inte vilja leva.

Ofta har barnet eller tonåringen även ångest. Då brukar hen känna sig rädd, nervös och orolig.

Många barn och unga, särskilt små barn, känner av kroppsliga besvär. Det kan till exempel vara ont i huvudet, magen eller nacken.

Drar sig undan

Den som tidigare har varit glad, aktiv och utåtriktad kanske inte vill vara med sina kompisar som förut, och drar sig stegvis undan. Inget är roligt, inte ens sådant man tidigare har tyckt om att göra. Det är också vanligt att sluta med fritidsaktiviteter.

Svårt att tänka och koncentrera sig

För ett barn som går i skolan, särskilt på högstadiet eller gymnasiet, kan en depression göra att hen inte orkar vara koncentrerad, tänka och vara engagerad. Det blir svårt att hänga med på lektionerna och att göra läxor.

Låga tankar om sig själv

Vid en depression har man ofta låga tankar om sig själv. Barnet eller tonåringen kan känna att hen är elak, dum, ful, värdelös och tråkig. Om det går sämre i skolan är det vanligt att tycka ännu mindre om sig själv.

Det är också vanligt att barn och tonåringar som mår dåligt beter sig annorlunda och till exempel drar sig undan, blir aggressiva eller mycket uppe i varv. Då bemöts de annorlunda, och kan bete sig ännu mer annorlunda. Det leder ofta till dålig självkänsla.

När barnet eller tonåringen får dålig självkänsla kan samspelet med andra bli sämre. Hen kan lätt hamna i konflikter eller bråk. 

Kan vara svårt att förstå symtomen 

Ibland syns eller märks det inte så tydligt att barnet eller tonåringen inte mår bra. Som närstående vuxen kan man ha svårt att förstå symtomen. Det är vanligt att tro att en tonåring är arg eller irriterad, medan tonåringen själv känner sig ledsen.

Barnet eller tonåringen kan ha svårt att själv förstå varför hen känner sig så ledsen eller arg. Det är vanligt att hen tycker att ingen förstår. Att få kroppsliga besvär kan också göra att barnet eller tonåringen känner sig orolig för att vara sjuk. 

Ibland kan problemen märkas tidigare i förskolan eller skolan än hemma. Fråga personalen, de har erfarenhet av många barn och har kanske fått en bra kontakt med barnet eller tonåringen. Om du tänker prata med lärare i skolan kan det vara bra att berätta det för ditt barn så hen inte känner sig kränkt. Kanske kan barnet vara med och berätta hur hen känner sig. 

Tankar kring döden 

Vid en depression kan det finnas tankar om döden, även hos yngre barn. Barnet eller tonåringen kan till exempel tänka att det inte skulle vara så hemskt att dö eftersom livet känns så svårt. Ju svårare depressionen är och ju längre tid den har pågått desto vanligare är det att ha självmordstankar

Yngre barn kan prata om döden på ett annat sätt än vad barn brukar göra. Barnet kan till exempel säga "jag vill vara död" eller "jag vill träffa farmor i himlen". Det är vanligt att barn har frågor och tankar om döden, särskilt i sexårsåldern. Men om barnet börjar prata om sig själv som död eller att hen längtar efter döden, kan det vara tecken på en depression. 

Svår depression påverkar livet mycket 

Om depressionen är svår påverkar den livet väldigt mycket. Då klarar barnet eller tonåringen inte av att gå i skolan längre. Ett annat tecken på en svår depression är att hen utsätter sig för farliga lekar eller inte är rädd om sig, till exempel är oförsiktig i trafiken. Det kan verka som om livet inte längre är viktigt.

Andra symtom som kan höra ihop med depressionen

Barn och tonåringar som har en depression kan också samtidigt ha andra problem, som ångest eller ätstörningar.

Att skada sig själv fysiskt, till exempel genom att skära, rispa eller bränna sig själv, kan vara ett sätt att försöka lindra det man känner när man mår väldigt dåligt. Genom att till exempel skära sig kan smärtan flyttas till huden i stället. Yngre barn kan skada sig själva genom att till exempel pilla upp sår som inte har läkt eller slå huvudet mot en vägg.

Läs mer om att vara förälder till någon som skadar sig själv.

Det finns också en risk för att särskilt tonåringar som mår dåligt börjar dricka alkohol eller använda andra droger för att stå ut.

Symtom som beror på andra sjukdomar

En del fysiska sjukdomar kan ha samma eller liknande symtom som en depression. Det kan till exempel vara järnbrist eller att barnet eller tonåringen har för mycket eller för lite av något hormon, till exempel för mycket eller för lite sköldkörtelhormon. Därför är det viktigt att barnet eller tonåringen blir undersökt av en läkare.

Symtom som är specifika för olika åldrar

Hur barn påverkas av en depression och hur det visar sig är olika från person till person. Men det finns några symtom som är vanligare i vissa åldrar.

Barn 0-12 månader

Symtomen hos ett spädbarn är oftast att det äter och sover dåligt. Ibland äter barnet inte alls. Det växer sämre än vad som förväntas i den åldern. Barnet kan också dra sig undan kontakt. Om barnet blir ännu sämre kan det bli apatiskt och går inte att få kontakt med alls.

Barn 1-6 år

I den här åldern visar sig depression framförallt med kroppsliga symtom. Förutom att ha ont i kroppen och sova, äta och växa dåligt, kan barnet stå stilla eller gå tillbaka i utvecklingen. Barnet kan sluta göra saker som hen har lärt sig.

Jämfört med äldre barn kan det vara lättare att se vad barn i den här åldern känner, eftersom de inte kan dölja att de är ledsna. De kan ha svårt att vara glada och kanske inte ler. För dig som vuxen kan det kännas som att ingenting hjälper för att få barnet på bättre humör.

Framför allt brukar depressionen märkas genom att barnet inte har lust med något och aldrig verkar riktigt glad. Barnet kan dra sig undan eller bli utagerande och bråkigt. 

Barn kan också visa ångest och ängslan och ha svårt att vara från föräldrarna. Små barn som har en depression kan också visa det genom att de gråter, skriker, eller stöter bort den som försöker trösta. Om depressionen blir svårare kan de helt sluta leka och dra sig undan.

Barn 7-12 år

Ett deprimerat barn i den här åldern kan vara tillbakadraget, återhållsamt, tyst, ängsligt, ledset, passivt i skolan, extra beroende av vuxna och inte tro sig om att kunna få kompisar.

Men ett barn med depression kan också vara uppe i varv, ha svårt att sitta still, vara rastlöst och irriterat. Barnet kan uppfattas som bråkigt och trotsigt av vuxna och kan hamna i konflikter med både barn och vuxna. 

Kraven som ställs i skolan kan vara svåra att leva upp till för ett barn som är nedstämt eller har en depression. Om barnet dessutom har en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning kan det vara extra svårt.

Tonåringar 13-18 år 

I tonåren är det ofta extra viktigt att smälta in och vara som andra. Man kan vilja dölja ledsenhet och känner sig ofta oförstådd. En tonåring kan känna det som ett nederlag att söka hjälp och tänker att hen ska klara det här själv. Det kan vara svårt för dig som närstående att förstå och kunna hjälpa om tonåringen inte kan eller vill berätta. 

Symtomen i tonåren är ungefär samma som vid depression hos vuxna. Men även i tonåren är det vanligt att en depression märks mer genom irritation än nedstämdhet. Tonåringen kan verka hängig och sur snarare än ledsen.

Liksom barn och vuxna kan tonåringar ha kroppsliga symtom, som ont i huvudet eller ont i magen. De kan också känna det som att hela kroppen är seg eller går på lågvarv. En del får besvär med hjärtklappning, svårt att andas, de kan frysa eller svettas. 

Det är också vanligt att inte kunna ta enkla beslut, till exempel vilka kläder man ska ha på sig. En tonåring kan bli fixerad vid sitt utseende och börja hata sig själv. 

En deprimerad tonåring tappar ofta sina fritidsintressen, och det kan gå sämre i skolan. Det kan leda till skolk och att hen till slut tänker att det är lika bra att hoppa av skolan.

Fäll ihop

Olika former av depression

Olika former av depression

Det finns flera olika former av depression. Dessutom är det väldigt olika hur svår en depression är.

Egentlig depression är vanligast

Den vanligaste formen av depression kallas egentlig depression och brukar delas upp i tre nivåer. Det som avgör är hur mycket barnet eller tonåringen kan fungera som hen brukar.

Även om gränserna mellan de olika nivåerna inte är skarpa kan de beskrivas ungefär så här: 

Lätt eller lindrig depression 

Om det är en lätt depression kan barnet eller tonåringen ofta fungera socialt och praktiskt, trots att hen mår dåligt. Hen kan klara av att gå till skolan eller umgås med vänner, fast det kräver ansträngning. 

Medelsvår eller måttlig depression 

Om barnet eller tonåringen har en medelsvår depression mår hen så pass dåligt att det blivit svårt att orka med vardagslivet. Det kan till exempel innebära att hen inte klarar av att gå till skolan eller umgås med familj och vänner. Hen kan också ha fått problem med sömnen

Svår depression 

Vid en svår depression påverkas barnet eller tonåringen så mycket att hen ofta inte ens bryr sig om grundläggande behov, som att till exempel att äta och dricka. Hen kan bli helt innesluten i sig själv. 

Att ha självmordstankar eller direkta planer på att ta sitt liv kan också ingå i symtomen, men det betyder inte att alla som har en svår depression har självmordstankar. 

Utmattningssyndrom

Om man har en depression som utlösts av stress kan man ha utmattningssyndrom med egentlig depression. Det kallas ibland för utmattningsdepression, men det är inte alla som får utmattningssyndrom som blir deprimerade. Utmattningssyndrom är ovanligt bland yngre barn, men har blivit allt vanligare bland tonåringar i gymnasieåldern. 

Dystymi 

Det finns även andra former av depression. Dystymi är ett tillstånd som liknar lätt depression. Man känner sig nästan aldrig glad utan alltid något nedstämd och tycker att livet är allmänt tungt. 

Vid dystymi pågår symtomen under minst ett år. Dystymi kan komma smygande och även utvecklas till en djupare depression, speciellt i samband med att puberteten startar. 

Bipolär sjukdom 

Bipolär sjukdom innebär att den som är sjuk har perioder när hen är deprimerad eller manisk. Att vara manisk kan innebära att vara överdrivet glad, energisk, tro sig klara allt och vara osårbar. 

Bipolär sjukdom börjar ofta som en depression, men kan också starta med en manisk period. Sjukdomen börjar vanligen i de senare tonåren. 

Ovanligt med depression hos barn 

Det är ovanligt med depression hos barn före puberteten, det vill säga upp till ungefär tolv år. En till två procent blir deprimerade. 

Bland tonåringar är det lite vanligare. Ungefär fem procent av tonåringarna får någon gång en depression.

Fäll ihop

När ska jag söka vård?

När ska jag söka vård?

Du bör söka vård om du tror att ditt barn eller tonåring har fått en depression. Om ditt barn har haft en depression tidigare är det viktigt att vara uppmärksam på tidiga symtom.
Om barnet är upp till sex år kan du kontakta barnavårdscentralen, BVC, vårdcentralen eller bup, det vill säga en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning.

Är barnet äldre än sex år kan du kontakta vårdcentralen, skolans elevhälsa eller bup.
Barn och tonåringar kan också själva kontakta elevhälsan eller bup. Tonåringar kan även kontakta ungdomsmottagningen.

Ni kan söka vård på vilken vårdcentral, barnavårdscentral eller bup-mottagning ni vill i hela landet, men oftast är det bäst att söka där man bor och personalen redan känner barnet. 

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

På en del orter finns även barn- och ungdomsterapeuter eller läkare med specialistkompetens inom barn- och ungdomspsykiatri som inte har avtal med landstinget. Då får man själv betala för behandlingen.

Sök vård direkt vid självmordstankar

Om barnet eller tonåringen har tankar om att skada sig själv eller på självmord, ska du direkt kontakta en barn- och ungdomspsykiatrisk akutmottagning, en vanlig akutmottagning eller ringa 112.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

Berätta för barnet att du tänker söka vård 

Om du ska söka vård för ett barn eller tonåring kan det vara bra att berätta att du bryr dig om och känner dig orolig, och att du vet att det finns hjälp att få. Ju äldre barnet är desto viktigare kan det vara att berätta att du tar kontakt, så att hen inte känner sig utlämnad. 

När den unga är 18 år och äldre 

Från och med 18 års ålder kontaktar den unga själv vårdcentralen eller vuxenpsykiatrin. Du som är närstående kan också göra det, om den unga själv vill. På en del orter finns även psykiatriska mottagningar för unga vuxna upp till 25 års ålder. 

Eftersom den unga är myndig bestämmer hen själv om du som vuxen närstående får vara med, till exempel vid besök på mottagningen. 

Viktigt att söka vård 

Om ett barn eller tonåring som är deprimerad inte får hjälp kan en depression pågå länge, ofta i mer än ett halvår. Om depressionen inte behandlas kan det göra att barnet eller tonåringen isolerar sig. Det kan bli en ond cirkel som gör att hen mår ännu sämre och får andra psykiska sjukdomar. 

Det är viktigt att söka hjälp om du misstänker att ett barn eller en tonåring har en depression. De allra flesta kan med rätt behandling få hjälp att må mycket bättre redan efter ganska kort tid.

Fäll ihop

Utredningar och undersökningar

Utredningar och undersökningar

När ett barn eller tonåring misstänks ha en depression kan hen utredas inom bup, barn- och ungdomspsykiatrin. Om ni sökt vård inom elevhälsan eller på vårdcentralen, kan läkaren där remittera barnet eller tonåringen till bup. På flera håll i landet kan barn och tonåringar också utredas på vårdcentraler och barnläkarmottagningar med särskild kompetens.

Vid det första besöket träffar barnet eller tonåringen en läkare, psykolog, kurator eller sköterska, och får beskriva hur det känns och hur hen har det. Föräldrarna eller den som är ansvarig för barnet behöver vara med på det första samtalet.

Om barnet är så litet att det inte kan uttrycka sig med ord brukar hen få rita, leka i en sandlåda eller med dockor och gosedjur. Barnet berättar genom leken. Det kan även ingå att en behandlare gör ett besök på förskolan för att se hur barnet är i förskolan, hur hen leker och tar kontakt med andra.

På vissa bup-mottagningar har man som förälder ett första samtal per telefon. Om en tonåring kontaktar bup genom att ringa själv brukar även hen få ett första samtal per telefon.

Flera samtal kan behövas för att ställa diagnosen

Den som sedan gör utredningen kan vara en annan person än vid första besöket eller telefonsamtalet. Barnet eller tonåringen har enskilda samtal med den som utreder. Som förälder träffar man också den personen för att berätta om barnets uppväxt, hur familjen fungerar tillsammans och hur barnet är i andra miljöer som till exempel skolan och med kompisar.

Barnet eller tonåringen får ofta fylla i formulär om hur hen mår. I formuläret ges alternativ på svar och hen kryssar för det alternativ som stämmer bäst. 

Ibland behövs flera samtal för att den som utreder ska kunna få en säker uppfattning om det är en depression eller något annat problem. Det är oftast en läkare som har ansvar för att ställa diagnosen. Om det handlar om en depression föreslår läkaren tillsammans med en psykolog eller annan behandlare vilken typ av behandling som passar bäst.

Både du och barnet har rätt att vara med och bestämma om vården och behandlingen. Se till att ni förstår informationen, ställ frågor om ni inte förstår. Ni kan också be att få informationen nedskriven eller översatt för att läsa den i lugn och ro.

Andra sjukdomar eller funktionsnedsättningar

Eftersom en del kroppsliga sjukdomar kan ge samma eller liknande symtom som en depression måste sådana sjukdomar uteslutas genom att barnet eller tonåringen blir undersökt av en läkare.

Om det finns misstankar om att barnet eller tonåringen har en neuropsykiatrisk problematik som till exempel adhd och ska genomgå test för det, kan resultaten på testen bli sämre om hen samtidigt har en depression. Då behöver depressionen behandlas först, innan test kan göras.

Fäll ihop

När barnet eller tonåringen får besked om depressionen

När barnet eller tonåringen får besked om depressionen

Hur barnet eller tonåringen reagerar på beskedet att ha en depression är olika både utifrån ålder och personlighet. En del tycker det är skönt att få en förklaring till varför hen inte mår bra. Andra tycker att det känns väldigt svårt. Det kan vara extra svårt för den som närmar sig tonåren eller är i tonåren. Det kan hjälpa att få höra att många får en depression någon gång i livet och att de flesta blir helt bra igen.

Det är viktigt att barnet eller tonåringen får så mycket information som möjligt, för att förstå sjukdomen och ta hand om sig själv på bästa sätt. Det är också bra att hen förstår att det behövs hjälp, att det är svårt att bli helt frisk på egen hand och att det kan ta tid.

Ett litet barn kan inte ta till sig all information, men det är bra att förklara så mycket som möjligt. Genom att berätta på ett enkelt sätt om vad depression är, kan man som vuxen göra så att barnet bättre förstår varför hen mår som hen gör. Barnet kan känna sig lättad över att det inte är hens fel, att det går över och att både barnet och föräldrarna ska få hjälp.

Det finns stöd att få i patientföreningar, olika forum på internet och på telefonlinjer.

Fäll ihop

Förskolan och skolan

Förskolan och skolan

Om barnet eller tonåringen går i skolan kan hen behöva vara hemma och vila, ta en paus från alla krav. Men det är sällan bra att vara borta helt och hållet från förskolan eller skolan, särskilt inte en längre tid.

Om hen orkar och inte är mobbad kan det vara viktigt att få vara i skolan och träffa kompisar. Då kan det räcka att vara med på lektionerna.

Beroende på hur barnet eller tonåringen mår och orkar vara i skolan kan ni prata med skolan om att få slippa läxor och vänta med prov tills barnet mår bättre. Hen kanske inte behöver gå hela dagar, utan får en kortare skoldag.

Barnet kan också få stödundervisning och läxhjälp, men det bör ske först när depressionen inte är så svår.

Berätta för förskolan eller skolan

Beroende på ålder och hur barnet eller tonåringen känner och kan uttrycka det, bestämmer hen själv eller tillsammans med dig som vuxen hur mycket personalen i förskolan eller skolan ska veta.

För barn som går i förskolan är det bra att berätta för personalen, som då kan ge mer förståelse och bättre stöd.

Om barnet eller tonåringen har varit hemma en tid kan det vara bra att personalen vet varför, så att kraven inte blir för stora när hen kommer tillbaka.

När andra vet kan de lättare visa hänsyn. Men det kan kännas svårt att berätta för personer som inte har kunskap om och förstår vad en depression kan innebära.

Går barnet eller tonåringen i behandling kan behandlaren, om ni vill, ta kontakt med skolan och vara ett stöd i det barnet eller tonåringen behöver hjälp med. Behandlaren kan också hjälpa till att ge skolan information om depression.

Fäll ihop

Behandling vid depression hos barn och tonåringar

Behandling vid depression hos barn och tonåringar

Depression kan behandlas på olika sätt. Det beror på typen av depression och hur svår den är, och vad som passar barnet eller tonåringen bäst. Behandlingen brukar ske på bup, barn- och ungdomspsykiatrins öppenvårdsmottagningar.

Vid en lätt depression kan barnet eller tonåringen ofta bli frisk med hjälp av så kallad psykosocial basbehandling. Det innebär bland annat information om depressionen och stöd till er som är föräldrar och närstående, så att ni kan hjälpa barnet. Det handlar om att minska stress och att skapa rutiner och regelbundna vanor för sömn, måltider och sådan fysisk aktivitet som barnet orkar med.

Om barnet eller tonåringen inte mår bättre efter cirka fyra till sex veckor med den här behandlingen, behövs ofta mer specifik psykoterapi.

Om det inte heller blir bättre med psykoterapi kan det behövas läkemedel. Är depressionen svår kan det behövas läkemedel redan från början.

Ibland kan ett barn eller en tonåring må så dåligt att hen behöver vara inlagd på en barnpsykiatrisk avdelning och få vård där.

Om det finns andra psykiatriska besvär samtidigt

Om barnet eller tonåringen till exempel har ångest, adhd eller besvär med ätstörningar behöver allt vägas samman när behandlingen planeras. Ibland behöver depressionen behandlas innan det andra kan behandlas, ibland behöver allt behandlas samtidigt på olika sätt. Det är olika för olika personer och tillstånd.

Psykoterapi vid depression hos barn och tonåringar

Om barnet eller tonåringen själv vill och kan är det bra att få sätta ord på hur det känns. För många hjälper det att prata om det jobbiga eller att bearbeta det tillsammans med någon. När depressionen har gått över kan barnet eller tonåringen behöva fortsätta att få stöd för att inte bli sjuk igen, eller bearbeta det som är orsaken till depressionen.

I terapin får barnet eller tonåringen bland annat lära sig att känna igen känslor och förstå vad hen mår bra och dåligt av. Barnet eller tonåringen får hjälp att veta hur hen ska göra när det börjar kännas jobbigt, stressande och pressande.

Hur föräldrarna mår och kan stödja sitt barn har stor påverkan på om barnet blir bättre. Som förälder är du därför alltid med i behandlingen. Det handlar mycket om att du som förälder får lära dig hur du ska göra för att barnet ska må bättre.

Oftast är ett terapitillfälle 45 minuter. Det skiljer sig åt hur ofta terapin sker och hur många gånger totalt den är. Den vanligaste behandlingen som används är någon variant av kognitiv terapi, som handlar om hur barnet eller tonåringen påverkas av omedvetna tankemönster. Ofta brukar terapeuten anpassa sig till barnet eller tonåringen och ta in delar från olika terapiformer.

Det finns inga bevis för att en form av psykoterapi är bättre än en annan, det viktigaste är den goda kontakten och den hjälp den unge upplever sig få av sin terapeut.

Olika slags terapier

Här följer en kort beskrivning av de vanligaste terapiformerna som används vid depression hos barn och tonåringar:

Kognitiv beteendeterapi, KBT

Kognitiv beteendeterapi, som förkortas KBT, innebär att barnet eller tonåringen arbetar med att bryta de negativa tankarna som hen har om sig själv och att förändra sitt beteende. Det är vanligt med hemuppgifter som att träna på ett beteende som barnet eller tonåringen själv inser behöver förändras. Ibland är föräldrarna delaktiga i uppgiften.

KBT kan användas från ungefär åtta år och är ofta det som föreslås vid en depression. Det är en kort behandling, oftast med 10 till 20 möten med terapeuten. 

Lekterapi 

Särskilt för yngre barn, som ännu inte kan prata eller sätta ord på vad de känner, kan behandlingen vara lek eller skapande. Även för lite äldre barn kan det vara lättare att närma sig och bearbeta det som är jobbigt genom att exempelvis rita en bild av det, leka det i sandlådan på mottagningen, eller låta dockor visa barnets egna känslor. 

Stödsamtal till föräldrar 

Genom stödsamtal kan du som förälder få hjälp med föräldrarollen. Detta gäller särskilt små barn. Du får lära dig hur du ska bete dig och göra för att hjälpa barnet. 

Samspelsbehandling 

Det finns olika samspelsbehandlingar där föräldrarna och barnet, ibland även terapeuten, leker tillsammans. Ofta filmas leken, bland annat för att se hur man är tillsammans. Syftet med behandlingen är ofta att hjälpa föräldrar att bete sig och vara mot barnet på ett annorlunda sätt.

Läs mer om samspel

Interpersonell terapi, IPT 

Interpersonell terapi, som förkortas IPT, är vanlig för tonåringar. Syftet är att skapa bättre relationer med närstående. Tanken är att bra relationer ger stöd, gör att tonåringen mår bättre och lättare kan hantera problem. I behandlingen tränar tonåringen bland annat på att lyssna och kommunicera bättre och tydligare med andra. 

Behandlingen brukar vara 12-16 gånger. 

Familjeterapi 

Om det är mycket bråk och konflikter i familjen kan alla tillsammans få gå i familjeterapi. Behandlingen innehåller bland annat information om sjukdomen och hur den påverkar alla. 

Stöd från socialtjänsten 

I en del kommuner och stadsdelar kan ni även få stöd från socialtjänsten. Det kan vara stöd för hela familjen eller för det enskilda barnet eller tonåringen. 

Antidepressiva mediciner för barn och tonåringar 

Det finns flera olika typer av läkemedel mot depression, så kallade antidepressiva läkemedel. Alla antidepressiva läkemedel är inte godkända för behandling av barn och ungdomar. Vilket läkemedel som kan vara lämpligt diskuterar ni med den ansvariga läkaren. 

Vid behandling med mediciner brukar barnet eller tonåringen alltid erbjudas samtalsstöd eller annan form av psykoterapi. 

Det är ditt ansvar som förälder eller på annat sätt ansvarig vuxen att medicinerna sköts så som ni kommit överens om. 

Finns det några biverkningar eller risker med medicinen? 

Det brukar ta mellan ett par veckor till en månad innan barnet eller tonåringen börjar må bättre. I början av behandlingen är det ganska vanligt att under ett par dagar ha ont i magen, må illa eller ha ont i huvudet, men det går oftast över. Efter en vecka kan barnet eller tonåringen under ett par dagar känna mer oro och irritation innan den positiva effekten börjar komma.

Medicinerna kan också öka eller minska aptiten. En del kan få biverkningar i form av att tappa den sexuella lusten eller få svårt att få orgasm. 

Det är viktigt att känna till biverkningarna så att du som förälder kan stötta. 

Om behandlingen inte fungerar, eller om biverkningarna blir för svåra, kan barnet eller tonåringen behöva få ett annat antidepressivt läkemedel.

Dosen ökas långsamt

När dosen ställs in träffar barnet eller tonåringen sin läkare ofta, i början varje vecka. Om medicinen inte har hjälpt efter fyra till sex veckor, brukar hen få byta till en annan medicin.

Dosen brukar ökas långsamt för att barnet eller tonåringen ska vänja sig och slippa få biverkningar. Medicinen brukar behövas tills hen har blivit bra från depressionen och ytterligare ett halvt år till ett år efteråt. 

När hen ska sluta med medicinen brukar dosen också minskas stegvis. Det kan vara bra att göra det under en period som inte är så stressig, till exempel under sommarlovet.

Fäll ihop

Vad kan man göra själv?

Vad kan man göra själv?

Under en period kan du behöva vara hemma med barnet, även med en tonåring som mår väldigt dåligt. Vid en svår depression bör inte ett barn eller en tonåring vara ensam hemma. Innan barnet fyller 16 år kan du få tillfällig föräldrapenning om barnet behöver ha en förälder hemma i samband med en depression. Du kan vara hemma även med en tonåring som är 16 år eller äldre, men då behövs ett särskilt läkarintyg.

Bra råd

Om ett barn eller tonåring har haft en eller flera depressioner eller har en ökad sårbarhet för att få en depression, finns det flera bra råd. De kan både lindra sjukdomen och minska risken för nya depressioner.

Äta regelbundet

Det är viktigt att barn och tonåringar äter regelbundet, även om de inte har så stor aptit. Du kan låta barnet få önska sig sina favoriträtter, och inte vara så noga med vad som är nyttigt. Det är bättre att äta lite än ingenting alls.

Kontakten med kompisar

Barn eller tonåringar som är deprimerade orkar inte göra sådant som kräver för mycket, men det är viktigt att inte förlora kontakten med kompisar. Du kan till exempel uppmuntra kontakt genom telefon eller på nätet, eller att bjuda hem en kompis för att se på film.

Undvik stress

Om du vet att barnet eller tonåringen är känslig för stress är det bra att hen inte utsätts för det, och till exempel inte går ett gymnasieprogram som kräver för mycket. Ett annat råd är att inte ha för många aktiviteter, utan ha tid att ta igen sig och vila.

Håll fast vid rutiner

Det är viktigt att barnet eller tonåringen får försöka göra det som hen brukar för att hålla fast vid rutiner. Du får hjälpa till med detta. Eftersom den som är deprimerad ofta blir passiv, är det bra om man hjälper sitt barn att planera, till exempel kring skolarbetet.

Dagsljus

Dagsljus är viktigt för att må bra. Därför är det bra att vara utomhus, helst mitt på dagen när det är som ljusast.

Röra på sig

Det finns studier som visar att motion hjälper vid depression. När man rör på sig bildas ämnen i kroppen som ger lugn och gör att man mår bättre. Barn och tonåringar brukar också sova bättre om de rör på sig. Du kan hjälpa till genom att ni tillsammans gör roliga saker som innebär viss motion.

Sova tillräckligt

Sömnen är viktig och därför är det bra att hjälpa barnet eller tonåringen så att hen kan sova tillräckligt. Barn och tonåringar som gärna är uppe sent och till exempel spelar eller surfar på nätet, kan behöva hjälp att gå ner i varv på kvällen för att kunna lägga sig. Har de svårt att somna kan de till exempel prova att läsa, lyssna på musik som känns avslappnande eller en ljudbok.

Avspänning och avslappning

Särskilt för tonåringar kan det vara bra att göra avslappningsövningar, som ett sätt att bli lugn och minska känslor av stress. Det kan vara svårare för de yngre barnen, men ni kan till exempel ligga på en matta på golvet och lyssna på lugn musik tillsammans. Massage är också bra.

Sköta sin hygien

Det kan vara svårt att göra sådant som barnet eller tonåringen annars gör utan ansträngning, till exempel duscha och borsta tänderna. Att känna sig ofräsch kan göra att hen mår sämre, därför är det bra att hjälpa till med det.

Alkohol och droger ökar risken

Att använda alkohol och droger kan öka risken för att få en depression. Det gör också att en depression inte går över och att behandlingen inte hjälper.

Att ha ett missbruk och samtidigt en depression ökar också risken för självmord.

Någon vuxen att prata med

Det är viktigt att det finns någon vuxen som barnet eller tonåringen litar på och kan prata med. Om det inte är en förälder kan det till exempel vara en släkting, en granne, en lärare eller någon på ungdomsmottagningen. Om ni har sökt hjälp hos bup får barnet eller tonåringen en samtalskontakt där.

Lyssna på barnet

Det är bra att tänka på hur du bemöter ditt barn när ni pratar med varandra. Lyssna och låt barnet berätta med egna ord. Visa att du respekterar barnets upplevelser. Ta det som barnet berättar på allvar, skoja inte bort eller bagatellisera det. Klandra eller anklaga inte barnet eller tonåringen för något som hen har gjort eller känt. Försök att vara lugn även om barnet skulle bli argt.

Det är också bra att ta sig tid när barnet vill prata. Det är inte alltid just när du själv frågar och tycker dig ha tid. Men en stund på sängkanten på kvällen kan ofta fungera bra.

Det kan vara lättare att prata med en tonåring om ni gör något tillsammans, till exempel medan ni åker bil eller promenerar.

Du kan visa att du lyssnar genom att bekräfta det barnet säger. Du kan till exempel säga sådant som: "Det låter som att du har det väldigt jobbigt nu, jag hör att du är ledsen...", eller "Det är inte konstigt, det är nog många som skulle känna som du..."

Tips på frågor om du misstänker en depression

Särskilt före tonåren behöver frågorna vara så konkreta som möjligt. Men även i tonåren kan det vara svårt att prata om hur det känns.

Förslag på frågor:

  • Har någonting varit roligt idag? Var det roligt när du ........ (exempel på något som brukar vara roligt)
  • Har du varit trött idag? Har du orkat vara med och leka?
  • Tar det lång tid att somna på kvällen? Vad tänker du på då?
  • Är du inte hungrig? Är det någonting som du tror skulle vara gott nu? Åt du någonting på skollunchen?
  • Pratade du någonting med din kompis ........ idag? Vad gör du om någon vill prata med dig?
  • Hur var det på lektionerna idag? Gick det bra att sitta stilla och lyssna eller tyckte du det var svårt? Vad har ni lärt er idag?
  • Har du lekt med någon idag? Har någon velat leka med dig? Vem är bra på att leka? Är du bra på att leka?

Det kan vara bra att passa på att fråga vad barnet tänkte eller gjorde i de situationer som hen berättar om.

Inte farligt att prata om självmordstankar

Om barnet eller tonåringen säger något om att inte vilja leva ska du fråga vidare hur hen tänker. Det ökar inte risken för att den som tänker på självmord verkligen kommer att försöka ta sitt liv. Det blir i stället mindre farligt om någon vuxen vågar lyssna och ställa frågor.

Tonåringar kan kasta ur sig att "det är ingen idé att leva" eller lite skämtsamt säga att "man får väl ta självmord", men det kan ligga något allvarligt bakom. Som förälder eller ansvarig vuxen behöver du direkt få veta vad som ligger bakom orden.

Läs mer om att hjälpa någon som har självmordstankar.

Fäll ihop

Vad beror depression hos barn och tonåringar på?

Vad beror depression hos barn och tonåringar på?

En depression kan starta med en sorg som inte går över, men ofta går det inte att säga vad som har gjort att ett barn eller tonåring får en depression. Det kan bero på flera saker.

Det finns bland annat en ökad risk att få depression om någon närstående har eller har haft depression. Man kan ärva en risk att reagera på svårigheter med depression, men det går inte att ärva depressionen som sådan.

Sårbarhet och uppväxt

Alla kan bli deprimerade, men risken att få en depression är olika från person till person. Människor har olika sårbarhet och klarar påfrestningar olika bra. En person kan tycka att något är svårt eller outhärdligt att hantera medan en annan inte reagerar på samma sätt.

Vilken sårbarhet ett barn eller tonåring har beror på vem hen är som person, både från födseln och hur hen har det under uppväxten.

Man kan till exempel vara född med en större känslighet för intryck och påfrestningar. Man kan också bli mer sårbar om man är med om många svåra saker och inte får tillräckligt mycket stöd och hjälp från omgivningen. Det blir en stress som byggs på och det är ofta långvariga påfrestningar som leder till depression. Det kan till exempel vara konflikter och våld i familjen, mobbning eller problem med kompisar.

Man kan också vara mer sårbar om man tidigt i livet råkat ut för separation från viktiga personer, som ens föräldrar.

Men att vara sårbar behöver inte innebära att man får en depression.

Om barnet förlorar viktiga vuxna

Spädbarn är helt beroende av den eller de personer som ger barnet omvårdnad och ser till att barnet får sina grundbehov av närhet, trygghet, mat, tröst och värme tillfredsställda. Om den eller de personerna försvinner ur barnets liv, och det inte finns någon annan som kan fylla deras plats, kan barnet bli deprimerat.

Det kan också ske om den eller de personer som ger barnet omvårdnad inte riktigt orkar möta och ta hand om barnets känslomässiga behov. Läs mer om samspel och anknytning.

Hur barnet eller tonåringen blir bemött

Hur ett barn eller en tonåring blir bemött påverkar hur hen ser på sig själv och på andra. Det är vanligare att barn som är stökiga och oroliga får skäll istället för beröm. Risken är att de beter sig ännu stökigare, vilket gör att de bemöts ännu sämre, och så fortsätter det i ett mönster som gör att en depression lättare kan utvecklas.

Beteendet kan även bero på en depression och bemötandet kan då göra depressionen svårare.

Att känna sig annorlunda

Att känna sig annorlunda än andra kan öka risken för att få en depression. Det kan till exempel handla om att ha en funktionsnedsättning och upptäcka att man inte klarar det som andra kan. Att ha neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som till exempel adhd eller autismspektrumtillstånd kan också innebära stora påfrestningar.

Men annorlundaskap kan också handla om annat, att till exempel upptäcka att man är homo, bi- eller transsexuell.

Det här betyder verkligen inte att barn eller tonåringar som känner sig annorlunda behöver bli deprimerade. Tvärtom kan det många gånger vara en tillgång och en styrka.

Det hör inte till att vara deprimerad i tonåren

I tonåren händer det mycket både mentalt och kroppsligt. Att bli tonåring innebär bland annat att vara i eller snart komma in i puberteten.

Det är mycket som händer och förändras under tonåren, och känslorna och humöret kan pendla kraftigt. Det är vanligt att det känns jobbigt med skolan, kompisar och även familjen. Men en tonåring ska inte må så dåligt att hen inte klarar skolan eller inte orkar vara med kompisar. En tonåring ska inte vara nedstämd hela tiden. Det hör inte till att vara deprimerad i tonåren.

Därför är det viktigt att söka hjälp om du som vuxen märker att tonåringen verkar må dåligt.

Ämnen i hjärnan påverkas

I hjärnan och i resten av nervsystemet finns så kallade signalsubstanser som förmedlar budskap mellan hjärnans olika celler. Samspelet mellan olika signalsubstanser utgör den biologiska grunden för en persons sinnesstämning, beteende, känslor och tankar. Känslor och handlingar påverkar nivåerna av signalsubstanserna. Samtidigt påverkar nivåerna av signalsubstanserna också känslorna och handlingarna.

När man får en depression kommer samspelet mellan signalsubstanserna och hjärnans celler i obalans.

Några av de signalsubstanser som är inblandade vid depression är serotonin, noradrenalin och dopamin. Det är ämnen som bland annat påverkar hur man upplever sorg, ångest och oro. De spelar även roll för sömnen, aptiten, initiativförmågan och sexualiteten.

Antidepressiva läkemedel påverkar dessa signalsubstanser.

Fäll ihop

Vad kan en depression innebära för närstående?

Vad kan en depression innebära för närstående?

Det kan vara jobbigt att stödja när man som förälder känner stor oro för hur ens barn mår, att det ska bli värre eller att sjukdomen kommer tillbaka. Det kan också vara svårt att veta vilka krav man kan ställa.

Man kan känna hopplöshet inför själva sjukdomen och att inget man gör hjälper. Man kan också känna att det är svårt om barnet inte kan eller vill prata om hur hen mår.

Man kan också vara orolig för att barnet blir isolerat och inte har några vänner, inte har något socialt liv. Det är också vanligt att känna oro för att barnet får problem senare i livet.

Man kan som förälder känna skuld för att ens barn är sjukt. Man kan känna skuld för att barnet har ärvt ens egna psykiska besvär eller att man inte kunnat göra det tillräckligt tryggt för henne eller honom.

Du får hjälp att stötta barnet

Som förälder eller annan närstående till ett barn eller en tonåring med depression kan det vara svårt att hjälpa. Det kan därför vara en lättnad att få veta vad som är orsak till beteendet.

I alla behandlingar får du som förälder hjälp att fokusera på hur du ska kunna hjälpa och stötta ditt barn. Du är en viktig person i ditt barns liv, och ska få hjälp att släppa oro och eventuella skuldkänslor för att i stället rikta in dig på hur du ska få ett bra förhållande framöver.

Information för att kunna hjälpa

Det är bra att som förälder eller annan närstående ha så mycket information som möjligt, för att förstå vad sjukdomen innebär och för att kunna stötta på bästa sätt. Särskilt små barn är beroende av att vuxna kan ta ansvar.

Vuxna med depression blir sjukskrivna och barn och tonåringar behöver också slippa krav på liknande sätt.

Du kan behöva stöd

Du kan själv behöva hjälp, stöd och avlastning för att orka. Du kan prata med vänner, andra i samma situation eller söka professionellt stöd. Det finns bland annat patientföreningar och stödtelefonlinjer.

Som förälder har du rätt att få stödsamtal genom vården. Genom att söka hjälp kan du få svar på dina frågor och minska oron.

Du kan be släktingar eller vänner att hjälpa till praktiskt. Om det är mycket jobbigt och du har svårt att ta hand om ditt barn kan även socialtjänsten hjälpa. Du kan till exempel få hjälp med att barnet är i en kontaktfamilj vissa helger.

Det är bra om du kan göra saker på egen hand. Du kan få energi genom egna fritidsintressen och att träffa vänner. Du kanske själv behöver vara sjukskriven för att det är en påfrestande tid.

Om du själv har en depression är det mycket viktigt att du själv får hjälp. Annars blir det väldigt svårt att behandla ditt barn. Fråga gärna barnets behandlare hur du själv kan söka hjälp.

Syskon till någon som har en depression

Som syskon till någon som har en depression är det lätt att känna sig bortglömd. Mycket kretsar kring den deprimerade och det kan kännas som att föräldrarna inte har tid.

Syskon kan också vara oroliga för att själva bli sjuka. Därför är det viktigt att även syskon får information och ibland kan delta i stödsamtal med hela familjen. Fråga gärna barnets behandlare om det. Det är bra om ni i familjen kan prata öppet om sjukdomen, så att alla vet vad som händer.

Ibland förändras livet

Att inse att ens barn har en sårbarhet kan ofta innebära en omställning. Barnet och du själv behöver båda lära er att leva med en ökad sårbarhet och risk för depression. Att barnet eller tonåringen har varit sjuk kan ofta göra att livet blir annorlunda efteråt. Det kan påverka alla i familjen och förändra vilka prioriteringar ni gör. Det som tidigare var viktigt kanske inte har så stor vikt som man tänkte och trodde.

Depressionen kan ha medfört nya tankar om vad som är viktigt i livet. Många upplever att de har lärt sig något om sig själva och har fått större förståelse för andra.

Fäll ihop

Stöd via telefon och webb

Stöd via telefon och webb

Det finns webbplatser med information, forum och chattar. Det finns också flera stödtelefonlinjer för barn och för föräldrar. Man kan få råd och stöd i hur man ska komma vidare och vart man kan vända sig. Man behöver inte uppge sitt namn.

Bris - Barnens rätt i samhället

Webbplats www.bris.se med information och chat. Föräldratelefon, tel 077-150 50 50. Barntelefon för personer upp till 18 år, tel 116 111.

Jourhavande medmänniska

Öppet klockan 21-06, tel 08-702 16 80.

Jourhavande präst

Man ringer 112 och blir kopplad. Öppet klockan 21-06.

Nationella Hjälplinjen

Svarar på skrivna frågor och har telefonlinje för alla åldrar, tel 020 – 22 00 60. Webbplats www.hjalplinjen.se.

Mind

Telefon, chatt, forum och information om självmord och psykisk hälsa.

Telefonlinjen och chatten är öppen dygnet runt. Telefon: 90101. Webbplats mind.se

Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH

Förening med lokalavdelningar över hela landet, och en avdelning för unga upp till 35 år. Webbplats www.rsmh.se.

Rädda barnen

Webbplats www.rb.se med information och föräldrachat. Föräldratelefon, tel 020-786 786.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 23 sidor)
Publicerad:
2016-11-02
Redaktör:

Katti Björklund, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Katarina Nolkrantz Frydman, läkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, psykoterapeut, Prima barn- och vuxenpsykiatri, Stockholm


Västernorrland
Tillägg uppdaterade:
2016-03-30