Hur nyfödda barn kommunicerar

Foto av en vuxen som pratar med ett barn.

Barn är olika

Varje barn är unikt och utvecklas utifrån sin egen personlighet, förmåga och egna förutsättningar.

Utvecklingen går olika fort i olika perioder och takten kan skilja sig mycket från barn till barn, även mellan syskon. Även om barn i samma ålder har nått olika långt, brukar det jämna ut sig efterhand.

Det finns enskilda förutsättningar och händelser som kan påverka ett barns utveckling, på kortare eller längre sikt. Det kan till exempel vara om barnet är född för tidigt, har en funktionsnedsättning eller är med om stor förändring i livet.

Samspel viktigt för anknytningen

Alla barn utvecklas och formas i samspel med de människor och den miljö som omger dem. Barn är helt beroende av andra för sin överlevnad och utveckling och behöver ha nära kontakt med minst en vuxen. Barn som känner sig säkra på att någon ser dem och vill dem väl får en bra start i livet.

Barnets utveckling och förmåga att knyta an till sin omgivning, påverkas mycket av hur föräldrar och andra i barnets närhet uppmuntrar barnet, ger närhet och svarar på barnets signaler. Positiva upplevelser i samspel med omgivningen gör att barnet får känna sig tryggt, värdefullt och uppskattat. Barnets känslor och upplevelser blir grunden till de tankar och personliga erfarenheter som formar varje människas liv.

Under det första levnadsåret sker utvecklingen i snabbare takt och i flera steg än någon gång senare i livet. I samband med en ny utvecklingsperiod kan barnet ibland bli oroligt, få förändrat humör och behöva mer närhet eller uppmärksamhet än tidigare. Om man känner till det, kan det vara lättare att möta barnets behov och hjälpa det att växa.

Det barnet uppskattar och behöver under det första året, brukar finnas i barnets närhet och vara gratis. Det kan vara att känna på ett nytt eller ett välbekant ansikte, krypa efter en boll, härma olika ljud eller bara vara nära hud mot hud.

Barnets sinnen

Barnet använder sina sinnen för att bekanta sig med omgivningen. Allt nytt är intressant och uppmuntrar barnet att fortsätta undersöka sin omvärld. Barnet kopplar så småningom ihop vad det ser, hör och känner och börjar komma ihåg vad det varit med om tidigare. Barnet blir till exempel tidigt medvetet om att föräldrarna eller andra närstående är olika personer eftersom de luktar, låter, rör sig och håller i barnet på olika sätt.

Förstå världen och sig själv

Samspelet med barnet sker oftast spontant och är inget man brukar behöva tänka extra på. Det kan ändå vara bra att känna till att samspelet betyder mycket för barnet.

Genom att själv kommunicera med både tal och kroppsspråk hjälper man barnet att börja förstå omvärlden och sig själv. Ofta har man spontant ett mycket tydligare kroppsspråk när man umgås med små barn än när man umgås med vuxna. Den övertydligheten gör det lättare för barnet att förstå.

När ett barn gråter kan man till exempel berätta för barnet att det är ledset, men man kan också visa ledsenhet med sitt eget ansiktsuttryck. Att på det sättet visa vad barnet känner utan att värdera barnets känslor, hjälper det barnet att känna sig bekräftat, ”de ser och förstår att jag är ledsen”, men också att förstå vilken känsla barnet själv har ”jag är ledsen”.

För både barn och vuxna känns det bra att bli förberedd på vad som ska hända, att kunna förutse sin tillvaro i rimlig utsträckning. Om man till exempel när man vill ta upp barnet säger ”nu ska jag ta upp dig”, och samtidigt sträcker ut armarna, så kommer barnet snart att förstå vad som kommer att hända i den situationen. Barnet kopplar ihop ord, kroppsspråk och ansiktsuttryck och får på det sättet en förståelse för vad som ska ske.

Barn tolkar från tidig ålder verkligheten genom de vuxnas reaktioner. Små barn behöver ha möjlighet till blickkontakt med vuxna de känner tillit till, särskilt i främmande miljöer. Det kan man tänka på när man till exempel väljer barnvagn. Med en bakåtvänd vagn kan barnet och den vuxne samspela och ha ögonkontakt. Det minskar också risken för att barnet blir överstimulerat av alla sinnesintryck utifrån.

När barnet skriker

Spädbarn kommunicerar ofta genom att skrika och lär sig tidigt använda olika sorters skrik för olika känslor och behov.

Genom att skrika talar barnet om att det till exempel är hungrigt, behöver vila eller närhet och sällskap. Skrik kan också vara tecken på obehag – att det är för varmt, för kallt, att det kliar eller gör ont. Barnet kan ha blivit skrämt av något, kanske ett starkt eller okänt ljud.

Många gånger lyckas man lugna barnet, men ibland verkar det vara ledset vad man än gör. Det kan ta tid innan man lär sig förstå vad barnet vill i olika situationer. Efterhand börjar barnet uttrycka sig på fler sätt än genom att skrika och kan lära sig hantera vissa negativa känslor på egen hand om det känner sig tryggt för övrigt.

Barnets språk

Ett barn som inte lärt sig tala kommunicerar ändå med ögonkontakt, genom beröring, kroppsspråk, mimik, skrik och andra ljud.

Barn har ett utvecklat språkcentrum i hjärnan innan de föds. Att prata med varandra är alltså en medfödd drift och inte bara ett inlärt beteende. Barn har under sina första år också en unik förmåga att lära sig språk och kommunikation.

Ett hörande barn behöver tidigt få lyssna till det talade språket i samspel med andra människor. Språkljuden matas in och lagras långt innan barnet själv börjar tala. Även språkets melodi lärs in på ett tidigt stadium.

För ett barn med flera språk sker språkutvecklingen på samma sätt som hos barn med ett språk, men det kan ta längre tid. Ett flerspråkigt barn ska ju lära sig fler ord och begrepp, men det behöver inte betyda att det är svårare att lära sig två språk än ett.

Det nyfödda barnets reflexer

Hos nyfödda barn styrs många rörelser av automatiskt utlösta reflexer, som troligtvis finns till för att skydda barnet. I takt med stigande ålder och att rörelserna blir mer viljestyrda och kontrollerade, försvinner dessa reflexer.

Barnets förmåga att röra sig

Barnets rörelseförmåga utvecklas tidigast i ansiktet och nacken och därefter ner mot armarna, bålen och benen. De första månaderna börjar barnet kunna lyfta huvudet och senare vända det mot det som fångar barnets intresse. Barnet lär sig därefter stödja på armarna, vända sig och sätta sig, för att så småningom lära sig gå.

Mer på 1177 Vårdguiden

När små barn skriker

Utveckling av rörelseförmågan

Nyföddhetsreflexer

 

Barn utvecklas olika. Kontakta BVC om du behöver stöd eller har frågor om ditt barns utveckling.

Skriv ut
Senast uppdaterad:
2011-01-12
Redaktör:

Linda Ahlqvist, 1177.se

Manusunderlag:

Bengt Grandelius, psykolog, familjerådgivare Gotlands Kommun.

Hugo Lagercrantz, läkare, professor i neonatalogi, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Stockholm

Tor Lindberg, läkare, professor em.i barnmedicin

Granskare:

Bengt Lagerkvist, läkare, specialist i barnmedicin, Umeå Universitet

Fotograf:

Juliana Wiklund