Borreliaartrit kan inte fastställas bara med hjälp av ett blodprov. De antikroppar du nämner visar bara att man någon gång har utsatts för smittämnet. Man kan ha antikroppar kvar i blodet som minne av en tidigare läkt infektion eller som minne av att man smittats av bakterien via ett fästingbett, men att kroppens immunförsvar tagit hand om infektionen utan att man utvecklat några symtom.
Misstankar om borreliaartrit väcks i stället av olika relativt typiska symtom. Utmärkande är att man har insjuknat med en eller flera attacker av ledsvullnad som drabbat enstaka leder. Vanligen är knäleden en av de drabbade lederna. Till skillnad från till exempel ledgångsreumatism drabbas sällan små leder som till exempel fingerlederna.
Attackerna varar i regel några dagar upp till några veckor och går över av sig själv. Mellan dessa attacker förekommer en mer generell led- och muskelvärk som varierar i styrka. Inkubationstiden från det smittande fästingbettet till det att man insjuknar är i regel flera månader.
Ofta finns i sjukhistorien ett obehandlat hudutslag, ett så kallat erythema migrans, på platsen för fästingbettet och i anslutning till den led som först drabbats. Ibland har även neurologiska symtom föregått insjuknandet i borreliaartrit eller också förekommer ett kroniskt hudutslag, acrodermatit, i samband med ledinflammationen.
Borreliaartrit kan med tiden utvecklas till en kronisk ledinflammation om man inte får behandling. Misstanken om borreliaartrit väcks alltså av hela sjukdomsbilden och blodprovet med borreliaantikroppar kan då styrka diagnosen. Typiskt är att nivån av antikroppar är ordentligt förhöjd och att man tre till sex månader efter en avslutad behandling brukar se en tydlig nedgång i nivån.
