Gastroskopet visar magens inre
Ett gastroskop är ett instrument som består av en böjlig slang som är ungefär en meter lång och en centimeter i diameter. Det förs in genom munnen, ner i svalget och vidare ner i magen. Längst fram finns en liten lins med belysning och ett datachips som överför bilder av slemhinnan till en bildskärm. Läkaren styr med hjälp av rattar som sitter på instrumentet som gör det möjligt att vrida spetsen där linsen finns så att läkaren kan se åt alla håll. Samtidigt granskas slemhinnans utseende på bildskärmen.
Läkaren kan även ta prover och behandla sjukliga förändringar i slemhinnorna med hjälp av instrumentet. Då utnyttjas inbyggda kanaler i gastroskopet. Genom dessa sugs luft och vätska upp eller så förs specialinstrument ner för provtagning. Läkaren kan även blåsa in luft och spruta in sköljvatten så att det som undersöks framträder tydligare.
Fasta och bedövning ingår i förberedelserna
Inför undersökningen ska man ha fastat. Det betyder att man inte ska ha ätit eller druckit under minst sex timmar före undersökningen. Undantag gäller för mediciner, som kan tas med ett glas vatten fram till två timmar före undersökningen.
Omedelbart före undersökningen sprejas lokalbedövning i halsen. Man sväljer ner bedövningsmedlet, som smakar lite beskt. Om man tidigare har reagerat allergiskt på lokalbedövning, till exempel hos tandläkaren, måste man informera läkaren om detta. Genom bedövningen förlorar man tillfälligt känseln i svalget vilket gör att obehagen av instrumentet minskar. Ofta känns det som att svalget svullnar när känseln avtar, men någon egentlig svullnad är det inte frågan om. Ibland får man även dricka några centiliter medicin före undersökningen. Medicinen minskar skumbildningen i magsäcken.
Man kan få en venkateter insatt i armvecket eller på underarmen. Det känns som ett vanligt blodprov. Venkatetern används för att spruta in lugnande och avslappnande medicin om man skulle uppleva undersökningen som mycket obehaglig.
Klart på tio minuter
Själva undersökningen tar vanligtvis inte mer än tio minuter. Man ligger oftast på vänstra sidan, på en brits. Under undersökningen biter man om ett ihåligt munstycke, samma munstycke som instrumentet förs in genom. På så sätt undviker man att bita om själva instrumentet.
När instrumentet har förts ner i svalget ska man svälja på uppmaning av läkaren. Då glider instrumentet ner i matstrupen. Efter detta behöver man som patient inte göra något mer. Under själva undersökningen är det bra om man undviker att svälja den saliv som normalt bildas i munnen utan låter den rinna ut på ett särskilt underlägg som har lagts under kinden.
Obehagligt men inte smärtsamt
En gastroskopi gör inte ont. Men det kan kännas obehagligt just när instrumentet ska föras ner i matstrupen eftersom man kan få kräk- och hostreflexer. Obehaget går för det mesta snabbt över. När läkaren blåser in luft i magsäcken för att slemhinnan ska framträda bättre kan man ibland uppleva en lättare spänningskänsla i magen. Provtagning av slemhinnebitar gör inte ont eftersom slemhinnan saknar smärtnerver.
Vissa måste förbereda sig särskilt
Om man har diabetes som behandlas med insulin meddelar man det till mottagningen före undersökningen. En tidig morgontid kan då ofta ordnas. Eftersom man fastar inför undersökningen är det bra att diskutera med sin diabetessköterska eller läkare om hur man ska göra med insulinet under dagen.
Om man tar blodförtunnande medicin ska man meddela detta i god tid, minst en vecka före undersökningen. PK-värdet, som är ett mått på blodets förmåga att levra sig, måste hinna korrigeras. Man måste också meddela i god tid om man har fel på hjärtklaffarna, medfött hjärtfel eller klaffprotes. Samma sak gäller om man har haft bakterieinfektion i hjärtklaffarna. I dessa fall måste man ofta ta antibiotika i engångsdos en timme före undersökningen.
Viktigt att tänka på efter undersökningen
Läkaren som har gjort undersökningen ger besked om resultatet direkt efteråt. Om vävnadsbitar skickas för mikroskopisk undersökning kommer svar efter någon eller några veckor, beroende på vad läkaren har frågat efter.
Efter undersökningen får man inte äta eller dricka något på ett par timmar. Det beror på att svalget är bedövat och man riskerar att få ner mat eller dryck i luftstrupen. Känslan av ett lätt obehag i svalget kan finnas kvar i något dygn efter undersökningen.
Om man i samband med gastroskopin har fått lugnande eller avslappnande mediciner får man stanna kvar på mottagningen i en timme för övervakning. Man får oftast reda på resultatet av undersökningen innan man lämnar mottagningen, men i vissa fall kan medicineringen ha sådan effekt att man glömmer bort delar av informationen. Därför kan man kontakta mottagningen nästa dag för att få information igen.
Om man har fått lugnande och avslappnande medicin kan man inte heller köra bil eller cykla förrän nästa dag, eftersom reaktionsförmågan är nedsatt även om man själv känner sig pigg och alert. För att komma säkert hem kan det vara bra att ha en följeslagare med sig. Man kan även behöva ta ledigt från arbetet för resten av dagen.
Komplikationer är ovanliga
Det är mycket ovanligt med komplikationer i samband med gastroskopi. Blodtrycksfall kan förekomma någon gång liksom blödning i mag-tarmkanalen. Det finns en minimal risk för att man kan få ett hål genom tarmväggen i samband med provtagningen.
När instrumentet förs ner i halsen kan en kräkreflex utlösas. Om magen då inte är tom riskerar man att få maginnehåll ner i luftvägarna, och lungorna kan skadas. Därför är det mycket viktigt att fasta före undersökningen.
Vem bör inte undersökas?
Gastroskopi är en relativt enkel och snabb undersökning, vilket innebär att nästan alla människor kan genomgå den. Men personer med vissa sjukdomar i svalget och den allra översta delen av matstrupen kan ha så svårt att svälja att instrumentet inte kan föras ner i matstrupen.
För personer som har mycket svår kärlkramp eller som nyligen har haft en hjärtinfarkt kan undersökningen innebära en ökad risk för påfrestning på hjärtat. Nyttan med undersökningen måste vägas mot riskerna. Läkaren gör här en individuell bedömning. Har man dåligt fungerande lungor måste läkaren också noga bedöma riskerna med en gastroskopiundersökning.
