Skelning hos barn

Vad är skelning?

Skelning är när man inte kan rikta ögonen åt samma håll. Det ena ögat är riktat åt ett annat håll i förhållande till det andra. Oftast är orsaken okänd, men ibland kan skelningen vara ärftlig eller höra ihop med brytningsfel, till exempel översynthet.

Vanligt att nyfödda skelar då och då

Det är inte ovanligt att nyfödda skelar då och då. Det beror på att synen inte är färdigutvecklad när barnet föds. Först efter ungefär tre till fyra månader samarbetar ögonen så pass bra att barnet kan rikta dem åt samma håll hela tiden.

Synen utvecklas från födseln upp i tioårsåldern genom att ögat hela tiden får stimulans. Om ögat skickar bilder av bra kvalitet till syncentrum i hjärnan lär sig hjärnan gradvis att tolka allt mindre detaljer, och synskärpan blir allt bättre.

Så går det till när man ser

Ögats hornhinna och lins fångar upp det man ser och avbildar det på näthinnan, precis som kamerans objektiv gör på filmen. I näthinnan finns ljuskänsliga synceller som omvandlar ljuset till elektriska signaler som via synnerven skickas till hjärnans syncentrum, där en bild skapas. När man ser faller bilden normalt på samma plats på näthinnan i båda ögonen. Bilden från de två ögonen kan då smälta samman till en bild i syncentrum i hjärnan. Det är viktigt för djupseendet.

Skelning kan göra att man ser dubbelt

När man skelar tittar ögonen lite "bredvid varandra" och resultatet blir att samma bild faller på olika ställen på näthinnan i de båda ögonen. Då ser hjärnan två bilder och man ser dubbelt. Dessutom försvinner djupseendet. Små barns hjärnor kan bortse från den ena bilden för att slippa se dubbelt.

Risk för försämrad syn på det skelande ögat

Om samma öga skelar hela tiden, och barnet inte använder båda ögonen, leder skelningen så småningom till försämrad syn på det skelande ögat. Synnedsättningen beror på att barnets hjärna undertrycker och ”struntar i” bilden från det skelande ögat för att slippa dubbelseende. Därmed utvecklas och tränas inte det skelande ögat. Hjärnan koncentrerar sig i stället på det raka ögats bild och utvecklar bara synskärpan på det ögat.

Läkare eller ortoptist kan hitta dold skelning

När man skelar hela tiden kallas det manifest skelning. Men skelning kan också vara dold. Då syns inte någon skelning, utan ögonen riktas åt samma håll, men med viss ansträngning.

En läkare eller en ortoptist kan hitta skelningen genom att omväxlande täcka för ögonen och på så sätt bryta samsynen, det vill säga ögonens förmåga att samarbeta så att det blir en tredimensionell bild i hjärnan.

Dold skelning kan ge besvär som ögontrötthet, huvudvärk och dubbelseende. Det beror på att man ständigt måste anstränga hjärnan för att hålla ögonen riktade åt samma håll. Det är lätt att samarbetet mellan ögonen bryts så att skelningen framträder, till exempel om man är trött. Då vill ögonen gärna glida isär och det är också då dubbelseendet kommer. Skelningen kan också framträda om man har nedsatt allmäntillstånd på grund av sjukdom.

Dold skelning kan ge mycket besvär, men är egentligen inte farlig eftersom den inte leder till synnedsättning.

Vad beror skelning på?

Det vanligaste är att det inte går att hitta orsaken till att barnet skelar. Ibland kan skelningen vara ärftlig. Ibland kan barn som har vanliga brytningsfel som till exempel översynthet eller närsynthet skela eftersom de måste spänna ögonen för att se så tydligt som möjligt.

Någon enstaka gång kan skelning vara en följd av en sjukdom eller skada, i sällsynta fall ett tecken på någon bakomliggande sjukdom. Till exempel kan ett ärr i ena ögats näthinna ge en synnedsättning som gör att man skelar. Det beror på att man inte fixerar så bra med ett öga som har dålig syn. Man kan också skela i samband med nedsatt allmäntillstånd om man till exempel har hög feber.

Efter hjärnblödningar eller vid hjärntumörer kan ögonen skela på grund av att nerverna till ögonmusklerna är påverkade. Det finns sjukdomar som påverkar hela kroppen och som har skelning som ett av flera symtom, till exempel muskelsjukdomar som myastenia gravis och infektionssjukdomar som borrelia.

När bör man söka hjälp?

Man bör söka hjälp om man har ett barn som är äldre än tre månader och som skelar hela tiden. Barn som är äldre än sex månader och som skelar ibland bör också undersökas. Man behöver få hjälp eftersom barn som skelar riskerar att få nedsatt syn på det skelande ögat.

Man behöver snabbt komma till ögonläkare om barnet inte skelat tidigare, men plötsligt börjar skela, eftersom sådan skelning kan bero på bakomliggande sjukdom.

Vart ska man vända sig?

I första hand vänder man sig till barnavårdscentralen, BVC. Där kan man bli hänvisad vidare till en ögonsjuksköterska som är specialutbildad i barn och skelning, en så kallad ortoptist, eller en ögonläkare.

BVC gör också synkontroller för att hitta barn med synnedsättning. Ögonen kollas specifikt vid utskrivning från BB, 8-månaderskontrollen och 4-årskontrollen.

Undersökningar

Ortoptisten kontrollerar synen på varje öga för sig, undersöker om ögonen har normal rörlighet och om det ena eller andra ögat skelar och i så fall hur mycket. Ortoptisten kontrollerar också samsynen, det vill säga om ögonen samarbetar så att barnet har djupseende. Om det inte finns en ortoptist på det sjukhus man vänder sig till kan vanligtvis ögonläkaren göra dessa undersökningar.

Ögonläkaren undersöker ögonen och ser om de är friska. Först får barnet ögondroppar som förstorar pupillerna och sedan mäter läkaren om det finns något brytningsfel. På så sätt undersöks om barnet behöver glasögon. Genom den förstorade pupillen kan ögats inre delar, till exempel lins, glaskropp, synnerv och näthinna, undersökas samtidigt.

Skelningen kan försvinna med glasögon

Brytningsfel som översynthet eller närsynthet rättas till med glasögon. Om skelningen uppstått på grund av brytningsfel kan det räcka med glasögon för att skelningen ska försvinna.

Synen tränas genom att ena ögat täcks över

Om samma öga skelar hela tiden och synen på det ögat har försämrats, tränas synen genom att det andra ögat täcks för under en längre tid. På så sätt tvingas hjärnan att träna upp synen på det skelande ögat. Vanligen täcker man för det öga som inte skelar med ett speciellt plåster som finns att köpa på apotek. Hur länge ögat ska täckas ordineras av ögonläkaren eller ortoptisten. Så fort synen är lika på båda ögonen kan man sluta med övertäckningen. Ibland kan man efter ett tag gå över till att ha matt tejp på glasögonen eller speciella raster som klistras på glaset.

Övertäckningen av ögat förbättrar alltså synen på det öga som skelar, inte själva skelningen.

Operation kan behövas

För att förbättra själva skelningen behövs ofta en operation. Om barnet skelar mycket kan ögonen opereras så att de riktas åt samma håll. Resultatet av skelningsoperationen blir stabilast om synen på båda ögonen är så bra som möjligt. Före operationen kan synen förbättras hos en del barn genom att en lapp används för ena ögat. Om barnet bär glasögon är det viktigt att dessa också används ordentligt före operationen.

Under operationen förstärks eller försvagas ögonmusklernas fästen på ena eller båda ögonen så att båda ögonen står rakt.

Hos barn med glasögon opereras bara den del av skelningen som syns när glasögonen är på. Detta innebär att skelning kan förekomma även efter operationen när barnet tar av sig glasögonen.

Ögongymnastik kan hjälpa vid dold skelning

Om barnet har dold skelning går det ibland att träna samarbetet mellan ögonen. Ortoptisten kan ge råd om ögongymnastik, till exempel att träna på att titta på riktigt nära håll.

Grundsjukdomen kan behöva behandlas först

Om skelningen beror på någon bakomliggande sjukdom, som till exempel infektion eller tumör, behandlas den sjukdomen i första hand.

Vad kan man göra själv?

Man kan inte behandla skelning på egen hand. Men om man har barn som skelar bör man se till att barnet använder glasögon och sköter eventuell övertäckning av ena ögat eller ögongymnastik enligt de råd och anvisningar som läkaren eller ortoptisten har gett.