IBS – känslig tarm

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

IBS innebär att man har olika besvär som har att göra med mag-tarmkanalen. Namnet är en förkortning av den engelska benämningen irritable bowel syndrome. Det finns inte något bra namn för IBS på svenska, men funktionella tarmbesvär används ofta eftersom det finns en rubbning i hur man upplever att tarmen fungerar. Sjukdomen brukar även kallas kolon irritabile eller känslig tarm. Det är inte klarlagt varför man får sjukdomen.

IBS smittar inte och kan inte utvecklas till cancer eller något annat allvarligt. Sjukdomen är vanligare bland kvinnor och börjar oftast i 30- till 40-årsåldern.

Symtom

Typiska besvär är

  • magont, som går över när man tömmer tarmen
  • förstoppning eller diarré, ibland växlande mellan bägge
  • att besvären ska ha förekommit under lite längre tid än vad en vanlig magsjuka brukar göra.

Det är även vanligt med gasbesvär och att man inte känner sig färdig efter ett toalettbesök.

Behandling

Man har ofta IBS under många år med varierande grad av besvär, som kan lindras mycket genom att man undviker viss mat. Någon botande medicin finns inte, men det finns flera olika läkemedel som kan minska besvären.

Det finns inget råd som hjälper alla med IBS, utan man måste själv pröva sig fram till vad man mår bäst av. Regelbundna toalettbesök och motion brukar också göra att man mår bättre.

När ska man söka vård?

Man kan kontakta en vårdcentral om man orolig för sina besvär eller har besvär trots att man har prövat att behandla sig själv och om man tycker att besvären stör vardagen.

Man bör kontakta en vårdcentral om man

  • är över 50 år och får besvär som man inte har haft tidigare
  • går ner i vikt snabbt eller tappar aptiten
  • har diarré i mer än en vecka
  • har blod i avföringen eller svart avföring.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Visa mer

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

  • Mag-tarmkanalen

    IBS drabbar främst tjocktarmen.

    Mer information
    Mag-tarmkanalen

    När man sväljer mat går den först igenom matstrupen och sedan passerar den i tur och ordning, magsäcken, första delen av tunntarmen – tolvfingertarmen, resterande delar av tunntarmen, tjocktarmen och ändtarmen.

    På vägen genom mag-tarmkanalen sönderdelas födan och näring tas upp till blodet genom små blodkärl som finns framför allt i tunntarmsväggens slemhinna. I tjocktarmen sugs vätska upp så att avföringen blir lagom fast.

Maten sönderdelas i mag-tarmkanalen

När man sväljer mat går den först igenom matstrupen. Sedan passerar den i tur och ordning

  • magsäcken
  • första delen av tunntarmen – tolvfingertarmen
  • resterande delar av tunntarmen
  • tjocktarmen
  • ändtarmen.

Alla delarna kallas tillsammans för mag-tarmkanalen. Maten ska på sin väg genom munhålan, matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen delas sönder i allt mindre delar. Födoämnena ska sedan tas upp till blodet genom små blodkärl som finns framför allt i tunntarmsväggens slemhinna. I tjocktarmen sugs vätska upp från tarminnehållet så att avföringen blir lagom fast.

Ökade besvär från tarmen
Längs tarmen löper muskler som arbetar på ett speciellt sätt, både för att det som finns i tarmen ska blandas, och för att det ska föras fram genom tarmen på rätt sätt. Tarmens rörelsemönster kallas för peristaltik. Rörelserna ger upphov till en tryckvåg som pressar tarminnehållet mot ändtarmen, på samma sätt som när man klämmer ut innehållet ur en kaviartub.

Rörelserna styrs av ett samspel mellan nerver och hormoner i tarmen och via nervbanor till och från hjärnan. Om man har IBS så har man en ökad retbarhet i nerverna i detta samspel. Det gör att tarmen kan upplevas som extra känslig.

Bra namn för IBS på svenska saknas

Det finns inte något bra namn för IBS på svenska, men funktionella tarmbesvär används ofta eftersom det finns en rubbning i hur man upplever att tarmen fungerar. IBS är en förkortning av det engelska namnet på sjukdomen, irritable bowel syndrome, som betyder ungefär lättretbar eller känslig tarm. Sjukdomen brukar även kallas kolon irritabile. IBS och kolon irritabile används lite blandat i texter, men de är båda uttryck för samma sak. Om man söker på internet kan stavningen ibland vara colon irritabile.

Sjukdomens orsaker är okända

Trots att det har forskats mycket om IBS är det inte känt vad sjukdomen beror på. IBS anses vara en sjukdom där flera olika saker tillsammans bidrar till besvären, bland annat psykosociala faktorer, förändringar i funktionen av tarmens egna muskler och nerver tillsammans med samspelet med nerver till och från hjärnan.

Många människor som har IBS-besvär upplever att orsaken skulle vara överkänslighet mot något i kosten. Därför försöker de bli av med sina besvär genom att ändra kostvanorna. Det finns vissa råd som man kan följa, men många gånger ger stora kostförändringar bara upphov till bristsjukdomar.

Det finns inget som talar för att sjukdomen är smittsam.

Många har besvär

Av de som söker hjälp för mag- och tarmbesvär har sex av tio IBS. Dessutom finns det många människor med samma besvär som inte söker vård.

IBS börjar vanligen i 30- till 40-årsåldern. Men sjukdomen kan likaväl börja när man är barn som i 60-årsåldern. Om man är ung behövs en mindre utredning än om besvären startar när man är äldre. Sjukdomen är vanligare bland kvinnor.

Vad kan man göra själv?

Eftersom det inte är klarlagt varför man får IBS är det svårt att veta hur man ska göra för att inte få sjukdomen. Förmodligen blir besvären värre av stress och oregelbundna mat- och toalettvanor. Om man har IBS ska man försöka följa råden under kapitlet Vård och behandling så gott det går.

Kan inte leda till cancer

IBS kan ibland ge mycket besvär och göra att livskvaliteten blir sämre. Men sjukdomen kan inte utvecklas till cancer eller någon annan allvarlig sjukdom. Det är heller inte någon sjukdom som kan botas med operation. Därför behöver man inte vara orolig för att man ska få stomi, "påse på magen", om man har IBS.

Fäll ihop

Symtom och diagnos

Symtom och diagnos

Magont, gaser, förstoppning och diarré

De typiska besvären när man har IBS är

  • magont, som går över när man tömmer tarmen
  • förstoppning eller diarré, ibland växlande mellan bägge
  • ibland andra besvär som hjärtklappning, täta vattenkastningar, värk i underlivet.

För att få diagnosen IBS ska besvären ha börjat för minst sex månader sedan. Man ska ha haft smärta eller obehag i magen minst tre dagar per månad under senaste tre månaderna.

Om man har IBS brukar man dessutom ha besvär med gaser men också besvär från andra delar av kroppen.

Ont i magen

Man kan ha ont i magen på olika ställen och på olika sätt. Man kan till exempel få kraftigt magknip som beror på att gaser spänner ut tarmen. Den smärtan sitter för det mesta under någon av revbensbågarna, eller till vänster i nedre delen av magen. En molande värk kan uppstå när tarmen drar ihop sig. Smärtan blir ofta värre efter att man ätit, men minskar efter avföring.

Förstoppning och diarré

Avföringen växlar ofta mellan lös och hård. Ibland kan det vara en hård klump som kommer först och sedan blir det nästan diarré. Man kan också ha bara diarré eller bara förstoppning. Ofta har man en känsla av att man inte har tömt tarmen tillräckligt trots att man just har varit på toaletten. Ibland kan det tränga på så mycket att man måste skynda sig för att hinna till toaletten.

Gaser i magen

Ett stort bekymmer när man har IBS kan vara att man har mycket besvär av gaser i tarmarna. Gasbesvären kan göra att man släpper sig vilket kan kännas generande, men oftast blir mängden gas inte så stor att det luktar. Eftersom besvären brukar komma och gå kan man ibland vara fri från besvär långa perioder. Sedan kan det komma en period med mer besvär igen.

Gaserna kan ge ordentlig smärta i magen. Det beror antagligen på att tarmen plötsligt spänns ut i samband med att gasbubblorna flyttar sig.

Man kan känna sig uppblåst i magen av gaserna, och ofta blir det värre under dagen. Vid IBS har man inte alltid ökad mängd gas i tarmarna men ibland kan det vara så. Då kan det till exempel vara svårt att få ihop skärpet, eller att knäppa kjolen på eftermiddagen. Gasbesvären kan också bli värre efter att man har ätit vissa maträtter som till exempel kål, bönor och lök. Fibrer är gasbildande, och allt för mycket fibrer i maten eller fibrer i läkemedel mot förstoppning kan göra att gasbesvären blir värre.

Ovanligt att man har ont på natten

Det är inte så vanligt med smärtor under natten. På morgonen brukar besvären vara borta och magen känns inte längre så uppsvälld. Det beror förmodligen på att besvären är som värst när tarmen arbetar, det vill säga på dagen. Dessutom lämnar en hel del gaser ändtarmen under sömnen vilket gör att magen känns mindre svullen på morgonen.

Andra besvär

Den ökade retbarheten eller irritationen gäller inte bara tjocktarmen utan hela mag-tarmkanalen. Man kan alltså ha ökad retbarhet även i matstrupen eller i magsäcken. Det kan göra att man blir illamående.

Man kan också ha en ökad retbarhet i andra organ i kroppen, till exempel i könsorganen och urinvägarna. Det kan innebära att man behöver kissa oftare, vilket ibland kan förväxlas med blåskatarr. Det är inte heller ovanligt att man kan känna ett tryck i underlivet.

Kvinnor med IBS har ofta ont vid samlag och, om de inte använder p-piller, kraftig mensvärk.

Symtom från nervsystemet

Om man har IBS är det vanligt att man har ont, är orolig och mår dåligt. Man kan då få symtom från nervsystemet, som till exempel

Så ställer läkaren diagnos

Om man har IBS brukar alla blodprover och undersökningar visa att ens värden är som de ska. Det finns inget speciellt prov visar att man har IBS utan det är vilka besvär man har som avgör om man får diagnosen. Det finns speciella kännetecken som läkaren utgår från när diagnosen ska ställas. Därför är det viktigt att man beskriver sina besvär, var man har ont och vilka problem man har med tarmarna.

Ofta får man lämna blodprov och avföringsprover och även genomgå andra undersökningar. Det är för att läkaren ska kunna utesluta att det finns någon annan orsak till besvären.

Olika undersökningar

För att utesluta till exempel cancer brukar man få lämna blodprov och avföringsprov. Om man är ung och har typiska IBS-besvär och blod- och avföringsproverna inte visar något ovanligt kan läkaren ställa diagnosen IBS utan ytterligare undersökningar.

Man kan få liknande symtom som vid IBS om man exempelvis har glutenöverkänslighet, om man inte tål mjölksocker eller om man har någon inflammatorisk tarmsjukdom som till exempel Crohns sjukdom eller ulcerös kolit. Om blodprovet tyder på att man har en intolerans mot gluten eller om man har besvärande diarré brukar man få genomgå en utredning med rektoskopi eller koloskopi.

Blodprover

Blodprov för blodvärde och sänka brukar ingå i utredningen. Eftersom överkänslighet i tarmarna kan ge liknande besvär som IBS, till exempel överkänslighet mot gluten, får man ibland lämna blodprov för att det ska kunna kontrolleras. Man kan även få lämna ytterligare blodprover om det behövs för att utesluta annan sjukdom.

Avföringsprover

Blod i avföringen eller blodbrist kan tyda på att man har en annan sjukdom än IBS. För att vara säker på att det inte finns blod i avföringen får man också lämna ett avföringsprov. Det visar om det finns så små mängder blod att de inte syns för blotta ögat. Provet tar man själv hemma med provtagningsmaterial som man får med sig.

Rektoskopi

På mottagningen brukar läkaren göra en så kallad rektoskopi. Det är en undersökning där läkaren tittar upp i ändtarmen med ett plaströr som är ungefär lika tjockt som en tumme, eftersom den delen av tarmen inte syns så bra på röntgen. Rektoskopi kan till exempel visa om man har en inflammatorisk tarmsjukdom, så kallad ulcerös kolit.

Koloskopi och röntgen

För att utesluta cancer och inflammation i tarmen kan tjocktarmen röntgas eller undersökas med koloskopi. Cancer i tarmarna förekommer i stort sett inte före 40-årsåldern.

Koloskopi är en undersökning där läkaren med en böjlig slang via ändtarmen kan se hela tjocktarmen. Då finns också möjlighet att ta prov från slemhinnan för undersökning i mikroskop. När tjocktarmen undersöks med röntgen eller koloskopi är det vanligt att läkaren hittar små fickor i tjocktarmen. De fickorna får man med åren och har inte något samband med IBS.

Uppföljning för att utesluta inflammation i tarmarna

För att vara säker på att man verkligen har IBS när besvären är långvarig diarré kan man efter ett halvt till ett år behöva lämna nya prover och undersökas på nytt med koloskopi med prov från slemhinnan. Det görs för att läkaren ska kunna utesluta att besvären beror på en inflammation i tarmarna. Ulcerös kolit och Crohns sjukdom är exempel på sjukdomar med tarminflammation som kan ge diarré.

IBS delas in i olika undergrupper

IBS delas in i olika undergrupper beroende på vilken konsistens avföringen har. Diagnosen kan alltså bli

  • förstoppnings-IBS
  • diarré-IBS
  • blandad IBS.

Att få diagnosen IBS

När man får veta att man har IBS kan det kännas lugnande om man tidigare varit orolig för att ha fått en allvarlig sjukdom. Men lättnaden över att det inte var något allvarligt kan också göra att man bara uppfattar att allt är som det ska och glömmer att ställa viktiga frågor om vad diagnosen IBS innebär. Då kan det vara bra att höra av sig till läkaren igen och ta upp det man glömde fråga om eller undrar över. Det kan vara bra att skriva ner sina frågor inför samtalet så att man inte glömmer det man funderat över.

Eftersom sjukdomen kan ge besvär under en längre tid är det viktigt att man har så bra information om den som möjligt. Om man förstår varför man har besvär, minskar oron och det blir lättare att leva med sina magbesvär. Under åren kan den som har IBS också växla till att få besvär av dyspepsi, känslig mage. En period kan det vara det ena och en annan period det andra.


Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

Besvären avgör om man ska behandlas

IBS är vanligtvis en sjukdom man har under många år och där graden av magbesvär varierar under årens lopp. Om man inte har blivit frisk inom två år är sannolikheten stor att besvären blir bestående.

De allra flesta kan lära sig att leva med besvären, som kan lindras mycket genom att man undviker viss mat. Någon botande medicin finns inte, men det finns flera olika läkemedel som kan minska besvären.

Om man är orolig för sina besvär eller har så stora besvär att man själv tycker att man behöver behandling är det dags att kontakta sin vårdcentral. Läkaren vill då veta

  • hur ont det gör
  • hur stora problem det är med lös eller trög mage, eller om det växlar mellan löst och hårt
  • hur stora gasbesvären är.

Depression, stress och oro kan ge mer besvär

Även om depression, stress och oro inte är orsaken till IBS kan besvären öka av detta. Därför är det viktigt att tänka över sin livssituation och, om det finns sådana faktorer, försöka påverka dessa.

Det finns många kostråd för hur man ska göra för att minska besvären, men det finns inget råd som hjälper alla med IBS. Man måste själv pröva sig fram till vad man mår bäst av. Det är, under en period med besvär, ofta att man äter snarare än vad man äter som ger mer besvär. Det är det här som gör det så svårt att finna något speciellt som alltid ger besvär. Ibland kan man äta nästan vad som helst medan andra gånger ger det mesta som man äter besvär. Många som har IBS brukar må bättre av små och lite tätare måltider. Fet mat brukar ge mer besvär.

Mat med mycket fibrer kan minska förstoppningen men gör sällan att man får mindre ont. Det är viktigt att välja rätt sorts fibrer. Så kallade lösliga fibrer från till exempel frukt kan ibland minska besvären medan olösliga fibrer, framför allt från de olika sädesslagen, snarast ger mer besvär.

Regelbundna toalettbesök

Det är bra om man kan försöka skaffa sig regelbunda vanor för tömning av tarmen. Man ska inte låta bli att gå på toaletten om man känner trängning till avföring.

Motion kan hjälpa

Man brukar få rådet att motionera. Det finns inga undersökningar som visar att besvären av IBS minskar vid motion, men det brukar göra att man mår bättre rent allmänt.

Läkemedel kan minska besvären

Eftersom det inte är känt exakt varför besvären vid IBS uppstår, finns det heller ingen botande behandling. Det finns alltså inget läkemedel som är riktigt bra. Däremot finns det flera olika läkemedel som kan minska besvären. Vilket läkemedel som är bäst beror på just de besvär som man själv har. Det är viktigt att man förstår precis hur läkemedlen ska tas. Är man osäker kan man fråga sin läkare eller på apoteket.

Vissa läkemedel är receptfria men om man behöver större mängder under längre tid kan det bli lite billigare att få recept utskrivet av en läkare.

Viktigt att välja rätt laxermedel

Laxermedel är receptfria. Har man förstoppnings-IBS är det viktigt att välja rätt sorts laxermedel. Sådana medel som förbättrar avföringens konsistens kan användas, även under längre perioder. De kallas för bulkmedel. Exempel på bulkmedel är Lunelax, Vi Siblin och Inolaxol. Bulkmedel kan öka gasmängden i tarmen, därför kan man börja försiktigt och se hur det går.

Man bör vara lite försiktig med laxermedel som retar tarmen. Tar man för mycket kan de ge diarré och på det sättet försämra besvären. Exempel på tarmretande laxermedel som innehåller det verksamma ämnet bisakodylär är Dulcolax och Toilax. Det finns också laxermedel som innehåller det verksamma ämnet natriumpikosulfat, till exempel Cilaxoral och Laxoberal. Om man är så förstoppad i magen att sådana läkemedel behövs, ska man alltid rådgöra med sin läkare.

Det är viktigt att tänka på att det också kan finnas tarmretande ämnen i en del naturläkemedel. Därför ska man alltid fråga innan man köper något sådant.

Läkemedel som jämnar ut gaser

Om man har stora besvär med gaser finns det läkemedel som jämnar ut gaserna i tarmarna. Exempel på sådana är läkemedel som innehåller det verksamma ämnet dimetikon, som till exempel Minifom och Dimetikon. De är receptfria. Mängden gas minskar inte så mycket, men smärtan som gaserna orsakar kan ibland minska.

Gammal metod kan minska gasbesvär

En gammal metod att minska gasbesvär är att använda "pip och värme". Genom att föra in en lavemangspip i ändtarmsöppningen och sedan lägga sig på höger sida med en värmedyna på magen brukar gaserna komma ut inom någon halvtimme. Uppblåsthetskänslan kan minska eller försvinna.

Andra läkemedel

Förutom läkemedel mot trög eller lös mage och gaser kan läkaren skriva ut läkemedel som har en kramplösande och lugnande effekt på tarmen.

Svåra besvär med diarré kan behandlas med receptfria stoppande mediciner som innehåller loperamid. De här stoppande läkemedlen kan orsaka förstoppning, så om de ska användas för annat än för tillfälligt bruk bör man diskutera det med sin läkare först.

Äldre läkemedel mot depression kan också lindra magbesvären. Den gruppen av mediciner kallas tricykliska antidepressiva läkemedel. Exempel på sådana är Anafranil, Klomipramin och Saroten. När man behandlas för IBS är dosen lägre än när man behandlas för depression.

Även de nyare antidepressiva läkemedel, så kallade SSRI-preparat kan ibland hjälpa vid IBS. De kan även göra att man rent allmänt mår bättre.

Iberogast är ett växtbaserat läkemedel som vid IBS kan hjälpa mot uppkördhet, magknip och illamående.

Kognitiv beteendeterapi (KBT)

Om man har IBS kan kognitiv beteendeterapi, KBT ibland vara till hjälp. KBT går ut på att man ska må och fungera bättre genom att förändra sitt beteende och hur man uppfattar sig själv och sin omgivning.

Hypnos

Avslappning kan ibland göra att innehållet i tarmen får ett bättre flöde. Hypnos kan vara ett sätt att slappna av och därigenom försöka få tarmrörelserna att fungera bättre.

Vart vänder man sig?

Vanligtvis vänder man sig till vårdcentralen där utredning och behandling görs av en läkare. Om besvären är lite mer svårtolkade kan man få en remiss till en medicinklinik eller en specialist på mag- och tarmkanalens sjukdomar, en så kallad gastroenterolog.

När man väl har fått diagnosen IBS är det bäst att man får behandlingen hos en läkare på sin vårdcentral. Detta eftersom det ofta finns andra besvär som kan höra till IBS. Läkaren kan avgöra om så är fallet eller om en utredning behövs.

Behandlingen har få risker

De enda riskerna med behandlingen av IBS är de eventuella biverkningar som medicinerna kan ha. De läkemedel som används har inga allvarliga biverkningar. Man kan fråga sin läkare om eventuella biverkningar. Apotekspersonalen kan också svara på sådana frågor.

Man kan bli sjuk igen

Eftersom det inte går att komma åt själva orsaken till besvären finns det alltid en risk att de kommer tillbaka. Det gäller även om besvären är helt borta. Det är vanligt att man har långa perioder när man känner sig helt frisk. Sedan kan det komma en tid med mer besvär, framför allt om man är stressad, glömmer att äta eller gå på toaletten regelbundet.

Om det blir värre

Man har inte större risk än andra att få cancer i tarmen om man har IBS. När man har IBS blir man van vid att känna av sin mage, och snart lär man sig vad som hör till sjukdomen och inte. Skulle det dyka upp helt nya symtom som man inte känner igen ska man kontakta läkare för att undersöka om man har fått en helt annan sjukdom.


Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2013-02-19
Skribent:

Claes Ehinger, specialist i allmänmedicin, Härnösand

Redaktör:

Ellinor Lundmark, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Henrik Sjövall, professor, Sektionen för medicinsk gastroenterologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge