Havandeskapsförgiftning

Oftast i slutet av graviditeten

När man är gravid finns det en risk att man får havandeskapsförgiftning, även kallad preeklampsi. Blodtrycket stiger och man kan svullna upp i kroppen. Ibland påverkas barnet genom att det inte växer så som det bör.

Två till tre kvinnor av hundra får denna komplikation. De flesta som får havandeskapsförgiftning får en lindrigare form. Oftast får man havandeskapsförgiftning i slutet av graviditeten, efter graviditetsvecka 34.

En normal förlossning brukar starta efter 38 till 42 graviditetsveckor, men vid havandeskapsförgiftning kan man behöva bli igångsatt när man har uppnått fullgången tid, det vill säga efter graviditetsvecka 37 eller ännu tidigare. Detta görs eftersom det annars finns risk att havandeskapsförgiftningen blir värre om graviditeten fortsätter.

Oftast inte allvarligt

Havandeskapsförgiftning går inte över så länge man fortfarande är gravid, men så fort man blivit förlöst blir man oftast frisk inom en vecka. Om havandeskapsförgiftningen upptäcks innan blodtrycket har stigit för mycket och innan barnet har blivit alltför påverkat är risken för komplikationer liten.

Med påverkan på barnet menas att barnet växer mindre än väntat och att blodflöde i moderkakan blir sämre vilket leder till att barnet blir mindre än normalt och rör sig mindre för att spara energi. Med vila och noggrann kontroll av blodtryck, urin, vissa blodprover och kontroll av hur barnet växer kan man slippa allvarliga följder av havandeskapsförgiftning genom att man blir förlöst i tid.

I mycket ovanliga fall kan havandeskapsförgiftning vara livshotande både för den gravida kvinnan och barnet, men i dag kommer de flesta kvinnor tidigt i vård och både mamman och barnet klarar sig väl. Oftast måste man dock förlösas i förtid antingen genom att förlossningen sätts igång eller genom kejsarsnitt. Om man har havandeskapsförgiftning och föder sitt barn för tidigt innebär det inte några extra risker för barnet utöver de som finns för alla barn som föds för tidigt.

Det är mycket ovanligt att få havandeskapsförgiftning mycket tidigt i graviditeten, före graviditetsvecka 26, Men då kan barnet vara mer påverkat och behöva förlösas trots de risker en så pass för tidig förlossning innebär för barnet i form av omogna lungor och hjärna.

Kroppen reagerar mot annan vävnad

Orsaken till att man får havandeskapsförgiftning är inte helt känd men den teori som alltmer råder är att den gravida kvinnans kropp reagerar mot fostret och moderkakan.

En graviditet innebär att främmande vävnader från en annan individ växer i den gravida kvinnans kropp. Vanligtvis brukar kroppen försöka stöta bort främmande vävnad, men under en graviditet ställs mammans immunsystem om så att denna avstötningsreaktion hindras eller blir mildare. För en del kvinnor sker inte denna omställning fullständigt, och moderkakan utvecklas då sämre.

Moderkakan påverkas

När moderkakan inte kan utvecklas fullständigt bildas ämnen i den som läcker ut i mammans blod och gör att blodkärl och njurar fungerar sämre. Blodkärlen drar ihop sig, motståndet i dem ökar och man får högre blodtryck.

Njurarna, som fungerar som ett filter i kroppen, börjar läcka ut protein i urinen. Proteinet behövs i blodkärlen för att vätskan där inte ska börja läcka ut i kroppen. Om vätskan i blodkärlen läcker svullnar man. Även andra organ som lever och hjärna, och i mycket ovanliga fall även hjärta och lungor, kan då påverkas så att de fungerar sämre.

När moderkakan får sämre blodtillförsel riskerar fostret att få för lite näring och växa sämre. Detta är vanligare om man får havandeskapsförgiftning innan vecka 34.

Högre risk för vissa grupper

Havandeskapsförgiftning är vanligast hos förstföderskor vilket anses bero på att kroppens reaktion mot foster och moderkaka mildras efter en genomgången graviditet om det inte går alltför lång tid mellan graviditeterna. Komplikationen är vanligare hos kvinnor från 35 år och uppåt vilket sannolikt beror på att blodkärl åldras och blir mer mottagliga för de ämnen från moderkakan som orsakar havandeskapsförgiftning. Sjukdomen har en viss ärftlighet, om någon nära biologisk släkting har haft havandeskapsförgiftning ökar risken att man själv får det.

Även i en tvillinggraviditet ökar risken, vilket anses kunna bero på att mer skadliga ämnen bildas i en dubbel moderkaka än i en enkel, eller för att mammans kropp ställs inför större krav vid en graviditet med två barn än vid en graviditet med ett barn.

Kvinnor som redan innan graviditeten har en sjukdom som påverkar blodkärlen, till exempel kroniskt förhöjt blodtryck, kronisk njursjukdom eller diabetes får oftare havandeskapsförgiftning. Kvinnor som har kraftig övervikt och kvinnor med vissa reumatiska sjukdomar, såsom SLE kan ha en ökad risk att få sjukdomen.

Ett slags antikroppar som kallas fosfolipidantikroppar produceras i kroppen, exempelvis om man har reumatiska sjukdomar, och riktar sig mot kroppens egna vävnader. De kan ge en inflammatorisk reaktion som gör att man får en ökad risk för havandeskapsförgiftning, och också för missfall eller att barnet inte växer så som det ska. Man kan ha sådana antikroppar i blodet när man är gravid utan att man får några besvär. De kan ofta försvinna av sig själva. Om man har dessa antikroppar tillsammans med andra riskfaktorer, som reumatisk sjukdom, tidigare komplikation vid graviditet eller tidigare blodpropp får man behandling under graviditeten och man får gå på täta kontroller för att följa hur barnet växer.

Kontroll på mödravårdcentralen

Under en graviditet går man på regelbundna kontroller inom mödravården. Där kontrollerar barnmorskan bland annat blodtrycket och man får lämna urinprov. Börjar blodtrycket stiga och det finns protein i urinen kan det vara tecken på att man håller på att få havandeskapsförgiftning. Man får då antingen tid för ett återbesök inom mödravården, eller blir överförd till specialmödravården för att fortsätta få vård där.

Vad kan man göra för att undvika havandeskapsförgiftning?

Man brukar få förebyggande behandling med läkemedel om man vid en tidigare graviditet har haft en svår havandeskapsförgiftning, särskilt om barnet har påverkats och inte växt som det ska. Man får behandlingen för att inte behöva bli svårt sjuk igen.

Eftersom man erbjuds möjlighet att gå på regelbundna kontroller inom mödravården och barnmorskan regelbundet kontrollerar blodtrycket och urinen kan havandeskapsförgiftning oftast upptäckas och behandlas i tid.

Det är viktigt att ta det lugnt om man har fått havandeskapsförgiftning. Man blir mer känslig för stress i alla former vilket kan göra att blodtrycket stiger. Man kan oftast undvika att bli allvarligt sjuk om man går på sina kontroller, följer rekommendationerna om vila, tar medicin mot högt blodtryck om det behövs och blir förlöst i tid.

Att få ett besked att man har havandeskapsförgiftning

Att få ett besked om att man har havandeskapsförgiftning kan göra att man blir orolig för att barnet inte mår bra eller för sin egen hälsa. Det finns dock bra rutiner på kvinnokliniker och inom mödravården hur denna komplikation ska hanteras. Om man blir förlöst i tid brukar det gå bra för både mamma och barn. Det är inte så mycket man kan göra själv förutom att vila, ta det lugnt och följa de rekommendationer och råd man får.

Högt blodtryck vanligast

De vanligaste första tecknen på havandeskapsförgiftning är att man får högt blodtryck och protein i urinen. Oftast märker man inte detta själv, utan det upptäcks vid kontroller inom mödravården. Man brukar också svullna mer och/eller snabbt gå upp i vikt, men även det kan vara svårt att märka eftersom det är vanliga besvär sent i graviditeten.

Ett symtom man själv kan märka tidigt är att man får huvudvärk som ibland kan bli svår och kan följas av flimmer för ögonen.

Vid svår havandeskapsförgiftning svullnar ansiktet och man kan känna sig illamående och ibland få ont i övre delen av magen. Man kan då också känna sig lite frånvarande och skakig och allmänt sjuk.

Kontakta barnmorska

Om man får något av dessa symtom mellan sina kontroller inom mödravården ska man alltid kontakta sin barnmorska:

• ont i huvudet
• flimmer för ögonen
• ont i magen
• mår illa
• snabbt går upp i vikt
• svullnar upp i ansiktet
• känner sig plötsligt sjuk
• känner sig frånvarande, darrig eller skakig.

Det är alltid bättre att prata med en barnmorska en gång för mycket än en gång för lite.

När man behöver söka vård direkt

Man bör söka vård direkt på förlossningsavdelningen om man får något av dessa symtom:

• Plötslig huvudvärk som man inte känner igen.
• Synbesvär, oftast flimmer för ögonen, synfältsbortfall, dimsyn och dubbelseende.
• Ont i övre delen av magen, särskilt under höger revbensbåge.
• Illamående och kräkningar.

Olika undersökningar

Om barnmorskan inom mödravården misstänker att man har havandeskapsförgiftning får man träffa en läkare. Oftast beslutar läkaren att man får genomgå flera undersökningar.

Man lämnar urinprov och blodtrycket mäts. Ett ultraljud görs för att följa hur barnet växer. Vid havandeskapsförgiftning är det vanligt att barnets tillväxt är sämre än vad den bör vara, det kallas för tillväxthämning. Om det finns misstanke om tillväxthämning görs även ofta en mätning av blodflödet i navelsträngen med hjälp av ultraljud. Metoden kallas Doppler.

Barnets hjärtljud kontrolleras med en dosa på mammans mage, som spänns fast med ett bälte. Det kallas CTG, som står för cardiotocografi och innebär att barnets hjärtfrekvens mäts med hjälp av ultraljud. Barnets hjärtfrekvens och förändringar i hjärtfrekvensen visar om barnet får syre och näring tillräckligt för att må bra.

Det är viktigt för vårdpersonalen att känna till barnets tillväxt och blodflödet för att planera hur barnet ska kontrolleras och följas upp, och för att planera när och hur barnet skall förlösas. Man får också lämna blodprov som kan visa hur allvarlig havandeskapsförgiftningen är.

Läkaren avgör om det räcker att man kommer på återbesök eller om man måste läggas in på sjukhus. Om det visar sig att man har symtom men kan vara hemma, behöver man vara sjukskriven så att man kan vila.

Ett försämrat blodflöde i navelsträngen innebär ofta att barnet behöver födas tidigare, och att förlossningen inte startar spontant. Graviditeten avslutas då med igångsättning av förlossningen eller ett kejsarsnitt beroende på hur långt man har kommit i graviditeten.

Viktigaste behandlingen är noggrann kontroll och vila

Viktigast när man har havandeskapsförgiftning är att gå på kontroller för att sjukvården ska kunna följa hur man mår och hur sjukdomen utvecklas. Hur ofta kontrollerna behöver göras kan variera. Man behöver ta det lugnt och vila.

Det finns inga läkemedel mot havandeskapsförgiftning. Däremot kan man få medicin som sänker blodtrycket och minskar risken för komplikationer som kan uppstå vid för högt blodtryck, till exempel svår huvudvärk och hjärnblödning.

Om tillståndet blir allvarligare kan man bli inlagd på sjukhus.

Ibland behöver man vårdas på sjukhus

Ofta behöver man läggas in på sjukhus för att det ska vara möjligt för läkaren att i god tid upptäcka om man får någon av de allvarligare formerna av havandeskapsförgiftning, och då sätta igång förlossningen eller göra kejsarsnitt innan man blir sämre.

På sjukhuset kontrolleras blodtrycket flera gånger varje dag, och urinen kontrolleras en gång per dag. Dessutom får man lämna blodprov regelbundet, fostrets tillväxt kontrolleras med ultraljud varannan vecka och fostrets hjärtljud undersöks. Målet är att förlänga graviditeten så länge som möjligt, för att skydda barnet från riskerna med att födas alltför tidigt.

Om det visar sig att man har en lindrig form av havandeskapsförgiftning kan man få komma hem och i stället följas med täta kontroller. Uppföljningen sker i så fall inom mödravården eller hos specialistläkare. För att kunna behandlas på detta sätt ska läkaren helst ha gjort bedömningen att graviditeten ska kunna fortsätta till graviditetsvecka 37.

Om man blir sämre

Om man blir sämre kan man behöva bli förlöst genom igångsättning eller kejsarsnitt beroende på hur långt man har kommit i graviditeten. Det kan till exempel hända om det blir svårt att hålla ner blodtrycket, om vissa organ såsom njurarna och levern påverkas för mycket, eller om barnet inte verkar mår bra eller inte växer som förväntat.

Det bästa är om förlossningen kan ske på vanligt sätt, det vill säga genom slidan, och att undvika kejsarsnitt. Beroende på hur långt man har kommit i graviditeten och på hur mycket livmodertappen har mognat, bedömer läkaren om förlossningen kan sättas igång och på vilket sätt det är lämpligast.

Om man får havandeskapsförgiftning före graviditetsvecka 34 kan det vara allvarligare och då ökar risken för att både mamman och barnet snabbare kan bli sämre. Då är det större sannolikhet att det blir en förlossning med kejsarsnitt.

Allvarligare former av havandeskapsförgiftning

En ovanlig men allvarlig form av havandeskapsförgiftning är HELLP-syndromet. Levern påverkas då så mycket att den blir svullen och man känner sig ofta plötsligt sjuk och får ont i övre delen av magen. Det brukar gå snabbt, inom ett dygn, och man behöver bli förlöst genom igångsättning eller kejsarsnitt för att inte bli allvarligt och livshotande sjuk. Omkring 20 procent av de som har mycket svår havandeskapsförgiftning får HELLP.

En annan allvarlig komplikation som kan utvecklas vid havandeskapsförgiftning är eklampsi vilket innebär att man får krampanfall. Det är mycket ovanligt. De flesta som får eklampsi har tecken på havandeskapsförgiftning, men det kan även komma plötsligt utan förvarning.

Vid HELLP och eklampsi ökar även risken för att moderkakan ska lossna för tidigt. Både HELLP och eklampsi är allvarliga, och man behöver snabbt få vård på sjukhus för att kramperna ska kunna stoppas med läkemedel och för att man ska kunna förlösas och övervakas noggrant. Ofta vårdas kvinnan på en intensivvårdsavdelning efter förlossningen för att blodtryck, urinproduktion och blodprover ska kunna kontrolleras noggrant. Barnet kan behöva vårdas på en neonatalavdelning, en avdelning för barn som fötts för tidigt. Det kan bli aktuellt om extra övervakning behövs på grund av att det har fötts för tidigt eller kanske är litet till växten. Sedan går förbättringen oftast snabbt och både mamma och barn brukar klara sig bra.

Eftersom havandeskapsförgiftning endast förekommer när det finns en moderkaka i kroppen blir man frisk igen när moderkakan inte längre är kvar i kroppen. Det kan ta ett par dygn upp till en vecka efter förlossningen. Blodtrycket kan dock fortsätta svänga och en del kan behöva blodtryckssänkande läkemedel i en till två månader efteråt. Det är ovanligt att det behövs längre, men om man har anlag för högt blodtryck kan det fortsätta efter graviditeten.

En del kvinnor som haft högt blodtryck under graviditeten kan få högt blodtryck senare i livet, och man har ökad risk för sjukdomar i hjärta och blodkärl när man blir äldre om man har haft havandeskapsförgiftning. Därför kan det vara bra att leva hälsosamt med motion och bra kost och kontrollera sitt blodtryck ibland.

Risk att få havandeskapsförgiftning vid nästa graviditet

Om man har haft havandeskapsförgiftning vid en tidigare graviditet och blir gravid igen är det bra att kontakta mödravården tidigt under graviditeten. Man bör träffa en läkare tidigt i graviditeten och tillsammans planera regelbundna kontroller och diskutera om man ska pröva en förebyggande behandling. Man brukar då behandlas med Trombyl som innehåller låga doser av acetylsalicylsyra.

Om man har haft havandeskapsförgiftning mycket tidigt i graviditeten ökar risken att man blir sjuk igen vid nästa graviditet. Man har då även en ökad risk att få allvarliga former av sjukdomen, som till exempel kramper, HELLP-syndrom och problem med moderkakan, som gör att barnet inte växer i normal takt. Då brukar man få förebyggande behandling.

Om man har haft havandeskapsförgiftning efter graviditetsvecka 34 är det mindre sannolikt att man får sjukdomen igen. Om man ändå får havandeskapsförgiftning igen kommer sjukdomen ofta senare i graviditeten jämfört med förra graviditeten och utvecklas långsammare. Vanligtvis blir man alltså inte lika sjuk som man var under sin förra graviditet.