Fotbesvär hos barn

En del av fotens ben bildas av två separata benkärnor. Under uppväxten kan det bli så att dessa två kärnor inte växer ihop till ett helt ben. Då bildas ett litet extraben som kan sitta baktill i fotleden eller på fotens utsida. Oftast sitter det på insidan av foten i nivå med fotvalvet. Om inte benkärnorna växer ihop bildas en falsk led som får det att göra ont när barnet rör sig.

Symtom

Symtomen brukar visa sig först vid tio- till tolvårsåldern. Barnet har ont i hålfoten och ibland också längs senan på fotens insida upp till den inre fotknölen. Utifrån kan man oftast se extrabenet i form av en kraftigt utskjutande knöl som ömmar när barnet rör sig och när man trycker på den.

Behandling

I första hand brukar barnet få ett specialanpassat avlastande inlägg. Om inte det hjälper kan det extra benet opereras bort och benet innanför, det så kallade båtbenet, jämnas till. Eftersom senan måste lossas från sitt fäste på benet kan foten behöva vara gipsad i två till fyra veckor efter operationen. Ofta kan barnet gå på den gipsade foten som vanligt efter ett par veckor när såret har läkt.

Barnet kan ha extraben i båda fötterna och operation kan göras av en fot i taget eller av båda samtidigt beroende på hur svåra besvären är. Det är symtomen som avgör om barnet behöver opereras eller inte.

Hallux valgus innebär att barnet har en utskjutande knöl vid stortåleden på fotens insida som gör att stortån pekar in mot de andra tårna. Knölen ger oftast besvär i tonåren och är vanligast hos flickor. Den orsakar ofta problem med skoskav och knutan kan ömma.

Hallux valgus växer inte bort av sig själv. Om barnet har stora besvär och det är svårt att hitta skor som passar kan barnet behöva opereras.

Ett vanligt ingrepp är att den utskjutande knölen tas bort och att strålbenet där knölen sitter vinklas om. Det räcker inte att bara ta bort knölen. Efter operation brukar barnet få ha en liten gipsskena som håller stortån på plats i justerat läge. Efter tre till fyra veckor kan barnet vara utan gipsskena, men ibland behövs ett specialbandage som ska användas på natten. Det tar ungefär sex veckor innan barnet kan använda foten som vanligt. Barnet brukar vara fullt återställt efter två till tre månader.

Läs mer på 1177.se

Hallux valgus

Höga fotvalv är till viss del ärftligt. Ofta har någon av föräldrarna också höga fotvalv. En annan orsak är att barnet har en neurologisk sjukdom, till exempel cerebral pares eller ryggmärgsbråck, som påverkar nerver eller muskulatur i underbenet.

Barnets fötter undersöks rutinmässigt vid läkarkontrollerna på BVC. Det är sedan en barnläkares eller ortopeds uppgift att kontrollera att barnets höga fotvalv inte beror på en neurologisk sjukdom, speciellt om de höga fotvalven har utvecklats efterhand.

Personer med höga fotvalv har oftare ont i fötterna än personer som har plattfot. Hålfotsinlägg som stöder hela fotvalvet lindrar i de flesta fall symtomen.

I spädbarnsåldern beror plattfothet, det vill säga låga fotvalv, på att hålfoten fylls ut av fett. I småbarnsåldern beror det ofta på att barnet är lite kobent, vilket tillsammans med tänjbarheten i ledbanden gör att fotvalven plattas ut och hälarnas inre hälft belastas mer än den yttre.

Om ett barn med plattfothet har ont i fötterna ska barnet undersökas av läkare. Läkaren undersöker då rörligheten i fotleden och i mellanfotens ben för att utesluta något annat tillstånd, till exempel sammanväxta mellanfotsben eller korta hälsenor.

Behandling

Plattfothet leder ofta till att skorna slits mer än vanligt. Någon inläggsbehandling behövs inte, däremot bör man välja skor med fast hälkappa så att hälen hålls på plats. Moderna träningsskor brukar vara bra. De har välformat hälparti och viss uppbyggnad inne i skon.

Plattfothet leder inte till några framtida problem om barnet inte har ont eller har några andra problem med fötterna. Tvärtom brukar barn med plattfot ha mindre problem med fötterna än de som har höga fotvalv.

När ett barn har krokiga tår är det oftast fjärde och femte tån som kröker sig inåt och lägger sig under intilliggande tå. Det kan orsaka problem med tryck, skavsår och förhårdnader.

Krokiga tår kan förekomma redan hos nyfödda men brukar i småbarnsåldern inte orsaka några problem. När barnet blir äldre kan de krokiga tårna begränsa valet av skor och orsaka tryck.

Att räta ut tån och tejpa den mot tån intill hjälper oftast inte. Felställningen minskar ibland av sig själv, men om barnet har kvar en krokighet som ger besvär, bör det vänta med operation till sju- åttaårsåldern. Det vanligaste och enklaste ingreppet är att tåns böjsena förlängs med ett litet snitt. Det leder till att felställningen minskas till hälften, vilket brukar vara tillräckligt för att problemen ska försvinna.

Vid Köhlers sjukdom blir blodcirkulationen till båtbenet i foten försämrad, vilket gör att båtbenet sjunker ihop. Barnet börjar halta, får ont i foten och det ömmar över båtbenet. Köhlers sjukdom är en ovanlig sjukdom som oftast drabbar pojkar i fem-sexårsåldern.

Diagnosen ställs med röntgenundersökning där läkaren kan se att båtbenet är oregelbundet och tillplattat.

Behandlingen innebär att barnet undviker att göra sådant som gör ont. Barnet får använda ett stödjande hålfotsinlägg tills smärtorna har gått över.

Besvären försvinner inom ett halvår och båtbenet ser normalt ut på röntgenbilder inom loppet av några år. Köhlers sjukdom leder inte till några framtida besvär.

Ett liknande tillstånd kan också uppstå i andra delar av foten. Det är vanligast i andra tåns innersta led närmast foten, då ledytan blir ojämn. Det förekommer mest hos flickor i nedre tonåren. Efterhand läker förändringarna ut, men kan leda till sämre rörlighet i tån. Ibland kan det bildas en benbit på ledens ovansida, vilket hindrar rörligheten uppåt och orsakar problem när barnet springer och går. Om problemen blir tillräckligt besvärande kan benbiten opereras bort. Då blir rörelseförmågan bättre.

Hälsmärtor är mycket vanliga, framförallt hos pojkar mellan 11 och 14 år. Det är vanligast hos barn som är mycket fysiskt aktiva, särskilt hos dem som spelar fotboll eller basket.
Det brukar göra ont i bakre delen av hälen, mest på kvällarna efter aktiviteten, men ibland kan barnet också ha ont på mornarna och ha svårt att gå.

Symtomen kan lindras med hjälp av ett hälinlägg av silikon, och det är bättre att ha skor med en liten klack än att gå i alldeles plana skor. Riktiga fotbollsskor med dobbar brukar inte vara uppbyggda inne i skon och foten belastas då i plan ställning. Moderna träningsskor är bättre eftersom de oftast har en viss uppbyggnad och stötdämpning för hälen.

Symtomen kan vara ganska intensiva, men går efter hand över av sig själv även om barnet kan ha besvär under två till tre år i större eller mindre omfattning. Tillståndet leder aldrig till några komplikationer i framtiden.

Läs mer på 1177.se

Ont i hälen

En medfödd sammanväxning mellan antingen häl- och språngben eller häl- och båtben i foten brukar ge symtom efter tio års ålder, särskilt om barnet ägnar sig åt sport och när kroppsvikten ökar.

Symtom

Till det yttre ser foten ut som en plattfot, men till skillnad från den vanliga plattfotheten har barnet ont och rörligheten är begränsad i de sammanväxta lederna. Det gör ont när barnet anstränger sig. Smärtorna brukar gå över först efter en längre tids vila.

Hur ställs diagnosen?

Diagnosen ställs med hjälp av röntgen eller datortomografi. Till en början består förbindelsen mellan benen enbart av brosk, men efterhand kan brosket förbenas och ersättas med ben. Om diagnosen ställs tidigt i brukar behandlingsresultatet bli bättre.

Behandling

Om hälbenet har växt ihop med båtbenet tas benbryggan bort. Rörligheten brukar förbättras och smärtorna försvinner oftast helt.

Om hälbenet och språngbenet har växt ihop beror det på hur mycket som har förbenats om benbryggan kan tas bort eller inte. Om inte sammanväxningen behandlas tidigt kan förändringarna leda till att ledbrosket påverkas. Om det händer görs en steloperation. Eftersom rörligheten redan är starkt begränsad eller upphävd gör inte steloperationen att fotens funktion blir sämre än tidigare, men smärtorna minskar eller försvinner helt. I en del fall kan behandling med hålfotsinlägg eller en tids gips göra att barnets smärtor försvinner, men det är ganska sällsynt.

En skräddarknuta är en ömmande knöl vid lilltåledens utsida. Den orsakas ibland av att skorna trycker eller av att barnet har suttit mycket med fötterna under sig.

Om barnet börjar få en sådan ömmande knöl på foten ska man kontrollera att barnets skor inte trycker. Man kan också försöka få barnet att inte sitta med fötterna under sig.

Om barnet har mycket ont och svårt att hitta skor som passar utan att det gör ont ska man kontakta läkare för en undersökning. Om barnet har mycket besvär kan skräddarknutan opereras. Då förskjuts mellanfotsbenet till lilltån.

Överliggande lilltå innebär att lilltån är inåtböjd och ligger ovanpå tån intill. Felställningen är medfödd och kan liksom krokiga tår orsaka problem med tryck och skav. Har barnet mycket besvär kan felställningen justeras med en operation. Den görs vanligtvis först i skolåldern, dessförinnan är lilltårna för små för att ingreppet ska kunna göras på ett tillräckligt noggrant sätt.