Bechterews sjukdom

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Bechterews sjukdom beror på inflammation, framförallt i muskelfästen och leder. Man får ont, blir trött och stel. Smärtan kommer och går i perioder, oftast tätare i början. Orsaken till sjukdomen är okänd men risken att få den ökar om man har en nära släkting med Bechterews sjukdom.

Sjukdomen är dubbelt så vanlig hos män som hos kvinnor. Oftast blir man sjuk innan man fyllt 40 år. Sjukdomen kan inte botas, men med behandling kan den lindras och hejdas.

Symtom

Det är vanligt att man

  • får ont i nedre delen av ryggen och i skinkorna
  • är ovanligt trött
  • känner sig allmänt sjuk, tappar matlusten och går ner i vikt, har feber eller mår illa.

Man kan också få inflammation i bäckenet, höfterna, axlarna och käklederna. Ibland kan även ögonen bli inflammerade och då blir de bland annat röda, gör ont och synen bli dimmig.

Behandling

När man får Bechterews sjukdom är det viktigt att snabbt komma igång med behandling. Att röra sig och motionera varje dag hjälper mot smärtan och stelheten. Massage och varma bad brukar också hjälpa.

Ofta får man gå i sjukgymnastik och få olika mediciner som hjälper mot smärtan och inflammationen. Vid Bechterews sjukdom kan små leder, till exempel i tår eller fingrar drabbas. Speciellt för Bechterews sjukdom är att inflammationen och smärtan också kan drabba en stor led i höftbenet, sakroiliakaleden. En kortisoninjektion i leden kan då ge långvarig lindring av symtomen.

Är sjukdomen så svår att en led har skadats kan den behöva bytas ut genom en operation.

När ska man söka vård?

Om man har haft en molande värk i ryggslutet eller i skinkorna under en längre tid kan man kontakta sin vårdcentral eller ringa sjukvårdsrådgivningen.

Visa mer

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

Inflammation i muskler och leder

Bechterews sjukdom är en kronisk inflammationssjukdom. Inflammationen drabbar olika vävnader som ledband, muskelfästen och leder. Det vanligaste är att man får Bechterews sjukdom i ryggraden. Då sitter inflammationen framför allt i de längsgående ledbanden men kan också sitta i de små lederna mellan kotorna.

Sjukdomen börjar ofta med en smygande värk i nedre delen av ryggen eller i skinkorna, särskilt på morgonen. Efter något år med sjukdomen blir värken mer ihållande och i sena stadier av sjukdomen kan de inflammerade vävnaderna ombildas till ben. Det kan leda till stelhet och långvarig smärta.

Det går inte att bota sjukdomen, men smärtan och stelheten kan både lindras och förhindras med hjälp av mediciner och fysisk träning, särskilt i ett tidigt skede av sjukdomen. Därför är det viktigt att man får diagnosen så tidigt som möjligt.

Andra namn för Bechterews sjukdom är pelvospondylit och ankyloserande spondylit.

Bechterews sjukdom tillhör en grupp av de reumatiska sjukdomarna, spondartriterna, som drabbar leder och muskelfästen. Till spondartritgruppens sjukdomar räknas bland annat Bechterews sjukdom, psoriasisartrit, och ledsjukdomar som är förknippade med inflammatorisk tarmsjukdom, till exempel Crohns sjukdom och reaktiv artrit.

Orsaken är inte känd

Det är ett samspel mellan ärftliga anlag och miljöfaktorer som avgör om man får Bechterews sjukdom.

Orsakerna till sjukdomen är inte kända, men av någon anledning uppstår inflammation i vissa vävnader i kroppen, till exempel muskelfästen och leder. I de inflammerade vävnaderna samlas stora mängder vita blodkroppar som bildar olika inflammatoriska ämnen. Det gör att man blir trött, får ont och blir stel, dessutom kan de inflammerade vävnaderna retas eller brytas ned.

Rökning räknas som en ökad risk för att få Bechterews sjukdom. En annan risk är om man utsätts för kiseldamm, till exempel om man arbetar som gruvarbetare eller krukmakare.

Sjukdomen är ofta ärftlig

Nio av tio av de som har Bechterews sjukdom har arvsanlag, gener, för en speciell vävnadstyp som kallas HLA-B27.

Om någon av föräldrarna har Bechterews sjukdom är det större risk än annars att man själv får det. Ett barn av tio som har en sjuk förälder får sjukdomen.

Vanligare bland yngre män

Bechterews sjukdom är mer än dubbelt så vanlig hos män som hos kvinnor, och det är framför allt yngre män som blir sjuka. Oftast blir man sjuk innan man fyllt 40 år, men sjukdomen kan debutera även när man är äldre. I Sverige har drygt 40 000 Bechterews sjukdom. Det finns också en speciell och mycket ovanlig form av Bechterews sjukdom som drabbar barn.

Rökning ökar risken att bli sjuk

Idag finns ingenting man kan göra för att säkert undvika sjukdomen, och man kan heller inte ta reda på om man kommer att få sjukdomen eller inte. Ett sätt att minska risken för insjuknande är dock att inte röka.

Om sjukdomen blir svårare

Sjukdomen yttrar sig mycket olika hos olika personer. Oftast är sjukdomsförloppet lindrigt och de flesta kan fortsätta med sitt vanliga arbete och sina fritidssysselsättningar.

I ovanliga fall kan sjukdomen vara besvärligare och snabbt göra att vardagliga rörelser blir svåra att utföra. Det gäller framför allt om man tidigt får inflammation i höfterna, om man har dålig effekt av vissa antiinflammatoriska läkemedel och om man får dålig rörlighet i den nedre delen av ryggen, den så kallade ländryggen.

Fäll ihop

Symtom och diagnos

Symtom och diagnos

Ont i ryggen och skinkorna

Sjukdomen börjar ofta med en smygande, dov värk i nedre delen av ryggen och i skinkorna under flera veckor, och ibland månader. Många gånger byter smärtan plats mellan höger och vänster skinka. Det kan vara svårt att avgöra exakt var smärtan sitter.

Sjukdomen börjar ofta i unga år, grovt räknat någon gång mellan 15–30 års ålder. Det är vanligare att män får sjukdomen. När kvinnor får Bechterews sjukdom är det oftast med stelhet och smärta från höftområdet med inflammation av sakroiliakalederna.

Smärtan blir värre när man hostar, nyser eller plötsligt böjer eller vrider ryggen. Den blir också värre om man inte rör sig. Det kan till exempel vara svårt att sitta eller ligga länge. Därför har man oftast mest ont på natten och på morgonen. Man kan ha så ont att man inte kan kliva ur sängen förrän på eftermiddagen.

Man kan också känna sig ovanligt trött. Att ha ont på natten gör att man sover dåligt, får en störd sömnrytm och blir trött. Men tröttheten beror också på att man har en pågående inflammation i kroppen.

En del som får Bechterews sjukdom kan också känna sig allmänt sjuka. Man kan tappa matlusten, gå ner lite i vikt, må illa eller ha låg feber. Sådana allmänna symtom är speciellt vanliga vid barnformen av Bechterews sjukdom.

Läs mer om "Ont i ryggen"

Bechterews sjukdom går i skov

Ibland är inflammationen mer aktiv och ibland är den mer lugn. När inflammationen är aktiv säger man att man har ett skov. Immunförsvaret som deltar i inflammationen regleras av både drivande och bromsande ämnen och celler. I vissa skeden är de drivande ämnena starkare än de bromsande och i andra skeden är det tvärtom.

Svängningarna mellan drivande och bromsande ämnen och celler kan förklara skoven. Det är ofta tätare mellan skoven under den första tiden man är sjuk.

Inflammation i muskelfästen

Oftast inflammeras muskelfästen, det vill säga de ställen där musklernas senor fäster till skelettet. Men ligament och benhinnor kan också bli inflammerade.

Inflammationen i muskelfästena kan göra att det känns ömt nära lederna. Platser som ofta drabbas är fogarna mellan revbenen och bröstbenet, ryggkotornas taggutskott, höftbenskammen, den stora lårbensknölen, sittbensknölen, fotknölarna, framsidan på skenbenet, akillessenefästet och fästet för bindvävsplattan under fotsulan. Inflammation i muskelfästena kallas på fackspråk för entesit.

Efter ett skov, när inflammationen läker, kan vävnaderna som varit inflammerade ombildas till ben. Då blir de stela och lederna blir svåra att böja. Stelheten går inte tillbaka, utan är permanent.

I svåra fall kan det göra att man får svårare att andas, svårt att klä på sig och svårt att sköta den intima hygienen.

Inflammation i lederna

Det är också vanligt att lederna mellan revbenen och bröstbenet är inflammerade. Då kan både ledkapslar och senskidor svullna och man får ont.

En del av de inflammatoriska ämnena som bildas av de vita blodkropparna fräter sönder brosket som klär ledytorna. När brosket är förstört gnids ben mot ben i leden och det gör mycket ont. När det gör ont drar musklerna ihop sig, och senorna som omger leden drar på ett felaktigt sätt. Samtidigt bryts brosket ner, och leden blir sned och man får en felställning som ger ännu mer smärta. Man kan också få muskelspasmer.

Flera leder kan bli inflammerade, bland annat

  • bäckenlederna
  • ryggraden
  • höfterna, axlarna och knäna
  • käklederna.

Man kan också få inflammation i andra organ i kroppen, till exempel i ögonen eller i kroppspulsådern.

Ryggraden och bäckenlederna

Oftast sitter inflammationen i den nedre delen av ryggraden och i bäckenlederna. Det gör oftast ont på ena sidan i ryggen eller i den ena skinkan, men smärtan kan växla sida. När man har haft ont i några månader upp till ett halvår får man för det mesta ont på båda sidor.

Om inflammationen sitter högre upp i ryggraden kan man få smärtor i bröstet, som förvärras av hosta eller kraftiga andetag. Ibland kan det misstas för hjärtinfarkt eller kärlkramp. I mycket svåra fall kan stelheten i bröstkorgen begränsa andningen och göra att man blir andfådd vid lättare ansträngning.

Tidigt under sjukdomsförloppet är det vanligt att man får inflammationer i olika muskelfästen. Om muskelfästena i övre delen av ryggen blir inflammerade leder det ofta till att man får huvudvärk. Ibland kan också förmågan att köra bil försämras i samband med att rörligheten i nacken blir sämre. Senare under sjukdomen kan muskelfästena förbenas, stelheten bli bestående och värken ändra karaktär.

Höfter och axlar

Så småningom kan också höfter, axlar och knän drabbas av inflammationen. Det kan medföra ganska stora funktionsnedsättningar eftersom rörelseomfånget i lederna begränsas. Det kan till exempel bli svårt att gå eller svårt att utföra vissa rörelser med armarna.

Käklederna

I vissa fall kan även käklederna inflammeras. Får man inflammation i käkleden gör det ont och det kan vara svårt att gapa. Då är det viktigt att man har kontakt med en tandläkare och bettfysiolog. En injektion av kortison direkt i käkleden hjälper ofta mot käkledsinflammation.

Ögon

En fjärdedel av alla som har Bechterews sjukdom får någon gång även en inflammation i ögats regnbågshinna, så kallad irit. Det är vanligare i början av sjukdomen och kan ibland vara första symtomet. Inflammationen uppstår nästan alltid bara i ett öga. Man får plötsligt besvär av smärta, ökat tårflöde, ljuskänslighet och dimsyn. En attack kan sitta i två till tre månader.

Inflammationen är allvarlig och om man inte får behandling kan synen bli sämre, det är därför viktigt att man snabbt tar kontakt med vårdcentralen eller en ögonläkare om man får besvär från ögonen. Om man får kortisondroppar och pupillvidgande ögondroppar är det ovanligt att synen försämras. Har man en gång fått en ögoninflammation när man har Bechterews sjukdom är det vanligt att den kommer tillbaka.

Hjärta och kärl

Hos personer med svårare sjukdom kan kroppspulsådern bli inflammerad. Det kan ge svaghet i den delen av kroppspulsådern som avgår från hjärtat. Då vidgas kärlet och ett läckage kan uppstå vid en av hjärtklaffarna, den så kallade aortaklaffen, vilket kan leda till att hjärtat pumpar sämre.

Senare forskning har också visat att risken för hjärtinfarkt och stroke ökar hos personer med Bechterews sjukdom. Mycket tyder på att det är den inflammatoriska reaktionen i kroppen som med tiden ger en ökad risk för hjärt- kärlsjukdom.

Risk för frakturer i ryggraden

Inflammationen vid Bechterews sjukdom drabbar ofta ledband och mjukdelar kring ryggradens kotor. Det gör att man blir stel. Om det inte går att hejda inflammationen kan ryggraden drabbas av förbening, vilket innebär att mjukdelarna mellan kotorna ombildas till ben. Stelheten blir då bestående.

Den förbenade ryggraden blir också skör, och det kan uppstå frakturer i kotorna som påverkar ryggmärgen. Då kan en steloperation av delar av ryggraden bli nödvändig. Om man har besvär som tyder på att nerver har kommit i kläm kan en ortoped eller neurokirurg ta bort de benbitar som trycker på nerverna.

Man kan bli nedstämd

Psykisk påverkan med nedstämdhet är vanligt vid Bechterews sjukdom och beror bland annat på inflammationen i kroppen. Inflammationsmolekylerna påverkar områden i hjärnan och resultatet blir ofta att man känner sig nedstämd.

Olika undersökningar

För att läkaren ska kunna ställa diagnos är det viktigt att man förklarar hur det smärtar, när smärtan började och om den har förflyttat sig mellan olika sidor av kroppen. Läkaren frågar om det gör ont när man sitter eller ligger och om det blir bättre av att röra sig. Läkaren undersöker också rygg, leder, hud och ögon.

Blodprover

Man får även lämna blodprover för att mäta värdet av sänkan och CRP, snabbsänkan. Värdena speglar graden av inflammation i kroppen. Är sjukdomsaktiviteten hög är sänkan och CRP för det mesta också högre än normalt. Men ibland visar dessa prover normala värden trots att man har sjukdomen.

I vissa fall kan inflammationen orsaka blodbrist, det vill säga för lite röda blodkroppar i blodet. Därför tas även prover för att bestämma blodvärdet. Blodbrist eller lågt antal röda blodkroppar mäts som hemoglobinhalten, Hb, i blodet. Även prover för levervärden och njurvärden tas, liksom urinprov.

Det finns inget speciellt prov som kan tas för att ta reda på om man har Bechterews sjukdom. Diagnosen Bechterews sjukdom grundas på läkarens samlade bedömning av de besvär man har och på vad de olika undersökningarna och proverna har visat.

Röntgen- och bildundersökningar

På röntgenbilder kan läkaren se förändringar vid senornas fästen till skelettet och på kotornas benkroppar. Efter en tids sjukdom kan överbryggande förbeningar från kota till kota bildas. Tidigt i sjukdomsförloppet kan det vara svårt att se sådana förändringar.

Om man får en kotfraktur beror det oftast på att man lider av benskörhet. Man kan därför få gå igenom en så kallad bentäthetsmätning, även kallad DEXA. Man sitter eller ligger ner under röntgenundersökningen som tar cirka 20 minuter. En mycket svag röntgenstråle skickas genom det ben som ska undersökas till exempel i ryggen eller höften. Undersökningen känns inte och man brukar inte uppleva den som obehaglig.

Magnetkameraundersökning, MR, är en känsligare undersökningsmetod än vanlig skelettröntgen. Därför används ibland magnetkamera för att hitta förändringar i muskelfästen och leder tidigt i sjukdomsförloppet.

Har man besvär från hjärtat kan man undersökas med ultraljud.

Viktigt att få preliminär diagnos

Det kan vara svårt för läkaren att tidigt ställa diagnosen Bechterews sjukdom. Ofta syns det inte någonting på röntgenbilder av rygg och bäckenleder i början av sjukdomen.

Om mycket ändå talar för att det är fråga om Bechterews sjukdom är det viktigt att läkaren ställer en preliminär diagnos. Då kan man snabbt inleda fysisk träning och förhindra att leder och ligament omvandlas till ben.

Feldiagnoser

Ibland är symtomen diffusa och svåra att förstå. Det kan ibland leda till att man får fel diagnos som till exempel ischias, ryggskott, ledgångsreumatism eller fibromyalgi.

Att få ett sjukdomsbesked

Det kan kännas både skönt och svårt att få veta att man har Bechterews sjukdom. Skönt, för att man äntligen får en förklaring till de besvär som ofta funnits flera år. Svårt, därför att man får veta att man har en kronisk sjukdom som kan förvärras med åren. Att få rätt diagnos är viktigt eftersom det är grunden för att få rätt behandling.

För att få förståelse för smärtan, stelheten och tröttheten som sjukdomen ger, är det viktigt att berätta för anhöriga, nära vänner, arbetskamrater och chefer om sjukdomen och den minskning av prestationsförmågan som ofta följer med sjukdomen. Det är olika från person till person om man behöver vara sjukskriven.

Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

Förbättrade framtidsutsikter

Framtidsutsikterna om man har Bechterews sjukdom har förbättrats väsentligt under det senaste decenniet. I dag kan läkare ställa diagnosen tidigare, de är bättre utbildade inom sjukdomsområdet och de som har sjukdomen är mer kunniga och välinformerade om den.

Även tidig medicinsk och sjukgymnastisk behandling och insatser av reumatologiska team med läkare, sjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast och kurator har förbättrat framtidsutsikterna för den som har sjukdomen.

När ska man söka hjälp?

Om man har haft en molande värk i nedre delen av ryggen och i skinkorna under en längre tid och man misstänker att det kan bero på någon sjukdom ska man söka hjälp hos läkare på vårdcentral.

Det går alltid att ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för att få råd.

 

Läkaren remitterar sedan, om det behövs, till reumatolog för diagnostik och råd om behandling. Ofta finns reumatologiska team tillgängliga med både läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut och kurator på sjukhusens reumatologmottagningar.

Viktigt med stabil vårdkontakt

Med rätt diagnos och råd om träning kan mycket av smärtan och stelheten förhindras. I början av sjukdomen kan man ha mest besvär från musklerna, på grund av muskelkramper eller överansträngning av musklerna. Det betyder att både medicinering och träning kan ge stora förbättringar.

Om man har en stabil kontakt med vården är möjligheterna mycket goda att man kan undvika långvarig smärta och stelhet. Men effekterna av olika behandlingar varierar mycket från person till person.

Viktigt att röra sig

Man kan vårda sig själv genom att röra på sig. Man kan till exempel ta promenader eller gymnastisera. Det bästa är om man kan göra det varje dag. Daglig motion hjälper både mot smärtan och mot stelheten. Att duscha eller bada varmt kan också lindra smärtan och stelheten.

Att hålla i gång kroppen kan vara svårt när man har ont, men det finns sätt som brukar fungera som till exempel träning i varmvattenbassäng, promenader, cykling och andra typer av lugn motion. Smärtlindrande medicinering kan också underlätta träningen. Var och en bör i samråd med sjukgymnast hitta lämpliga sätt att röra på sig.

Man behandlas med mediciner

Förutom sjukgymnastik behandlas man också med smärtlindrande och inflammationsdämpande läkemedel. Är sjukdomen lindrig eller bara måttligt aktiv räcker oftast antiinflammatoriska och smärtstillande mediciner tillsammans med sjukgymnastik och egen träning.

Är sjukdomen mer aktiv används oftast starkare mediciner som kan bromsa ledinflammationen och som innehåller metotrexat, sulfalazin och kortison.

Sjukgymnastik för att lindra smärta och förhindra stelhet

Det är lättare att lindra smärta tidigt i sjukdomsförloppet än senare.

Smärtan lindras med hjälp av smärtstillande mediciner, tillsammans med olika slags sjukgymnastik, som till exempel akupunktur, massage eller träning i varmvattenbassäng. Även värme, rörelse, beröring och nervstimulering ger smärtlindring.

Sjukgymnastik med fysisk träning kan också förhindra att leder och muskelfästen stelnar och omvandlas till ben.

Läkemedel

De läkemedel som kan används vid Bechterews sjukdom är

  • smärtstillande mediciner
  • antiinflammatoriska läkemedel
  • sjukdomsmodifierande läkemedel
  • kortison.

Smärtstillande mediciner

Vilka smärtstillande mediciner man får beror på vilken sorts smärta man har.

Mot smärta från skadade leder, ligament eller muskler används smärtstillande läkemedel som verkar ute i kroppen. Exempel är läkemedel som innehåller acetylsalicylsyra eller paracetamol. Biverkningar av acetylsalicylsyra är främst magkatarr och magblödning. Paracetamol ger sällan biverkningar om det tas i rätt dos.

Långvarig smärta, där sjukdomen lett till att kroppen fått skador som inte längre går att reparera kan kräva mer intensiv smärtlindring.

Antiinflammatoriska läkemedel

För att minska smärta och inflammation används så kallade cox-hämmare, som också kallas NSAID. De används framför allt när man har inflammation i rörelseapparaten, till exempel i leder eller senskidor. Exempel på cox-hämmare är läkemedlen Naproxen, Diklofenak och Celecoxib. Medicinerna lindrar symtomen, men hindrar inte själva sjukdomen.

En biverkning av medicinerna är att de kan irritera magslemhinnan och ge magont. Man kan också få magsår eller blödande magsår. Det går att kombinera medicinerna med andra preparat som skyddar slemhinnan i magen.

Tar man ett långverkande antiinflammatoriskt läkemedel på kvällen brukar man få mindre ont på natten, bättre nattsömn och mindre morgonstelhet. Har man mer periodvis och kortvarig smärta kan det vara bättre att ta något mer snabbverkande antiinflammatoriskt läkemedel.

Har man någon hjärt- eller njursjukdom, eller allergi av något slag, ska man vara väldigt försiktig med antiinflammatoriska läkemedel och man ska diskutera med sin läkare innan man börjar ta medicinerna. Man ska heller inte använda dessa läkemedel under den sista tredjedelen av graviditeten på grund av risk för missfall senare under graviditeten.

Sjukdomsmodifierande läkemedel

När man har Bechterews sjukdom är det vanligt att man får medicin som hejdar förloppet, så kallade sjukdomsmodifierade läkemedel.

När man har Bechterews sjukdom med inflammation i andra leder än i ryggen, som till exempel höft-, axel, eller knäleder, brukar man börja med läkemedel som innehåller sulfalzalasin.

Substansen sulfasalazin, som exempelvis finns i läkemedlet Salazopyrin. De vanligaste biverkningar är påverkan av mag-tarmfunktionen med illamående eller ont i magen. Överkänslighetsreaktioner i huden förekommer också.

Det är viktigt att man får behandling så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet för att motverka broskpåverkan, helst innan den alls har börjat. Om sjukdomen är begränsad till ryggraden finns inga säkra bevis för att sjukdomen skulle bromsas av dessa mediciner. I dessa fall bör man i första hand använda antiinflammatoriska läkemedel och träning. Träningen förhindra och förebygger mer permanent stelhet i ryggen.

Methotrexate används ibland vid behandling av Betcherews sjukdom, men det finns inga bevis för att läkemedlet påverkar sjukdomsförloppet.

Biologiska läkemedel

Under senare år har en ny grupp läkemedel tillkommit. De är ofta framställda i cellkulturer och kallas därför "biologiska". De läkemedel som är verksamma vid Bechterews sjukdom blockerar en molekyl som heter TNF, Tumör nekros faktor, som är central för led- och rygginflammation. Den nya gruppen läkemedel kan man få pröva när övriga behandlingar inte är verksamma.

De preparat som är godkända för behandling av Bechterews sjukdom är Infliximab, Etanercept och Adalimumab. Man kan få läkemedlen i kombination med övriga antireumatiska läkemedel. Man tar dem antingen som dropp eller som en spruta under huden. De här läkemedlen har för många patienter inneburit en väsentligt förbättrad sjukdomskontroll och ökad livskvalitet. Det är viktigt att man får behandling så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet för att motverka broskpåverkan, helst innan den alls har börjat.

Om sjukdomen är begränsad till ryggraden finns inga säkra bevis för att sjukdomen skulle bromsas av de här medicinerna.

Kortison

Kortison har en kraftigt inflammationsdämpande förmåga och kan dämpa inflammation i nästan alla organ i kroppen. Eftersom man får biverkningar av kortison är det bra om det räcker med en låg dos under en kortare tid. En kortvarig behandlingskur på en till tre veckor kan ibland vara det som gör att man kommer upp ur sängen och kan börja träna.

Vanliga biverkningar av höga doser kortison under lång tid är bland andra viktuppgång, tunn skör hud och benskörhet.

Om man har Bechterews sjukdom finns en ökad risk för benskörhet. Därför brukar man få extra kalk och D-vitamin redan när man börjar en kortisonbehandling som förväntas pågå under en längre tid. Om man trots detta får benskörhet kan behandling med bisfosfonater, som bromsar bennedbrytningen, bli aktuell.

Kortison direkt i leden ger inga biverkningar

En viktig och skonsam behandlingsmetod av inflammation i en yttre led, som till exempel en höft- knä- eller axelled, är att få en spruta med kortison direkt i den led man har besvär av. Det ger snabb lindring av inflammationen utan att påverka resten av kroppen.

Efter att till exempel en knäled behandlats med kortisonspruta kan man ofta gå utan smärta redan ett dygn senare. Det kan vara ett sätt att komma igång med promenader och sjukgymnastik igen.

Samtal med kurator kan hjälpa

Det är vanligt att man blir nedstämd och det beror bland annat på att inflammationen i kroppen påverkar hjärnan. Samtal med kurator eller psykolog kan hjälpa. Ibland används också medicinering.

Olika specialister behandlar

Om man har Bechterews sjukdom kontrolleras man av specialister i allmänmedicin, reumatologi och invärtesmedicin. Vem som ska behandla sjukdomen avgörs i första hand av hur svår sjukdomen är och vilka mediciner som krävs för att få bättre sjukdomskontroll.

Många gånger kan behandlingen skötas av läkare på vårdcentral efter att diagnosen är ställd och behandlingsformen bestämd.

Vård om man blir svårt sjuk

Långvarig smärta, där sjukdomen lett till att kroppen fått skador som inte längre går att reparera, kan kräva intensiv smärtlindrande behandling. På många sjukhus finns speciella smärtgrupper att tillgå när smärtan blir svår och långvarig.

Smärtgrupperna kan bestå av läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och kuratorer som är specialutbildade i smärtbehandling.

En sådan långvarig smärta kan till exempel bero på att sjukdomen orsakat en skada i en höftled. Man bör då rådfråga sin läkare om leden är så skadad att den bör bytas ut.

En ortoped avgör sedan om en ledprotesoperation är möjlig och om den skulle ge bättre funktion och dämpa smärtan. En höftledsoperation kan till exempel göra att man får tillbaka funktioner som tidigare försvunnit. Vid en höftledsoperation ersätts en stel och ständigt smärtande höftled mot en konstgjord led, en så kallad protes.

Även knä- och axelleder kan bytas ut genom operation. Leden ersätts då med en protes. Det är något vanligare med knäproteser än axelproteser.

Har man fått en svår felställning i ryggen kan det i vissa fall vara aktuellt med en ryggoperation, en så kallad korrigerande osteotomi. Det innebär att en liten kil i ryggraden sågas ut, sedan rätas ryggraden upp och stabiliseras med hjälp av metallstag eller en platta med skruvar.

Om man har svåra besvär från övre delen av ryggraden kan en stabiliserande operation bli aktuell.

Andra behandlingsmetoder – alternativ behandling

Det finns många alternativa behandlingssätt för reumatiska sjukdomar. Några av dem är dokumenterade, vilket betyder att det finns vetenskapligt stöd för att de kan påverka symtomen vid reumatiska sjukdomar. Andra behandlingssätt saknar vetenskaplig dokumentation och bör tills vidare betraktas med viss skepsis.

En väl skriven och balanserad genomgång av olika alternativa behandlingssätt vid reumatisk sjukdom finns publicerad som ett tillägg till Reumatikerförbundets tidning Reumatikertidningen nr 1 år 2001 och kan beställas från Reumatikerförbundet.

Bechterews sjukdom och graviditet

De flesta kvinnor med Bechterews sjukdom kan bli gravida. Risken för barnlöshet hos kvinnor med Bechterews sjukdom är inte större än hos friska kvinnor. Ibland kan symtomen och inflammationen till och med lindras under en graviditet.

I de allra flesta fall kan man också föda på ett naturligt sätt. Men i vissa fall, till exempel om bäckenets anatomi förändrats på grund av sjukdomen, kan det vara nödvändigt med kejsarsnitt.

Däremot är det viktigt att se över vilka läkemedel man tar i samband med graviditet.

Läkemedel och graviditet

Eftersom medicinerna man behandlas med kan ge biverkningar bör man planera graviditeten noggrant tillsammans med sin läkare.

Man ska vara försiktig med mediciner som innehåller sulfasalazin. Tillsammans med sin läkare bör man göra en avvägning mellan hur viktigt läkemedlet är för sjukdomen och de eventuella biverkningar som läkemedlet kan ge i samband med graviditet.

Man ska även försöka undvika antiinflammatoriska läkemedel, så kallade cox-hämmare, både om man vill bli eller är gravid. Antiinflammatoriska läkemedel kan försämra möjligheterna att bli gravid, men de kan också framkalla missfall senare under graviditeten. Även under de första sex månaderna av graviditeten ska man bara använda dessa antiinflamatoriska läkemedel när det är absolut nödvändigt, eftersom de ger risk för missbildningar på barnet.

Ibland behöver man ta kortison under en graviditet för att den ska fortlöpa normalt och att inte den egna sjukdomen ska förvärras. Kortisondosen hålls så lågt som möjligt men bestäms av hur aktiv den blivande mammans sjukdom är.

De råd som gäller för läkemedelsbehandling under graviditet gäller också som råd under amningen.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Flera sjukdomar med liknande besvär

Bechterews sjukdom hör till en grupp av de reumatiska sjukdomarna som på medicinskt fackspråk kallas för spondartritsjukdomar. Spondartrit är ett samlingsnamn för flera olika inflammationstillstånd som ger värk och stelhet i leder, muskler, muskelfästen och i ryggraden.

Ordet spondartrit kommer från de grekiska termerna artrit som betyder ledinflammation och spondylos, kota.

Andra sjukdomar som också hör till spondartritsjukdomarna är psoriasisartrit, reaktiv artrit och artrit associerad till inflammatorisk tarmsjukdom.

Psoriasisartrit är en sjukdom som både ger inflammation i lederna och psoriasisförändringar i hud och på naglar. Ledbesvären kan komma både före och efter hudförändringarna. Reaktiv artrit är en ledinflammation som kan utvecklas efter en infektion, till exempel efter en salmonellainfektion. I samband med en inflammationssjukdom i tarmen, till exempel ulcerös kolit, kan man också få inflammation i lederna - artrit associerad till inflammatorisk tarmsjukdom.

De olika sjukdomarna har många likheter i hur de ger sig tillkänna och vad de beror på. Motsvarande sjukdomar kan också drabba barn och räknas då till de barnreumatiska sjukdomarna.

HLA-B27

Nio av tio personer som har Bechterews sjukdom har arvsanlag, gener, för en speciell vävnadstyp som kallas för HLA-B27.

Det innebär att de flesta av kroppens celler bär en liten proteinmolekyl på ytan, HLA-B27, som bland annat är viktig för kroppens försvar mot virus. Av någon anledning verkar den också ha med Bechterews sjukdom att göra, men det är inte känt på vilket sätt. Det betyder däremot inte att alla som har denna vävnadstyp kommer att bli sjuka.

Ungefär tio procent av Sveriges befolkning har HLA-B27, men bara fem procent av dessa personer kommer att få Bechterews sjukdom. Därför kan man inte testa sig för HLA-B27 i syfte att ta reda på om man kommer att få sjukdomen eller inte.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2012-12-17
Skribent:

Per Larsson, läkare, specialist i reumatiska sjukdomar, Reumatologkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge

Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Dick Sahlberg, läkare, specialist i reumatiska sjukdomar, medicinkliniken, Ljungby lasarett